Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo

Guavafrukter (lånad bild)

Låt mig först varna eventuella läsare med att det här är en roman på många ställen är rejält svart och mycket sorglig. Författaren skriver med stor iakttagelseförmåga och med humor men det svarta, det kan i alla fall inte jag komma förbi. Zimbabwe är ett sargat land och även om landet inte nämns vid namn i berättelsen så är det helt klart vad som avporträtteras.

NoViolet Bulawayo är  nom de plume för Elisabeth Tshele (f. 1981) som är född och uppvuxen i Zimbabwe och som sedan år 1999 är bosatt i USA.

"Vi behöver nya namn" består egentligen av två delar och den första är förmodligen den mest intressanta och mest berörande. Där handlar det om hur barnen i Mugabes Zimbabwe lever och överlever- de som hör till de fattiga och förvisade, förvisade till kåkstäder och slum. När historien tar sin början är Darling nio år gammal och hon och hennes kamrater tillbringar dagarna med att leka och leta upp mat (en bristvara)- det blir mycket påver kost och guava är stapeldiet för det här barngänget som pallar guavafrukterna från de rikas trädgårdar. Världen är farlig och våldsam och livet är mycket skört. Darlings far kommer hem från Sydafrika med HIV och dör en kvalfull död- men då har Darling fått en biljett till det stora landet i väster och hon drömmer om en ny tillvaro hos sin moster Fostalina i "Detrångtmishigan".

Blir livet i USA som hon tänkt sig? Nej, naturligtvis inte. Drömmen krackelerar ganska snart men det är för sent och för omöjligt att åka tillbaka. USA skildras med alla sina vanliga brister (övervikt, ytlighet, okunnighet om andra länder etc) - och det gäller att inte bli en "loser".

"Vi behöver nya namn" blev nominerad till Bookerpriset 2013 och den svenska översättningen står Wahlström & Widstrand för. Jag tycker att det är en läsvärd roman och hoppas att det ska komma fler böcker från Elisabeth Tsheles penna.

Läsning pågår

 

Här nere i söder har vi en strålande vacker vårdag och jag tillbringar den utomhus. Ogräset har börjat sticka upp, tunnan för trädgårdsavfall töms för första gången i morgon (ett sant vårtecken, bara det). Träd och buskar ska snyggas till och det gäller att passa på nu när vädret är så tjänligt. Krokus, vintergäck och snödroppar pryder min gräsmatta och det är härligt att "det har vänt".

Lästid tänker jag skaffa mig- lite grann i alla fall. Jag är snart klar med Scholastique Mukasongas vackra men också djupt sorgliga roman om flickorna på internatet högt uppe bland Ruandas berg. Den här boken fick Mukasonga Prix Renaudot för- (och det förstår jag verkligen). Jag konstaterar lite bedrövat att den här fina boken inte finns i svensk översättning- men: en engelsk sådan är på väg.

Tropiska fiskar av Doreen Baingana

Det är ofta hård konkurrens om de nya böckerna på "mitt" bibliotek. Jag hade tur som lyckades nappa åt mig "Tropiska fiskar" av Doreen Baingana. Jag har länge sneglat åt den boken i nätbokhandeln och känt att "den måste jag läsa" och nu är det gjort. Det är en liten och behaglig volym dessutom, den ligger så bra i händerna när man läser. Tranans förlag har gett ut.

Doreen Baingana (f.1966) kommer från Entebbe i Uganda och "Tropiska fiskar" är hennes litterära debut från år 2005. Boken tilldelades Commonwealth Writers Prize året därpå. Säkert mycket välförtjänt.

Handlingen är mestadels förlagd till hemlandet, Uganda, och vi rör oss i tiden efter Idi Amins skräckvälde.  Förlaget (Tranan) kallar boken för en samling sammanlänkade noveller- och så är det väl men man kan också läsa allt som en roman med fristående kapitel- en fin gränsdragning, tycker jag. Tre systrar- Patti, Rosa och Christine- växer upp i ett dysfunktionellt hem där Taata (pappa) långsamt men säkert super ihjäl sig och Maama inte riktigt orkar med barnen och hemmet.

