Egron Lundgren (1815-1875) var en ovanlig man och konstnär. Han lämnade Sverige redan 1839 och for till Paris och sedan vidare till Italien. Han tackade nej till ett erbjudande om en tjänst vid konstakademien och sa så här "att resa hem hade varit beskedligare, men jag är icke beskedlig". Lundgren vann sitt största anseende som akvarellmålare och "hans talang har för honom öppnat den engelska aristokratiens salonger och drottning Victorias hof". År 1858 fann man honom i Calcutta (han följde där med den engelska armén "på dess mödosamma men segerrika tåg genom det upproriska landet".
Om "qvinnomördaren Göthe" kan man läsa att han var "moraliskt förstörd och att han hade i ungdomen då han förflyttades från det ena stället till det andra, öfverallt fått mycket stryk och blifvit agad för nästan allting och aldrig erfarit tecken af ömhet och välvilja".
Avrättningen var offentlig och den ägde rum den 8 januari 1862 "vid Galgbacken utanför Skans Tull i Stockholm."
Tack till Petra Rhodin som skrev så fängslande om Anders Lindberg från Emilie Flygare-Carléns "Minnen af svenskt författarlif". Jag blev tvungen att släpa fram de gamla bokfilmerna.....
4 kommentarer:
de där bokfilmerna kommer jag ihåg från en tid när jag hade mycket litet intresse för dem. nu hade jag uppskattat dem. livet i ett nötskal.
Mrs C: Så är det ofta- de är verkligen innehållsrika böcker- historielektion på historielektion...
Jag har en bokfilm från Oscar II.s tid. Riktiga kulturskatter.
Mimmimarie: Det är otroligt lärorikt att läsa och titta i de gamla bokfilmerna- man kommer tiden så nära.
Skicka en kommentar