Stoner av John Williams

Bokomslaget säger mycket om innehållet- berättelsen om en allvarsam och under ytan passionerad man.
-
John Edward Williams (1922-1994) är en helt ny författarbekantskap för mig. Han föddes i Texas blev "highschool dropout" och sedan soldat i USA Airforces år 1942- han placerades i Indien och i Burma under kriget och där skrev han sin första roman. När han väl kom hem igen började han studera på allvar (engelsk litteratur)- så småningom ledde det till en Ph D år 1954.
-
"Stoner" är Williams tredje roman och den kom ut för första gången år 1965. Nu finns den i ny upplaga (vilket jag tackar för!).
-
Stoner föds (1891) som enda barnet till strävsamma och fattiga lantbrukare i Missouri. Under stora uppoffringar skickas han till college där han förväntas studera agrikultur- men... Stoner förtrollas av litteraturen och han ändrar inriktning- till sina föräldars tysta förtvivlan. Litteraturen blir också det han viger sitt liv åt... ett stilla liv som han stoiskt och modigt väljer sig igenom.
-
Här finns den hemska hustrun- ja, maken till gräsligt kvinnoporträtt får man leta efter. Edith är en kall, cynisk, bortskämd, manipulerande, lat och kärlekslös kvinna. Stoner lider i tysthet. Akademiska intriger får också stor plats i boken- djävulska sådana - Stoner är en ärlig och rakryggad man- det brukar man få betala för i den här världen- så också han. Det som verkligen rör mig är dock bokens andra kvinnoporträtt- för Stoner får uppleva kärleken också- det är så vackert skildrat - både sensuellt och romantiskt i en lagom blandning. Men...kärleksaffären är dödsdömd på förhand.
-
Boken slutar där den börjar- med Stoners död. Jag läser "Stoner" som en hyllning till den "tyste mannen" - kanske som en historia om "everyman".... Stoner är en mycket vacker bok- och den är väl värd att (åter)upptäcka.
-
Så här karakteriserar Stoner's vän honom: " You are the dreamer, the madman in a madder world, our own midwestern Don Quixote without his Sancho, gamboling under the blue sky"
-
"Within a month he knew that his marriage was a failure, within a year he stopped hoping that it would improve".
-
"He heard the silence of the winter night, and it seemed to him that he somehow felt the sounds that were absorbed by the delicate and cellular being of the snow. Nothing moved upon the whiteness; it was a dead scene, which seemed to pull at him, to suck at his consciousness just as it pulled the sound from the air and buried it within a cold white softness. "
-
"In his extreme youth Stoner had thought of love as an absolute state of being to which, if one were lucky, one might find access; in his maturity he had decided it was the heaven of a false religion, toward which one ought to gaze with an amused disbelief, a gently familiar contempt, and an embarrassed nostalgia. Now in his middle age he began to know that it was neither a state of grace nor an illustion; he saw it as a human act of becoming, a condition that was invented and modified moment by moment and day by day, by the will and the intelligence and the heart".