Det senaste i mytserien

Jodå, serien lever än även om inte så högönsklig välmåga som man kunde hoppas. Igår fick jag den i min hand, Natsuo Kirinos roman och bidrag , "The Goddess Chronicle" . På originalspråket kom boken ut år 2008 och sedan har det tagit ett antal år att få en översättning till engelska och kan man hoppas på en svensk version?

Natsuo Kirino är annars mest känd för sina psykologiska thrillers- en av dem (en enda en) har blivit klädd i svensk språkdräkt och då med titeln "Fri" (För övrigt en av de allra första böcker jag skrev om här på bloggen). För "Fri" (eller "Out" som den kom att heta på engelska) tilldelades Natsuo Kirino "Grand Prix for Crime Fiction" och hon var en av finalisterna för Edgarpriset (2004).

Övriga titlar (i engelsk översättning) : Grotesque, Real World, What Remains och In.

I "The Goddess Chronicle" tar sig författarinnan an myten om Japans skapelse- och det är kvinnor som har huvudrollen i romanen. (Jag har tittat lite på de första sidorna och konstaterar att det kommer att bli svårt att slita sig från den här godbiten.)

Under veckan har jag läst Margaret Atwoods mytbidrag "Penelopiaden"- den har ju några år på nacken och därför har den också blivit flitigt recenserad- jag konstaterar att Atwood (som vanligt) skriver mycket väl och jag tycker att temat är originellt (Penelopes tjänsteflickors sorgliga öde).  Vill man läsa en annan bok om Odysseus och Penelope kan jag varmt rekommendera Eyvind Johnsons "Strändernas svall".

En kroatisk H.C. Andersen

Ivana Berlić-Mažuranić(1874-1938)

Eftersom jag just nu är fördjupad i Dubravka Ugresics essayer blev jag nyfiken på andra kroatiska författarinnor. Min blick drogs omedelbart till Ivana Brlić-Mažuranić som nog är mest känd för sin novellsamling (eller kanske ska jag säga moderna sagosamling) "Croatian Tales of Long Ago" (Priče iz davnine).

Den här sagosamlingen kom ut 1916 och den har blivit översatt till flera språk (bland annat svenska med titeln "Lavendel och rosmarin" (1928). Ursprungligen bestod samlingen av sex sagor men efter hand ökades den på något.

Kako je Potjeh tražio istinu (How Quest Sought the Truth)

Ribar Palunko i njegova žena (Fisherman Plunk and His Wife)

Regoč (Reygoch)

Šuma Striborova (Stribor's Forest)

Bratac Jaglenac i sestrica Rutvica (Little Brother Primrose and Sister Lavender)

Lutonjica Toporko i devet župančića

Sunce djever i Neva Nevičica (Bridesman Sun and Bride Bridekins)

Ivana Brlić-Mažuranić var med på listan över tilltänkta nobelpriskandidater en gång- och nog skulle det vara mycket intressant att läsa den här sagosamlingen.

HÄR kan man lära sig lite om kroatisk mytologi.

Han kom från Farsö

Farsö i Himmerland på nord-Jylland var hans hem- här föddes han år 1873, den danske författaren och nobelpristagaren Johannes V Jensen. I hans bok "Myter" som gavs ut av Bonniers förlag (Gula serien) 1951 (året efter författarens död) skriver Jensen om sin barndom i Farsö och hur han och hans bröder lekte och levde rövare i kyrktornet. Det var livsfarliga lekar- en av bröderna vågade sig på att "omfamna kyrktuppen" och de andra barnen nästan svimmar av skräck. Så en dag händer något speciellt- två målare kommer till Farsö och en av dem, den yngre (som bär en speciellt iögonfallande azurblå hatt) ska väcka starka känslor hos pojken Johannes. Han får ta sig en titt i målarens skissblock- och så- med en gång väcks barnets intresse och kreativitet. Han börjar måla, han också. Han beskriver hur "luften blir laddad av lidelse" han blir besatt av längtan efter att "besitta all världen genom att se den".

Många år senare möts den nu vuxne Johannes och målaren på nytt- det gamla skissblocket kommer fram och så "brister något". Plösligt tas den vuxne mannen tillbaka till barndomens landskap, till kyrkan och till dem som då var i sin krafts dagar- som nu vilar i jorden. Kyrkan har blivit en samlingspunkt för så många liv. Det blir en vemodig betraktelse över tidens gång.

"Kyrkan i Farsö" är en så vacker och stämningsfylld beättelse- och den första av sammanlagt 20 myter som har utvalts av författaren själv. Anders Österling har skrivit förordet.

Till regnbågsormens land

"I den tropiska delen av Australien och i delar av det tempererade Australien som det nu är svårt att avgränsa exakt, var och är fortfarande på sina ställen den mytiska Regnbågsormen den mest vördade av de skyddande förfäderna. Man trodde att hon var skapelsens moder som rådde över alla former av fruktbarhet. Hon bodde i vattenhål, i och omkring de platser där man oftast hittar ormar, och hennes form upprepades i de slingrande bäckarna och strandbankarna.--- Hon visade sig som en regnbåge på himlen eller som regnbågsfärger i skum och fallande vatten. Åskan var hennes röst och blixten hennes spelande tunga. Djur och människor gick in i hennes kropp och blev återfödda, fysiskt eller i anden genom initiation".
-
Les Murray från essayen: "Importen av årstider" ur Nonchalens, sjabb och odödliga fräknar- Brombergs förlag.