Den här korta boken (cirka 100 sidor) handlar om en av de stora i irländsk historia och litteratur nämligen Augusta Gregory (född Persse; 1852- 1932). Lady Gregory är mest känd som förgrundsfiguren i det som kallas för "The Irish Literary Revival" och som grundare och ledare av the Abbey Theatre i Dublin.
Tätt sammanbunden med William Butler Yeats (på ont och gott för han var inte lätt att vara vän med och som så många litterära storheter uppvisade han en hel del divalater) var hon hela livet och Yeats var en flitig gäst på Lady Gregorys stora lantegendom Coole Park i County Galway. Huset finns inte längre kvar men däremot ett träd där flera kända författare har ristat in sina initialer. HÄR kan man läsa mera och se foton från ett nutida Coole Park.
Den 27 december år 1904 öppnades så Abbey Theatre och en av de två pjäser man spelade den kvällen var Kathleen Ni Houlihan som på papperet hade författats av Yeats men Lady Gregory hade också en stor del i detta drama. Kathleen Ni Houlihan var ett högexplosivt stycke- mycket nationalistiskt och det handlar om den gamla kvinnan som dyker upp på ett bröllop och där lockar med sig den blivande brudgummen (Michael) ut för att slåss mot ockupationsmakten (engelsmännen). Här slutscenens sista rader.
PATRICK. The boys are all hurrying down the hillsides to join the French.
DELIA. Michael won't be going to join the French.
BRIDGET [_to_ PETER]. Tell him not to go, Peter.
PETER. It's no use. He doesn't hear a word we're saying.
BRIDGET. Try and coax him over to the fire.
DELIA. Michael! Michael! You won't leave me! You won't join the French, and we going to be married!
[She puts her arms about him; he turns towards
her as if about to yield. OLD WOMAN's voice outside.]
They shall be speaking for ever,
The people shall hear them for ever.
[MICHAEL breaks away from DELIA and goes out.]
PETER [_to_ PATRICK, _laying a hand on his arm_]. Did you see an old woman going down the path?
PATRICK. I did not, but I saw a young girl, and she had the walk of a queen."
George Bernard Shaw sa att det här var ett skådespel som skulle komma att locka många män att "göra något dumt" en annan röst yttrade:" Kathleen Ni Houlihan skapade flera rebeller på Irland än ett tusen politiska tal".
År 1907 hettade det till ordentligt på teatern när John Millington Synges "The Playboy of the Western World" sattes upp. Lady Gregory var inte förtjust i pjäsen men spelades gjorde den i alla fall. (Handlingen kretsar kring en ung man som skryter om att han slagit ihjäl sin far). "A vile and inhuman story told in the foulest language we have ever listened to from a public platform", så sa Sinn Féin-ledaren Arthur Griffiths. Lady Gregory skrev så småningom i ett brev till Yeats: It is the old battle between those who use a toothbrush and those who don't"
Tóibins lilla bok är mycket innehållsrik och man får en god blick över Augusta Gregorys liv och gärning- och samtidigt en mycket värdefull lektion i irländsk litteraturhistoria (och en del trevliga berättelser dessutom). Tóibín klarar också av att hålla distansen till sitt ämne- han gör en objektiv betraktelse och ja, jag är mycket imponerad och placerar "Lady Gregory's Toothbrush" på hedersplats i min bokhylla. (HÄR länkar jag till recensionen i The Guardian).
'They came like swallows and like swallows went,
And yet a woman's powerful character
Could keep a swallow to its first intent;
And half a dozen in formation there,
That seem to whirl upon a compass-point
Found certainty upon the dreaming air...'
William Butler Yeats
