Ett intensivt författarskap

Återigen "one of those nights" när sömnen låter vänta på sig och man ligger där och vrider och vänder på sig med allt mera insnodda lakan- ja, vad göra? Bäst då att tända lilla nattlampan och börja läsa något för att skingra alla tankar. I natt blev det en av de tolv novellerna i Breece Dexter John Pancakes lilla samling som tack och lov kommit ut i nya upplagor (om än bara på engelska än så länge).

Den första novellen (från 1977) har titlen "Trilobites"-

En trilobit

mycket passande för handlingen tilldrar sig (här som i de övriga elva novellerna) i West Virginia. West Virginia är en fattig stat med kol som en av de största naturtillgångarna. Landskapet är kuperat och här har tiden på många platser stått stilla (och med den också utvecklingen).

Colly är en ung man som har nått vägs ände i livet- hans far har dött och hans hem är på väg att säljas för modern mäktar inte längre med att driva ett lantbruk som inte går med så stor vinst. Collys flickvän älskar honom inte längre och som Phil Ochs sjunger i en av sina ballader:" These are the days of decision. "

Det är en vemodig och mycket intensiv berättelse om ett liv som aldrig mera kan bli som det var, ett liv som måste förändras och så går vägen rakt mot det okända. Ensam går Colly till slut sin väg västerut, längs med floden Teays mot en ny tillvaro. Språket i den här novellen är vackert och så färgrikt, ibland lite svårt för Pancake använder en hel del regionala uttryck vars betydelse jag först efter ett tag kan gissa mig till. Meningarna är ofta korta och handlingen förs framåt med bestämda steg. Här finns längtan, melankoli och uppgivenhet men besluten måste fattas.

"I open the truck's door, step onto the brick side street. I look at Company Hill again, all sort of worn down and round. A long time ago it was real craggy and stood like an island in the Teays River. It took over a million years to make that smooth little hill, and I've looked all over it for trilobites. I think how it has always been there and always will be, at least for as long as it matters. The air is smoky with summertime. A bunch of starlings swim over me. I was born in this country and I have never very much wanted to leave. I remember Pop's dead eyes looking at me. They were real dry, and that took something out of me. I shut the door, head for the café."

och här är slutet- mäktigt...

I get up. I'll spend tonight at home. I've got eyes to shut in Michigan—maybe even Germany or China, I don't know yet. I walk, but I'm not scared. I feel my fear moving away in rings through time for a million years.

And I won't be running from the rain when I'm gone
And I can't even suffer from the pain when I'm gone
Can't say who's to praise and who's to blame when I'm gone
So I guess I'll have to do it while I'm here
Och ja, jag kommer att få anledning att komma tillbaks till den här novellsamlingen. Den är magisk.