Jag ska inte orda så mycket om den här boken för den har det redan skrivits en hel del om både på svenska bloggar och på engelskspråkiga dito. Boken har stått i min hylla i minst ett år och det är först nu jag har kommit till skott och läst.
Det är många personer som ska samsas om utrymmet på cirka 400 sidor- främst handlar det dock om Sai, den unga föräldralösa flickan som nu måste bo hos sin morfar i ett gammalt och förfallet hus (en gång var det stort och fint). Morfar, domaren, älskar bara sin hund "Mutt" men har ändå vissa ömmare känslor för sitt barnbarn Sai och under handlingens gång nystas en hel del av Jemubhais förflutna upp- ofta är det inte så smickrande för honom även om han verkligen haft det kämpigt och besvärligt under större delen av sitt liv.
Persongalleriet är som sagt stort, kanske lite för stort för det blir till slut en aning tröttsamt att hålla reda på dem allihop och jag tycker nog att berättelsen hade vunnit på att något koncentreras. De 400 sidorna känns lite i överkant- men visst är det en bra och läsvärd roman, det ska då ingen förneka. Älskar den gör jag dock inte. Grytan innehåller lite för många ingredienser för min smak.
Bokmania och Lyran har också läst.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar