Visar inlägg med etikett Vicki Baum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vicki Baum. Visa alla inlägg

måndag 1 november 2010

Från biblioteket hämtade jag...

"Det gråtande trädet" från 1944 (jag vill inte påstå att omslaget är det mest lockande jag sett...). Boken handlar om gummits historia- med människor som utgångspunkt. (Verket är helt skönlitterärt).
"Nästan hela världsbehovet av gummi erhålls från mjölksaften i ett träd, känt under namnet Hevea brasiliensis och tillhörande familjen Euphorbiaceeae. Kemiskt är gummi ett kolväte vars huvudbeståndsdel utgörs av isoprenmolekylen med empirisk formel (C5H8)x- i vilken värdet av x ännu inte blivit fastställt. Amasonindianerna, som upptäckte gummiträdet långt före Amerikas upptäckt, kallade det cahuchu eller cauchu, som betyder "det gråtande trädet". (Från bokens förord).
-
En tegelsten är detta... över 600 sidor- men läsningen underlättas av kapitelindelningen- varje kapitel verkar avhandla väldigt olika aspekter av gummits historia. Allt verkar gå i kronologisk ordning. Boken kommer från Malmö stadsbibliotek och det gläder mig att kunna i någon mån bidra (kanske) till att den inte omvandlas till toalettpapper.
-
"Allt var annorlunda" är Vicki Baums självbiograi- från tidigt 60-tal. Jag har redan läst större delen (det är ingen tjock bok). Hon hade det inte lätt hon, Vicki Baum. "Hard as nails" verkar hon ha varit och det kanske inte är så konstigt med en sådan barndom. Mamman dog ung och var tidvis inlagd på mentalsjukhus, oförmögen att ta hand om sitt barn. Pappan verkar ha varit en väldigt distanserad och otrevlig typ som inte drog sig att lappa till Vicki när han kände för det. Här några rader där hon beskriver sin far:
-
" Han hade inte läst en bok i hela sitt liv, böcker var för honom ingenting annat än smörja och snusk. Han skulle ha varit en av de främsta i Hitlers bokbålsbrigader om han inte hade råkat ha judiska föräldrar. Musik betraktade han som oljud som skar i öronen. Att han trots detta tillät mig studera musik berodde på att det gällde harpspel och att han vädrade att det skulle inbringa pengar. Den enda gång han bevistade en konsert där jag hade solo ställde han efteråt till en motbjudande scen därför att jag i min djupa syndfullhet hade håret utslaget och ombundet med ett skärt band. "Som en usel slinka och hora och landstrykerska"! Vrålade han.
"Vad är en hora, far?"
"Tyst med dina dumma frågor! Och understå dig inte att använda sådana ord, varsågod. En hora? Det är ett nersmittat fnask som går på gatan och kommer att hamna på dynghögen. Precis som du ifall du fortsätter att visa dig för kreti och pleti fram och bak med upplöst hår och skära band."

söndag 24 oktober 2010

"Helkvällsnovell" av Vicki Baum


Helkvällsnovellen visade sig vara ett utdrag ur en roman- vilket absolut inte är någon nackdel (för nu kan jag kanske läsa hela historien!)- Vicki Baum var otroligt produktiv och väldigt många av hennes böcker har också blivit översatta till svenska- de finns fortfarande kvar på bibliotekens magasin men med nya upplagor är det sämre bevänt. Vicki Baum skrev främst så kallad underhållningslitteratur och kanske tycker man att det finns nog av den varan som det är. Vad vet jag.

-

Nu har jag läst utdraget ("helkvällsnovellen") ur tegelstensromanen "Det gråtande trädet" från 1944 och jag känner mig väl underhållen. Det var mycket spännande och jag kommer att fjärrlåna boken så småningom.

-

"Om Vicki Baum skrivit en bok om pappersmassa eller celluloid skulle det betytt att hon velat kvittera en mångårig tacksamhetsskuld. Nu har hon i stället (i "Det gråtande trädet") författat en romantiserad biografi över krigets aktuellaste råvara, gummit. " (från All världens berättare 1:1945 sidan 51)

-

Det kapitel jag läste i går kväll handlade om det syntetiska gummit (låter det tråkigt? det var det inte alls) -jag citerar igen " Det sista kapitlet i denna blodiga historia handlar om det syntetiska gummit, och det avsnitt som här presenteras handlar just om ett djärvt industrisabotage vid en tysk gummifabrik mitt under brinnande krig"

-

Dr Hernried (som kapitlet handlar om) tillhör motståndsrörelsen och har lyckats nästla sig in på I G Farbens stora fabrik i Ruhrområdet. Han lever ett isolerat liv och har (tror han) sopat igen alla spår av sin verkliga identitet. Men... Gestapo är honom på spåren och han får stifta bekantskap med en av deras ökända tortyrkammare.

-

"Den fina nya protesen i överkäken hade slagits sönder. När de slutade att slå Hernried och band honom och tvingade honom att se på hur de misshandlade Buchholtz tyckte han att det var värre än att själv bli slagen, och han hade också en känsla av att detta var något som han upplevat förr och han tänkte: kanske var och en bär inom sig ett intryck av allt mänskligt lidande genom tiderna."

-

Jag kommer att läsa några böcker av Vicki Baum och hennes självbiografi är jag också nyfiken på (Allt var annorlunda, 1963).

torsdag 21 oktober 2010

Funderar på Vicki Baum


Det får bli "Menschen im Hotel" , hennes stora bestseller, som jag tänker sätta ögonen i. Vicki Baum var på sin tid en typisk "bestseller-författare" men jag är intresserad av henne- och nyfiken. Hon var österrikiska, judinna och så kunde hon hantera harpa. Hon gav upp sin musikaliska karriär när hon gifte sig (för andra gången). År 1932 lämnade hon Tyskland och bosatte sig i USA. Hon blev så småningom amerikansk medborgare och hennes senare böcker är skrivna på engelska. Flera av hennes alster har filmatiserats- mest känd är filmen

"Grand Hotel" där Greta Garbo spelar huvudrollen (filmen bygger på "Menschen im Hotel").

-


onsdag 29 september 2010

Sisådärja! En Vicki Baum på väg...

Nu är jag nyfiken på den här damen- Vicki Baum, alltså. Född i Wien år 1888 och död i Hollywood år 1960. Utbildad harpist. Bosatte sig i Tyskland, som hon lämnade redan år 1932 (Vicki Baum var judinna). Vicki Baum skrev bästsäljare och flera av hennes böcker filmatiserades. Nu har jag "fjärrbeställt" den bok hon slog igenom med- "Hotell i Berlin". Vicki Baum var mycket populär på sin tid och jag vill gärna bilda mig en egen uppfattning om hennes författarskap. Bokmässan år 2011 ska ju gå i det "tyskspråkigas tecken"- då kanske Vicki Baum kan få en liten plats även om hon inte varit nobelpriskandidat.
-
"Grand Hotel. Always the same. People come, people go. Nothing ever happens".
-
Flera av Vicki Baums böcker finns översatta till svenska men de går nog bara att få tag på antikvariskt eller via biblioteken.