"En kärlek som svepts in i förolämpningar och klagomål, berusade nätter, dreglande ursäkter och tysta morgnar. En stark hemlig sovrumslukt, som var mycket vacker och vuxen, som liknade detta att känna till och använda ordet fuck. Jag var äcklad, fascinerad, snärjd."

Så hamnar barnen på olika internatskolor där maten är dålig och där man går hungrig- så gott som ständigt. Tonår och fniss och kamratskap. Den första kärleken och skammen när den åtrådde inte dyker upp som avtalat...

Den mest gripande novellen i hela samlingen har Rosa som berättare- nu är det 1980-tal och Uganda hemsöks av en AIDS-epidemi av sällan skådat slag. Den yngre generationen drabbas hårt och skoningslöst. Rosa skriver ett brev i förtvivlan över sitt och många andras öde. Det brevet kan man inte läsa utan att beröras oerhört starkt.

"Vilket bättre sätt finns att begrava sina döda än att lustfyllt söka livet? Jag måste vråla mot döden just så som jag brukade göra med livet. Jag måste leva ännu intensivare."

Så tas berättandet över av den yngsta systern Christine som upplever en obehaglig "kärlekshistoria" (kärlek är det inte fråga om- bara utnyttjande) med en engelsman som säljer/exporterar tropiska fiskar till USA och Europa - och tjänar massor av pengar. Nu lever han, den verklige uppkomlingen,  i lyx och ser till att skaffa sig så många älskarinnor han någonsin kan.

"Peter var egentligen skär, inte vit, bortsett från håret, det lilla som var kvar.--- Han var knubbig som en tonåring, mjuk i kroppen, nästan feminin, och hade bleka sladdriga ben."

Så följer åren i Los Angeles- år i främlingskap och exil- år av anpassning till ett annat samhälle och den där känslan av att aldrig passa in, att vara osynlig. Starkt skildrat av Doreen Baingana som avslutar novellsamlingen med återkomsten till Entebbe, till Maama och den nu enda överlevande systern Patti som bor med modern.

Entebbe från luften (foto: Petter Lundkvist)

"Hon skulle tvingas lära om från början hur man levde på denna nya gamla plats som kallades hemma. Himlen var nu helt svart. Och någonstans långt borta, i detta nu, grydde dagen."

Tropiska fiskar var en bok jag lade ifrån mig med saknad och vemod men också glädje över att ha läst en vackert och intensivt berättad historia om flera liv.

Översättning önskas!

Scholastique Mukasonga
Foto: Ludovic Péron

Scholastique Mukasonga är författarinna från Ruanda (f.1950) och hon var inte bosatt i sitt hemland under år 1994 då en miljon människor miste livet i en massaker och ett folkmord utan motstycke (och världen teg- som vanligt.). Jag har läst hennes roman "La femme aux pieds nus" (Kvinnan med bara fötter) som är en hylling till modern-i stället för den svepning som Scholastique aldrig fick tillfälle att göra i ordning åt sin älskade mor.

Scholastique Mukasonga har skrivit flera böcker som fått mycket beröm och i år har hon tilldelats Prix Kourouma för romanen "Notre-Dame du Nil".

Det finns mycken afrikansk litteratur som skrivs på franska - och så blir den inte översatt. Här är ännu ett exempel. Det är verkligen synd. Jag länkar  till Nilles fina recension av "La femme aux pieds nus".

Prix Ahmadou Kourouma

Det finns många litterära priser och jag hade inte hört talas om Ahmadou Kourouma-priset som ska gå till  "an‘African oeuvre, essay or fiction that reflects the spirit of independence and creativity which is the heritage of Ahmadou Kourouma".

