Listor, listor...tyska listor

Jag gillar egentligen inte "läslistor"- Jag har aldrig tidigare i mitt liv fört noteringar på böcker jag läst- (det har bara blivit nu sedan jag började blogga)- jag är en mycket oorganiserad (läs:slarvig) typ och hade jag nu till äventyrs skrivit listor hade jag garanterat blivit av med dem för länge sedan....

-

Önskelistor är det lite annorlunda med... för sådana kan jag lägga upp hos t ex Amazon eller AdLibris- och det brukar inte bli så där väldigt många böcker åt gången (jo,under anfall av "vilja ha" jag kan lägga upp en del men jag brukar gallra rätt så hårt- det går inte att köpa allt man önskar ha och tur är väl det.)

-

Nu sitter jag här och funderar över nästa års bokmässetema (inte behöver man i och för sig bry sig om mässteman - men ... det är trots allt tysk litteratur som det ska handla om och jag tycker att det vore bra med lite bildning på det området. ) Så... jag ska försöka att mot bättre vetande lägga upp en.... lista- en lista på tyska, österrikiska och schweiziska författare (tyskspråkiga alltså- och det kan väl finnas även andra länder i den samlingen)som jag vill/(hoppas )läsa. Jag har börjat med att släpa/asa fram mina danska "Verdenslitteraturen" (utgivna på Politikens förlag en gång för länge sedan... :-)

-

Jag tar gärna emot förslag- tips och glada tillrop.

Nella Last

Nella Last år 1939/ Fotot från boken "Nella Last's War"./

-
Nu har jag läst ut Nella Last's dagbok från krigsåren- och det har varit en väldigt fin läsupplevelse från början till slut. Mera om boken i morgon- den får sjunka in först.
-
Så bra anses Nella Lasts berättelse vara att den kommit med på en lista över de tio bästa krigsskildringarna någonsin (sammanställd av The Guardian-Max Hastings (militärhistoriker). Av de tio krigsskildringarna är åtta skrivna av män.
-
Några av de andra böckerna är:

-







(en pilots minnen från första världskriget)



-

Det grymma havet - Nicholas Monsarrat (1952)

Handlar om U-båtsjakten under andra världskriget



-



(Storm över Frankrike-2006)


-


Den glömde soldaten : en sann historia om kriget på Östfronten / Guy Sajer ; [översättning: Staffan Olsson ; faktagranskning: Mattias Forsberg] (2008)

Det osynliga bygget av Arnold Norlind

Arnold Norlind (1883-1929) och Emilia Fogelklou älskade varandra djupt och innerligt- de hann vara gifta i sju år- så dog Arnold och Emilia sörjde djupt. "Det osynliga bygget" kom ut först efter Arnolds död och boken består av cirka tio år av dagboksanteckningar- från tidig ungdom och framåt till och med 1921.

-

Vi möter en man fylld av drömmar och stark längtan efter det vackra i tillvaron- en man som dras till skapande. Anteckningarna består av underbara naturupplevelser, tankar, funderingar - stämningar.... jag kan bara instämma i vad Ragnar Jändel säger "en vacker bok, den stämmer till helg och stillhet". Urvalet är gjort av Klara Johansson som också bidrar med ett förklarande och innehållsrikt förord. Boken i min hand utkom år 1952- (Albert Bonniers förlag) , den är inte svår att hitta men finns bara att få antikvariskt (eller som biblioteksbok). Jag lägger upp en länk till Emilia Fogelklousällskapet här (med foto på både Arnold och Emilia).

-

I september 1904 skriver den unge Arnold:

-

" Det är så vackra dagar nu. Bladen falla så sakta och solen lyser på bladen och det är många blommor kvar. Det är som mötte jag en människa på vägen, som kom till mig och sa: se jag är September, jag strör det sista guldet ut, jag försonar människorna med döden. Och nu skall jag väl snart gå och den hårda kylan skall komma. Men bida, bida, så kommer våren med uppståndelse och liv. Han skall också komma till dig. Och han är lika vacker som jag. Han strör ut guld, och han har frön till alla blommor i sina händer."

-

Februari 1906:

-

" O, vad det är en lycka att se solen lysa på vita gårdar långt ute på slätten. Det ger känslor av rymd och ljus och av rymder fulla av ljus. De se själva ut som om det bara kunde bo lycka i de vita husen. Det är även fönster långt, långt ute som kastar återsken och glöder."

-

"Det osynliga bygget" måste läsas långsamt- men man blir rikligen belönad.

Morgon på näset- sista dagen i september

Vid den gamla borgruinen betar fåren i tidig morgontimme... Öresundsbron bildar dekorativ bakgrund....

