Minnen från 1950-talet

Fotot av Audrey Hepburn ovan får mig att bryta ut i nostalgiska suckar... 1950-tal (fast jag var för liten för att intressera mig för mode då men jag minns...).

År 1957 hade jag en barnflicka som hette Linnea (och kallades Linus)- för mig representerar hon fortfarande en stor del av just 50-talet. Linus kom som en stormvind, med långt blont hår (som hon färgade grönt i topparna med Herdins äggfärg), virvlande kjolar och hon var fylld av livsglädje.

Linus fick överta mitt lilla sovrum (jag placerades på en säcksäng i vardagsrummet- vi bodde i en tämligen liten sommarstuga ) och genast fylldes bord och stolar med allehanda sminkattiraljer - jag tror aldrig att jag varken förr eller senare har sett så många rader av nagellack, läppstift, ögonfransuppböjare etc., etc. Rena drömmen för en liten flicka i min dåvarande ålder. Linus sov dessutom i babydoll-pyjamas och så hade hon massor av underkjolar. Underkjolar som skulle stärkas. Döm om mina föräldrars förvåning ( en förvåning som avtog allteftersom dagarna gick) när de möttes av en hel parad av underkjolar på tork i vardagsrummet (jag tror att min pappa räknade till sex stycken).

Min garderob fylldes snabbt av säckvävskjolar, skjortblusklänningar, skor i allehande former och skepnader och så ett par egenhändigt sydda långbyxor i oblekt lakansväv (jag förundrades över hur snabbt och lätt Linus klippte till och sydde (allt i det lilla vardagsrummet).

Grannarna (männen då, så klart) fick ofta och gärna ärenden in till oss. (Pappa sa att en del nog drabbades av nacksprång på väg ut genom grinden dessutom). Men de gjorde sig inte besvär för Linus hade fästman. "Hon har en kanalje", sa pappa- "han står där och trycker bakom björken". "Kanaljen" kom på scooter varje helg (inte vet jag var han bodde- han såg lite dyster ut, tyckte jag).

Varje kväll var det dansbanedags- det var på den tiden det fanns en sådan här i staden. Skanörs dansbana var välbesökt och mycket populär (och trevlig!). Linus stack iväg vid åtta-tiden och när och hur hon kom hem har jag ingen aning om och mina föräldrar klagade inte över de troligen sena nätterna- huvudsaken var att Linus kom upp på morgnarna (och det gjorde hon).

Denna glädjerika sommar (för så minns jag den) ilade precis lika fort som Skånes andra somrar (för att påminna om Anders Österlings dikt)- men minnet av den sitter fast, som berget. Ibland undrar jag vad det blev av Linus. Jag hoppas att hon fick behålla all sin kraft och livsglädje genom livet.

En mycket god investering

 Böcker har sällan något större värde rent pengamässigt men de kan vara oskattbara på andra sätt. De fyra banden i Politikens serie om Dansk litteraturhistoria är några av de böcker som jag tycker har gett den största utdelningen här i huset och inte bara till mig. De här banden har med tiden blivit lite luggslitna och nog är de väl lästa (dock inte så mycket av mig förrän på den senaste tiden).

Under en bilresa på Sjaelland på 60-talet hamnade mina föräldrar (jag satt nog i baksätet och surade på tonårsvis) i Helsingör och där såg de första bandet i den här serien böcker i ett skyltfönster. "Den vill jag ha", sa min mor och stegade in i affären (bokhandeln). Där fick hon veta att "fortsättning följer" och hon tecknade sig genast för ett abonnemang.  Under flera år följde sedan en stor ström av bokpaket- väl inslagna i brunt papper och med ordentliga snören omkring. Den danska litteraturhistorien följdes nämligen av annat i bokväg också - "Verldenslitteraturen" och "Danmarks historia" finns också i just den bokhyllan. Det var fin service från en säkert anrik gammal bokhandel (som väl inte finns kvar längre).

Jag kan också konstatera att det är band tre "Fra Georg Brandes til Johannes V Jensen" som är allra mest slitet och det ligger fortfarande ett bokmärke på första sidan (av flera) som handlar om Herman Bang.

När jag tar fram just det här bandet igen minns jag  hur  min mor berättade om en präst någonstans som höll svavelosande predikningar om just Georg Brandes (det var han säkert inte ensam om) "ungdomens förförare" hade prästen skrikit (röd i ansiktet, enligt mor) där uppe i predikstolen.