År 2012 var det den rwandiska författarinnan Scholastique Mukasonga som tilldelades detta pris för romanen "Notre-Dame du Nil" och nej, den här boken finns inte i vare sig svensk eller engelsk översättning. Priset började delas ut år 2004 och hittills är det bedrövligt ställt med översättningarna. Vill man läsa måste det nog bli på franska. Här är listan:

2011 Photo de groupe au bord du fleuve (Emmanuel Dongala)
2010 Si la cour du mouton est sale, ce n’est pas au porc de le dire (Florent Couao-Zotti)
2009 Solo d’un revenant (Kossi Efoui)
2008 Le Bal des princes (Nimrod)
2007 Le paradis des chiots (Sami Tchak)
2006 Babyface (Koffi Kwahulé)
2005 Matins de couvre-feu (Tanella Boni)
2004 Survivantes, Rwanda 10 ans après (Esther Mujawayo & Souad Belhaddad

 Författaren Alain Mabanckou är mycket förgrymmad över bristen på översättningar och serverar en rejäl bredsida åt främst de amerikanska förlagen.

" I can’t think of any other reason why these 9 Prize-winning works haven’t yet been translated. By not doing so, the Anglophone publishers are keeping their readers from accessing a Francophone world of imagination that spans more than a quarter of the African continent — not to mention the Francophone diaspora. Don’t tell me there’s no interest." Mera om priset HÄR.

Paradise av Abdulrazak Gurnah

Den här boken kom ut redan 1994 och den fanns med på "korta listan" för Bookerpriset. Om ett tag kommer den i svensk översättning.

Här tas vi med till östra Afrika och det är tidigt 1900-tal. Det myllrar av olika nationaliteter, religioner och raser- allt är mycket bräckligt sammanhållet. Kolonialismens bläckfiskarmar omsluter det hela och orsakar mängder av konflikter och enorma lidanden.

Yusuf är en pojke på 12 år som bor tillsammans med sina föräldrar i ett litet samhälle. Det är fattigt i hemmet och en dag kommer "farbror" Aziz och hämtar Yusuf. De beger sig ut på en lång resa som ska visa sig leda till Aziz hem där han bedriver en lönsam affärsverksamhet. Ganska snart får Yusuf reda på att han blivit såld av sin far som delbetalning för en skuld till Aziz.

En hård lärotid börjar- Yusuf sätts i arbete genast och även om Aziz inte är direkt elak så behandlas Yusuf med stränghet. Den vackra muromgärdade trädgården blir Yusufs tillflykt när han behöver komma bort från vardagens slit. Här njuter han av stillheten och alla vackra blommor- världen utanför är farlig, fylld av underligheter med både monster och djinner. Yusuf har ständiga mardrömmar.

När Yusuf är 17 år tar "farbror" Aziz med honom på en lång inköps- och bytesresa till de inre delarna av landet. Det blir en katastrofal tur fylld av våldsamheter och attacker från både människor och vilda djur. Sjukdomar grasserar hela tiden och dödligheten är skyhög. Det finns många mycket obehagliga scener i boken.

"The traders spoke of the Europeans with amazement, awed by their ferocity and ruthlessness. They take the best land without paying a bead, force the people to work for them by one trick or another, eat anything and everything however tough or putrid. Their appetite has no limit or decency, lika a plague of locusts." (s. 72).

Efter svåra umbäranden kommer så Yusuf hem igen till sin älskade trädgård men han har blivit äldre och visare- plötsligt förstår han att det muromgärdade paradiset innehåller ormar, det också. Slutet på romanen är mycket passande och mycket väl funnet. (Jag tänker inte avslöja det).

"Paradise" är en mycket läsvärd berättelse om en ond tid. En tid då allt ändrades.

Abdulrazak Gurnah är född på ön Zanzibar utanför Tanzania.

Två afrikanska författare

Ngũgĩ wa Thiong'o kommer från Kenya och hans namn har nämnts flera gånger i Nobelprissammanhang. Jag läste hans "Floden mellan bergen" (svensk översättning 1971) för något år sedan (när bokmässan hade litteratur från Afrika i fokus). Det finns glädjande nog ett flertal översättningar av wa Thiong'os böcker och kan man tänka sig att läsa på engelska står dörren öppen.

Jag citerar slutorden från "Floden mellan bergen" (jag läste på engelska)

" The land was now silent. The two ridges lay side by side, hidden in the darkness. And Honia river went on flowing between them, down through the valley of life, its beat rising above the dark stillness, reaching into the heart of the people of Makuyu and Kameno."