Den gamla kyrkogården har utsikt mot Öresund.... vackert krattade gångar och doft av buxbom.

Smak och konst

Stig Ahlgren (fotot från Nationalencyklopedin)
-
Hans språk beskrevs av någon som "giftigt som arsenik"- Sven Stolpe kallade honom för "Hin håles späckhuggare". Jag själv minns hans artiklar från Vecko-journalen (där blev han så småningom chef-redaktör). Gustaf von Platen skrev en vänbok "Min vän Stig Ahlgren" (1997). Stig Ahlgren dog mycket ensam- (von Platens beskrivning av den borgerliga begravningsceremonin är otroligt deprimerande läsning. )
-
I mina inbundna "All världens berättare" läser jag hans tankar-och det är ett sant nöje att läsa Stig Ahlgren.
-
"Det goda danska talesättet att Smagen er forskaellig lyder i svensk vulgäröversättning: smaken är fårskallig. Andras smak nämligen. Min egen är alltid felfri. Det latinska visdomsordet, De gustibus non est disputandum, att i smakfrågor ska man inte klösa ögonen ur varann, betyder helt enkelt: jag har rätt- du har fel, således behöver vi inte diskutera."----
-
"Smaken är spontan och kan odlas. Vi byter smak, förnyar den, får den att gripa om ett allt större register. Men allt fint behöver man inte uppskatta. Valet är fritt. Smagen er forskaellig! Om den sedan är fårskallig är den resandes ensak." (från "Smak och konst" i All världens berättare, maj, 1945).

Sisådärja! En Vicki Baum på väg...

Nu är jag nyfiken på den här damen- Vicki Baum, alltså. Född i Wien år 1888 och död i Hollywood år 1960. Utbildad harpist. Bosatte sig i Tyskland, som hon lämnade redan år 1932 (Vicki Baum var judinna). Vicki Baum skrev bästsäljare och flera av hennes böcker filmatiserades. Nu har jag "fjärrbeställt" den bok hon slog igenom med- "Hotell i Berlin". Vicki Baum var mycket populär på sin tid och jag vill gärna bilda mig en egen uppfattning om hennes författarskap. Bokmässan år 2011 ska ju gå i det "tyskspråkigas tecken"- då kanske Vicki Baum kan få en liten plats även om hon inte varit nobelpriskandidat.
-
"Grand Hotel. Always the same. People come, people go. Nothing ever happens".
-
Flera av Vicki Baums böcker finns översatta till svenska men de går nog bara att få tag på antikvariskt eller via biblioteken.

På spaning efter den tid som flytt....

Nej, det handlar inte om Marcel Proust- utan om All världens berättare- "tidskriften för litterär underhållning"- den gavs ut med ett nummer i månaden från år 1945 till och med 1956. Jag har inte alla årgångarna (tyvärr) men de jag har är jag rädd om- de är fyllda med utdrag ur världslitteraturen och där finns flera författare som idag torde vara tämligen bortglömda.

-

Under de första åren var Karl Johan Rådström redaktör (han var far till Pär Rådström och farfar till Niklas R.)

-

I det allra första numret av tidskriften kan man hitta berättelser av Johannes V Jensen (Nobelpris 1944), William Saroyan ("Den mänskliga komedin"), Vicki Baum och Dorothy Parker- bland annat.

-

Alfred Hitchcocks "Rope"

Rope

När television var en tämligen ny företeelse visades under en tid (som lördagsunderhållning ) en serie med Alfred Hitchcock- produktioner- det var ganska korta stycken- och de var verkligt läskiga att se- ingenting för mörkrädda. Jag har sedan dess alltid tyckt att Hitchcock var en skräckens mästare.

-

Nu fick jag för mig att titta på "Rope" och jag blev inte besviken. Filmen är mera som ett teaterstycke än en regelrätt film- man lämnar inte rummet - alla scener tas i en lägenhet med utsikt ut över storstaden- det hela börjar med ett mord, det som ska bli det perfekta mordet.... och så ett makabert "party" (liket ligger i en kista i rummet ) efteråt. Filmen baserar sig på den verkliga historien om Nathan Leopold och Richard Loeb- två studenter från Chicago som mördade en 14-årig pojke- bara som ett experiment i "det perfekta brottet"

-

Blir mördarna avslöjade? Vem bär skulden? Det är olidligt spännande och John Dall som en av huvudpersonerna ,Brandon Shaw, är helt fantastisk. Jag tycker att "The Rope" är en verklig pärla.

Dessutom finns det tre böcker att hämta på biblioteket....

