En gruk

Idag har det varit varmt. Puh! Rena sommaren- då passar det med en "Öl-gruk"

Jeg löfter Flaskens gyldne Kapsel

og helder af en havgrön Sjael

en ravgul Bryg af bedste Tapsel

med Kluk direkte i mig selv.

O, Ny! O, Gammel! O, Eksport!

O, Guld! O, Sölv!

O, Röd! O, Grön! O, Lang! O, Kort!

O, Öl!

Ur "Gruk" av Kumbel Kumbell (Piet Hein) utgiven på Politikens forlag 1940

Innanför portarna

Jag läser Elsa Björkman-Goldschmidts biografi om Harriet Löwenhjelm. Harriet L dog mycket ung i TBC. Ett av kapitlen i boken har rubriken "Innaför portarna" och syftar på "der Zauberberg" av Thomas Mann. ("Det förtrollade berget" i direkt översättning). Elsa Björkman Goldschmidt skriver om "hur många som kommit till "Trollberget" febriga och uttröttade, bleksiktiga"- "kommer ut igen med spänstig gång och ärrade lungor. Andra blir kvar där hela livet- kanske far de bort ibland men de återvänder och känner det då som att de kommit hem. Åter andra kämpar en oavbruten kamp- segt och saktmodigt, upproriskt och våldsamt för att komma ut, men släpps inte förrän de ensamma får bege sig ut på den sista resan."

-

"Hur det än må gå- en sak förenar alla som varit "däruppe" och skiljer dem från andra: det vakna medvetandet om att livet är en skänk som när som helst kan ta ifrån en."

"Vårt lif är en underlig skimrande skänk

som vi leka med dag efter dag

men det kommer, det kommer en stund, betänk,

då den skrumpnar under vårt tag."

Harriet Löwenhjelm.

helt utan anknytning till litteratur....

Lycka är en varm valp.... den här lille krabaten bor inte hos mig men väl hos goda vänner... åtta veckor gammal...en helt oemotståndlig liten golden retriever.... (fast allt jobb under valptiden saknar jag inte direkt... kisspölar överallt, grävande på mycket underliga platser, tuggande på diverse olämpliga objekt... etc etc och listan kan göras lång...)

Två amerikaner

Till vänster Sinclair Lewis- den förste amerikanske författare som fick nobelpriset. Året var 1930. Av honom har jag tidigare läst Babbitt och Elmer Gantry- nu vill jag ta itu med "Main Street". " Main Street" är en småstadsskildring och med ganska satirisk ton om jag har förstått det hela rätt.
-
Ytterligare en småstadsskildring har jag på mitt läsbord: Winesburg, Ohio av Sherwood Anderson. En samling kortare berättelser om livet i lilla Winesburg. Boken kom ut ffg 1919.
-
Lewis och Anderson- tidlösa berättare- båda två.

Tema-trio vandringslitteratur

Lyran efterlyser vandringslitteratur den här veckan- jag har letat lite i bokhyllorna och hittat det här:

1. "Homage to Patagonia" av Bruce Chatwin- här vandras det i den sydligaste och mest oländiga delen av Syd-Amerika. Jag har alltid haft en dragning till den typen av plats- kall, karg. oländig, ensam... Bruce Chatwins bok gör min längtan än större....

-

2. "På barer och bakgator" av Adolf Hallman. Här har vi den verklige flanören. Promenader på alla möjliga platser.... Marseille, Köpenhamn, München...

"Å, denna luft av en liten parisisk bakgata där en människa lämnat kvar ett stycke av sitt förflutna! Den är frän och pepprad. Den kittlar näsborrarna, den svider i ögonen, den stöter en bort och suger en till sig igen."

-

3. Tomas Tranströmer - här ett utdrag ur dikten C-dur

"När han kom ner på gatan efter kärleksmötet

virvlade snö i luften.

Vintern hade kommit

medan de låg hos varann.

Natten lyste vit.

Han gick fort av glädje.

Hela staden sluttade.

Förbipasserande leenden-

alla log bakom uppfällda kragar.

Det var fritt!

Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.

Så tyckte han. ----"

En färgstark herre

Sven Stolpe. Han var mycket aktiv i många debatter när jag var ung- en modig och kontroversiell man. Han gick ofta mot strömmen. Om jag höll med honom i hans åsikter? Nej, oftast inte- jag tyckte att han var för konservativ- men jag beundrar en man som vågar stå för sitt ord. Han var mycket färgstark.

-

I min bokhylla har jag många böcker av honom (arvegods). Tre memoarböcker och hans väldigt trevliga trio "minnen och anekdoter"- utgivna på Askild och Kärnekulls förlag på 70-talet.

-

Många intressanta författare och personligheter mötte han, Sven Stolpe. Bertil Malmberg var en av dem.

