Att följa årstidernas gång

När man tar långa promenader varje dag (som man oftast gör när man har hund) spelar årstiderna upp sina scenerier direkt och utan ridåer. Idag skulle man dock närmast tro sig förflyttad någon månad bakåt i tiden. Ett annat år hade den här bilden varit full av betydligt mera fauna och även en del flora. Nu står trädet där vindpinat och livlöst- det dröjer ett tag innan den gröna färgen gör sitt intrång i bilden.

Flommarna är isbemängda och snön ligger där fläckvis. Horisonten är gråblå och den ser nästan lite hotfull ut.

En bild från ett rastställe i slutet av mars 2013.

Dimslöjor

I morse såg naturen ut ungefär så här- allt var inlindat i dimma och den ligger fortfarande tät runt hela näset. Det är spöklikt stilla - fukten dryper från träden- alla sniglar trivs och frodas. På vår tidiga promenad mötte vi också tre smäckra rådjur- de flydde in i stadsparken för att säkert så småningom återvända till den trädgård som de väl just höll på att decimera som bäst. Vackra djur är de men det blir lätt konflikter när de gör alltför många attacker på blommor och bär. Jag offrar själv gärna ett par blommor för att få ett rikare djurliv.

För några år sedan hade vi en stackars älg här också- men det blev för mycket- både för älgen och för omgivningen. Det arma djuret blev helt sönderstressat av att konstant bli ivägjagad från alla läckra äppleträd (mm)- och så småningom rönte han (det var visst en han) ett mycket sorgligt öde.

Bland vilt och tamt

Nog är de fina- blomman heter "Monke" och förr växte den i oändliga mängder här på näset - och hos mig får den frodas ännu ett tag. Den trivs bäst på mager och sandig mark.

Jag bor på gammal ängsmark- för 50 år sedan bestod området här nästan bara av öppna fält med mängder av vilda blommor av alla de slag. Idag ligger husen tätt och man stenlägger sina träd?gårdar och/eller gör "golfbanor" av gräsmattorna och nej, jag kan inte tycka att det är särskilt vackert. "Vång" kallas landskapet för och en del av gatunamnen bär vittnesbörd om gångna tider.... Nyvångsvägen, Storevångsvägen, Knävångsvägen .... etc. Sic transit gloria mundi....

Fågeln på fotot (som är lånat) är en stortrapp. Den fanns i riklig mängd på vångarna här fram till slutet av 1800-talet. Då hade man lyckats utrota den genom ren och skär rovjakt. Idag är stortrappen fortfarande hotad på de ställen den lever på i mellan-Europa.

"Stortrappen är en stor och tung fågel. Dess huvud och hals är ljust askgrå. Ryggen och skuldrorna är tvärvattrade i svart och rostgult och armpennorna är vita med svartbruna spetsar. Hanen, som uppnår en längd på över en meter, bär vid näbbroten ett slags mustasch av långa fjädrar. Den betydligt mindre honan saknar denna prydnad. Stortrappen är världens tyngsta flygande fågel. Hannen kan ha ett vingspann på 240 cm och väga upp till 16 kg."  (citat från Wikipedia).

Mitt bland de vilda blommorna växer  en ros av sorten "Leander". Jordmånen för rosor är inte gynnsam här men jag hjälper den lite på traven. Nu blommar den som allra vackrast.

Mannen med skärfläckorna

Tidigt, tidigt går vi våra morgonrundor- husdjuret och jag. Ofta blir det en sväng ner till hamnen och på vägen dit passerar vi då  Landgrens holme som just nu är fylld av häckande skärfläckor. Skärfläckornas liv och leverne iakttas och filmas sedan ett par år tillbaka av Mikael Kristersson som också han var ute i denna arla morgonstund, fördjupad i sitt projekt. Vi passerade förbi i tystnad och andakt. Filmen om skärfläckornas liv ser jag mycket fram emot att se så småningom.

Skärfläcka
(Lånat foto).

Maj

En hälsning från oss här på sydsidan av landet. (Fast bilden är tagen lite senare på året...).

Red sky in the morning...

Rouge le soir, bel espoir,
Rouge le matin, de la pluie en chemin. (I fransk version).

En vacker morgonrodnad spred sig över himlen i morse- men... det bådar inte gott för kvällen.

Nu lägger sig dimman

Temperaturskiftningarna är ganska våldsamma just nu- dimman lägger sig tät och luften dryper av fukt. En massa eklöv är uppkrattade och nu värker ryggen- det är dags att slå sig till ro med "Vintervägen" av Arvid Brenner. I morgon reser jag vidare längs floden Njemen (Memel).

Blåtistlar

Det finns många fina gatunamn här i byn- men vad är en blåtistel undrade jag. Det var inte så svårt att hitta svaret. Det är helt enkelt ett annat namn för blåeld- de sticks ju faktiskt även om de inte kan mäta sig med en åkertistel till exempel.

För många år sedan nu.... massor av blåeld- en av de vackraste vilda blommorna. de växer där mycket annat inte överlever.

Morgonvyer

Här bor det för tillfället- under några månader (fram till våren, i alla fall)- vårt lilla bibliotek som ska bli större men just nu är väldigt mycket mindre. Det är inhyst på skolan och jag hoppas att det ska bli till glädje där under den här tiden. Trots det lilla formatet finns det möjlighet att hitta läsvrår. Jag är glad att biblioteket trots allt kan hålla öppet.

Strax utanför dånar det och mullrar det av en hel park av grävmaskiner och annan motordriven "bråte". En av de större byggarbetsplatserna i byns historia har det blivit- nu ska Storevång bebyggas till sista kvadratmetern. Just den här delen har varit/är mycket sank och fuktig- här bodde fridlysta vattensalamandrar (de dog när de skulle flyttas). Pengarna styr världen och vi har blivit ett naturområde fattigare. Byn blir till vilken sovstad som helst och allt förändras.