Bohman, Therese, Den drunknade
Hc
2010-09-03
5
Ja
2010-10-06
Den har fått så mycket god press att jag nog får läsa den...

Ericson, Bengt, Den nya överklassen
Oab
2010-08-25
1
Ja
2010-10-06

Samhällsreportage brukar jag gilla så jag hoppas mycket på Bengt Ericson....

Ljungquist, Sarah , Den litterära utopin och dystopin i Sverige 1734-1940

2010-09-21
1
Ja
Jag har ingen aning om den här är "läsbar" eller inte- det är en doktorsavhandling... men något ska man väl lära sig....Ämnet är intressant.

Mitt senaste bokpaket

Jonathan Franzens senaste bok har blivit väldigt omskriven så den lär det bli mycket bloggande om så småningom. Den faller inom min "tegelstensram" för den har över 500 sidor. Jag får ta mig samman...
-
Nella Last var en helt "vanlig" hemmafru när andra världskriget bröt ut år 1939- Nella var då medelålders och hade hörsammat ett nationellt upprop om att skriva dagbok för att bli en av många "voices of the people". "Nella Last's War" sträcker sig från september 1939 till augusti 1945. Boken har blivit till TV-serie. Jag är mycket nyfiken på den. (Nästa del av dagboken- Nella Last's Peace-sträcker sig till 1948)

Ut med blondinerna! av Olle Hedberg

Vem läser Olle Hedbergs böcker idag? Kanske inte så många? Ändå var han en oerhört produktiv författare och kom ut med en bok per år mellan 1930 och 1972 (han dog 1974). I mina hyllor finns spår av honom- det är förstås arvegods. Olle Hedberg satt på stol nummer 6 i Svenska akademien och han efterträddes av Per-Olof Sundman (Nu sitter Birgitta Trotzig där)

-

"Ut med blondinerna!" (1939) är en kort roman på bara lite över 100 sidor- det är en häftig satir mot nazismen. Tyvärr (måste jag väl säga) har boken fortsatt stor aktualitet. Hotande ofrihet och ytterst verklig ofrihet finns lite varstans och man ska inte slå sig till ro och tro att allt är så mycket bättre idag.

-

Hedbergs berättelse utspelar sig i det fiktiva landet Salinien där de mörkhåriga leder och styr samhället. Blondiner förföljs och liknas vid svin. "Svin är också blonda. Blonda och blåögda".

-

Huvudpersonen Nicolas Smitt är en helt "vanlig" människa- en av många som inte reagerar och inte tänker så mycket på samhället och de problem som finns. Han undviker att ta ställning och han smyger sig undan när saker och ting "hettar till". När två små barn blir hånade och förödmjukade funderar han dock lite mera- men... så går han sin väg ...

" Envar har fullt sjå här på jorden att försvara sina egna positioner, att själv försvara sig mot angrepp. Skulle man sätta sin existens på spel var gång, man tyckte det luktade orättvisa och vrånghet, ja, då vore man sannerligen inte mycket värd. Och hur skulle det gå, om alla ingrepo till allas hjälp? Det är klart att det skulle bli en ryslig förvirring. Samhället skulle störta samman. Det vore Ragnarök."

-

Diktatorn kallas för "Lillefar" och honom är man rädd för och honom bugar överheten för : "De offrade åt Lillefar för att få behålla sina liv.... ursäkta, sina löner."

-

Så till slut händer något som får Nicolas att ta ställning- han möter en gammal blondin på en mörk smal träbro- Nicolas utnyttjar sin "företrädesrätt" och den gamle går självmant ner i vattnet för att undvika konfrontation. "Det var självklart att Nicolas Smitt inte skulle gå åt sidan för ett blondinsvin."-- Oförskämd och skrytsam ska man vara inte bara mot blondiner utan över huvud taget, det är Det XX:e århundradets mythos".

-

Men... Nicolas grips av väldiga samvetskval- han ber blondinen om ursäkt men möts av ursinne.

" Ni plågar mig från morron till kväll, men jag har förstås ingen anledning till klagan, inte?" --- men Gud ska straffa er för allt det onda ni gjort. Gud ska straffa er. Han kommer att straffa er!"

-

" I Nemesis Divina skriver Linné: " De plundrade ha vapen kvar. De appellera till Gud".

-

Så jämförs blondinförföljelserna med 1600-talets häxförförljeler " ett vansinne, som härjade epidemiskt över hela den "civiliserade världen".

-

Hur det går för Nicolas Smitt tänker jag inte avslöja. Jag tycker att Hedbergs bok förtjänar en läs-renässans. Den är odödlig.