-

"Att Bertil Malmberg aldrig dragit upp en rullgardin, vågar jag med nästan full visshet påstå. Man kan diskutera om det berodde på att han inte VILLE ha gardinen uppdragen, eller på att han helt enkelt inte KUNDE dra upp en rullgardin. I de flesta fallen tror jag att den sista förklaringen var den rätta. Han stod inte bara förvånad och irriterad inför rullgardinens märkliga funktioner- han avskydde den. Han såg andra människor med en lätt knyck få gardinen att snällt flyga till väders. Försökte han själv, slet han steg för steg ner hela gardinen i golvet. En gång påstod han sig ha fått den igång uppåt- den betedde sig då enligt hans mening alldeles oförsvarligt: den rasade upp, tråden snodde in sig, och och därefter var gardinen för hans bedömning omöjlig att mera få fatt i."

-

Ett annat mycket speciellt och intressant möte var med Samuel Beckett. Stolpe skriver mycket underhållande och för mig är de här böckerna ett mycket kärt återseende (och "omläsande")

Nobelpris- nobelalfabet

I nobel-alfabetet à la Lyran har vi hamnat på bokstaven "I" (fin bokstav :-) förresten....)

Den första pristagare jag tänker på är Isaac Bashevis Singer. Han fick sitt pris år 1978 med motiveringen "för hans intensiva berättarkonst som med rötter i en polsk-judisk kulturtradition levandegör universella mänskliga villkor."

-

Singer är en författare jag känner lite extra för- han strålar med en klar stjärna för mig. Jag minns så väl hans försynta personlighet - någon gång i början på 80-talet sände svensk TV ett program där Singer uppträdde tillsammans med författaren Anthony Burgess- Singer var så blygsam, så blygsam. Han ville knappt gå ut på scenen och sa" men vad ska jag göra där- jag kan ju inte så mycket- det enda jag har lite kunskap om är jiddish." Det blev ett mycket fint program!

-

Jag har läst flera av hans böcker- och jag minns att jag tyckte mycket om hans berättarkonst- två böcker som jag vet att jag föll för: "Satan i Goraj" och "Trollkarlen från Lublin".

-

Svensk TV sände ytterligare ett program om Singer- i hans hemmiljö. Hans skrivarlya besöktes (den var charmigt rörig). Singer blev så lycklig när han hittade ett förlorat papper i alla högar.

-

Ja... så var det en nutida (eller i vart fall levande) författare på I som jag tycker förtjänar nobelpriset. Inte lätt. Jag har hittat en författare (historiker) som inte börjar på "I" visserligen men hans bok "Inhuman bondage" har rätt begynnelsebokstav. David Brion Davis som är författare till detta verk är en av de främsta historikerna i USA- hans specialitet är slaveriets historia. "Inhuman bondage" har undertiteln "the rise and fall of slavery in the new world" Den här boken ger en mycket heltäckande beskrivning och analys av slaveriets historia med fokus på USA. Davis börjar med Amistad- fallet och går så framåt i historien. "It is the ultimate portrait of the dark side of the American dream".

Tröstdroppar.....

heter en diktsamling av den ryska poeten Tatjana Voltskaja. Denna mörka lördag i september väljer jag följande dikt till tröst....

Här,vid randen av sommaren, hur försvarslösa är inte vi!

Trenne ansikten har ljuset, tusen hör natten till.

Ungdomen är en plåga, ålderdom bränner till stoft.

Solen är en, men molnen är utan tal,

stryker som korpens vingar vid våra skuldror.

Vore vi annorlunda skulle vi aldrig ha lyssnat

till vindens envisa prat och tjat om sin härlighet.

Hade vi varit som gräset, som vasstrån i vattenbryn

skulle vi kunnat lyfta våra ansikten upp mot skyn,

skulle vi gråtit och sjungit, sjungit och stått i blom.

Karavan blandat med Los Alamos

Jag roar mig med senaste numret av tidskriften "Karavan"- mycket fokus på latin-amerikanska författare den här gången. Gloria Gervitz är en författarinna (poet) som genast väcker mitt intresse. "Kvar blir vanan att vakna. Morgonen. De tillfälliga blommorna.

Vem kommer att minnas mitt hem?"

-

Gloria Gervitz kommer till Stockholm i november i år.

-

Nu har jag också fått tag på den mycket efterlängtade "Om jag så måste resa till Los Alamos" av Anita Goldman- den har jag på korttidslån från biblioteket så det gäller att koncentrera sig och läsa ut. Hittills tycker jag mycket om vad jag läser. En resa till New Mexico... med Harry Martinson i bagaget (underbart!) och Georgia O'Keeffe i tankarna. (Målningen ovan är av just av Georgia O. )

MacBird!!

Jag har ägnat mig åt ren och skär 60-tals-nostalgi ett tag. Detta via omläsning av Barbara Garsons parodi "MacBird".

