En kroatisk H.C. Andersen

Ivana Berlić-Mažuranić(1874-1938)

Eftersom jag just nu är fördjupad i Dubravka Ugresics essayer blev jag nyfiken på andra kroatiska författarinnor. Min blick drogs omedelbart till Ivana Brlić-Mažuranić som nog är mest känd för sin novellsamling (eller kanske ska jag säga moderna sagosamling) "Croatian Tales of Long Ago" (Priče iz davnine).

Den här sagosamlingen kom ut 1916 och den har blivit översatt till flera språk (bland annat svenska med titeln "Lavendel och rosmarin" (1928). Ursprungligen bestod samlingen av sex sagor men efter hand ökades den på något.

Kako je Potjeh tražio istinu (How Quest Sought the Truth)

Ribar Palunko i njegova žena (Fisherman Plunk and His Wife)

Regoč (Reygoch)

Šuma Striborova (Stribor's Forest)

Bratac Jaglenac i sestrica Rutvica (Little Brother Primrose and Sister Lavender)

Lutonjica Toporko i devet župančića

Sunce djever i Neva Nevičica (Bridesman Sun and Bride Bridekins)

Ivana Brlić-Mažuranić var med på listan över tilltänkta nobelpriskandidater en gång- och nog skulle det vara mycket intressant att läsa den här sagosamlingen.

HÄR kan man lära sig lite om kroatisk mytologi.

En berättelse från Wales

"O! Tyn y Gorchudd" och den walesiska titeln betyder " O! pull aside the veil" (dra undan slöjan). Titeln är mycket passande.

Nu är det så lyckligt att den här fiktiva biografiska romanen av Angharad Price har översatts till engelska. Originalet kom ut år 2002 och den valdes till "Årets bok på walesiska" år 2003. Det är mycket lätt att förstå varför.

(Lånat foto)

"The land is poor, is quiet-
It is lonely mountain earth.
But again the summer sews
A glossy dress for Cwm Maesglasau
Time itself just loiters here
In this land, without a care.

T. Llew Jones

Det är en kort roman på bara cirka 150 sidor men Angharad Price lyckas fånga sina karaktärer som är verkliga och fiktiva med både själ och hjärta. Det handlar om livet i Maesglasau valley med början vid förra sekelskiftet. Rebecca Jones föds här, i nordvästra Wales, år 1905. Det är ett hårt liv där i dalen och familjen Jones prövas extra då tre av deras söner föds blinda. Dottern Olwen dör bara två veckor gammal och de förlorar också sonen Ieuan- han blev bara fem år gammal.

Det är en tusenårig historia som döljs här på sidorna för familjen har bott i Maesglasau valley sedan 1000-talet. Rötterna går djupt ner i walesisk jord och walesiskt språk. De tre blinda bröderna  Gruff, William och Lewis skickas iväg till läroanstalter i England och kvar blir Rebecca och Robert, Robert som inte vill bli lantbrukare- men som måste ändå för någon ska ta över gården. Gruff kommer att bli präst så småningom, William blir expert på braille och Lewis lyckas väl som konstnär. Mycket av handlingen i boken (som är illustrerad med foton från familjealbumet) kretsar också kring dessa tre bröder.

Språket i boken är poetiskt, vackert och målande. Det är ett verk av en passionerad kvinna- och hon känner för sin hembygd (hon är nämligen nära släkt med den familj hon skriver om) och sina förfäder. Jag kan också berätta att slutet är mycket oväntat och gör att man känner än mera respekt för berättaren. Jo, hon kan sin sak- det här är en roman i "bardisk tradition".

Boyd Tonkin har skrivit en mycket fin recension i The Independent. Den kan man läsa HÄR.

O! pull aside
The veil which masks the mountain,
Let the bright white Sun of Righteousness shine down
From yonder hill, where once a gentle Lamb
Did suffer nails of steel
To show the purset love for me, in pain.

Hugh Jones

"Our basic urge is towards continuance. Yet, we are born to die. And we spend our lives coming to terms with that paradox. Transcendence: to put our everlasting life in the hands of a god. Displacement: to exchange subject for object and live for the land, our culture, language or fellow humans. Sublimation: to produce offspring, in the form of children, accomplishments, works of art."

(sidan 147 "The Life of Rebecca Jones").

Under molnen

Jag sneglar, jag bläddrar och så fastnar jag- det blir en omläsning av Bengt Anderbergs "Under molnen". Jag tycker gott att man kunde ge ut Anderbergs essäer, romaner och dikter igen. Han var så otroligt beläst, så bildad och han inte rädd att säga ifrån heller. Rak kommunikation i sanning- här är ett exempel från sidan 22 i "Under molnen":

"Hur kan det komma sig att folk gillar sån helvetes jävla skit som amerikanska TV-serier? Och deras enfaldigt framtultande svenska imitationer? Pasolini har gett ett bra svar:

" Har man skapat en öken berövad all kultur, kan man i den sälja vad som helst. Ty i en sådan öken ter sig allting som mirakler". ---

--- "Snart blir alla författare överflödiga, snart kvävs den siste av vårt släkte i drivorna av syntetisk sand och torkar bort och försvinner ---"

O tempora o mores!

Yttrandet tillskrivs Cicero. (latin för o tider, o seder) - ett gammalt latinskt talesätt, genom vilket man beklagar sedernas förfall: Wikipedias definition).

Nej, allting var inte bättre förr- men kanske en del. Jag läser Dubravka Ugresics essay-samling "Thank you for not reading" och förundras en del och underhålles än mera. Humor lider hon sannerligen ingen brist på- och den humorn är skarp, bitande ironisk. Ibland får jag faktiskt stanna till för att hämta andan.

En av essayerna har titeln "Book proposal". Här får man lära sig att det inte är skrivandet av boken som är problemet för många - innan dess ska man (om man vill sälja sin produkt) skriva ihop ett handlingsförslag "book proposal". Det finns handböcker i denna konst.

"What is a succesful book proposal? One that gets the editor to read the manuscript. What is a really succesful book proposal? One that gets the editor to buy the book before it has even been written."