-

"Det går som en viskning mellan världens fyra hörn: Det finns ingen heder och ära. Det är bara ett talesätt, någonting man säger till små barn liksom man skrämmer dem med sotarn. Ha-ha-ha! Man är viril och realpolitiker. Om vi äro skeppsbrutna och sitta i en räddningsbåt, så skola vi slå oss ihop några stycken och slå ihjäl de ensamma och äta upp dem. Vi kunna nog skaffa oss en präst, som ber Gud välsigna maten!"

-

Vilgot Sjöman har skrivit en biografi om Olle Hedberg "Drömtydaren" (från 1992)

Två bokfynd

Idag hittade jag av en ren sinkadus två fina biografier som "Bibliotekets vänner" sålde ut för facila 10 kronor stycket- Bo Setterlinds memoarer och Erik Hjalmar Linders "monografi" om Hjalmar Bergman (tredje delen- för det finns två delar till...). Dessutom har jag hämtat min fjärrlånade "Ut med blondinerna" av Olle Hedberg. Den kommer jag att läsa i kväll.

Rainer Maria Rilke: Rekviem

Tre sorgedikter - nu översatta och utgivna på Ellerströms förlag. Jag läser- och hänförs av både Rilke (och översättaren Helga Krook). Orden droppar som fukten från höstlöv... stilla och ljudlöst- utan "exter". Det är bara paradisiskt vackert. Den första dikten tillägnade Rilke konstnärinnan Paula Modersohn-Becker- och han tar oss till ett gränsland där vi inte riktigt vet om vi nuddar vid död eller liv. Rekviem nummer två går till en ung poet som tagit sitt eget liv och den tredje sorgesången tillägnas ett barn, en pojke.

-

Jag berörs mest av dikten till Paula Modersohn-Becker eftersom Rilke här blir mer personlig (han kände Paula och dikten har titeln "till en väninna".

-

"Och jag ska låta trädgårdsmästarna

benämna många blommor så att jag

i skärvorna av deras vackra namn

kan lämna fram en rest av hundra dofter.

Och frukter ska jag köpa, frukter där

det landet finns igen ända till himlen"

-

"Jag skulle vilja kasta min röst över

skärvorna i din död liksom en duk

och slita i den tills den går i stycken,

och allt jag säger måste sedan gå

i trasor frysande i denna röst;"

-

Paula Modersohn- Becker (från Wikipedia)

Ikonmålaren Andrei Rublev

Jag kände ett så starkt behov att lägga upp något vackert efter läsningen av "Allt flyter"- det blir ryska ikoner- och Andrei Rublev var den allra främste av ikonmålarna (jag såg en gång för många år sedan filmen om honom av Tarkovsky). Andrei Rublev har helgonförklarats av den rysk-ortodoxa kyrkan.

-

Ikon målad av Torsten Larsson.

Allt flyter av Vasilij Grossman

En trio böcker som handlar om Stalins terror.

-

Violen tipsade mig om Vasilij Grossmans "Allt flyter". Nu har jag läst.... och det är vackert , sorgligt och fasansfullt på en gång.

-

Vasilij Grossman var journalist, författare och krigskorrespondent (under andra världskriget följde han med den röda armén)- född i Ukraina och dog bara 59 år gammal år 1964. Efter kriget blev Grossman persona non grata och hans böcker kunde aldrig ges ut i Sovjetunionen- därtill ansågs de vara för regimkritiska.Först efter Grossmans död kunde de smugglas ut och så småningom (1988) kom första utgivningen i hemlandet.

-

"Allt flyter" är både en inre och en yttre resa i ett Sovjetunionen under och efter Stalins tid. Ivan (huvudpersonen) har precis blivit utsläppt från ett fångläger i Gulag och möter för första gången på 30 år världen utanför, friheten. Han beger sig på en resa till de platser han bott på tidigare- söker upp gamla vänner och släktingar. De vänder honom alla ryggen- han blir en nagel i ögat på dem- de som var medlöpare, de som följde strömmen, de som angav eller bara stumma såg på när vänner och familj fängslades och deporterades och likviderades/dog i Stalins fångläger.. Samtidigt får vi följa Ivans tankar och försök att förstå- både skeendet och människorna som sålde sina själar.

-

Grossman har skrivit ett storslaget och mäktigt ode till människan, den lille mannen om man så vill. Det är också ett helt folks via dolorosa vi får följa.

