Barndomsnostalgi

 Det är alldeles för mycket sagt att jag läste de här författarna i tidig ålder- men jag fick i alla fall bekanta mig med dem lite grann genom "Författarspelet". Detta var som alla förstår 1950-tal och TV:n var visserligen uppfunnen men det var inte många hem som hade den där "fönsterförsedda klumpen" stående i ett hörn i vardagsrummet.

På kvällarna lyssnade vi på radio - eller spelade kort och då kom kortleken ovan fram tämligen ofta. Det var roligt att försöka memorera de olika citaten ur kända författares kända verk. Representerade var "la crême de la crême" bland svenska skriftställare.
-
I kortleken återfinnes således Hjalmar Söderberg, Dan Andersson, Selma Lagerlöf (den enda kvinnan i församlingen....), Verner von Heidenstam, Viktor Rydberg, Pär Lagerkvist, Johan Henrik Kellgren, Bo Bergman, Carl Snoilsky, Erik Axel Karlfeldt, Gustaf Fröding, Johan Ludvig Runeberg (som var från Finland- men han "annekterades" som svensk), August Strindberg, Esaias Tegnér, Birger Sjöberg , Carl Mikael Bellman och Oscar Levertin.
-
Jag minns att jag kom att känna väldigt starkt för särskilt Dan Andersson och Oscar Levertin- de dog båda på ett så tragiskt sätt.
-
Några rader ur "En landstrykares sång till solen" (Det kallas vidskepelse ,1916)
-
" Sol, jag är nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag också, bakom trasiga blad.
Dan Andersson
-
Fjärran och nära sällsamt förenar
sagan med systerligt spinnande hand.
Libanons cedrar och snöskogens enar
binder hon samman med skimrande hand.
(ur Sagan och Sångaren från Kung Salomo och Morolf, 1905) av Oscar Levertin

Jag tror att det finns ett nytryck av Författarspelet att köpa även idag. Jag vet förstås inte om författarna är desamma eller om man har ändrat "utbudet".

Från biblioteket hämtade jag hem "Tjänstekvinnans son" av August Strindberg (det blir en del klassiker nu till jul, tror jag) och så kom jag att minnas "Författarspelet" som hade det här utdraget ur boken på ett av korten:

"Hans första förnimmelser så som han sedan erinrat sig dem, voro fruktan och hunger. Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen."

Om läsning

I ett kapitel med just titeln "Lesen" skriver Golo Mann om sina första egna upptäcktsfärder i böckernas värld. Hans första favorit var boken ovan- "Hauffs sagor" och speciellt tyckte han om sagan om "Dvärgen Näsa" och "Almansurs historia". Lite senare hittade han Walter Bloems "Das Ende der Grossen Armee" som handlade om Napoleons fälttåg till Ryssland.

Mycket älskad blev också "David Copperfield" och Pompejis sista dagar". Golo Mann berättar också om hur mormodern, Hedwig Pringsheim, brukade läsa högt för barnen Mann. Hon läste mycket bra (hon hade varit skådespelerska)- en hel del Dickens blev det och framför allt "Två städer"som barnen älskade speciellt.

Walter Scotts Ivanhoe blev en annan favorit.

Idel fina klassiker...

Sju minnen av Bengt Anderberg

Fotot är lånat från Wikipedia.

Bengt Anderberg vill jag minnas mest för hans fina dikter och för hans essäer. Jag önskar att det skulle gå att få tag på mycket mera ur hans produktion än "Niklas och figuren"... (visst finns Bengt Anderbergs böcker att få antikvariskt och/eller via bibliotek men hans verk borde absolut komma ut i nytryck). I BLMs septemberupplaga från 1952 hittar jag denna vackra dikt om en barndom.....

Sju minnen

När jag var liten kunde stenarna flyga upp ur vattnet,
och varje kväll slog äpplena ut sina vingar....
Det finns en äng där stjärnorna gick till vila,
och månen hängde på tork bland pappas skjortor.
Lindbergh flög över Atlanten på ett trädgårdsbord,
mångmördaren i Düsseldorf körde ut svagdricka,
och det självverkande tvättmedlet verkade medan vi sov.

Källan av Walter Ljungquist

Det är allt bra synd att en så här fin bok ska vara förpassad till ett magasin- kanske kan Walter Ljungquists författarskap få en renässans? Min dröm är att hans böcker skulle komma i nya utgåvor- varför inte i pocket?

Medan regnet skurade ner i intevaller (med en eller annan åskknall som ackompanjemang ) läste jag min andra bok av Walter Ljungquist- "Källan" - utgiven 1961 på Bonniers förlag.

Jag har förstått och läst att flera romaner av Ljungquist handlar om Jerk Dandelin och i "Källan" är Jerk nio år gammal och det är "sommaren före det första stora kriget". Alla händelser i boken ryms inom loppet av 24 timmar. Det är ett dygn som kommer att få en helt avgörande betydelse för lille Jerk.

Tre barn- Elisabet (13 år), Lotten (9 år) och Jerk- beger sig tillsammans ut på en vandring i tidig morgonstund- de går genom skog och mark- över ängar och på banvallar- över farliga myrar- på jakt efter en källa som Elisabet fått höra talas om av sin mor (som nu är död). "Det började med några egendomliga ord som den där underliga flickan sa. Hon talade om en skogskälla som hennes mor sett som barn och berättat om."--- "Barn lever i mytens värld, men på vilket sätt de gör det eller får göra det beror till stor del på de vuxna."