På den svartvita TV:ns tid visades många fina serier och på dansk TV (bodde man i Malmö tittade man mycket på vad Danmark hade att erbjuda) kunde man se några av Herman Bangs böcker i just serieform- också Gustav Wieds.

Varje gång jag tar fram ett av banden i den danska litteraturhistorien kommer alla fina minnen. Ja, de här böckerna var sannerligen en god investering.

Målningen av Jacob Paludan är gjord av Olaf Rude.

Med Hommerberg i bagaget

Till höger på fotot Hommerbergs "Om ni reser till Tyskland" (från 1959).

Sigge Hommerbergs reseguider är klassiker idag- och de var ett måste för resan under den tid jag var barn och släpades med på diverse turer runt i Europa (oftast till Tyskland). Kvar i hyllan har jag därför just den där utförliga guideboken om vårt grannland i söder- och Tyskland under 1950/60-talet var lika med - precis som Hommerberg skriver på försättsbladet -"Volymen behandlar endast Västtyskland och Väst-Berlin. Öster om järnridån begav man sig inte gärna och just den delen av Tyskland var mer eller mindre stängd och insvept i ett grått och slitet töcken.

Jag var väl inte alltid så road av resandet när jag satt inklämd i baksätet på det där måndagsexemplaret av en vinröd Volvo PV (maxfart för oss var 80 km i timmen) och försökte se ut över landskapet. Städerna låg som ett pärlband längs motorvägarna och nog minns jag ett av kriget ännu hårt märkt Hamburg- där övernattade vi i ett halvt hotell. Den andra halvan hade RAF fått in en fullträff på. I Mainz fanns det extra gott om parkeringsplatser (många hus var ju borta) och i Bremen fanns en del ruiner kvar. Kriget kändes fortfarande nära i tiden.

Hommerbergs språk är givetvis präglat av "fornstora dar" och jag blir lätt nostalgisk när jag läser de här raderna om det som är resans början- nämligen färjan från Malmö till Köpenhamn.

"Båtarna mellan Malmö och Köpenhamn har charme. De är inätna, inrökta och indruckna. Den koncentrerade trivseln utvecklas mest i spisesalongerna. Matsedeln har bestämt inte ändrats på de sista femton åren: Först fyra danska smörgåsar, sedan någon av varmrätterna: Svinekam, Fläskkarré med rödkål eller Stekt fiskfilé med remouladsås. Men det gör ingenting. Man trivs så kolossalt. När man hunnit mittsjöss är hela matsalen en enda stor familj. Där sitter slaktarmästar Sörensen från Köpenhamn och diskuterar köttpriser med den fine direktör Johansson från Malmö, och strax intill utvecklar fröken Hansen för fru Svensson sina synpunkter på apelsin- och bananpriserna i Malmö."

Idag reser man med hjälp av till exempel "Första klass reseguider- guiderna som visar dig allt andra bara beskriver"- inte lika personligt kanske men effektivt och idag ingår ju hela Tyskland i guideböckerna. Mycket nytt finns att upptäcka. Båtarna till Köpenhamn är ett minne blott och man svischar sig fram på ett helt annat sätt numera- på gott och på ont.

Nostalgi

En sådan här tidskrift skulle det säkert inte löna sig att ge ut idag- tråkigt nog, säger jag som ändå är mycket glad över de gamla årgångarna som jag har i ett gammalt glasskåp. Här på bilden aprilnumret från 1947.

Artur Lundkvist skriver denna månad  t ex om den tjeckiske poeten Vítězslav Nezval (1900-1958)- Nezval var född i dåvarande Mähren som år 1900 var en del av det stora habsburgska väldet. År 1947 räknades Nezval som den störste moderne lyrikern på tjeckiska språket och han var en av grundarna till den tjeckiska surrealismen. Jag har efter en del "bläddrande" hittat "Mellan regnets fingrar" av Nezval i svensk översättning från 1968- säkert mycket svår att få tag på- men det finns den del på engelska (och säkert andra språk också).

