Jakten på klassiker

Jag kommer aldrig att sluta jaga efter klassiker- moderna som äldre. Alla sätt är bra utom de tråkiga, heter det ju och jag hittade en liten behändig bok för att bli ytterligare inspirerad.

"The Rough Guide to Classic Novels" är precis vad den utger sig för att vara och naturligtvis finns många av de kända verken nämnda men man hittar alltid den (eller de där) boken/böckerna som möjligen har blivit lite bortglömd/a genom åren och som i alla fall jag inte känner till.

Nu fick jag plötsligt siktet inställt på Tanger (fotot är lånat) i norra Marocko. En stad som var mycket populär bland både jet-set och "kulturfolk" under många år.

Den amerikanske författaren (och kompositören) Paul Bowles bodde större delen av sitt liv  i Marocko (han dog i Tanger år 1999)- och "The Sheltering Sky" (Den skyddande himlen) har handlingen förlagd till Nordafrika och öknens hetta. Port och Kit Moresby är på flykt undan efterkrigets Europa och de söker sig till Afrika - här tror de att de ska undkomma den västerländska civilisationens grepp. Det blir inte alls som de har tänkt sig.

Boken filmatiserades år 1990 (regi: Bernardo Bertolucci) och då kom också en svensk nyutgåva av romanen. (Den första svenska översättningen är från 1951 och det engelskspråkiga originalet kom ut år 1949).

Det finns flera romaner av Bowles i nya utgåvor- Penguin Modern Classics står för de flesta av dessa.

Djävulens ABC

Jag väljer att lägga upp den tyska översättningen för just nu befinner sig Ambrose Bierce's skarpa ABC-bok på de tyska bestsellerlistorna.

Ambrose Bierce var författare och journalist och levde mellan 1842 och (cirka) 1913. Hans död är höljd i dunkel för han försvann någonstans i Mexiko och man fann honom aldrig åter. Bierce deltog i det amerikanska inbördeskriget (på nordstaternas sida) och han skrev om sina upplevelser i "Civil War Stories" (som jag skrev lite om HÄR).

 Nu läser jag Bierce's "The Devil's Dictionary" som faktiskt finns i svensk översättning om än från 1967 (den är värd att återuppliva ).

Det är cyniskt och mycket roligt ("om man kan li' den slags" -och det kan alltså jag)- det här är ingen bok man ska ta med på bussen (då kan man bli avkastad). Några exempel:

Applause: (noun) The echo of a platitude

Brandy, (noun) A cordial composed of one part thunder-and-lightning, one part remorse, two parts bloody murder, one part Death-hell-and- the-grave and four parts clarified Satan. Dose, a headful all the time. Brandy is said by Dr. Johnson to be the drink of heroes. Only a hero will venture to drink it.

Diplomacy, (noun) : The patriotic art of lying for one's country.

Vitriolic wit- kallas detta för. En mycket bra beskrivning.

Vad är en klassiker?

Jag hade egentligen tänkt skriva några rader om Anthony Trollope (1815-1882)  för jag hittade en svensk översättning av hans "Barsets sista krönika" (originalutgåvan kom år 1867) i hyllorna. Jag måste erkänna att jag aldrig varit så särskilt dragen till Trollopes romaner- jag läste någonstans att han var en mycket disciplinerad författare och att han satte upp för sig själv att ett visst antal rader  skulle skrivas varje dag och när det var gjort "så var det det"- tråkigt, tyckte väl jag som gillar det icke så organiserade och det mera passionerade....  Vi får väl se om jag ger mig i kast med människorna i den fiktiva staden Barset... (det är 1000 sidor läsning bara i dessa två sista delar). Trollope blev mycket älskad och läst på sin tid och ännu trycks hans bästa böcker upp i nya utgåvor så nog är t ex "Barsets sista krönika" en klassiker.

Lyran har kört igång med en klassikerutmaning - men jag har lärt mig att inte vara med i utmaningar för jag är så dålig på att fullfölja dem- däremot kommer jag att följa med i vad som läses för det tycker jag är väldigt spännande.

På baksidan av "Barsets sista krönika" finns en lista över modern världslitteratur (och min bok är utgiven år 1945 så modern är ju listan inte längre). Förlaget "Natur och Kultur" har gett ut.  Här återger jag de flesta böcker som listats-   30 titlar i allt.

1. Charlotte Brontë: Jane Eyre
2. Thomas Hardy: Hemkomsten
3. R L Stevenson: Arvingen till Ballantrae
4. John Galsworthy: Aristokrater
5. W H Hudson: Det blodröda landet
6. Henry James: Amerikan i Paris
7. Guy de Maupassant: Ett liv
8. Paul Bourget: Lärjungen
9. Alphonse Daudet: Fromont junior och Risler senior
10. Ivan Gontjarov: Oblomov
11. Nathaniel Hawthorne: Den eldröda bokstaven
12. Emily Brontë: Stormvindar
13. Kipling: Höglandsbilder och andra berättelser
14. George Eliot: Silas Marner
15 o 16. Arnold Bennett: Systrarna del 1 & 2
17. Theodor Fontane: Effi Briest
18. Anathole France: Drottning Gåsfot
19. Thomas Mann : Huset Buddenbrook
20. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
21. George Meredith: Feverels eldprov
22. Joseph Conrad: Lord Jim
23. Anthony Trollope: Barsets sista krönika del 1 & 2
24. Wilhelm Raabe: Hungerprästen
25. Theodor Storm: Eckenhof
26. Paul Heyse: Den siste centauren
27. Gabriele d'Annunzio: Elden
28. Joris-Karl Huysmans: Mot strömmen
29. Émile Zola: Krogen
30. Henryk Sienkiewicz: Med eld och svärd

En bra blandning, tycker jag och många klassiker att välja bland. Flera av dem har jag läst men det finns också flera titlar som jag tänker kika lite närmare på så småningom.