Det är själva betet liksom, förstår jag. Ugresic fortsätter och berättar om hur hon försökt sälja ett flertal klassiker med hjälp av dessa förkortade manus- tji fick hon. Ingen ville ha vare sig Ulysses eller Mannen utan egenskaper. Bättre gick det förstås med Den gamle och havet, skriver Ugresic- men då hade hon också betonat den ekologiska aspekten i det hela och "den gamle" stöptes om till att bli en ung tjusig homosexuell exil-kuban .....

Det ska fan vara författare, säger jag (som själv bara är en liten bloggare i det stora cyberspace) och fortsätter att läsa Ugresics bok så att "ögona blö'r".

Harold Fry's pilgrimsfärd

Utan att ha läst Bunyan's "Kristens resa" kan jag ändå konstatera att Rachel Joyce fått en stor del av sin inspiration till berättelsen om Harold Fry just från just det klassiska verket (som jag för övrigt nu tänker ge mig i kast med- Alfreds varning till trots).

Harold Fry är tämligen nybliven pensionär (han har arbetat inom bryggeribranschen och haft en chef som i sanning kan liknas vid den lede själv) , han bor tillsammans med sin hustru sedan många år- Maureen- i ett dött äktenskap. Harold och Maureen pratar knappt med varandra och vi får också veta att de sedan länge har separata sovrum. Djup och varaktig söndring tycks råda i huset och vad anledningen är- ja, det får sin förklaring senare. Så kommer ett brev från en gammal arbetskamrat till Harold, Queenie Hennessy, hon berättar att hon ligger på ett hospice i den lilla staden Berwick -on -Tweed i norra England. Hon är döende i cancer och skriver för att ta farväl. Någonting inom Harold blixtrar till och så bestämmer han sig för att ge sig ut på det som kommer att bli en pilgrimsvandring genom i princip hela England (Harold bor nämligen i det sydvästra hörnet).

Den här vandringen kommer att ta nära tre månader och på vägen går så många ljus upp för Harold, så många tankar har tid att tänkas och han går från klarhet till klarhet. Den långsamma vandringen under ofta mycket primitiva förhållanden ger honom en ny syn på sin tillvaro. Under tiden skriver han kort till Queenie och ber att hon ska hålla ut, hålla sig vid liv- för han ska rädda henne.

Jag tycker om den här boken- men mest för slutets skull. Ibland kan det under resans gång bli "lidt for meged" men just slutet gör att jag lättare kan acceptera de ibland lite förutsägbara turerna. Det här är en roman med hjärta och det är i korta ordalag en berättelse om hur det är att vara människa. Ryggsäcken som Harold bär kan han kasta till slut- han har fått sinnesfrid och det som tyngde honom så har fått en annan och lättare dimension.

Som sagt, jag förutspår många blogginlägg om den här boken - den kommer att bli en bästsäljare även i Sverige.

Avslutat och pågående

Jag ska försöka samla mina tankar och skriva ner ett par rader om Harold Fry och hans resa till fots- men det får bli i morgon.

Ugresics essaysamling anlände idag (föredömligt snabbt färdades den). Nu är jag helt fördjupad i berättelsen om 'los torcedores' på Kuba.





Jo, det är en konst att rulla cigarrer och det är just det 'los torcedores' gör- men arbetet sker inte utan inspiration.... mer om detta också så småningom....

Snart så....

Den 28 september öppnas äntligen vårt lilla bibliotek på nytt. Hyllorna är redan  uppe och en del böcker har också placerats där (och bilarna står parkerade utanför- det blev för mycket "avspegling" i fotot) det ser nytt och fräscht ut.

Ungdomsavdelningen får färgstarka möbler och jag hoppas att den ska få många besökare.

Den stora invigningen äger rum den 6 oktober och programmet är inte helt klart ännu- men jag tänker inte missa det evenemanget. Ett helt år har vi väntat nu på att få tillbaka vårt bibliotek. Så äntligen... äntligen!

Dimslöjor

I morse såg naturen ut ungefär så här- allt var inlindat i dimma och den ligger fortfarande tät runt hela näset. Det är spöklikt stilla - fukten dryper från träden- alla sniglar trivs och frodas. På vår tidiga promenad mötte vi också tre smäckra rådjur- de flydde in i stadsparken för att säkert så småningom återvända till den trädgård som de väl just höll på att decimera som bäst. Vackra djur är de men det blir lätt konflikter när de gör alltför många attacker på blommor och bär. Jag offrar själv gärna ett par blommor för att få ett rikare djurliv.

För några år sedan hade vi en stackars älg här också- men det blev för mycket- både för älgen och för omgivningen. Det arma djuret blev helt sönderstressat av att konstant bli ivägjagad från alla läckra äppleträd (mm)- och så småningom rönte han (det var visst en han) ett mycket sorgligt öde.

Ett nyvaknat intresse

Att man aldrig ska säga aldrig har jag verkligen blivit varse de senaste dagarna. Jag skrev lite om Pilgrim's Progress och så har jag ordat något om Rachel Joyce's "The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry" (Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd) som garanterat kommer att bli en av höstens stora bestsellers.

Jag är just nu inne på sluttampen med Rachel Joyce's roman och visst har hon fått sin inspiration från Bunyan.

Mycket passande har Bunyans mest kända verk kommit ut i ny svensk utgåva på Artos & Norma bokförlag. Jaha ja, jag känner att jag nog måste se till att läsa "originalet" också (" svärfar"Alfreds varningar till trots) och jag förbereder mig genom att läsa lite om Bunyan på webben.

Här är han- John Bunyan- 1600-talsförfattaren som är i allra högsta grad levande än i dag, över 300 år senare. Han hade faktiskt ett riktigt spännande liv.  Han fängslades för att ha predikat utan tillstånd (till exempel) och han lyckades överleva inbördeskrigets England också. Han var från början kalvinist men övergick sedan till den anglikanska kyrkan. "Kristens resa" är en av världens mest lästa böcker.