I BLM finns  en svensk översättning av Nezvals långa dikt "Fem minuters väg från staden" i tolkning av Maren Jakerlová och Artur Lundkvist. Här några rader:

--
Tåget kör genom en tunnel och du reser ensam med det
Mig leder endast natten och den leder mig till det okända
Den leder mig efter ting som är så nära som julens nötter
Mig leder endast natten efter tröstens ting
Jag blir rörd som inför en sked eller en kaffekvarn
Mig leder endast natten full av glimmande nyckelpigor
Jag går så ensam med natten att mitt ansikte skrämmer mig----
                                       *
Vackert  är det förvisso. En natt full av glimmande nyckelpigor......det vill jag gärna tänka mig....

Hittades på magasinet

Den fjärde och sista delen i Paul Scotts "The Raj Quartet"- (de andra delarna fanns också bevarade). Den fick följa med hem för jag kan läsa de här böckerna hur många gånger som helst- och så minns jag så klart den fina TV-serien som gick någon gång på 1980-talet : Juvelen i kronan. Nostalgi.....

Matnostalgi

Potatisrätter i mängd (lånat foto)

Jag är egentligen ingen "matmänniska"- matlagning är inte någon stor "hit" hos mig och jag är nog en ganska otacksam person att laga delikatessmiddagar åt- men det finns ändå vissa rätter som får det att riktigt vattnas i munnen på mig- de hör till min barndom och de är (i vart fall för mig) danska.

Om de finns i den här boken vill jag låta vara osagt (den är väl snarare en bok av kulturhistoriskt intresse än en regelrätt kokbok) men kanske.

Sockerstekta potatisar är något av det godaste jag vet- små, runda och brunstekta- och då lämpligen serverade tillsammans med söndagsstek... rödkål och gelé till.... så är det helt perfekt.

Till dessert så- rompudding - äggulor och vispgrädde blandat med rom och socker... och serverat med varm körsbärssås.... Här är receptet och jag förstår att rätten är lika norsk som dansk.

Boken med de danska egnsrätterna har jag lagt upp på min bokönskelista......kanske kan den bli en julklapp.

En barnbok jag minns speciellt

När jag var fem år togs jag med på en av mina första "utrikes" resor- och det blev till Bornholm. På den tiden tog överfarten en massa timmar och jag hann bli rejält sjösjuk på kuppen. Östersjön är inte att leka med- oavsett årstid. Mina föräldrar däremot gladde sig åt turen (och mådde utmärkt väl på överfarten) och speciellt min mamma som skulle få träffa sin släkt (min mormor kom från Bornholm). Jag minns klippor och sandstränder, stränder med sten (vackra rundslipade sådana som jag plockade hem en del av), rökta sillar, en uppretad sköldpadda och så bilderboken jag fick, den som handlade om det ganska elaka trollet Krölle-Bölle.

Krölle-Bölle hittade på massor av hyss och så skrämde han de utsatta genom att ropa sitt "Bobbaraekus Filiaekus"- det fick de flesta att ta till flykten ända till dess att han råkade på "fel" person- nämligen en man som var döv. Då hjälpte inga" bobbaraekus filiaekus" i världen och Krölle-Bölle fick rumpan randad. Välförtjänt kan man tycka.

Trollet Krölle-Bölle uppfanns av Ludvig Mahler och jag tror att året var 1945- och jo, jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

Tillbaks till 70-talet- barnboksnostalgi

Minsann kommer den inte ut i ny utgåva- den vid det här laget mycket välkända barnboken "Sprätten satt på toaletten". Den som jag tvingades läsa högt ur för en liten treåring en gång för mycket länge sedan. Jag var ung student i Lund på den tiden och blev ibland anlitad som barnvakt - när den lilla tösen frågade om vi inte kunde läsa något tänkte jag i min enfald på små söta sagor om prinsessor och möjligen ett eller annat troll- inte hade jag väntat mig att få läsa om miljöförstöring och toalettbesök- men allt går.

Hur som helst- nu finns boken snart att få igen- jag undrar om jag inte skaffar den- bara för den där rena känslan av nostalgi som tar mig tillbaks till det där murriga studentrummet i Lund....

Karneval förlag ger ut.

Rule Britannia

Det är inte någon uppmaning utan bara en beskrivning - det vill jag absolut ha sagt. Titeln passar dock in på de flesta av C S Foresters böcker, tycker jag.