En modern klassiker

Joseph Lloyd Carr var en engelsk författare (1912-1994) numera är han nog rätt så bortglömd men Penguin har gett ut hans kortroman "A Month in the Country" ganska nyligen. Den här boken filmatiserades för cirka 30 år sedan med Kenneth Branagh i en av huvudrollerna (den filmen är det inte så lätt att få tag på idag, gissar jag).

Excentrisk var det epitet han fick, James Carr (han kallade sig för James Carr)- han misslyckades med sin utbildning och när han till slut lyckades få en intervju för att eventuellt komma ifråga för en plats vid ett så kallat "lärar-college" berättade han att han ville bli lärare för då kunde han få tid till så mycket annat än just arbetet. Hans ansökan ratades .... Lärare arbetade han som i alla fall men redan år 1967 pensionerade han sig från yrket och ägnade sig sedan enbart åt att skriva.

"A Month in the Country" hamnade på Booker-prisets korta lista och tilldelades också "The Guardian Fiction Prize". Året var 1980. Jag har precis läst ut "A Month in the Country" och kommer att skriva några rader om den inom kort.

Jag kan inte se att någon av Carrs böcker blivit översatta till svenska. Tyvärr.

En verkligt grand old dame

I veckans utgåva av TLS (Times Literary Supplement) kan man läsa om ett halvdussin så kallade moderna klassiker som nu ges ut på nytt. Ämnet intresserar mig mycket och blicken fäster sig genast vid ett av författarnamnen- Elizabeth Jenkins. Hon är nog mest känd för boken ovan- den om sköldpaddan och haren (och den finns inte i svensk översättning så vitt jag kan se)- det är en berättelse om ett äktenskap i upplösning och när jag läste den här boken för ett par år sedan nu blev jag väldigt både (o)road och imponerad. Elizabeth Jenkins blev 104 år gammal och hon hann med mycket i sitt långa liv- flera fina biografier till exempel- över bland andra Lady Caroline Lamb och Jane Austen.

Nu är hon alltså i ropet än en gång med ett nytryck av "Harriet" som baserar sig på en verklig historia, ett rättsfall (en mordhistoria). Huvudpersonen, Harriet Staunton, svältes till döds av sina släktingar så att de skulle kunna lägga vantarna på arvet efter henne. Boken har översatts till svenska en gång för länge sedan (1935) och den är rejält utgallrad från våra bibliotek, tyvärr.

Nu finns den hur som helst att få tag på i ny engelsk version- utgiven av Persephone Books. Och ja... den vill jag gärna läsa och så lägger jag upp den på min önskelista.

De andra författarna som nämndes i artikeln var: Rayner Heppenstall (som jag aldrig hört talas om),
George Frederick Green, Rumer Godden, Barbara Pym och Evan S Connell.

En modern klassiker

Det finns "klassiker-klassiker" och moderna klassiker- Henry Handel Richardsons "The Getting of Wisdom" hör förmodligen till den senare varianten (kanske är den ett gränsfall...). Hur som helst så är jag mitt uppe i läsningen och det här är ett vackert psykologiskt porträtt av en ung flicka i en känslig ålder- men det kommer jag att återkomma till.

Henry Handel Richardson är pseudonym för Ethel Florence Lindesay Richardson som föddes i Melbourne (Australien) år 1870. Hennes föräldrar hade invandrat från England tjugo år tidigare-  fadern dog när Ethel bara var nio år gammal. Modern fick ensam dra försorg om familjen och hon fick arbete som postföreståndare i den lilla gruvstaden Maldon i norra Victoria. Ethel blev ivägskickad till internatskola - och det är de åren hon skriver om i "The Getting of Wisdom". Ethel Richardson hade tänkt sig en karriär som musiker - men hon lyckades inte med detta och så återstod skrivandet för henne.

Det hör till saken att Ethels mor och hela familjen flyttade till Tyskland (Leipzig) år 1888 bara för att göra det lättare för Ethel att studera musik. År 1895 gifte sig Ethel med J.G. Robertson (i Dublin) och år 1908 fick hon sin första roman publicerad (Maurice Guest). Den handlar om tiden i Tyskland. Maken (som var professor i tysk litteratur vid London University) dog år 1933 och då flyttade Ethel till Sussex- där skrev hon flera romaner och hon hann börja på sin självbiografi som dock inte blev klar. Hon dog år 1946.