-

Vasilij Grossman år 1945
-
"Och så plötsligt den femte mars dog Stalin. Detta frånfälle bröt in i den mekaniserade entusiasmens gigantiska system, uppgjort efter anvisningar från folkvredens och folkkärlekens lokalkommittéer. Stalin dog planlöst, utan anvisningar från ledande organ. Stalin dog utan anvisning från Stalin." (s.31-32)
-
Så här beskriver Ivan den som han kallar den fjärde Judas: " Statens passion för att avslöja folkfiender är mycket gynnsam för honom. Den är som en mäktig passadvind som blåser över oceanen. Hans lilla gula segel fylls av denna frikostiga medvind. Och till priset av de lidanden som drabbar dem han krossar skaffar han sig det han behöver: extra bostadsyta, löneförhöjning, grannens stuga, ett helt möblemang från Polen, varmgarage för sin Moskvitj, en liten trädgård.... Han föraktar böcker, musik, naturens skönhet och modersömhet. Bara saker, saker och ingenting annat." (s.80)
-
Kapitlen om fånglägren och hungersnöden är snudd på outhärdliga att läsa.
-
Så frågar författaren till slut: "När stundar den ryska fria människosjälens tid? Ja när ska den komma? Kanske kommer aldrig den tiden".
"
"Allt flyter" lägger jag till en av mina stora läsupplevelser inte bara under 2010 utan över huvud taget.

Tysk höst

Sören har skrivit så intressant och lockande om Kurt Tucholskys författarskap och främst hans bok "Fristil om mennesket" som jag inte kan hitta i svensk översättning. Däremot kommer boken på mitt foto ovan glädjande nog snart i ny svensk utgåva (Norstedts förlag). Jag ska försöka "attackera" originalet (dvs läsa på tyska).

-

Jag ser också till min stora glädje att förlaget Thorén och Lindskog ger ut Ingen fara av Selma Mahlknecht och Cap Esterel av Tanja Langer. Två moderna tyska författare- och helt "nya" för mig. Jag har också varit inne och kikat lite på Amazon.de för ytterligare inspiration.

-

Den här drogs jag till... är inte omslaget inbjudande... handlingen utspelar sig i 20-talets Tyskland. Detta blev Irmgard Keuns genombrottsroman. Irmgard Keun tvingades leva i exil och hennes böcker blev konfiskerade av Hitler-regimen.

-

Irmgard Keuns böcker (några) har översatts till svenska. (Gilgi, en av oss- gavs ut år 1980 på Berghs förlag)

Dimman vid havet

Mistluren tjöt och dimman tätnade... idag gick vi vid havet och njöt av stillheten. Naturen börjar att göra sig i ordning för en längre vila. Sommarens aktiviteter är ett minne blott. Nu går näset i ide.

Maine- the four seasons of Bowdoinham

-
En av de vackraste platserna på jorden- Bowdoinham i Maine....

Klockans återklang- haiku och kortdikter av Ozaki Hôsai

Jag har aldrig varit i Japan och jag kan längta dit många gånger-för att se körsbärsträden blomma, för att bo på "ryokan", för att åka shinkansen och för att träffa min brevvän Etsuko som bor i Osaka.

-

I brist på "the real thing" får jag nöja mig med litteraturens värld och det är inte illa alls. Just nu läser jag "Klockans återklang" av Ozaki Hôsai- i tolkning av Lars Granström , utgiven på

förlaget Bambulunden- (det är en samling haiku- och kortdikter).

-

Ozaki Hôsai blev inte gammal. Han var ofta sjuk och dessutom hade han det svårt med alkoholen. När han avled i lunginflammation år 1926 lämnade han efter sig en enda diktsamling "Taiku"- den blev ganska snabbt bortglömd men trycktes upp på nytt år 1973. Nu finns flera av Hôsais dikter i svensk översättning och har alldeles nyligen getts ut förlaget Bambulunden.

-

Varje gång hon kommer för att hämta

vatten

stör hon pilträdets skugga

-

Dagens slöa myggor

fastnar i gårdagens nyheter

-

Jag ringer i klockan

och vilar i klockans återklang.

-

Det är enkelt, sparsmakat- med humor och med stark iakttagelseförmåga. Jag njuter av varje dikt.

Nyfiken på....

Ja ,den här är ju redan så rejält "hajpad" att någon närmare introduktion inte behövs- men- hur som helst- nyfiken är jag, för jag har läst "Corrections" och den gillade jag. Nu undrar jag om Franzen ska visa sig hos Oprah den här gången.....

-

Nella Last's War har jag läst om på en del engelska bloggar och alla höjer den till skyarna-( den finns dessutom i filmad form. ) Givetvis kunde jag inte hålla fingrarna i styr så förhoppningsvis har jag den i min brevlåda snart.