"a sensational parody of MacBeth set somewhere between Dallas and Dunsinane".

-

Beatnik witch: When shall we three meet again?

Muslim with: In riot!

Worker witch: Strike!

Beatnik witch: Or stopping train?

Muslim witch: When the hurly burly's done,

When the race is lost or won.

Worker witch: Out on the convention floor.

Or in some hotel corridor.

Beatnik witch: Where cheering throngs can still be heard,

There to meet with..... MacBird!

Muslim witch: I come, soul brothers!

Worker witch: Comrades call!

Beatnik witch: Away!

Three witches: Fair is foul and foul is fair.

Hover through stale and smoke-filled air.

-

Jag skulle gärna ha velat se pjäsen när den först sattes upp- men det är rätt roligt att läsa den också.

James Joyce

Han var en kontroversielll författare på sin tid. Länge var "Ulysses" förbjuden i hans hemland- Irland. Joyce levde större delen av sitt liv i "landsflykt" och han ligger begraven i Zürich.

-

Den bok av Joyce som jag tycker allra bäst om är "A Portrait of the Artist as a Young Man. " Joyce är en språkets mästare- han kan också konsten att skriva ner barnets intryck så att de blir mycket trovärdiga. ("A portrait..." är självbiografisk).

"There was a cold night smell in the chapel. But it was a holy smell. It was not like the smell of the old peasants who knelt at the back of the chapel at Sunday mass. That was a smell of air and rain and turf and corduroy. But they were very holy peasants."

-

"Her image had passed into his soul for ever and no word had broken the holy silence of his ecstasy. Her eyes had called him and his soul had leaped to the call. To live, to err, to fall, to triumph, to recreate life out of life! "

-

I will not serve that in which I no longer believe, whether it call itself my home, my fatherland, or my church: and I will try to express myself in some mode of life or art as freely as I can and as wholly as I can, using for my defence the only arms allow myself to use- silence, exile and cunning."

(Över huvud taget går "non serviam" som en röd tråd genom boken...). Joyce tillhör en av de författare som jag mycket gärna läser om- jag upptäcker något nytt varje gång.

Om litterära miljöer...

Ord och inga visor frågar efter favoritmiljöer i litteraturen.

1. Dublin- som det en gång var (inte nutidens produkt av den keltiska tigern)- med för att använda James Joyce's ord "the snot-green sea" - (Irländska sjön)- med doften av guinness blandat med otaliga torvbrasor.... King street med sina "sunkiga" barer.... Sandycove med de salta och kall-fuktiga vindarna från öster- måsarnas skrin... allt som Joyce beskriver i sina böcker.

-

2. Somerset Maughams öar i Stilla Havet - till exempel Tutuila i hällande regn - hans Singapore och Raffles Hotel - helst med en Singapore sling till det....

3. Paris så klart... Paris som det beskrivs av bland andra Cora Sandel i Alberte-böckerna och Ernest Hemingway, André Breton...- konstnärer och författare i salig blandning på barer och restauranger. Île St Louis.... vänstra stranden.... en kopp kaffe på något gauloiseinrökt café- absinthe.... diskussioner om människans villkor....

-

På fotot ett glas absinthe.

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm

Jag är så glad att äntligen få läsa Uwe Timm i svensk översättning. Under sommaren har jag njutit av två av Uwe Timms böcker på originalspråket "Der Freund und der Fremde"- om Benno Ohnesorg och "Am Beispiel meines Bruders". Uwe Timm är en av dessa författare som verkligen kan skriva en god berättelse- en berättelse som fångar intresset från första stund och ända fram till slutet.

-

"Upptäckten av currywursten" består egentligen av två handlingar- vi rör oss i både i nutid och i dåtid- dåtid i det här fallet är april-maj 1945 när det tredje riket var på väg mot sitt slut. Vi befinner oss i Hamburg- tillsammans med en speciell och stark kvinna: Lena Brücker. Författarjaget söker sin barndom och tänker på en speciellt god korv som han brukade köpa i Lenas korvkiosk i Hamburg- "Currywursten". Nu har Lena slagit igen sin kiosk och hon bor på ett ålderdomshem i utkanten av staden. Författarjaget söker upp henne och Lena berättar sin historia alltmedan hon stickar tröjor med de mest komplicerade mönster (det hör till historien att Lena blivit blind på gamla dar).

-

Lena berättar om de där dagarna i april och maj 1945....om en mycket annorlunda kärlekshistoria- och också en historia om överlevnad- kriget tar slut men svårigheterna består.... Lena Brückner visar sig vara en av dessa fantastiska överlevnadskonstnärer- och hennes historia är spännande som en riktig detektivroman.... och... hur var det nu med curry-wursten? Hur kom den till? Det får vi också veta- men vi hålls på halster ända fram till de sista sidorna..

