Den 20 april år 1962 hade Malmö Stadsteater premiär på Strindbergs "Dödsdansen". Pjäsen spelades på lilla scenen "Intiman" (Intima teatern). Då var Strindberg den mest spelade författaren vid teatern med hela sexton uppförda pjäser på nitton säsonger (nummer två var Hjalmar Bergman med elva skådespel följd at William Shakespeare (åtta).
Strindberg var själv mycket förtjust i sin skapelse och lär ha yttrat mer än en gång " Dödsdansen, det är mitt bästa stycke!" Kritikerna delade inte alltid Strindbergs uppfattning och Oscar Levertin skrev: "Denna Dödsdans är en plump, långsam och tråkig träskodans, som icke kan gripa eller fängsla".
Jag måste ha sett dramat den där gången för 50 år sedan- jag minns dock ingenting av föreställningen men jag var ju heller inte särskilt gammal och förstod säkert inte vad pjäsen egentligen handlade om. Ämnet är väl inte ovanligt - olyckligt äktenskap, tristess, själslig fångenskap. "De från lyckan utestängda"- för att citera Göran Lindström- som också skriver "De ljuger sig bort från nuet, gör sina närmaste olyckliga och tvingas förr eller senare att acceptera den stora resignationens konst."
4 kommentarer:
Vad många spännande papper du har i dina gömmor, Ingrid!
Bokmoster: Jo, det finns en del. Jag har alltid haft svårt att kasta bort...
Hm, jag är tvärtom. På gott och ont!
Bokmoster: Det gäller att få en balans i det... :-) Man har ju inte obegränsat med plats....
Skicka en kommentar