I bakgrunden finns Jerks föräldrar- kantorn Carl-Gustaf och hans fru Olga. Porträttet av Olga är otroligt fint tecknat- hon är en vis och lyhörd kvinna med stor empati och mycket sunt förnuft. På vandringen träffar barnen också människor från bygden som beskrivs på ett mycket äkta (och ibland humoristiskt vis).

Barnens vandring skildras med stark känsla för naturens skönhet och också det sätt barn upplever naturen på. Badet i skogstjärnen med sitt kyliga vatten, myrens sanka och skrämmade gungflyn, blommor och djur... allt tas in med barnets blick och barnets förstånd. Författaren framhåller hela tiden barnets undran, förvåning- och han skriver om det "oförvillade barnet".

"I varsamma händer är barndomens hemlighetsfulla rikedomar något oförstörbart- och oersättligt. Det var i barndomen som solen, månen och stjärnorna lutade sig över dig och gav dig namnet mänska."

Man måste ta vara på barnets "omedvetna"- inte låta det slockna för om det hålls vid liv "då glider det in i medvetandets svåråtkomligaste djup och vänder åter i sinom tid. Det vaknar igen. Det vaknar på nytt en gyllene skördedag när det jordiska växandet nått sin mognad."

När berättelsen är slut har Jerk gått in i den vuxna världen men han tillhör en av de lyckliga- han har lyckats rädda en stor del av sin barnasjäl.

"Källan" är en bok man vill läsa om och om igen för att upptäcka "nytt" och även gammalt (som slumrar i den egna själen...) - jag tycker att det är en omistlig berättelse.

Julia var fem år

(fotot är lånat)

när hon miste sin mamma.

-

Så här avslutar hon sin berättelse:

-

-

"En sak är nästan bra med att mamma dog: Jag kan trösta andra med samma problem ,för jag vet ju hur det känns. Det skulle nog vara svårare att mista mamma nu. När man är liten hinner man lära sig att ta hand om sig själv. Annars skulle man ha blivit van vid att hela tiden ha mamma omkring sig. Om mamman dör när man är liten är man ju redan van vid det när man blir stor. Jag vet att jag kommer att få träffa min mamma någon gång igen. Någonstans. Jag vet det!

Ur boken "Du är hos mig ändå" berättelser samlade av Suzanne Sjöqvist ,Wahlström och Widstrand förlag (2005).

Jul i Malmö- en tillbakablick....

(Foto: Sydsvenskans arkiv).

-

Jag är född och uppvuxen i Malmö- men "mitt" Malmö är för länge sedan borta- kvar finns bara minnena ... När jag tänker min barndoms jular kommer bilden av Wessels skyltfönster upp på näthinnan... Wessels låg på Södergatan (där Hotell St Jörgen nu finns med sin anskrämliga byggnad)- det var ett s k fint varuhus- och det var dyrt att handla där- men julskyltningen kostade ingenting att titta på- och den var storslagen (tyckte vi i alla fall på den tiden)- med tomtar som t o m rörde sig där i skyltfönstret. Hade man sedan tur fick man lov att ta en tur ner i källaren och titta (bara titta) på den storslagna leksaksavdelningen- där började man tidigt saluföra de så kallade "Peggy-dockorna"- en slags mindre "gå-docka" med en stor garderob. (En förelaga till Barbie fast mycket mera barnslig). År 1962 stängdes affären och den flyttade ut (men i helt annan tappning) till Jägersro- nu blev den en gigantisk stormarknad och på invigningsdagen var köerna enorma och jag vill minnas att någon dog av hjärtslag också.

-

Husarkasernen (från Sydsvenskans arkiv)

-

Till julen hörde också ett besök på Stortorget "Varje jul blåste musikkåren in och ut julen från burspråket på Rådhuset. I samband med detta höll man också konsert på Stortorget. Det var ett mycket uppskattat evenemang som drog stor publik. Inblåsningen hölls vanligtvis omkring den 18 december och utblåsningen tjugondedag jul." (De som blåste var Kronprinsens husarregemente). (Jag är gammal nog att minnas Husarkasernen som låg där nuvarande skyskrapa (Kronprinsen) finns idag).

-

Slutligen - ett besök i Petri kyrka för att beskåda den fina julkrubban. Sedan var det dags att fira jul hemma- med en blandning av danska och svenska traditioner.

Diktens betydelse

Kristinehamn för länge sedan
-

Hur börjar man älska lyrik? Det är så klart olika från person till person. För mig började det tidigt- och det kan jag tacka Gustaf Fröding för. (Ja, och min pappa som ofta läste högt ur "Strövtåg i hembygden"). De där små töserna med trasig kjol som kom för att plocka dungens bär... de blev en stor del av min barndom.

-

Och... min farmor brukade berätta om den gången hon "blev kysst av Fröding". Jodå- det skulle vi "att få vete" att "jag har blitt kysst utå Fröding". Farmor var förstås bara elva år gammal och Fröding hade av en händelse kommit förbi på vägen utanför farmors hem (i Kristinehamn) och frågat efter ett glas vatten - (vilket han fick inta i husets kök)- som tack kysste han farmor....

-

Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plocka dungens bär,

-

och här var det skugga och här var sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.