Stoner av John Williams

Bokomslaget säger mycket om innehållet- berättelsen om en allvarsam och under ytan passionerad man.
-
John Edward Williams (1922-1994) är en helt ny författarbekantskap för mig. Han föddes i Texas blev "highschool dropout" och sedan soldat i USA Airforces år 1942- han placerades i Indien och i Burma under kriget och där skrev han sin första roman. När han väl kom hem igen började han studera på allvar (engelsk litteratur)- så småningom ledde det till en Ph D år 1954.
-
"Stoner" är Williams tredje roman och den kom ut för första gången år 1965. Nu finns den i ny upplaga (vilket jag tackar för!).
-
Stoner föds (1891) som enda barnet till strävsamma och fattiga lantbrukare i Missouri. Under stora uppoffringar skickas han till college där han förväntas studera agrikultur- men... Stoner förtrollas av litteraturen och han ändrar inriktning- till sina föräldars tysta förtvivlan. Litteraturen blir också det han viger sitt liv åt... ett stilla liv som han stoiskt och modigt väljer sig igenom.
-
Här finns den hemska hustrun- ja, maken till gräsligt kvinnoporträtt får man leta efter. Edith är en kall, cynisk, bortskämd, manipulerande, lat och kärlekslös kvinna. Stoner lider i tysthet. Akademiska intriger får också stor plats i boken- djävulska sådana - Stoner är en ärlig och rakryggad man- det brukar man få betala för i den här världen- så också han. Det som verkligen rör mig är dock bokens andra kvinnoporträtt- för Stoner får uppleva kärleken också- det är så vackert skildrat - både sensuellt och romantiskt i en lagom blandning. Men...kärleksaffären är dödsdömd på förhand.
-
Boken slutar där den börjar- med Stoners död. Jag läser "Stoner" som en hyllning till den "tyste mannen" - kanske som en historia om "everyman".... Stoner är en mycket vacker bok- och den är väl värd att (åter)upptäcka.
-
Så här karakteriserar Stoner's vän honom: " You are the dreamer, the madman in a madder world, our own midwestern Don Quixote without his Sancho, gamboling under the blue sky"
-
"Within a month he knew that his marriage was a failure, within a year he stopped hoping that it would improve".
-
"He heard the silence of the winter night, and it seemed to him that he somehow felt the sounds that were absorbed by the delicate and cellular being of the snow. Nothing moved upon the whiteness; it was a dead scene, which seemed to pull at him, to suck at his consciousness just as it pulled the sound from the air and buried it within a cold white softness. "
-
"In his extreme youth Stoner had thought of love as an absolute state of being to which, if one were lucky, one might find access; in his maturity he had decided it was the heaven of a false religion, toward which one ought to gaze with an amused disbelief, a gently familiar contempt, and an embarrassed nostalgia. Now in his middle age he began to know that it was neither a state of grace nor an illustion; he saw it as a human act of becoming, a condition that was invented and modified moment by moment and day by day, by the will and the intelligence and the heart".

Filmbiktsfilm nr 2

Komedi från 1937. Cary Grant är ung och stilig och Irene Dunne charmerande. Det här är inte bara komedi det är "screwball comedy" - man springer ut och in genom dörrar och det går i ett ganska rasande tempo. Det var nog tur att filmen inte var längre än 87 minuter... det hade jag inte orkat med.

-

Cary Grant och Irene Dunne spelar det gifta paret "Mr & Mrs Warriner" och man hinner knappt in i filmen förrän det blir dags för skilsmässa och vårdnadstvist om Mr Smith (Mr Smith är en mycket talangfull foxterrier som kan ackompanjera med sång (yl) till Mr Warriners pianospel.) Så skruvas det hit och dit med lantisar från Oklahoma, bestämda äldre damer, rika arvtagerskor.. ja- kort sagt- det står inte still en minut. Det är roligt på det där "glyttiga" (glyttig= barnslig) viset.

-

Jag tyckte ändå att det var småtrevligt trots det rasande tempot - och det var mycket nostalgiskt att se en så ung Cary Grant...

-

Det här är en bild på "Skippy" som även spelade "Mr Smith."....

Akiko Yosano

Ytterligare en liten bok i Ellerströms lilla serie (nr 42) köpte jag. Idag har jag läst "Trassligt hår" av Akiko Yosano- och stort tack till On Word Arts som tipsade om denna japanska lyriker.

-

Akiko Yosano föddes 1878 och debuterade vid 23 års ålder med "Midaregami" (Trassligt hår). Boken ansågs väldigt utmanande på sin tid. Akiko var gift med en annan poet Tekkan Yosano- de fick elva barn tillsammans och ändå hann Akiko med att ge ut mer än 20 diktsamlingar!