Jag är glad som har många minnen från en annan tid.

Fanerogamer, kryptogamer och ett räligt djur

Strandkvanne- både ståtlig och väldoftande

Sumpmalva (den rosa, i mitten)- sällsynt och vacker och, ja, den heter Marsh mallow på engelska.

Vild palsternacka (den ska man inte tafsa eller sätta sig på.... Den vilda palsternackan innehåller en grupp ämnen ­furokumariner ­ som är fototoxiska, det vill säga i solljus kan omvandlastill ämnen som orsakar missfärgningar och blåsor på huden.)

En blivande "rälig groda"- en liten vårtpadda som ännu förstås är ganska söt... men det varar inte länge....


Ormtunga (detta foto är lånat från Wikipedia)- en skir kryptogam som växer på strandängar.

Idag var det dags för strandängsvandring anordnad av Falsterbonäsets naturvårdsförening.

Mycket lärorikt och trevligt och med utmärkt guidning av Nils-Arvid Andersson. Här fick vi se både kända och okända växter, en del djur och lite historia blev det också på kuppen. En härlig morgon trots att regnet hängde i luften.

Strandängarna vid Falsterbo är nu del av ett naturreservat och det är allt tur att man skyddar denna ömtåliga och unika natur.

Frost!

Till och med en maskros kan få ett intressant utseende när naturen målat iskristaller på den! Ängen var klädd i grått- och det var rejält kallt om nosen för både människor och hundar i morse. (Det är tur att jag har tjock päls, tänkte nog husdjuret).

Bland (påsk)harar och träd

Här det ståtliga påskträdet i centrum! De fina dekorationerna har gjorts av:

På flommen vandrade en tofsvipa- och den hade sällskap av många andra befjädrade kompisar.

Bland dem en stilig knölsvan. (Den vill man nog inte gå för nära)

Minsann- på väg hem mötte vi "Birger" hare. (Han ser ut att heta Birger- fast kanske är det en "Birgerina"). Det var disigt och vackert i stadsparken och vitsipporna har slagit ut.

Medan mistluren tjöt

Dimman vilar tät över näset i dag. Allt ligger inbäddat i ett grått töcken- skimrande och vackert....

Vårens färger

En söndag i april... carpe diem.

Morgonens betraktelser

På samma plats (nästan) pågår två olika typer av grävarbeten. Mullvaden har fått konkurrens- och dessutom får han tränga ihop sig på allt mindre ytor.

-

Snart kommer det ett helt nytt bostadsområde- där huserade innan vattensalamandrar, sork, mullvad, harar.... insekter av alla de slag... vilda blommor.... Det är pengarna som styr världen. Naturen får maka på sig- som alltid.

Morgonens betraktelser

Idag strålade solen från en i princip molnfri himmel när vi begav oss ut på vår dagliga numera ganska långa promenad. Det finns så mycket att titta på och njuta av nu när ljuset äntligen har kommit till våra norra utmarker. I prästgårdens träd frodas kärleken - duvorna var i full gång med att bygga bo och lite annat hittade de också på... :-)

Här stannar jag gärna till på mina vandringar- en gång i tiden var detta en ganska mäktig segelränna (nu reducerad till något som mest liknar ett brett dike)- under medeltiden kunde man ta sig fram här med ganska stora båtar. I närheten ligger den gamla Rostockska kyrkogården (men den ser man inget av- det har byggts hus ovanpå... på 80-talet när man grävde i trädgårdarna fick man upp benknotor och annat som man kanske inte tyckte var så trevligt. )

Diset lindar in naturen i ett sagoaktigt skimmer... då känns det verkligen som om det förflutna och nuet möts... i detta spöklika ljus.

Solen går upp över en ny dag- en marsdag år 2011 i ett Skanör som en gång var en mycket mångkulturell och livlig handelsplats. Idag är det visserligen myllrande på sommaren men kulturen får kämpa i motvind - här är det annat som prioriteras idag.

Tidig vårdagsmorgon....

Nu växer det så det knakar. Alpkrokusarna är i full gång.

En dag från vårdagjämning

En glad drake firar våren - den skrämde nästan slag på husdjuret som skuttade till och undrade vad det här nu var för något konstigt.

Träd... det finns så många vackra träd- här är ett som trotsar både tid och rum. Mitt på sankmarken växer det.

Lite morgonsömniga viggar och en förmodligen ilsken svan (är inte alla svanar ilskna?). Isen har äntligen smält undan och nu väntar de alla på värmen.

Varje år ändrar sig naturen här- i fjol fanns det mycket mera vatten- i år ser man fast (nåja) mark överallt. Badhytterna tittar fram i grådagern och ja... snart kan de kanske börja användas igen. Det finns hopp om en sommar... trots allt.

Så styrde vi kosan hemåt mot morgonkaffet och Hills I/d (för en känslig hund).

Vad vi såg idag

Vi såg att våren har kommit för att stanna. En hel äng av snödroppar... och jag är övertygad.

Så efterlängtad har väl ingen blomma varit....

Pär i Vången i frostigt skimmer... men snart grönskar det i den fina trädgården!

På Mellangatan lyser nattens lampor ännu- och lavendelhäckarna väntar på bättre tider.

Vi var lite väl tidiga för frukost med kaffe och smörgås men kanske en annan dag...

Det går nämligen redan att bänka sig utomhus och då kan ju husdjuret också följa med. Trots kylan ser det väldigt inbjudande och trevligt ut med de vackra stolarna. De väcker en stark längtan efter bara några varmgrader till....