En kvartett som man garanterat blir klokare av

Förutsättningen är förstås att man läser med eftertanke och att man inte glömmer vad man läst på studs. Här är fyra böcker som innehåller essayer, dikter, kommentarer, funderingar och utläggningar. I olika mängd. Till vänster i bilden Clive James stora verk "Cultural Amnesia" en bok som det tog författaren 40 år att skriva, enligt honom själv. Inte så konstigt för i den här samlingen ingår över 100 författarporträtt/essayer och det är en mycket uttömmande guide över 1900-talet i stort. Allt i alfabetisk ordning och mycket lätt att hitta och man fastnar än här - än där. En helt omistlig bok- och tyvärr kan jag inte se att den finns i svensk översättning. En litteraturälskarens Mecka är den . Åh, så mycken kunskap det ryms här.

Thomas Nydahl (vars blogg jag dagligen följer) är också en av dessa beundransvärda,  kunniga och inspirerande författare som det är en njutning att läsa. "Kulturen vid stupet" (2011) innehåller inte mindre än 14 essayer och inledningen slår an tonen - (jag har strukit under på flera ställen)- här några rader som jag tycker är mycket tänkvärda: "När grunden för vår civilisation tycks krackelera och ersättas av en nöjeskultur har vi också tydligt markerat vårt avskiljande från den västerländska tradition som vilar på upplysningens ideal. Begreppen frihet, jämlikhet och broderskap förvids till politiska paroller utan praktisk betydelse. I stället för kritiskt tänkande, samtal och studier godtar vi den omedelbara njutningen som högsta princip."

 Daniel Hjorth har skrivit flera essaysamlingar- i min hylla har jag bland annat "Poesiens udde" som handlar om skalder och konstnärer på Falsterbonäset under hundra år. Här ligger tyngdpunkten på just dikt och kanske då mest diktens Falsterbo. "Det finns kanske ingen svensk ort utanför Stockholm som blivit så kvalificerat och rikligt hyllad i poesien." Vackra illustrationer blandas med likaledes skön poesi och berättelser om de "stora" poeterna som bodde här nere. Hjalmar Gullberg-sällskapet har gett ut.

Jag är också lycklig ägare till Bengt Anderbergs "Under molnen" (Bonniers förlag 1991) det är en samling texter- mest korta sådana om en mängd skiftande ämnen. "Fräckt, tänkvärt och roande" läser man på omslagets baksida. Jo, men visst. Den sista texten griper mig alldeles speciellt- den handlar om att lämna den här världen och det är en melankolisk betraktelse som går från ungdomens läsning av Keats (som Anderberg berusade sig med) och så till tornsvalornas flykt i sensommarkvällen.

"Plöstligt överväldigas jag av längtan efter andra rikedomar, regn, snö, storm! Min sista förtvivlan! Måtte jag få överleva den, så att jag kan dö utan bitterhet. Bara en handfull vatten som rinner bort."

Antikvariatsfynd

En gång bodde jag i Sveriges trevligaste stad- (och den staden heter Göteborg ). Det var på den tiden antikvariaten var många och med massor av hyllor att rota i. Jag tror säkert att det finns antikvariat fortfarande men många har fått slå igen, det vet jag.

Ett av många trevliga antikvariatsfynd är den här lilla diktantologin - utgiven av Kooperativa förbundets bokförlag år 1949: Hundra år av svensk kortdikt i urval av Lars Englund. Många av de allra största och mest kända svenska poeterna finns representerade men också några av dem som var relativt nya- på den tiden.

Bengt Anderberg (1920-2008 här på ett foto lånat från Wikipedia) gjorde sin litterära debut i mitten på 1940-talet- och han fortsatte sedan att ge ut romaner, diktsamlingar, essäer etc. Översatte gjorde han också- och han ansågs ofta kontroversiell som författare. Idag är han på väg att bli bortglömd- så sorgligt.

Anderberg var född i Göteborg och han dog på Bornholm (där bodde han under många år). Han skrev de allra vackraste dikter- och här ett exempel från antologin ovan:

Kvällen går trött och blind över bergen
bort mot väster de risiga träden skälver
allt förblindas och multnar och faller
så djupt i världen det höstar.
Men borta i andra vintergator
kanske en sommars källsprång susar
strör kanske en vår sina fågelskaror
som moln över jublande världar.

(Från diktsamlingen Fåglar, 1946).

Om att vara pilgrim

Jag misstänker att den här boken kommer att få många blogginlägg och mycket press i höst (den finns nämligen i svensk översättning också). Jag har inte läst ännu och ska vänta för jag har just nu fullt upp av annat att ta itu med (det finns gränser på hur mycket min gamla hjärna kan ta in åt gången).

Boken har jag i alla fall fått tag på och jag bläddrade lite nyfiket på de första sidorna- då hittade jag den här versen:

Who would true Valour see
Let him come hither;
One here will Constant be,
Come Wind, come Weather.
There's no Discouragement,
Shall make him once Relent,
His first avow'd Intent,
To be a Pilgrim.
Författad av ingen mindre än John Bunyan (och hämtad från Pilgrim's Progress). Och Alfred som bara läste denna enda bok i sitt liv ler säkert i sin himmel.

En åtta som blev en sjua

Jag har blivit utmanad av Ivana på bloggen Bokmania. Åtta fakta om mig själv. Åsch, som min farmor skulle ha sagt på sin värmländska, inte kan det bli så särskilt intressant. Men--- jag gör ett försök.

1. Min första kärlek hette Carl-Magnus. Kärleken var inte besvarad och jag fick därför jaga honom genom Kungsparken i Malmö för att få klappa och pussa. Carl-Magnus hade en ängels tålamod och blev aldrig arg- men han utvecklade löpartalanger och som vuxen blev han en ganska känd maratonlöpare. Jag har ofta tänkt att det skulle han minsann tackat mig för.

2. En av mina stora hobbies (en gång för ett antal år sedan) var släktforskning. Oj, vad jag hade hoppats att få hitta anknytning till någon litterär storhet. Inte då. Här fanns bara att särskilt notera en dansk politiker och så Lars Jeppsson från Eskilstorp. Lars hade fått en föga smickrande kommentar i husförhörslängden "en slem man". Jag har alltid undrat vad det var för "slemt" han hade gjort....