-

Den här boken har blivit till film också (och den skulle jag vilja se)- "Upptäckten av currywursten" är sorglig, vacker, rolig.... och framför allt är den också ett tidsdokument från en svår tid i Tysklands historia. Jag hoppas att det blir flera översättningar av Uwe Timms böcker.

-

"Upptäckten av currywursten" är utgiven av Thorén och Lindskog förlag- ett förlag som specialiserar sig på "tysk litteratur på svenska".

Tema-trio missade nobelpristagare

Veckans tema-trio från Lyran har rubriken missade nobelpristagare.

1. Jag börjar med ett missat nobelpris (som alltid har retat gallfeber på mig) James Joyce.

Hans självbiografiska roman "A Portrait of the Artist as a Young Man" är ett litet underverk i språkkonst- Joyce målar med ord och dessutom är det en mycket fängslande berättelse om en mycket katolsk barndom- typiskt irländsk.... det finns ett så spännande persongalleri i den här boken också. "Dubliners" är också en favoritbok- noveller - och speciellt en som jag tycker hör till det allra bästa som över huvud taget har skrivits genom tiderna "The Dead" (den har fått den något underliga svenska översättningen "Stunder av lycka"). Joyce är en otroligt intressant och språkligt mästerlig författare. Det är en stor skam att han aldrig fick sitt välförtjänta nobelpris.

2. Henrik Ibsen skulle naturligtvis ha erhållit sitt nobel-pris. En värdigare mottagare får man leta efter. Hans dramer var (och är) omstörtande, tankeväckande- det är inte för inte som Henrik Ibsen kallas "Det moderna dramats fader".

3. Rainer Maria Rilke.

Han skriver en så lyrisk, vacker prosa och hans poesi.... jag saknar ord.... Rilke kräver en viss koncentration vid läsningen men man blir rikligen belönad. Varje ord väger. Tankar väcks- nya tankar.....

"Forget, forget, and let us live now

only this, how the stars pierce through

cleared nocturnal sky; how the moon's whole disk

surmounts the gardens. We've sensed so long already

how the darkness breeds many mirrors: how a gleam

takes shape, a white shadow in the radiance

of night. But now let us cross over

and invest this world where

everything is lunar-

(från "Uncollected poems")

Översten får inga brev

Jag har alltid haft lite svårt för latin-amerikansk skönlitteratur (inte för lyriken). Gabriel García Márquez är inget undantag (även om jag har läst "Hundra år av ensamhet" och jag kan inte säga att jag ogillade den- men någon favoritförfattare blir han inte för mig). Det blir han inte efter läsningen av "Översten får inga brev" heller.

-

Det är fattigdom, elände, svält, korruption, militärer. Översten väntar på brevet som aldrig kommer- brevet med uppgift om hans pension. Under tiden måste han försöka bevara sin värdighet som människa- det enda han äger av värde är sin stridstupp.

-

"Det var oktober. En morgon svår att komma tillrätta med, också för en man som översten, som dock hade överlevt så många morgnar av det här slaget. I femtisex år- alltsedan det senaste inbördeskriget slutade- hade han inte gjort annat än väntat. Oktober var en av de få saker som kom."

-

"Strax efter sju ringde biografcensurens klockor i tornet. Fader Angel använde detta medel för att sprida kännedom om filmens moraliska halt i överensstämmelse med den klassificerade lista han mottog per post en gång i månaden. Överstens hustru räknade tolv slag.

- Skadlig för alla, sa hon. Det är väl ett år nu som filmerna har varit skadliga för alla."

-

"För européerna är Sydamerika en mustaschprydd person med gitarr och revolver, sa läkaren skrattande över tidningen. De fattar inte problemet."

-

Boken slutar - precis som den börjar- det finns egentligen inte mycket hopp.

Boklördag

Nej, jag kan inte segla men jag tyckte att bilden var lugn och fin- (den är tagen vid en liten sjö strax utanför Ringsted på Sjaelland).

-

Dagen kommer att ägnas åt så mycket rofyllda aktiviteter som möjligt- det har varit en mycket jobbig/stressig vecka. Jag njuter av DNs bilaga "Boklördag"- som jag ser fram emot varje helg- jag har också en hel del halvlästa böcker att koppla av med och så damp "Granta" ner i lådan - och den läser man inte ut på en kvart precis.

-

Jag vill också hinna svara på Lilla O's senaste enkät och skriva ner mina tankar om "Översten får inga brev" så att jag med gott samvete kan fortsätta på Lyrans jordenrunt-resa.

-

Under veckan har det också ramlat ner lite böcker i min brevlåda- av Muriel Spark, Sinclair Lewis (Main Street), Sherwood Anderson (Winesburg, OHIO) och Philip Larkins "Collected Poems". Ute skiner solen och hösten är som vackrast- dahliorna prunkar i rabatterna och det är snart dags att tänka på lökplantering så att det blir lite att glädjas åt till våren också.... krokus, tulpaner, påskliljor.....