-

"Trassligt hår" består av tanka-dikter- en tanka-dikt har fem rader med 5-7-5-7-7 stavelser i var rad.

-

Jag gick ut i kvällen

och såg förlorad i drömmar

pionen

o, en fjäril

kom dit för att sova.

-
Han lade armen
om min nacke, viskande
i blåregnets morgon.
Hjälplös var den flickan
inför den älskades resa.
-
De är så fina de här små böckerna i lilla serien... de är behändiga och passar bra att ta med på en resa eller över huvud taget när man behöver styrka sig med något vackert. Ellerströms har också en enhörningsserie... ja ,gå in och kika på hemsidan- där finns mycket att glädjas åt!

Diktens betydelse

Kristinehamn för länge sedan
-

Hur börjar man älska lyrik? Det är så klart olika från person till person. För mig började det tidigt- och det kan jag tacka Gustaf Fröding för. (Ja, och min pappa som ofta läste högt ur "Strövtåg i hembygden"). De där små töserna med trasig kjol som kom för att plocka dungens bär... de blev en stor del av min barndom.

-

Och... min farmor brukade berätta om den gången hon "blev kysst av Fröding". Jodå- det skulle vi "att få vete" att "jag har blitt kysst utå Fröding". Farmor var förstås bara elva år gammal och Fröding hade av en händelse kommit förbi på vägen utanför farmors hem (i Kristinehamn) och frågat efter ett glas vatten - (vilket han fick inta i husets kök)- som tack kysste han farmor....

-

Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plocka dungens bär,

-

och här var det skugga och här var sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.

Mist coming in from the sea....

Häst, kor och hund... allt blev insvept i dimma i morse. Solen höll på att gå upp och luften var kylig.... hösten är en vacker årstid.... De här vyerna kommer man inte att få se så länge till för nu ska här byggas.... över 400 hus på våtmarkerna ...

Alejandra Pizarnik

I min hand just nu har jag en liten tunn bok- "Spegelns vägar"- ett urval dikter av den argentinska poeten Alejandra Pizarnik utgiven på Ellerströms förlag. Alejandra Pizarniks föräldrar som var judiska kom ursprungligen från Ukraina. År 1934 emigrerade de till Argentina- de i familjen som stannade kvar i Europa mördades alla av nazisterna (utom en farbror).

-

Alejandra dog ung- bara 35 år gammal. Hon var trött och sliten- och orkade inte längre leva. Kvar finns hennes dikter- och jag har läst- och läst. Jag kan bara tolka med känsla- och tanken kopplas helt bort för mig. Det blir väldigt intensivt- och det är precis så jag tycker att poesi ska vara- den ska beröra, den ska tränga in i själen... vräka undan allt som känns oväsentligt och bara fylla upp alla tomrum.....

-

I diktsamlingen Dianas träd (den kom ut år 1962 och den blev mycket uppmärksammad)- finns många rader som griper tag....

-

Hon hoppar från stjärna till stjärna

med skjortan i lågor,

ur skugga i skugga.

Dör en avlägsen död

hon som älskar vinden.

-

i den sagolika vintern

vingarnas klagosång i regnet

i vattnets minne fingrar av dimma

-

Spegelns väggar av Alejandra Pizarnik. Urval, översättning och efterord av Magnus William-Olsson. Utgiven på Ellerströms förlag år 2009 (Lilla serien nr 41)

Bokmässa

(fotot är lånat)
-

Ja, nu börjar det snart att dra ihop sig... men jag kan inte vara med, tyvärr. Jag ser därför väldigt mycket fram emot alla rapporter och boktips som jag tror kommer att förmedlas snart! Spännande ............hoppas att ni alla får en (eller ett par) väldigt stimulerande dagar i den härliga staden Göteborg.