I min hand just nu har jag en bok ("Paradise") av Abdulrazak Gurnah och han kommer från Zanzibar (som ligger utanför Tanzania). "Paradise" blev nominerad till Bookerpriset år 1994 och jag blev extra intresserad av den här romanen eftersom handlingen är satt till 1900-talets början. Här får vi möta 12-årige Yusuf som alldeles för snabbt tvingas bli vuxen.

Ännu har det inte kommit några svenska översättningar av Gurnahs böcker men Helena Hansson arbetar just nu med "Paradise". Det är mycket glädjande för då kanske det blir mera av/om den här författaren så småningom.

Här är några engelska titlar att välja bland:

Memory of Departure 1987
Pilgrim's Way 1988
Dottie 1990
Paradise 1994
Admiring Silence 1996
By the Sea 2001
Desertion 2005

Afrikanskt, som verkar spännande...

I min myggsvärmsbok (Read this next) hittar jag ett par rekommendationer på afrikansk litteratur- jag har noterat och studerat... "God's Bits of Wood" är skriven av Sembene Ousmane-
från Senegal. Boken är en klassiker och handlar om en järnvägsstrejk - den har enligt rekommendationen " Tolstoyan breadth, depth and eloquence".

"They Poured Fire on Us From the Sky" är en berättelse från Sudan- och om inbördeskrig. Tre pojkar minns och talar genom boken.

I BLM hittar jag den här: Anansi Sem : Spindelsagor från Guldkusten / nedtecknade av Mike Joslin ; återgivna av Herje Granberg ; ill. av Per Engström
Joslin, Mike, 1894-1968 (författare)
Granberg, Herje, 1903-1958 (medarbetare)
Engström, Per, 1920- (illustratör)
Stockholm : LT, 1952
Svenska 296 s.

Visst väcker den intresse? Den finns bara att få tag på antikvariskt eller via bibliotek (tyvärr).

Vackra barnböcker

Min släkt och familj växer- ytterligare en liten världsmedborgare anlände får någon vecka sedan- och jag tänker att jag nog måste börja sätta in mig lite mer i barnböckernas värld- nu har jag ganska många små barn att köpa bokpresenter till (ett kärt besvär). Lite inspiration fick jag i dagens Sydsvenska- två fina sidor i B-delen som handlar om "Tre afrikanska bilderboksskapare" HÄR kan man läsa mera.

I öknens värld

Jag kan nästan gråta blod över att den här boken inte blivit översatt till svenska. Så synd. Den libyske författaren Ibrahim al-Koni har nämligen författat en sagolikt vacker berättelse om tuaregen Ukhayyad och hans vandring genom livet- och öknen. Det är ett hårt landskap som avtecknas- och med lika hårda livsvillkor. Språket är otroligt. Jag kan tänka mig att originalversionen av boken (al-Koni skriver på arabiska) är något utöver den här världen. Den engelska översättningen är gjord av Elliot Colla och för den får han mycket beröm.

- Det är som en saga- men det är en grym värld som al-Koni skildrar. Kärlek och hämnd- ständig vandring..... det är svårt att rent konkret beskriva innehållet i boken . Öknen, mannen och hans vackra kamel (en skäckig "mahri") är de tre huvudpersonerna.

- Jag citerar här Boyd Tonkins recension av "Gold Dust" i The Independent" -- "Imagine Cormac McCarthy's savage lyricism in a Paul Bowles desert landscape and you begin to enter the bleakly beautiful world of this mesmerising, fable-like novel. Libya's Al-Koni draws on the lore of the Sahara's Tuareg nomads in this tragedy of rebellion and revenge. Rejecting his noble clan, Ukhayyad prefers the company of his pedigree camel: a royal beast, splendidly evoked in Elliott Colla's radiant translation. Yet a war and a wedding drag the lad out of myth and into history. Trade ousts honour, and gold seals his doom."