Viva Läs Vegas och Pastor Jansson

I dagens Sydsvenska fortsätter Per Svensson biblioteksdebatten. Det går knappast att säga det bättre. Jag tycker speciellt att slutklämmen ska uppmärksammas- jag citerar: " Om biblioteket inte vågar eller vill stå för sin roll som kulturell normbildare och folkbildare utan definierar sig som en konkurrent till Akademibokhandeln och andra upplevelsevaruhus på den kommersiella marknaden, varför ska då biblioteket skattefinansieras? "

Tiden går... filmen består

Lyran valde Hermann Hesse i Nobel-alfabetet- och jag satt och associerade- Steppenwolf... Steppenwolf- Born to be wild- Easy Rider.... kultfilmen över alla kultfilmer (och som jag kan se om och om igen). Vägen som ligger framför en... utan att man vet målet... det är färden i sig som är det viktiga.... en annan tid... ack ja.... här sitter jag och blir nostalgisk i vanlig ordning (även om filmen har ett väldigt taskigt slut).

Min tyska läsning- min önskelista!

Jag vill gärna försöka läsa mera tysk litteratur och en önskelista är en bra början.

1. Aus dem Leben eines Taugenichts av Joseph Eichendorff

1 Wem Gott will rechte Gunst erweisen,

Den schickt er in die weite Welt;

Dem will er seine Wunder weisen

In Berg und Wald und Strom und Feld

2. Gílgi, eine von uns av Irmgard Keun

3. Bauern, Bonzen und Bomben av Hans Fallada

4. Morenga av Uwe Timm

5. Milch und Kohle av Ralf Rothmann

6. Jakob der Lügner av Jurek Becker

7. Ich und Kaminski av Daniel Kehlmann

8. Alice av Judith Hermann

9. Scherbenpark av Alina Bronsky

Nobelpris- nobelalfabet

Veckans bokstav i Lyrans nobelalfabet är "H". Det finns en del att välja på.... Jag tänker försöka hålla mig till lyriken så mycket jag kan och mitt val blir Verner von Heidenstam (jag sneglade länge åt Seamus Heany...). Heidenstam har förstås skrivit mer än lyrik och jag tänker att han kanske är en sådan författare som inte läses så mycket idag? Jag har också en känsla av att det läses mer om honom än av honom.
-
Motiveringen till priset: "såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet".
-
Verner von Heidenstam har jag flera böcker av i mina hyllor- mest arvegods. Ur hans diktsamling "Nya dikter" hämtar jag dessa rader (det var mycket svårt att välja en dikt för Heidenstam har skrivit så mycket vackert.....)
-
" Vi människor
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs."

-
Så över till en författare, nu levande, på "H" som jag tycker förtjänar nobelpriset. Min första tanke går till Haruki Murakami. Jag vill ge honom priset för hans ypperliga berättarkonst. Han kan få mig att både gråta och skratta- han berör. (De som suttit och författat diverse manifest under den senaste tiden kan läsa Murakami i stället).

Jag saknar Lars Ekborg

-
Med tanke på debatten om sjukvården (och vilka som har rätt till fri vård).

Om att debutera som författare vid 96 års ålder

Ja givetvis talar jag om Harry Bernstein och igen givetvis kommer inspirationen från en recension i dagens SDS av Eva Ström. (Jag har sökt efter sidan men hittar den inte online).

-

Bernsteins senaste bok heter "Guldpilen" och handlar om Harrys hustru Ruby. Jag har läst Bernsteins två andra böcker och jag drogs in i dem.... Jag tänker läsa "Guldpilen" också. Det är något alldeles extra unikt med denne författare. Eva Ström skriver så fint om Bernstein: " Ur en smärtsam förlust föddes sagan om guldpilen. Bakom den alldagliga prosan står en Orfeus och sjunger i en rullatorsförsedd åldrings gestalt".

-

Tänk att kunna skriva böcker när man är 99 år.... (det får mig att också tänka på Bo Bergman som var produktiv upp i mycket hög ålder)....

Vassen som dunlätt sprider

Vassen som dunlätt sprider
sin röda plym om våren;
stigen längs bäckravinen
där vattenfåran blänker svart i snåren,
med sländor flygande däröver,
hunden som kommer flämtande tillbaka
och i sin mun bär beckasinen;
-
i dag jag känns ej vid allt detta,
men då en glöd i väster flammar högre
och molnet sänker sig, förutom dina
fjärran pupiller, ser jag skina
två knippen ljus i kors.
- Och tiden lider.