Wyclef Jean

Hotel Rwanda

Min första film i min film-biktsserie blev alltså "Hotel Rwanda". Det var en hemsk, tung och oerhört bra film. Jag satt som klistrad under två timmar- deltog med alla sinnen och var helt slut när Wyclef Jean's musik tonade ut och skärmen återgick till "stilla läge".
-
Mina tankar gick till en annan film- av samma dignitet och av samma vikt- "Killing Fields". Ytterligare ett folkmord som kunde äga rum medan världen teg och tittade åt et annat håll. Det jag främst känner är en stor vanmakt kombinerad med en djup ilska. Alla dessa tigande människor- och speciellt då de som har makten och möjligheten att göra något åt detta hemska. Det ska till en mycket stark folkopinion för att få makten att känna "nu kanske vi skulle ta och göra något". Därför är det så viktigt att inte titta åt andra hållet.... att vara vaksam... att reagera.
-
Filmen "Hotel Rwanda" handlar om en man med mycket civilkurage (han hade faktiskt mer än vanligt civilkurage)- en man som vågade och som lyckades rädda över 1 000 människor. Hotellet som han förestod blev en fristad för flyktingar- en räddning undan den urskiljningslösa massakern på tutsis. Över en miljon tutsis blev mördade. En miljon.
-
Filmen är skrämmande och otäck- radiorösten som högt och ljudligt talar om "kackerlackor" som ska utrotas- jo, de tongångarna känns igen- hur man avhumaniserar, hur man vädjar till det absolut lägsta i människorna- och eldar på rädslan (för det är rädslan som är drivkraften).
-
Den här filmen kommer jag att se igen- precis som Killing Fields. Vi får inte glömma- vi måste förstå att vi måste värna och vaka- värna och vaka. Låt ingen sova- "Nessun dorma".
-
En länk till Forum för levande historia.

Mina filmbiktsfilmer

Jag har antagit Saras filmutmaning- och den innebär att jag ska se tre filmer - vilka det är angav jag i min "filmbikt".

-

Ikväll blir det "Hotell Rwanda". Den är först ut i min trio.

-

(Dessutom ska jag leta efter Olle Hedbergs böcker i mina hyllor och försöka att läsa ut en del av flera halvlästa böcker som ligger och dekorerar lite varstans i hemmet. )

Med tanke på valresultatet

Jag funderade bara lite på en kort-roman av Olle Hedberg- Jag har en del av hans böcker- och jag minns också att ett kapitel från just denna kort-roman fanns med i en av mina skolböcker (i "svenska språket och litteraturen" som det så vackert hette på 60-talet).

-

Utgívningsåret : 1939 men den verkar vara aktuell ännu- sorgligt nog.

Bright star

Nej, jag tittade inte på någon valvaka i går (jag har sett så många i mina dar...)- jag såg på "Bright Star" - Jane Campions film om poeten John Keats och Fanny Brawne- kvinnan som han förälskade sig i. Det var vackert- och sorgligt- men jag blev lite besviken- det fattas något, tycker jag. Jag har svårt att sätta fingret på det - kanske blir porträttet av Keats för ytligt- det hade varit intressant att komma honom mer inpå livet. Fanny får mera fokus och filmen handlar kanske egentligen om henne men .... mja, mja mjäe... jag är inte helt nöjd- jag hade velat ha en stor "extatisk upplevelse" :-) - och det blev det inget av med. Men... filmen är absolut inte dålig - den är klart sevärd och jag tycker mycket om diktuppläsningarna och miljöerna....


-
Av de tre engelska högromantikerna tycker jag bäst om Keats. (Men.. de är alla väldigt stora poeter och jag är över huvud taget svag för romantiken som litterär period- speciellt den engelska romantiken). Gunnar Harding har skrivit "En katedral av färgat glas"- Shelley, Byron och Keats och deras epok- en välskriven bok-med en blandning av översatta dikter och litterär historia kring dessa tre "romantiska" huvudfigurer .
-
Jag gråter över Adonais- ty du är död!
Gråt över Adonais! Fast ingen tår
Kan tina frosten, tända kindens glöd!
O sorgsna Timme, vald bland alla år
Till sorgestund, skrik ut tills allt förstår
Din smärta, säg : Adonais dog invid
Mitt bröst; när i en framtid vi förmår
Att glömma nuet skall hans själ få frid
Och bli till jubelsång, ett ljus för evig tid!
-
Percy Bysshe Shelley- och han skrev dessutom följande rader om Keats:

" Genialiteten hos denne djupt saknade person, till vars minne jag diktat dessa ovärdiga strofer, var lika skör och bräcklig som den var skön."--- "Ande besjäla hans pennas skapelser, så att hans namn räddas undan Glömskan". (från "En katedral av färgat glas" av Gunnar Harding)
-
Shed no tear! oh shed no tear!
The flower will bloom another year.
Weep no more! oh weep no more!
Young buds sleep in the root's white core.
Dry your eyes! oh dry your eyes!
For I was taught in Paradise
To ease my breast of melodies-
Shed no tear.
-
från "Faery Songs" av John Keats

... och- John Keats namn är förvisso räddat ur glömskan!

Husdjuret

I dag har jag varit på djursjukhuset. Det är därför jag ser lite moloken ut på fotot. Nu blir det lite medicin ett tag sedan ska jag nog bli bra!