3. Jag tycker om att klättra upp på tak- en liten excentricitet jag har. (Inte skyhöga tak, det räcker bra med taket till enplanshus). Man har så fin utsikt därifrån och det känns lite lagom spännande att se världen så från ovan i hemmiljö (för jag klättrar bara på egna tak).

4. Jag blev som barn placerad i söndagsskola. Det dröjde inte länge förrän jag blev "relegerad". Jag hade alternativa texter till psalmerna - det uppskattades inte (och jag var bara glad att slippa sitta i den kalla och  tråkiga kyrkan).

5. Min allra första utlandsresa gick (förutom till Danmark men det räknas inte om man bo i Skåne) till Tyskland. Året var 1957 och vi åkte i en Volvo PV. Bilen var ett s k måndagsexemplar och utanför Dortmund fick pappa växelspaken i handen. Vänliga bilmekaniker lagade och ville sedan inte ha ett öre betalt- när mina föräldrar insisterade på att få gottgöra besväret fick de bara svaret "Nej, vi ska inte ha några pengar för under kriget fick vi "Schweden-Suppe".

6. År 1968 såg jag och lyssnade jag på Phil Ochs på AF i Lund. Oförglömligt.


7. Min absoluta favoritserie genom alla tider är danska Matador. Den skulle jag nog kunna se hur många gånger som helst.


Det var sju. Det får räcka och jag skickar inte vidare.

Om vänskap

Den här bilden (från Skanörs hamn) är över 50 år gammal. (Titta bara på bilarna som står parkerade i bakgrunden). Jag finns med på den och också de som idag - ännu - efter så många år är mina allra bästa väninnor. Det var här vi möttes- i "Farbror Börjes simskola". Barnen på fotot är nämligen alla elever där.

På den tiden simmade man i hamnen och det fanns gott om plats. Vattnet var ofta väldigt kallt och det kunde också blåsa rejält när vi cyklade iväg i den tidiga morgonen. Det var bara att se glad ut och sedan simma på i 12-gradigt vatten (ibland)." Farbror Börje" var gammal officer och gymnastiklärare- röstresurser hade han och han kom körande på sin röda moped ända från Höllviken. Yrket till trots var han mycket snäll och det var roligt att gå i den här simskolan. Här tog man olika simmärken och man hade väldigt roligt under tiden- en hel del barn gick i den här simskolan från mycket tidig barndom och sedan upp i tonåren.

Här träffades vi alltså och lärde känna varandra- mina väninnor och jag. Vi hade en mycket lycklig tid under våra långa sommarlov.

Nyfiken på: Connie Palmen

Connie Palmen (f.1955) är en nederländsk författarinna. Hon debuterade med romanen "De wetten" (Svensk översättning: Lagarna) som  blev en bästsäljare i hemlandet. Connie Palmen har studerat både filosofi och litteratur och jag tror att den blandningen ger ett mycket intressant författarskap. "Lagarna" blev för övrigt vald som årets Europeiska debutroman år 1993.

På svenska finns också översatt "Din tillgivne" (2004)

och "Lucifer" som kom i svensk översättning år 2009- och den boken kan man fortfarande skaffa via t ex nätbokhandeln.

I min hand har jag just nu Palmens "De vriendschap" (Venskabet på danska - för det är på danska jag läser). Boken handlar om vänskapen mellan två kvinnor- en vänskap som börjar i barndomen och som sedan varar hela livet.

Om essayer och deras inflytande på tankeflödet

Många löser korsord för att öva upp hjärnvindlingarna men jag tror att läsning av essayer är ännu mera nyttigt för tankarnas utveckling. Essayer skapar dessutom en enorm nyfikenhet och så blir det ofta resor av- visserligen i läsfåtöljen men dock....

Just nu är jag fördjupad i Per Holmers " Vår man på Aran"- och jag har hamnat i den nederländska staden Leeuwarden (och inte visste jag att författaren Oscar Levertin fått sitt namn härifrån). Dessutom lär jag mig att staden är födelseort för en mycket både känd (och kanske ökänd) kvinna- nämlingen spionen Mata Hari (egentligen hette hon Margaretha Geertruida Zelle).

Så går mina tankar till min barndoms godnattsagor. "Sagorna" lästes alltid av min far och han var kreativ när det gällde att hitta lämpligt (enligt honom då) högläsningsmaterial. Förutom de allra mest skräckfyllda HC Andersen -"fortaellingerne" serverades jag historier från Carl Grimbergs verk "Svenska folkets underbara öden" (Karl den XI:s död var en favorit och jag minns särskilt den detaljerade beskrivningen av kungens dödskamp, nedtecknat av Urban Hjärne). Det blev en del engelsk humor också- och så läste pappa från boken "Spionage" (H R Berndorff)- och gärna då om den mytomspunna Mata Hari (det är hon som syns ovan till höger på bilden).

Mata Hari (fotot är från 1906). Nog kan man förstå att hon tjusade en hel värld....

Så färdas Per Holmer vidare in i Belgien och berättar lite om staden Brügge och Georges Rodenbachs klassiker "Bruges-la-morte" (Det döda Brügge). I Brügge hamnade mina föräldrar år 1949 efter en kortare bröllopsresa till England. Det var inte någon bra tid att vara på tur i Europa- det var fortfarande ett öde landskap som mötte dem på många håll och i Brügge var det stopp i alla kanaler. Många gånger under årens lopp fick jag höra talas om hur det stank och hur eländigt det var just här. Det gjorde inte saken bättre att det enda man sålde på stadens torg då var stora porslinspottor (mycket passande, tyckte min pappa.) Idag är Brygge säkert en riktigt fin och välmående gammal stad.

"Bruges-la-Morte" har jag någonstans i mina hyllor- jag har inte läst den ännu men det kommer jag givetvis att göra. Jag hoppas också att den kommer i ny svensk översättning. (Den senaste är från 1904.....).

Nu går färden vidare och jag ska läsa om både Louis Paul Boon och Hugo Claus (den senare nog så aktuell nu i dagarna).

Alldeles nyöversatt och nyutkommet:  två berättelser av Hugo Claus: Sista bädden och En vandring i sömnen. Malexis förlag och översättningen är gjord av Per Holmer. (På min önskelista).

