Jag har kånkat böcker idag-från ett rum till ett annat med hjälp av bästa väninnan som är på besök.. Puh! Jag har väldigt mycket arvegods bland hyllorna och blev så glad när jag hittade "Det osynliga bygget"- som består av dagboksanteckningar av Arnold Norlind- sammanställda av hans fru Emilia Fogelklou. Emilia Fogelklou skrev själv om sin Arnold i boken med samma namn (även den är jag mycket lycklig ägare till).-
Följande rader är skrivna av en tjugoårig yngling.....
-
" Jag vill så gärna skriva min längtans sång, min kärleks sång, min ungdoms höga visa. Det är väl dumt att vara otålig, men det är så svårt när man känner trycket inifrån. När man vill, men intet förmår, emedan själens mur är för svår att genombryta. Kanske när kraften blir större- - kanske det då skall gå, men det är så långt, långt till dess och jag gripes stundom av en ofattbar ängslan. - Jag måste, jag måste!--
4 kommentarer:
Tack för de orden!
Monika: Jag fick själv ont i hjärtat - de orden var så gripande och de fick mig att återvända till en tid för mycket länge sedan nu....
Hela Arnold var gripande. Och Emilia Fogelklou. Och deras kärlekssaga. Och deras omöjliga förhoppningar om ett barn. Lyckliga du som äger boken!
Mrs C: Ja, Arnold fick inget långt liv och Emilia och Arnold fick heller inte alltför många år tillsammans- vemodigt att tänka på men odödlig blir historien genom Emilias böcker.
Skicka en kommentar