-

-

Översättaren har skrivit ett mycket lärorikt efterord också. Det tackar vi för. - " For those who love, life exists only in death. You cannot hold the heart of the beloved without haivng first lost your own." Jalal al-Din al Rumi (taget från "Gold Dust")

-

(Fotona från öknen :Wikipedia)

Gyllene sand- och en länk till arabisk litteratur på engelska

Jag läser den libyske författaren Ibrahim al-Konis "Gold Dust" - och tas med på en färd in i öknens oändliga och mystiska djup. Det är vackert och tungt på en gång- men- jag har halva boken kvar och gör bäst i att vänta med ytterligare beskrivningar. - Den här romanen (som inte finns i svensk översättning) är utgiven på förlaget "Arabia Books" och jag länkar till deras nätsida för där finns mycket intressant att fördjupa sig i (om man inte har något emot att läsa på engelska). Mitt eget exemplar är antikvariskt och inköpt för en förhålladevis billig peng. Värd vartenda öre. - På svenska kan man läsa "Stenblödning" av samme författare - Alhambra förlag har gett ut.

Libyen- två libyska författare

Fotot av Hisham Matar från the Guardian och av Sarah Lee.

Hannele ställer frågor om Libyen- och jag känner att jag också vill veta mer. Jag letar efter författare.

-

Hisham Matars böcker har översatts till flera språk-hans "Ingen i världen" finns i svensk översättning (2007)- en bok som det har bloggats en del om- och som jag också har läst (och tyckt om).

-

Hos Macondo hittar jag ytterligare en libysk författare - nämligen Ibrahim al-Koni. En av hans böcker finns på svenska -"Stenblödning". Jag har inte läst. Ibrahim al-Koni är numera bosatt i Schweiz. Flera av hans böcker finns i engelsk översättning. En av dem är nu på väg hem till mig.

Lyrics Alley av Leila Aboulela

"It must be a skill , like fishing to cast your net into a river of dreams and catch a splendid array of words".
-
Vilken betydelse har konsten och konstnärer/författare i samhället? Det är ett av flera teman i den här oerhört välskrivna romanen av den sudanesiska författarinnan Leila Aboulela.
-
"Lyrics Alley" är en familjesaga som berättas under en brytningstid mellan gammalt och nytt- detta är landet Sudan under 50-talet och det brittiska imperiet ligger i dödsryckningar. Vi möter familjen Abuzeid- en överklassfamilj som även den håller på att brytas sönder av den nya tiden som är på väg. Mahmoud Bey är familjens överhuvud och han har två fruar- Waheeba som håller på de gamla traditionerna och som lever isolerad i sitt hem- och så den unga Nabilah (från Egypten) som är en modern kvinna som inte kan acceptera de gamla sedvänjorna.
-
Som en lysande och klar stjärna framträder Mahmouds son Nuur- (betyder inte namnet ljus?) Nuur vill bli poet- han skriver dikter i hemlighet och han är den son som Mahmoud sätter allt sitt hopp till. Så sker det ofattbara-en händelse som slår sönder tillvaron för familjen- Nuur blir förlamad efter en dykolycka. Nuurs svåra kamp för ett liv, för en mening i tillvaron är så fint skildrad- på svåra och slingriga vägar färdas han- först helt utan hopp men sedan med alltmera tillförsikt.
-
Ljuset, upplysningen är en viktig komponent i berättelsen- Nuurs kusin Soraya (som han älskar) har en brinnande önskan att utbilda sig till läkare. Hon får övervinna många hinder bland annat det att hon trots synfel inte får lov att bära glasögon för sin far. Nuur ger henne ett par i hemlighet- och så kan även Soraya "se stjärnorna.... "
-
"Lyrics Alley" läste jag ut på en eftermiddag. Jag kunde helt enkelt inte släppa boken ifrån mig när jag väl kommit in i handlingen. Sann och sällsynt god berättarkonst skulle jag vilja beskriva den som. Nu hoppas jag att Leila Aboulela får det erkännande hon förtjänar för sin bok. Det skulle förvåna mig (och göra mig mycket besviken) om "Lyrics Alley" inte kom med på Orange-prisets korta lista.