Ett intensivt författarskap

Återigen "one of those nights" när sömnen låter vänta på sig och man ligger där och vrider och vänder på sig med allt mera insnodda lakan- ja, vad göra? Bäst då att tända lilla nattlampan och börja läsa något för att skingra alla tankar. I natt blev det en av de tolv novellerna i Breece Dexter John Pancakes lilla samling som tack och lov kommit ut i nya upplagor (om än bara på engelska än så länge).

Den första novellen (från 1977) har titlen "Trilobites"-

En trilobit

mycket passande för handlingen tilldrar sig (här som i de övriga elva novellerna) i West Virginia. West Virginia är en fattig stat med kol som en av de största naturtillgångarna. Landskapet är kuperat och här har tiden på många platser stått stilla (och med den också utvecklingen).

Colly är en ung man som har nått vägs ände i livet- hans far har dött och hans hem är på väg att säljas för modern mäktar inte längre med att driva ett lantbruk som inte går med så stor vinst. Collys flickvän älskar honom inte längre och som Phil Ochs sjunger i en av sina ballader:" These are the days of decision. "

Det är en vemodig och mycket intensiv berättelse om ett liv som aldrig mera kan bli som det var, ett liv som måste förändras och så går vägen rakt mot det okända. Ensam går Colly till slut sin väg västerut, längs med floden Teays mot en ny tillvaro. Språket i den här novellen är vackert och så färgrikt, ibland lite svårt för Pancake använder en hel del regionala uttryck vars betydelse jag först efter ett tag kan gissa mig till. Meningarna är ofta korta och handlingen förs framåt med bestämda steg. Här finns längtan, melankoli och uppgivenhet men besluten måste fattas.

"I open the truck's door, step onto the brick side street. I look at Company Hill again, all sort of worn down and round. A long time ago it was real craggy and stood like an island in the Teays River. It took over a million years to make that smooth little hill, and I've looked all over it for trilobites. I think how it has always been there and always will be, at least for as long as it matters. The air is smoky with summertime. A bunch of starlings swim over me. I was born in this country and I have never very much wanted to leave. I remember Pop's dead eyes looking at me. They were real dry, and that took something out of me. I shut the door, head for the café."

och här är slutet- mäktigt...

I get up. I'll spend tonight at home. I've got eyes to shut in Michigan—maybe even Germany or China, I don't know yet. I walk, but I'm not scared. I feel my fear moving away in rings through time for a million years.

And I won't be running from the rain when I'm gone
And I can't even suffer from the pain when I'm gone
Can't say who's to praise and who's to blame when I'm gone
So I guess I'll have to do it while I'm here
Och ja, jag kommer att få anledning att komma tillbaks till den här novellsamlingen. Den är magisk.

Överfallet av Harry Mulisch

Harry Mulisch (1927-2010) räknas som en av de "tre stora" i nederländsk efterkrigslitteratur. Hans tema är ofta andra världskriget och romanen "De Aanslag" (Överfallet) (The Assault) publicerades 1982 på originalspråket. År 1986 kom filmatiseringen som blev en stor succé med bland annat en Oscar för bästa utländska film. Boken har sedan blivit översatt till över 20 språk- däribland svenska (1989).

Det är januari år 1945 i ett Holland som fortfarande är ockuperat av tyskarna. Familjen Steenswijk bor i  huset "Carefree" på en liten lugn gata i utkanten av Haarlem. Det är kväll, man spelar Fia och försöker glömma att det fortfarande är krig. Så ljuder ett skott i mörkret. Det visar sig att det är en ökänd medlöpare som likviderats och nu håller ett par grannar på att flytta kroppen och den läggs framför familjen Steenswijks "Carefree". Innan någon hinner reagera är tyskarna på plats och här ställs inga frågor. Familjen förs bort- huset bränns ner. Bara 12-årige Anton överlever och han tas om hand av en morbror i Amsterdam.

Så går åren- romanen tar oss med framåt i tiden och gör nedslag under olika viktiga tidpunkter i Antons liv- 1952-1956 (Ungernkrisen)- 1966 och 1981. Varje förflyttning framåt ger ytterligare en pusselbit som tar oss till gåtans/gåtornas lösning. Vem var det som sköt medlöparen, varför flyttades liket och vem är vem i detta drama.

Anton blir så småningom en mycket framgångsrik läkare och han försöker glömma det förflutna men det växer sig alltför starkt och går inte att ignorera.

"Överfallet" är en hisnande välskriven bok med många oväntade turer och med en sorgsenhet och en klarhet som tar sig in i själen på läsaren.

Harry Mulisch omnämndes som Nobelpriskandidat men tiden gick ifrån honom (som för så många andra värdiga). Mulisch gick bort år 2010.

Patrik Enander på bloggen "En trave böcker" har också läst.

"But what does it matter? Everything is forgotten in the end. The shouting dies down, the waves subside, the streets empty ,and all is silent once more."

Mina nyförvärv

Höstens första bokpaket från AdLibris hade det här innehållet- engelska, danska och svenska blir språken jag ska läsa på den här gången. Jag vill annars tala om att  flera av den nederländska författarinnan Connie Palmens böcker finns översatta till svenska- och översättningarna är gjorda av Per Holmer. Per Holmer är författare till den efterlängtade essäsamlingen "Vår man på Aran" och jag har redan börjat bläddra i den. Mycket väcker både intresse och nyfikenhet- även Hannele har läst.

Herman Kochs "Middagen" kommer på svenska i höst. På min danska pocketutgåva står det att läsa följande på omslaget "Nummer sju på listan över de mest sålda böckerna i Europa". Här kan man läsa en recension från tidningen The Guardian. Det verkar onekligen spännande. Herman Koch är från Nederländerna (född 1953).

Den fjärde boken i paketet är Breece D'J Pancakes samlade noveller. De ryms på cirka 150 sidor.

Breece D'J Pancake kom från West Virginia och han var lärare. Han hade en mycket lovande  författarkarriär framför sig när han plötsligt tog sitt eget liv bara 26 år gammal. Hans värld var det lantliga West Virginia och författarinnan Jayne Anne Phillips liknade hans berättelser vid "an American Dubliners".

Den här boken kunde jag så klart inte motstå...