Eugenio Montale i tolkning av Anders Österling

Pablo Neruda och Uwe Timm

Ibland blir min läsning spridd över flera böcker på en gång (samtidigt). Jodå, det går.... Jag längtade svårt efter Pablo Nerudas självbiografi "Jag bekänner att jag levat- Minnen". Jag hittade den magasinerad på biblioteket. Nu ligger den på mitt läsbord och jag njuter så av hans poetiska språk... jag önskar att jag behärskade spanska....

-

Här inledningsorden: Om min barndoms dagar och år ska jag börja med att säga, att min ende oförglömlige följeslagare var regnet. Sydregionernas stora regn som störtar som ett vattenfall från polen, från himlen över Kap Horn till gränsen. Vid denna gräns, eller i mitt hemlands Far West, föddes jag till livet, till världen, till poesin och regnet."

-

Nerudas dikter älskar jag. Jag har ofta svårt för latin-amerikanska författare men Neruda är en av mina absoluta favoriter bland poeter. Hans kärlekslyrik är så oerhört fin och gripande. Ingen kan vara oberörd inför den....

-

En annan bok som jag har börjat på är den tyske författaren Uwe Timms "Upptäckten av currywursten"- här rör vi oss mest i andra världskrigets slutskede- när världen håller på att kollapsa för tyskarna. Här handlar mycket i berättelsen om konsten att överleva - först bland Hamburgs ruiner år 1945 men också efteråt. Jag kommer att skriva mera om den här boken- Uwe Timm är en författare som jag blivit mycket intresserad av.

-

Fotot ovan föreställer bussen som min mamma reste till Schweiz i- året var 1946. Färden gick genom ett totalförstört Tyskland. Mamma berättade om svältande barn och ruinhögar. Det enda hon hade att ge dessa stackars barn var sockerbitar. Hon önskade att hon hade kunnat göra mera.

Noshörningen- av Ionesco

Ionescos pjäs "Noshörningen" skrevs 1958- men den är alltid lika aktuell och sätts fortfarande upp på diverse teatrar.
-
Jag tillbringade gårdagskvällen med noshörningar.... mycket tankeväckande. Ionesco hade främst nazismen i åtanke när han skrev boken men sedan lät han förstå att "Noshörningen" kan läsas med vilken som helst totalitär regim i åtanke. (Stalintidens Ryssland passar utmärkt bra också).


Berenger är namnet på huvudpersonen- en ganska "mesig" typ - i alla fall i början av boken- när den första noshörningen dyker upp i den lilla staden (i full karriär) reagerar han inte mycket- och han- precis som de andra personerna tycker att "det är harmlöst" med en noshörning på gatorna (den har nog rymt från en cirkus etc).
-
Så småningom eskalerar situationen- ett husdjur blir ihjältrampat och nu förstår man att noshörningarna kanske inte är helt ofarliga. Men.... epidemin har startat- den ene efter den andre förvandlas till noshörningar- trumpetande, brölande, stampande. I slutscenen står Berenger ensam kvar- han mot alla noshörningar. Nu har han blivit stark.
-
"Upp till försvar! Mot hela världen! Bemanna skansarna! Jag är den sista människan, jag ska hålla ut till sista blodsdroppen! Jag ger mig aldrig!
-
Det här är en teaterpjäs som väcker oerhört många tankar och funderingar- Hur kommer det att gå? Tar noshörningarna över för alltid? Finns det någon chans för människorna? Och- för att filosofera över det hela: kan vi människor stå emot de totalitära regimerna- eller följer vi bara strömmen för att de är enklast så- minst problematiskt? Hur kan vi som människor bli så totalt avhumaniserade (så att vi blir som noshörningar- med tjockt skinn, stampande, råmande, etc). Mina tankar går osökt till nazismen och tredje riket där all mänsklig hänsyn sopades bort.
-
Det är värt att fundera över.... det är väldigt lätt att följa strömmen. Det krävs mod och styrka att gå emot. "Noshörningen" kommer att sitta i huvudet på mig länge.

Noshörningen

I min hand just nu: Noshörningen av Eugène Ionesco- ett kärt återseende. Den läste jag för första gången när jag var 18 år ( tror jag). Nu tänker jag läsa om den. Jag fick idag ett mycket vackert antikvariskt exemplar med posten (Bonniers Panache-serie)- utgivningsår 1961 och i översättning av Ebbe Linde.

Drömtidens framtid

Australien berättar.... i nitton noveller (utgivna på Tranans förlag). Jag har läst ovanligt många noveller hittills i år- och nu blev det några till.

-

Det finns ett par författare som väcker extra intresse hos mig. James Bradley är en av dem- hans novell "Sköldpaddornas kyrkogård" hade jag kunnat ha med i gårdagens tema-trio. En otäck men samtidigt mycket vacker berättelse om död.

