En berättelse från Wales

"O! Tyn y Gorchudd" och den walesiska titeln betyder " O! pull aside the veil" (dra undan slöjan). Titeln är mycket passande.

Nu är det så lyckligt att den här fiktiva biografiska romanen av Angharad Price har översatts till engelska. Originalet kom ut år 2002 och den valdes till "Årets bok på walesiska" år 2003. Det är mycket lätt att förstå varför.

(Lånat foto)

"The land is poor, is quiet-
It is lonely mountain earth.
But again the summer sews
A glossy dress for Cwm Maesglasau
Time itself just loiters here
In this land, without a care.

T. Llew Jones

Det är en kort roman på bara cirka 150 sidor men Angharad Price lyckas fånga sina karaktärer som är verkliga och fiktiva med både själ och hjärta. Det handlar om livet i Maesglasau valley med början vid förra sekelskiftet. Rebecca Jones föds här, i nordvästra Wales, år 1905. Det är ett hårt liv där i dalen och familjen Jones prövas extra då tre av deras söner föds blinda. Dottern Olwen dör bara två veckor gammal och de förlorar också sonen Ieuan- han blev bara fem år gammal.

Det är en tusenårig historia som döljs här på sidorna för familjen har bott i Maesglasau valley sedan 1000-talet. Rötterna går djupt ner i walesisk jord och walesiskt språk. De tre blinda bröderna  Gruff, William och Lewis skickas iväg till läroanstalter i England och kvar blir Rebecca och Robert, Robert som inte vill bli lantbrukare- men som måste ändå för någon ska ta över gården. Gruff kommer att bli präst så småningom, William blir expert på braille och Lewis lyckas väl som konstnär. Mycket av handlingen i boken (som är illustrerad med foton från familjealbumet) kretsar också kring dessa tre bröder.

Språket i boken är poetiskt, vackert och målande. Det är ett verk av en passionerad kvinna- och hon känner för sin hembygd (hon är nämligen nära släkt med den familj hon skriver om) och sina förfäder. Jag kan också berätta att slutet är mycket oväntat och gör att man känner än mera respekt för berättaren. Jo, hon kan sin sak- det här är en roman i "bardisk tradition".

Boyd Tonkin har skrivit en mycket fin recension i The Independent. Den kan man läsa HÄR.

O! pull aside
The veil which masks the mountain,
Let the bright white Sun of Righteousness shine down
From yonder hill, where once a gentle Lamb
Did suffer nails of steel
To show the purset love for me, in pain.

Hugh Jones

"Our basic urge is towards continuance. Yet, we are born to die. And we spend our lives coming to terms with that paradox. Transcendence: to put our everlasting life in the hands of a god. Displacement: to exchange subject for object and live for the land, our culture, language or fellow humans. Sublimation: to produce offspring, in the form of children, accomplishments, works of art."

(sidan 147 "The Life of Rebecca Jones").