En essaysamling av Dubravka Ugresic. Inte översatt till svenska (vad jag kan se i alla fall). Korrigera mig om jag har fel.

" if Thomas Mann were writing nowadays, his books wouldn't even be published in the U.S. because they're not sexy enough". Det kan jag gott tro.

Prix Ahmadou Kourouma

Det finns många litterära priser och jag hade inte hört talas om Ahmadou Kourouma-priset som ska gå till  "an‘African oeuvre, essay or fiction that reflects the spirit of independence and creativity which is the heritage of Ahmadou Kourouma".

År 2012 var det den rwandiska författarinnan Scholastique Mukasonga som tilldelades detta pris för romanen "Notre-Dame du Nil" och nej, den här boken finns inte i vare sig svensk eller engelsk översättning. Priset började delas ut år 2004 och hittills är det bedrövligt ställt med översättningarna. Vill man läsa måste det nog bli på franska. Här är listan:

2011 Photo de groupe au bord du fleuve (Emmanuel Dongala)
2010 Si la cour du mouton est sale, ce n’est pas au porc de le dire (Florent Couao-Zotti)
2009 Solo d’un revenant (Kossi Efoui)
2008 Le Bal des princes (Nimrod)
2007 Le paradis des chiots (Sami Tchak)
2006 Babyface (Koffi Kwahulé)
2005 Matins de couvre-feu (Tanella Boni)
2004 Survivantes, Rwanda 10 ans après (Esther Mujawayo & Souad Belhaddad

 Författaren Alain Mabanckou är mycket förgrymmad över bristen på översättningar och serverar en rejäl bredsida åt främst de amerikanska förlagen.

" I can’t think of any other reason why these 9 Prize-winning works haven’t yet been translated. By not doing so, the Anglophone publishers are keeping their readers from accessing a Francophone world of imagination that spans more than a quarter of the African continent — not to mention the Francophone diaspora. Don’t tell me there’s no interest." Mera om priset HÄR.

Tack till ännu en översättare

Här ännu en nederländsk författare- Willem Frederik Hermans- mer om honom så småningom. Jag har lyckats hitta en del nederländsk litteratur i engelsk översättning (och så snart biblioteket öppnar igen här i byn blir det svenska översättningar via fjärrlån- till dess får jag nöja mig med engelskan).

Jag har noterat att flera av de bästa nederländska böckerna har översatts till engelska av Ina Rilke- så jag blev naturligtvis nyfiken på henne.

"Born in Mozambique, East Africa, she learnt her English in Portugal, where she attended Oporto English school, complete with uniforms and cricket. 'I was raised on Pride and Prejudice and daffodils,' she said. 'Though as we never saw a daffodil, we didn't even really know what one looked like."

Ina Rilke översätter från nederländska och franska- framför allt. Att yrket är dåligt betalt är ingen nyhet- men Rilke blev så glad att för översätta författaren Cees Nooteboom att hon gärna gick ner i lön för just det uppdraget. Flerfaldigt prisbelönad som översättare är hon och HÄR är ett urval av hennes översättningar.

De 100 allra bästa (skönlitterära) böckerna enligt the Guardian

Illustrationen är från "La Rabouilleuse" av Honoré de Balzac

Jag har virrat runt bland sidorna på webben idag och hittade en av väldigt många listor på de allra bästa böcker som någonsin skrivits (det finns hur mycket som helst i den genren, faktiskt). Det är alltid roligt att se vad som anses vara så där otroligt bra att det ska placeras på en speciell lista. Jag tänker INTE notera alla 100 böckerna- det orkar jag inte med men några romaner stannar jag till lite extra för (av olika anledningar).

Nummer ett på listan är faktiskt Don Quixote av Miguel de Cervantes- och det kanske är en välförtjänt placering av en odödlig bok. Nog har den lästs av många, och tyckts om av många också.

Tvåan blir jag däremot lite ställd inför. Kristens resa av John Bunyan. Jag har inte läst den och känner inte för att läsa heller. Jag kan tro att en hel del skolbarn känner stor leda vid just den här boken. Åtminstone avskräckte Bunyan min en gång tilltänkta svärfar från alla vidare nedslag i litteraturens värld. "Jag har bara läst en enda bok i mitt liv", brukade han säga- "Kristens resa av John Bunyan. Det räckte så bra så.".

Mary Shelleys Frankenstein kommer på plats nummer tio och listan har givetvis över huvud taget stor engelskspråkig övervikt- något annat var väl inte att vänta.

"La Rabouilleuse" av Honoré de Balzac (nummer 12) tror jag inte att jag har läst men det vill jag gärna göra. Den finns alldeles säkert i svensk översättning (om än kanske en gammal sådan- bibliotekens magasin hyser förmodligen stora mängder Balzac). Annars finns en engelsk översättning också-   "The Black Sheep".

HÄR är listan i sin helhet.

Hur går det med den nederländska utmaningen?

För visst har jag utmanat mig själv? Det går framåt med läsandet om än långsamt- men det beror inte på att böckerna är tråkiga eller dåliga- det har sin orsak i att de är lite knepiga att få tag på. Just nu har mitt bibliotek stängt fram till början av oktober och det innebär att det inte är så smidigt att fjärrlåna- men- det är ju inte många veckor kvar på just det tillståndet.

 Där det inte finns svenska översättningar kan man ibland hitta engelska versioner- men över lag tycker jag att det borde översättas mera nederländskt! Nu har jag hittat "A Bed in Heaven" av Tessa de Loo (författare till den stora bästsäljaren "Tvillingsystrarna" (svensk översättning och utgiven på Bazar förlag- pocketutgåva för en billig peng dessutom!) Tvillingsystrarna utnämndes av Sunday Times till en av de hundra bästa böckerna det året (som jag tror var 2000 eller 2001).

Näst på tur efter Tessa de Loos roman är Harry Mulischs "The Assault"- Harry Mulisch skrev jag några rader om HÄR.