Min barndom var fylld av pojkböcker (det hette så på den tiden). Mest då min pappas gamla favoriter som "De tre musketörerna" och "Röda nejlikan". Kapten Blod var en annan uppskattad hjälte. (Fast honom såg man helst på film med stilige Errol Flynn i huvudrollen). Böckerna om Hornblower nosade jag rätt på själv- och jag tycker fortfarande att det vilar en alldeles speciell stämning över Foresters beskrivning av livet till sjöss under napoleonkrigens tid. Jodå, det är romantiskt och fyllt av hjältedyrkan- men underhållande och härligt att försjunka i för lite verklighetsflykt och drömmar om forna dagars glans (dessa dagar var naturligtvis inte alls särskilt glansfyllda egentligen).

Här har vi författaren- hans produktion var stor och i den ingår till exempel den inte helt okända "The African Queen" och en rad böcker om en del av andra världskrigets sjöslag. Cecil Louis Troughton Smith (1899-1966) föddes i Egypten och Forester var hans pseudonym. Han lär ha inspirerat Roald Dahl till att fatta pennan och börja ett framgångsrikt författarskap.

På svenska finns en hel del i översättning av Forester och även om mycket säkert lagras i bibliotekens magasin så är han ingen bortglömd författare-och det kommer han nog aldrig att bli.

Ren nostalgi 2

Sigge Hommerbergs reseböcker stod i en klass för sig. Nu är de gamla och inaktuella men ändå trevliga att läsa. De gavs ut på Allhems förlag och just den här guiden stoltserar med "390 sidor med 530 bilder och 1000 nyttiga, roliga resetips. "Om ni reser till Tyskland" kom ut 1959 och mina föräldrar investerade i den inför semstern 1960. Då bar det av söderut med de tämligen nya Trelleborg-Travemündefärjorna.

Jag citerar några rader ur inledningskapitlet... och frossar i nostalgi:

"Båtarna mellan Malmö och Köpenhamn har charme. De är inätna, inrökta och indruckna. Den koncentrerade trivseln utvecklas mest i spisesalongerna. Matsedeln har bestämt inte ändrats på de sista femton åren: Först fyra danska smörgåsar, sedan någon av varmrätterna: Svinekam, Fläskkarré med rödkål eller Stekt fiskfilé med remouladsås. Med det gör ingenting. Man trivs så kolossalt. När man hunnit mittsjöss är hela matsalen en enda stor familj. Där sitter slaktarmästar Sörensen från Köpenhamn och diskuterar köttpriser med den fine direktör Johansson från Malmö, och strax intill utvecklar fröken Hansen för fru Svensson sina synpunkter på apelsin- och bananpriserna i Malmö."

När man anlänt till Tyskland, så småningom, äter man till exempel korv- flera sidor ägnas åt denna livrätt. "Den stora korvparentesen"har kapitlet som rubrik och Hommerberg skriver att korv det har man ätit i Tyskland sedan 1000-talet. Här nämns Milzwurst (gjord på kalvbräss - urrk, säger jag) , Leberkäs, Weisswurst ("kronan av alla korvar"), Nürnburger Bratwurst och många många fler. (Braunschweig beskrivs som korvätarnas Eldorado).

Öl och vin får också stor plats i reseguiden- så klart.

"Was kümmert mich das Wasser?

Das Bier ist zehnmal nasser!

(I H2O, mitt herrskap, ger jag katten

öl är ju tio gånger våtare än vatten) (Hommerbergs översättning).

Hommerbergs "Om ni reser till Tyskland" är väl värd att läsa fortfarande. Den placerar jag härmed i en bättre hylla!

Moster Maries bok om svensk litteratur

"Svenska författare" gavs ut år 1907- och ger säkert en god bild av vad som ansågs vara viktigt att känna till om svensk litteratur på den tiden.

Moster Marie (som var min mors moster) var född 1880 på Christiansö utanför Bornholm- och kom till Sverige i början på 1900-talet. Hon var mycket intresserad av att läsa och hade ett stort bokskåp med många vackra böcker. I skåpet fanns bland annat Selma Lagerlöfs"Gösta Berlings saga" som min mamma hade fått för sig att hon ville läsa- men se det gick inte för sig. "Försupna präster är ingenting för unga flickor", sa moster Marie och låste bokskåpet. När mamma fyllt 15 år fick hon så äntligen ta ut den efterlängtade romanen. Hon läste och blev väldigt besviken. "Inte värt att låsa in" tyckte hon och sedan dess hade mamma nog alltid ett ont öga till Selma Lagerlöf. Besvikelsen satt i hela livet.