Nominerad igen

Leila Aboulela har nominerats till Orange-priset mer än en gång- nu är hon aktuell igen med "Lyrics Alley". Leila Aboulela är född i Egypten men hon växte upp i Sudan- hon studerade bland annat vid universitetet i Khartoum och har en examen i ekonomi. Numera är hon bosatt i Abu Dhabi. Läs mera om hennes författarskap här.

På svenska finns hennes roman "Minaret" som har fått god press. Jag har inte läst (ännu).

Däremot har jag hennes "Lyrics Alley" i min hylla- där har det stått ett tag men nu har jag satt i gång att läsa. ("Lyrics Alley" finns på Orange-prisets långa lista. ) Det är nog inte helt otroligt att den här romanen kommer att översättas till svenska, den också. Handlingen tilldrar sig i Sudan och i Kairo- vi rör oss från 50-tal till 60-tal. Det brittiska imperiet håller på att falla samman- och Leila Aboulela fångar tidsandan- en brytningstid- vägen till självständighet. Jo, jag tror att det kommer att bli spännande läsning.

Från Frankrike

Så glad jag blev- mina två bokälskande väninnor i Frankrike har skickat mig det allra bästa läsmaterial man kan önska sig! "Le Portique" känner jag inte till men jag läser att Philippe Delerm har fått flera litterära priser och jag tror att det här är en bok jag kommer att tycka väldigt mycket om. Marie NDiayes "Tre starka kvinnor" har jag längtat efter länge- jag är så glad för mina bokpresenter. Att läsa på franska blir en utmaning men jag ser fram emot att gå till attack!

Jag ska återknyta bekantskapen med Afrika....

Fyra böcker Afrika... kvar sedan förra året och jag vill ju väldigt gärna läsa klart.....

Mongo Beti: The Poor Christ of Bomba (Beti är från Kamerun) och från Kamerun är också

Calixthe Beyala

Buchi Emecheta skriver om hur det är att leva som invandrad ung afrikansk kvinna i 60-talets London i sin "Second-class Citizen".

Thomas Mofolos "Chaka" är en mycket känd roman- den skrevs omkring år 1910.

Lyrik från Madagaskar "Traduit de la Nuit" av Jean-Joseph Rabearivelo

Här är den- en liten tunn volym med vackra dikter av Jean-Joseph Rabearivelo (1901-1937)- den mest kände författaren/poeten från Madagaskar. Den här diktsamlingen gavs ut för första gången 1935 och sedan inte igen förrän 1990. Det är en dubbelspråkig upplaga- alla dikterna finns både på franska och på malgassiska (malgassiska verkar vara mycket vokalrikt). Dikterna är mycket romantiska- och jag tycker att det är synd att han har blivit en poet i "skuggan". Här några rader i engelsk översättning från hans långa dikt "Lamba" (denna dikt kommer inte från diktsamlingen ovan).

Few trees bloom without leaves,

Few flowers bloom without perfume

and few fruits mature

without pulp you have the foliage,

you have the perfume,

you have the pulp of the old tree

that is my race in lamba.

Une étoile pourpre

évolue dans la profondeur du ciel-

quelle fleur de sang éclose en la prairie de la nuit?

Évolue, évolue,

puis devient comme un cerf-volant lâché par un enfant endormi.

Paraît s'approcher et s'éloigner à la fois,

perd sa couleur comme une fleur près de tomber,

devient nuage, devient blanc, se réduit:

n'est plus qu'une pointe de diamant

striant le miroir bleu du zénith

où l'on voit déjà le leurre

glorieux du matin nubile. (Från Traduit de la nuit- 1935)

Kvinnors verklighet

I dagens Sydsvenska - jag länkar här skriver Lena Ag om alla de kvinnor i Kongo som fallit offer för sexuellt våld av grövsta art. Läs och begrunda.

-

Sefi Atta har i sin novellsamling "News from Home" tagit upp kvinnors utsatthet och i flera av dessa noveller skildrar hon fruktansvärda kvinnoöden. Ibland är det nästan så att jag känner "nu orkar jag inte läsa vidare"- men jag måste, jag helt enkelt måste. Man får inte värja sig, man måste veta att så här är det, den här verkligheten lever skrämmande många kvinnor i- än i dag.