Thrillerartat och mycket otäckt

Idag är Caroline Blackwood (1931-1996) en ganska bortglömd författarinna och det är inte alldeles enkelt att hitta hennes böcker. Tyvärr. Jag har läst "The Fate of Mary Rose" (i svensk översättning "Mary Rose"- utgiven 1982 på bokförlaget Forum). Just den här romanen är kanske inte den av Blackwoods böcker som fått bäst kritik men nog var det mycket kuslig och spännande läsning ändå. 

En tioårig flicka (Maureen) hittas mördad, stympad och våldtagen i en liten by i grevskapet Kent. Detta bildar bakgrunden till berättelsen som långsamt rullas upp- en berättelse om ett underligt äktenskap och med lika bisarra personer/personligheter. Här handlar det mest om historikern Rowan  hans fru Cressida och lilla dotter Mary Rose. Både Rowan och Cressida är djupt osympatiska människor och den som får betala priset är dottern Mary Rose. Romanen beskrivs som en thriller men jag skulle vilja säga att den är mer än så- den är mera thrillerartad och med kusliga psykologiska porträtt av helt dysfunktionella personer (och då inte bara det äkta paret för även en del av bipersonerna är något underliga. ) Det hela slutar i en gåta- vad ska hända med Mary Rose? Det kan man bara ana....

Caroline Blackwood hade Irland i blodet - hennes mor hette Maureen Guinness och var en av arvtagarna i den stora bryggarfamiljen. När jag läser Caroline Blackwoods dödsruna slår det mig att hon har många beröringspunkter med Alma Mahler. Både hon och Alma var musor åt en konstnär, en författare och en musiker. Carolines äkta män var : Lucian Freud (konstnär), Israel Citkowitz (musiker) och Robert Lowell (poet) och hon beskrivs som vacker, intensiv och charmerande. Dessutom var hon mycket begåvad och hade rikligt med svart humor. Caroline Blackwoods sätt att skriva har liknats vid Evelyn Waughs.

Hennes mest kända bok är säkert "Great Granny Webster" (1977) och den nominerades till Bookerpriset "The Stepdaughter" blev prisbelönad även den och finns i svensk översättning "Styvdottern" Forums förlag (1978). Jag läser gärna fler böcker av denna mycket speciella författarinna.

En stridbar kvinna

Jag blev så nyfiken på Eva Gore-Booth när jag läste en recension av Sonja Tiernans biografi i TLS. Jag vet så gott som ingenting om denna kvinna mer än att hon var syster till "the red countess" Constance Markiewicz (född Gore-Booth). Båda systrarna var mycket involverade i Irlands frigörelsekamp och speciellt Eva var en stridbar kvinnorättsförkämpe. (Constance blev dömd till döden för sin inblandning i påskupproret men domen upphävdes). Vackra var de också, båda två.

Eva och Constance växte upp i County Sligo på egendomen Lissadell. William Butler Yeats skrev en dikt om systrarna Gore-Booth- en vacker och sorgsen dikt... här första strofen:

The light of evening, Lissadell,
Great windows open to the south,
Two girls in silk kimonos, both
Beautiful, one a gazelle.
But a raving autumn shears
Blossom from the summer's wreath;
The older is condemned to death,
Pardoned, drags out lonely years
Conspiring among the ignorant.
I know not what the younger dreams -
Some vague Utopia - and she seems,
When withered old and skeleton-gaunt,
An image of such politics.
Many a time I think to seek
One or the other out and speak
Of that old Georgian mansion, mix
pictures of the mind, recall
That table and the talk of youth,
Two girls in silk kimonos, both
Beautiful, one a gazelle.


Här kan man läsa mera om Sonja Tiernans bok.

En verkligt grand old dame

I veckans utgåva av TLS (Times Literary Supplement) kan man läsa om ett halvdussin så kallade moderna klassiker som nu ges ut på nytt. Ämnet intresserar mig mycket och blicken fäster sig genast vid ett av författarnamnen- Elizabeth Jenkins. Hon är nog mest känd för boken ovan- den om sköldpaddan och haren (och den finns inte i svensk översättning så vitt jag kan se)- det är en berättelse om ett äktenskap i upplösning och när jag läste den här boken för ett par år sedan nu blev jag väldigt både (o)road och imponerad. Elizabeth Jenkins blev 104 år gammal och hon hann med mycket i sitt långa liv- flera fina biografier till exempel- över bland andra Lady Caroline Lamb och Jane Austen.

Nu är hon alltså i ropet än en gång med ett nytryck av "Harriet" som baserar sig på en verklig historia, ett rättsfall (en mordhistoria). Huvudpersonen, Harriet Staunton, svältes till döds av sina släktingar så att de skulle kunna lägga vantarna på arvet efter henne. Boken har översatts till svenska en gång för länge sedan (1935) och den är rejält utgallrad från våra bibliotek, tyvärr.

Nu finns den hur som helst att få tag på i ny engelsk version- utgiven av Persephone Books. Och ja... den vill jag gärna läsa och så lägger jag upp den på min önskelista.

De andra författarna som nämndes i artikeln var: Rayner Heppenstall (som jag aldrig hört talas om),
George Frederick Green, Rumer Godden, Barbara Pym och Evan S Connell.

Dagens läsinspiration

Både tidning och bok damp ner i brevlådan för en stund sedan- och det var en svettig promenad jag fick för att hämta in dem. Puh, termometern tangerar 30 grader och den kommer nog att stiga något. Det är bara till att hålla sig i skuggan- och se glad ut. Nu har jag i alla fall gott om läsmaterial.

En son söker sin far: Adriaan van Dis och "My Father's War"

På fotot den nederländske författaren Adriaan van Dis (f.1946).

"My Father's War" är en skakande skildring av framför allt en sons önskan att förstå sin far och att söka sina rötter- men det är också en berättelse om krig, tortyr och ondska. Boken rör sig mellan tre olika länder- Indonesien- Nederländerna och Kanada- och den ramas in av två dödsfall.