Boken om svensk litteratur är trevlig att bläddra igenom- många av de "stora" finns så klart med men också en del författare som idag nog är tämligen bortglömda- Vem läser Daniel Fallström (han med "varer svenske") idag - och hur är det med Bernhard Elis Malmström? Oscar II är representerad med "Östersjön"( j-a pekoral, skulle jag själv vilja kalla den dikten för- men som kuriosa är den ju ganska rolig).

"Ty än är det likt sig det släkte, som bor

bland nordiska fjällar och dalar,

och ännu på Gud och på stålet det tror,

än fädernes kärnspråk det talar.

Den ovän, oss trotsar, skall finna sin graf

i böljor, som slå emot skären". (sista versen).

Ellen Key, Selma Lagerlöf, Ann-Charlotte Leffler, Sophie Elkan, Fredrika Bremer, Anna Maria Lenngren, fru Nordenflycht... jo, kvinnorna får också ta sin plats. Glad blir jag också över att se en ung Anders Österling.....

TV-nostalgi

Den sjätte TV-teaterensemblen (1963/64) (fotot lånat från Wikipedia).

Det var en gång ... det var på den tiden då svensk television skulle vara folkbildande. Jag tillhör en bortskämd generation... och jag saknar verkligen möjligheten att se så många otroligt fina uppsättningar hemma i vardagsrummet (eller vilket rum det nu var). Jag var inte så gammal men nog tog jag tillfället i akt att bli underhållen med hjälp av alla de fina skådespelare vi hade då. Varannan vecka (ungefär) sändes en pjäs- och det var verkligen inte fy skam, mycket av det som visades.

Spelåret 64/65 visades t ex två dramer av Harold Pinter (Teparty och Älskaren), Blodsbröllop av Garcia Lorca, Nattcafé av Bengt Bratt (och den pjäsen minns jag mycket väl), Den nya kvinnan av Kerstin Thorvall.... och många fler.

Idag är det inte mycket kultur värd namnet som visas...så gott som ingen teater-i stället massor av fåniga reality-program och ja- var tog de gamla debattprogrammen vägen??

Här är en lista på vad som visades 1968/69. Nog kan man längta tillbaks.....

Mitt förhållande till Schweiz

är mycket gott. Det kan jag tacka min mamma för. Hon berättade så mycket om landet och hur hon upplevde det en gång för länge sedan nu.

Mamma var intresserad av språk- och på den tiden (30-talet) var tyskan det absolut viktigaste språket i svenska skolor (det lärdes ut först- engelska kom först på andra plats). Tyska blev det språk som mamma satsade helt och fullt på- och som ung flicka fick hon möjlighet att arbeta i tyskspråkiga Schweiz en sommar. Hon hamnade i Interlaken som ligger i kantonen Bern- där fick hon jobb på ett pensionat hos en Fräulein Depp. Det var nog inget direkt roligt arbete ( det var mest servering och så fick mamma riva till toapapper av gamla tidningar) och i början var det besvärligt med tyskan. I Schweiz talar man som bekant "switzerdütsch"- det tog nog ett tag innan allt satt på plats.

Utflykterna var däremot fina och naturen otroligt, hisnande vacker. Mamma åkte upp på "Die Jungfrau" (det är över 4 000 meter högt och mamma fick näsblod). Interlaken var redan då en betydande turistort.

Jag älskade att höra mamma berätta om sina strapatser. Själv kom jag till Schweiz för första gången i april 1972- lustigt nog till samma kanton (Bern)- men jag vara bara på genomresa och hann inte se så mycket- men de blommande alperna glömmer jag aldrig- bergssluttningarna var helt täckta av blommor....

Jo, jag har en viss nostalgisk känsla för det där alpkringrända landet......

Varje höst tänker jag på New England

"The foliage" brukar inte börja visa sina vackraste färger förrän i tidig oktober- då ska man vallfärda till Vermont och Maine för att se naturen där den är som mest orörd.

Maines kust är vild och storslagen.

Eagle Lake- Maine en solig höstdag. Sagolikt vackert.

Browns Point cemetary utanför Bowdoinham i Maine.