-

"Har du någonsin lyft på huvudet, tittat uppåt, in i regnet, och sett den egendomligt perspektivlösa världen av moln och fallande vatten? Om du har gjort det så vet du att det finns ett ögonblick när världen viker undan, då regnet verkar göra en paus i sitt fallande, som rörelsen hos en stens parabel vid månvarvets mest avlägsna punkt."

-

"Är jag himmel? Eller är jag vatten? Jag vet inte längre. Det här är kanske vad sköldpaddorna känner när deras tid är kommen. De kanske också känner det som om de vakar, andas.

Som om de flyger"

-

Herb Wharton vill jag också läsa mera av- novellen "Bungo pengaguden" är kort och koncis men slår verkligen huvudet på spiken. Kontrasten mellan aboriginernas traditionella värld och den moderna världen ställs på sin spets.

-

Sammanfattningsvis- novellsamlingen har gett mig mersmak- inspiration att leta vidare i Australiens inte alltför kända författarvärld.

Tema-trio:liemannen

Veckans tema-trio från Lyran handlar om den oundvikliga: döden.

Det är inte svårt att hitta exempel i litteraturen och här är de tre jag har valt.

1. Friendly Fire av A.B. Yehoshua. Jag länkar till det inlägg jag skrev om boken för ett tag sedan.

-

2. The Children's Blizzard av David Laskin. Detta är en faktabok som handlar om snöstormen som svepte in över den amerikanska prärien i början av januari år 1888. Denna snöstorm kallas för "The Children's blizzard- för att den tog livet av främst barn- barn som var på väg hem från skolan den där ödesdigra dagen.

"The tragedy of the January 12 blizzard was that the bad timing extended across a region and cut through the shared experiences of an entire population."

-

3. Niels Lyhne av JP Jacobsen.

Niels Lyhne är mannen som trotsar Gud- in i det sista- genom att dö stående.

" Dersom jeg var Gud", mumlede han, og i Tankerne fortsatte han, "vilde jeg da lugnt hellere gjöre den salig, der ikke omvender sig paa det Sidste".---

"Sidste Gang Hjerrild saae til Niels Lyhne, laa han og fablede om sin Rustning og om, at han vilde dö staaende. Og endelig döde han då Döden, den vanskelige Död."

Barnboksnostalgi- igen....

När jag städade bland mina hyllor i går hittade jag en bortglömd "skatt"- "Peters Jul- vers for börn af J. Krohn". Utgiven av Gyldendalske Boghandel-Nordisk forlag, Köbenhavn, 1950.

-

"Peters Jul" är en riktigt gammal barnklassiker från Danmark. Allt är på vers och det handlar om Peter som väntar på julen, upplever julen och också helgerna efter jul - med spänning och förväntan.

"Med risengröd begynder vi-

husk på, der er en mandel i!-

Og så skal gås vi have.

I gåsens ryg et flag skal stå,

og den har små manchetter på

og grankrans om sin mave."

-

Den här boken fick mig att minnas mycket från min barndom - och också min mammas berättelser om jular i Danmark....

"Danmark- H.C. Andersens hjemland- kan opvise en raekke smukke, aegte danske billedböger. Af disse er fire kommet til at stå alle danskes hjerte saerlig naer: Kaalunds "Fabler", "Peters Jul", "Flugten til Amerika" og "Molboerne". På hver sin måde avspejler de noget som vi gerne vil tro i saerlig grad er vort: medfölelse med alt levende, trangen til at glaede andre, det danske lune- givet i en form, der taler til og forstås af börn"

(från bokens baksida).

Orlando Figes

För att citera "Sunday Tribune" : "Poor yourself a shot of vodka, open this brilliant ambitious book, read and revel in it". Natasha är en av huvudpersonerna i "Krig och Fred" (och jag måste se till att läsa den... mitt eviga, dåliga boksamvete...).

Ryssland är ett stort, (ofantligt stort) land med en omfattande och komplicerad historia. (mycket sorglig och blodig också). Jag ser fram emot fler böcker av Figes (tror att en om Krim är på gång).

gimme a whiskey ginger ale on the side...

-
Mina O'Neill-associationer.... och detta tack vara Lilla O's nobelpris-svar.

Eugenio Montale

Havshorisonten är på flykt och gungar

tankbåtens ljus, som klipper korta stunder.

Går leden där?

(Det dånar nerinunder,där ständigt bränningen mot sten sig slungar…)

Du minns ej platsen. Och jag får ej svar

om vem som går och vem som stannar kvar.

tolkning: Anders Österling (utdrag från dikten "Tullvakthuset av Eugenio Montale)

Nobelpris- nobelalfabet

Här kommer mitt bidrag i Lyrans nobel-alfabet- veckans bokstav är "O".

Mitt val blir "Ovädret" av den italienske poeten Eugenio Montale. Jag väljer Montale för att jag tycker om hans dikter och för att jag tycker att jag vill föra fram lyrik över huvud taget.