-

I novellen "Hailstones on Zamfara" (ja, vad stenarna syftar på är inte svårt att räkna ut- och det rör sig inte om hagel från himlen ovanför). En dödsdömd kvinna berättar sitt livs historia i väntan på bödlarna. En slagen kvinna, en våldtagen kvinna- så misshandlad att hon blivit nästan döv. "Did Our Husband think I was pretending the day I stopped hearing him? Had he forgotten he caused the very condition that made him so angry? I tried to help him understand. "You call me, I can't hear. You insult me, I can't hear. You tell me to get out of your house. How can I leave when I can't hear?" Just den här novellen är en av de absolut starkaste i samlingen- den skildrar avtrubbningen, hur livet mister sin mening helt för den här kvinnan, hur hon blir elak i sin tur, hur hon helt ger upp. Ett offer för ett samhälle som tillåter detta att hända.

-

I novellen "Last Trip" möter vi en prostituerad kvinna som för att få ihop extra pengar åtar sig att bli narkotikasmugglare. Hon har precis svalt ett hundra tjugosju ballonger fyllda med heroin- för att ta med till England. Hon måste ta med sig sin son på resan- något hon inte räknat med- men som i slutänden kommer att rädda henne. Det är en olidligt spännande och samtidigt vidrig berättelse- mycket skickligt sammansatt. Man lever med kvinnan under hela resan- plågas med henne, oroas med henne, svettas med henne- och tänker med fasa på alla dessa droger som sedan ska säljas vidare och orsaka så mycket elände.

-

"She is one of his best. He will have trouble finding anyone willing to swallow as many balloons. He is testy because last week the drug law agency arrested more of his couriers at Murtala Muhammed Airport. These ones didn't even make it past check-in. They were novices, 200-gram mules."

-

Idag får jag också mail från min goda vän på Mauritius- hon skriver att en kvinna i hennes hemstad blivit knivhuggen till döds av sin man- han hade först misshandlat henne så att hennes hörsel fördärvats- sedan mördar han henne för att hon inte hör vad han säger när han skriker ut sina order.

-

Sefi Attas bok har kuslig aktualitet- på alltför många platser på denna jord. Alla novellerna är inte lika påträngande hemska- men de har i de flesta fall en olycklig kvinna i fokus- en kvinna som är förtryckt och som har stelnat i sin utveckling. Jag hoppas att den här novellsamlingen blir översatt till svenska- Sefi Atta kan konsten att skriva med spets och udd- och det går inte att läsa utan att bli starkt berörd.

Omskakande noveller av Sefi Atta

Sefi Atta är från Nigeria och hennes roman "Allt gott ska komma dig till del" har nyligen kommit ut på bokförlaget Tranan. Jag är mitt uppe i läsningen av en alldeles rykande färsk samling noveller "News from Home". Det är kvinnorna som står i centrum i de noveller jag hittills läst- plågade och förtryckta kvinnor - och Sefi Atta lånar sin röst åt dem. Det är tung läsning- de liv dessa kvinnor har är så fruktansvärda- så vedervärdiga. Jag som vanligtvis inte är någon stor novell-läsare är fulltständigt absorberad av läsningen. Åskan kunde slå ner... jag hade inte märkt det.... och forsättning följer. Jag tror att jag stannar i Sefi Attas värld ett tag till.

-
Omslaget hör till ett av de vackraste och vemodigaste jag har sett.

Nyfiken på.... Sefi Atta

Sefi Atta kommer från Nigeria men hon är numera bosatt i USA (Mississippi)." Allt gott ska komma dig till del" kom ut år 2005 och för den boken fick Sefi Atta Wole Soyinkapriset.

-

I min hand har jag novellsamlingen "News from Home"- från 2010. Jag är egentligen inte någon stor novell-älskare men tänkte att de här berättelserna kunde vara en bra sätt att lära "känna" författarinnan på. Det är bra nattlektyr också- en novell tar inte så lång tid att läsa- och varje novell är en värld i sig.... (jag har bara precis påbörjat läsningen).