Den här lilla kyrkogården ligger mitt inne i skogen- och den skulle kunna ge inspiration till vilken skräckroman som helst. Stenarna är fallfärdiga, marken har satt sig på många ställen och många gravar är helt bortglömda. Här har min farmors farmor- soldatänkan Brita Svärd från Ölme- fått sin sista vila. Hennes man, soldaten, begrovs på andra sidan Atlanten många år tidigare. I soldattorpet i Ölme födde Brita tio barn. Sju av dem levde till vuxen ålder och av dessa sju utvandrade fem till "Norra Amerika". Brita reste själv över vid 62 års ålder- det var gammalt för en emigrant på den tiden. Hon hamnade i Maine- hos sin yngste son som hade en stor familj. Hon reste över med "Germania" och råkade anlända till Boston just den 4 juli... stackars Brita. Det small och dundrade överallt och hon ville bara åka hem igen. Amerika verkade farligt, tyckte hon. Hemma kände hon sig aldrig i Amerika- precis som Kristina i "Utvandrarna" "leddes hon ve'at". Min farmor grät när Brita lämnade Sverige- hon älskade sin snälla farmor och glömde henne aldrig. Det vill heller inte jag göra, fastän jag aldrig fick träffa henne.

Ett fynd i bokhyllan

Jag är i full färd med att gallra bland böckerna. Det börjar bli alldeles för knökfullt (som man säger i Göteborg) i hyllorna. Några nya bokhyllor får jag heller inte plats med och då återstår bara att storstäda. Fem kassar har jag burit iväg till välgörande ändamål och det blir nog lite till. Jag försöker också få lite mera ordning. Skönlitteraturen är det inga större problem med- här gäller strikt bokstavsordning (annars hittar jag aldrig). Men så var det essaysamlingar... litteraturhistoria... och "diverse". Idag hittade jag ett svårplacerat "diverse"- en kombinerad etiketts- och kokbok från 1903.

Den har med stor kärlek bundits in av min pappa (som hade bokbinderi som hobby på äldre dar)- så jag förstår att boken har varit en kär vän. År 1903.... över 100 år sedan... och i den här boken är det gästen som är huvudpersonen- och man får råd hur man ska få gästerna att trivas på allra bästa sätt. Mycket sympatiskt.

Den är indelad efter måltider och börjar så klart med "morgenmaaltidet". Det här låter frestande för en frukostälskare:

"Som Raffinements og Delikatesser paa Theebordet kan man have: Ristet Bröd, hjemmebagte Boller, Fastelavnskringler, Kiks og Smaakager, der alt stilles omkring paa Bordet paa Tallerkener, daekkede med runde eller firkantede, hvide Frynseservietter. Endnu kan serveres Appelsin-, Aeble- eller Abrikosmarmelade og frisk Honning. "

Kaffet kan man gärna, enligt författaren, blanda med cikoria . "Kaffe har själ", säger hon också. Bara uppmaningen "Nu skal vi straks have Kaffe"! innehåller "en Verden af Hygge".

Fina lunchtips ges också- ett helt kapitel ägnas åt "Frokost for uventede Fremmede" (då får man plocka fram fiskbullar, falsk sköldpadda eller stekta ägg på rostebröd med varm tomatpuré.) Längre fram kan man också läsa om en specialsupé för "30 aeldre personer". (De ska få lax i gelé och höns i majonnäs).

Jag tänker lite på serien "Matador" (den danska, som har gått i flera omgångar på TV) när jag läser i den här boken.

Bland gamla papper....

Malmö

Malmö är båten som kommer från Köpenhamn
en doft av sund och olja vid kaj,
ett gnissel av hjul från Centralen

Malmö är Rådhusklockans klang i gamla kvarter,
stillheten vid ryttarstatyn i sällskap med kuttrande duvor,
livet kring dammen vid Gustav Adolfs torg under svalkande träd

Malmö är Södra Förstadsgatan,
som likt en rak fåra plöjer sig fram genom stan
och kantas av butiker och varuhus

Malmö är torgkommersen på Möllevången
och replikerna "Va tar frun i da för pantofflerna"
är evigt desamma då som nu

------

Malmö är blåst, kyla, regn och rusk och blankvåt asfalt,
biografernas neonskyltar, som lockar ungdomarna hemifrån
till deras egen värmestuga bland likasinnande.
---

Utdrag ur dikten "Malmö" av Bengt Kristofferson

(hittad när jag storstädade i en av mina garderober).