I inledningen sätts vi ombord på ett fartyg som är på väg "hem" till Holland från Ostindien efter andra värlskriget. En mor och hennes tre döttrar skådar ut över det grå havet och siktar för första gången sitt blivande hemland. De tre flickorna är i dåligt fysiskt skick, magra och med rakade huvuden (de har drabbats av skabb) och så får vi veta att de är mörka i hyn. Modern väntar ett barn till och fadern till detta barn (Han heter Justin) är också med på fartyget. Flickornas pappa har försvunnit någonstans på Java under den japanska ockupationen. Öde okänt. (Det blir dock känt senare i boken)

Så berättas historien om en familj som lyckades överleva andra världskrigets fasor på Java. Alla blev de internerade av japanerna och svält och tortyr hörde till det dagliga livet under flera år. Sådant ger ärr för livet. Värst var det för Justin- han utsattes för de allra hemskaste prövningar och lyckades överleva bara genom ett enastående starkt psyke.

När pojken, som berättar historien, är 10 år dör pappan i sviterna av en hjärtoperation i kombination med den svåra influensan som kallades för "asiaten". Så hoppar handlingen fram till halvsystern Ada som dör i cancer och så samlas familjen och minnena kommer. Ett gigantiskt nystan av händelser rullas upp och vi får följa huvudpersonen i jakten på det förflutna. Varför var fadern som han var? Sadistisk och överdrivet noggrann- samtidigt som han också var mycket kärleksfull. Allt får sin förklaring och gåtan får sin lösning. Det är mycket spännande läsning om än oerhört tung och svår.

"My Father's War" ger mycket goda inblickar i en  tid och en plats som i alla fall jag känner dåligt till. Det är också skrivet med mycken svart humor- så gott som varje sida ger ett "litet bett". Det är en mäktig roman. En roman jag inte glömmer i första taget. HÄR kan man läsa mer.


"My Father's War" har översatts till svenska och har då fått titlen: Indiska sanddyner (originaltiteln: Indische Duinen).

En barbar i Kina (1989)

Indiska sanddyner (1997)

Nyutkommet som jag vill läsa

Alldeles nyligen har den kommit ut i svensk översättning och jag antar att den kommer att bli en bästsäljare- jag är nyfiken på den här boken som fått så mycket press.

Det här är den  spanska författarinnan Care Santos som ännu inte fått sina böcker översatta till svenska men på tyska och norska finns det en del att botanisera i. Jag blir mycket nyfiken på hennes stora familjekrönika från Barcelona som på tyska fått titeln "Die Geister schweigen" .

och på norska blir det "Lukkede rom"- jag får vänta och se om det går att låna från biblioteket för priset på denna norska översättning avskräcker något, tyvärr och över 500 sidor på tyska mäktar jag troligen inte med... Kanske kommer en svensk översättning??

Colm Tóibín, Lady Gregory och om att borsta tänderna eller ej

Den här korta boken (cirka 100 sidor) handlar om en av de stora i irländsk historia och litteratur nämligen Augusta Gregory (född Persse; 1852- 1932). Lady Gregory är mest känd som förgrundsfiguren i det som kallas för "The Irish Literary Revival" och som grundare och ledare av the Abbey Theatre i Dublin.

Lady Gregory mot slutet av sitt liv.

Tätt sammanbunden med William Butler Yeats (på ont och gott för han var inte lätt att vara vän med och som så många litterära storheter uppvisade han en hel del divalater) var hon hela livet och Yeats var en flitig gäst på Lady Gregorys stora lantegendom Coole Park i County Galway. Huset finns inte längre kvar men däremot ett träd där flera kända författare har ristat in sina initialer. HÄR kan man läsa mera och se foton från ett nutida Coole Park.

Den 27 december år 1904 öppnades så Abbey Theatre och en av de två pjäser man spelade den kvällen var Kathleen Ni Houlihan som på papperet hade författats av Yeats men Lady Gregory hade också en stor del i detta drama. Kathleen Ni Houlihan var ett högexplosivt stycke- mycket nationalistiskt och det handlar om den gamla kvinnan som dyker upp på ett bröllop och där lockar med sig den blivande brudgummen (Michael) ut för att slåss mot ockupationsmakten (engelsmännen). Här slutscenens sista rader.

PATRICK. The boys are all hurrying down the hillsides to join the French.
DELIA. Michael won't be going to join the French.
BRIDGET [_to_ PETER]. Tell him not to go, Peter.
PETER. It's no use. He doesn't hear a word we're saying.
BRIDGET. Try and coax him over to the fire.
DELIA. Michael! Michael! You won't leave me! You won't join the French, and we going to be married!

[She puts her arms about him; he turns towards
her as if about to yield. OLD WOMAN's voice outside.]

They shall be speaking for ever,
The people shall hear them for ever.

[MICHAEL breaks away from DELIA and goes out.]

PETER [_to_ PATRICK, _laying a hand on his arm_]. Did you see an old woman going down the path?
PATRICK. I did not, but I saw a young girl, and she had the walk of a queen."

George Bernard Shaw sa att det här var ett skådespel som skulle komma att locka många män att "göra något dumt"  en annan röst yttrade:" Kathleen Ni Houlihan skapade flera rebeller på Irland än ett tusen politiska tal".

År 1907 hettade det till ordentligt på teatern när John Millington Synges "The Playboy of the Western World" sattes upp. Lady Gregory var inte förtjust i pjäsen men spelades gjorde den i alla fall. (Handlingen kretsar kring en ung man som skryter om att han slagit ihjäl sin far). "A vile and inhuman story told in the foulest language we have ever listened to from a public platform", så sa Sinn Féin-ledaren Arthur Griffiths. Lady Gregory skrev så småningom i ett brev till Yeats: It is the old battle between those who use a toothbrush and those who don't"

Tóibins lilla bok är mycket innehållsrik och man får en god blick över Augusta Gregorys liv och gärning- och samtidigt en mycket värdefull lektion i irländsk litteraturhistoria (och en del trevliga berättelser dessutom). Tóibín klarar också av att hålla distansen till sitt ämne- han gör en objektiv betraktelse och ja, jag är mycket imponerad och placerar "Lady Gregory's Toothbrush" på hedersplats i min bokhylla. (HÄR länkar jag till recensionen i The Guardian).

'They came like swallows and like swallows went,
And yet a woman's powerful character
Could keep a swallow to its first intent;
And half a dozen in formation there,
That seem to whirl upon a compass-point
Found certainty upon the dreaming air...'

William Butler Yeats