Dagens nostalgitripp

En bok från 1931. "Die Katrin wird Soldat" eller Cathérine Lenz kärlek- roman från Elsass-Lotrhingen. (ovanligt fånig svensk titel). Mycket utlånad har den varit och populär under hela 50-talet som det ser ut på stämplingarna. Detta exemplar bor i vanliga fall på Malmö stadsbiblioteks magasin. Idag har jag hämtat den på Skanörs bibliotek.

I sin bok om de brända böckernas författare skriver Volker Weidermann en del om Adrienne Thomas (som har författat romanen om Katrin). "Die Katrin wird Soldat" blev en verklig storsäljare och översattes till inte mindre än sexton språk. (Volker Weidermann tycker att boken är dålig även om den är skriven med stort patos). Nazisterna hatade den och den brändes upp en masse.

Adrienne Thomas (som egentligen hette Hertha Adrienne Strauch) tjänstgjorde som röda-kors-sjuksköterska under första världskriget. Under hela den tiden förde hon dagbok - och denna dagbok kom att utgöra grunden för berättelsen om Katrin.

Jag är nyfiken på boken (oavsett vad Weidermann tycker)- och jag sticker alltså emellan med "tysk anti-krigslitteratur " (förmodligen med lite dragning åt chick-lit) i väntan på Krilon av Johnson och Källan av Ljungquist).

Så rart av Inger Hagerup

Jag hade den här boken i min hylla som liten (och då i svensk översättning). Tack till Bai som väckte många fina minnen till liv! Nu har jag boken igen- på norska.

Tordivel, tordivel, hvor skal du hen?
-Ut og besöke en gammel venn.

Tordivel, tordivel, hva heter han?
-Skipper Hansen i Lillesand.

Tordivel, tordivel, hva skal du der?
-Spise kylling og bringebeaer.

Tordivel, tordivel, hva tenker du på?
-Jeg tenker på mine seksten små.
Jeg tenker på mine seksten barn,
som aldri får gå på besök med farn.

"Så rart" är fylld av underfundiga verser och fina illustrationer (av Paul René Gauguin) (Jo, han är släkt med "den store" G.) Härligt tjockt papper är det också- och ja, nu ska jag ta väl vara på den här skatten!

Frauen schreiben (Kvinnor skriver)

Jag läser vidare i "Ängeln på vinden" och hittar en hel liten essä om boken ovan "Frauen schreiben"(en samling författarporträtt)- den kom ut 1979 och finns inte i svensk översättning. Lite lästips hittar man - författare som kanske inte är så kända idag- men ändå väcker nyfikenhet.

-

Namn som Barbara Frischmuth (Österrike), Karin Struck, Brigitte Schwaiger och Verena Stefan. Den enda jag känner igen (och har läst är Struck).

Av Barbara Frischmuth finns två böcker översatta :Skuggan försvinner i solen (1974) och Bindningar (1983 )

Karin Struck (1947-2006) blev mycket uppmärksammad för romanen "Modern" som kom i svensk översättning år 1975. Det var hennes andra roman och Synöve Clason skriver så här: "Struck , ett friskt källsprång på Frankfurtmässan, skriver antilitteratur" och Clason kallar "Modern" för 70-talets svar på Ibsens Ett Dockhem. (huvudpersonen i "Modern" heter Nora).

-

Av Brigitte Schwaiger (1949-2010, Österrike) finns bara en roman översatt till vårt språk nämligen "Hur kommer saltet i havet" från 1979.

Den schweiziska författarinnan Verena Stefan (f. 1947) finns representerad på svenska med "Hudömsning" (självbiografiska anteckningar, dikter, drömmar, analyser ) från 1977.

Nog tycker jag att det skulle vara spännande att återknyta bekantskapen med 70-talet. Riktigt var jag ska börja vet jag inte men Marie Cardinal (som jag skrev om innan idag) känns som ett måste och Karin Strucks "Modern" är högt på min lista den också.

As the light declines

En del av mitt Dublin.... nu till salu med så många minnen från en annan tid....
-

Ronnie Drews röst har också tystnat men han lever kvar med sin musik. Det är också skönt att se bilderna från Moore Street. Någonting av det gamla finns kvar.