-

Svenska akademins motivering lyder: ... "för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn."

2. En författare eller en bok som skulle fått priset- (och fortfarande på bokstaven "O").

Jag slår ett slag för Orlando Figes- historiker- för hans sätt att föra fram både Rysslands rika kultur i mycket läsvärda böcker och även för hans sätt att fokusera på den "lilla, utlämnade människan" som han gör i "The Whisperers".

På västfronten intet nytt

"Jag är fullkomligt lugn. Månaderna och åren må komma, de ska inte ta ifrån mig mer, de kan inte ta ifrån mig mer. Jag är så ensam och utan förväntningar att jag kan motse dem utan fruktan. Det liv som bar mig under dessa år finns ännu kvar i mina händer och ögon. Om jag övervunnit det, vet jag inte. Men så länge det finns där ska det söka sin väg, vare sig detta som säger "Jag" inom mig vill eller inte."

-

"Han föll i oktober 1918, en dag då det var så stilla och lugnt vid hela fronten att armérapporten inskränkte sig till den enda meningen:" På västfronten intet nytt"

Ragnar Thoursie: Sånger från äldreomsorgen

Den här diktsamlingen låg också i det bokpaket som damp ner i lådan igår. Ragnar Thoursies "Sånger från äldreomsorgen". Den hade jag speciellt längtat efter. Mycket press har den fått- och synnerligen välförtjänt i mitt tycke. Det är extra roligt när lyrik uppmärksammas.
-
Boken indelas i fyra delar och förordet har rubriken "Från de gamlas lapidariska värld". Jag tar dikterna till hjärtat direkt. De känns. Mina föräldrar blev båda mycket gamla och jag tänker med vemod på deras sista tid- hur livet krympte för dem- hur mycket som blev svårt och ogripbart.
-

"En skräck rör sig inom mig
inför den ådrade handen som fattar brödskivan
som jag skall äta. Varför föder min gamla hand
mitt gamla jag, det som snart skall förintas?"
-
Att skala potatis
-
Att skala den kokta potatisen
är ingen lätt sak
när fingrarna börjar bli stela.
Inte bara skalet
utan också en del av själva potatisen
följer med bort under kniven.
Men det går ju.
Potatis är en god och viktig föda
för den ensamme gamle.
-
Läs också La Bibliofilles tankar om boken.

Bruce Chatwin

Han var vacker som en grekisk gud- Bruce Chatwin. Jag läste allt jag kunde komma över av honom på 80-talet. Han fick mig att längta ut.... Två av hans böcker genljuder fortfarande inom mig- och jag tänker läsa om dem.

-

"Patagonien" ("Homage to Patagonia"- förmodar att han lånade titeln från Orwells bok om Katalonien)- Patagonien är en av dessa nästan gudsförgätna platser som jag har en enorm dragning till- taskigt och kallt klimat... öde....

-

"The Songlines" visst, det råder delade meningar om den här boken men jag tyckte att det var otroligt fascinerande läsning- kanske inte helt lätt att förstå för min indoktrinerade västerländska hjärna men med lite ansträngning så... i vilket fall som helst- jag vill läsa om ....

Anledningen att jag blev inspirerad till omläsning av Chatwin är att det kom ett paket böcker igår med bland annat "Drömtidens framtid"- Australien berättar- nitton noveller (Bokförlaget Tranan). Här norpar jag från baksidan:

-

" Drömtiden hör till aboriginernas skapelseberättelse. Under drömtiden vandrade världens skapare över jorden och sjöng fram växter, djur och till sist människan. Det är enligt denna folktro människans uppgift att fortsätta sjunga jorden till liv, om människan inte sjunger kommer den att sluta andas."

drömmar om Orkney

A Work for Poets

-
To have carved on the days of our vanity

A sun

A ship

A star

A cornstalk

-

Also a few marks

From an ancient forgotten time

A child may read

-

That not far from the stone

A well

Might open for wayfarers

-

Here is a work for poets-

Carve the runes

Then be content with silence.

--

George Mackay Brown var bosatt på Orkney-öarna. Öar har en alldeles speciell lockelse på många människor - på mig också. År 1980 ryggsäcksturistade jag på Orkney. Det var vilt, kargt och "annorlunda". På fotot till vänster "Maeshowe" - härinne finns det gott om graffiti- inristat av vikingar.... (folk har varit sig lika i alla tider.....)

Serie-nostalgi

De här väcker minnen.......

Now I am become Death, the destroyer of worlds."

Fotot föreställer Robert Oppenheimer. En av atombombens skapare.

I dagens Sydsvenska recenseras en ny bok av Anita Goldman

"Om jag så måste resa till Los Alamos"- jag tror att jag ska läsa den. Det är något så skrämmande och obehagligt över hela ämnet- men undvika det vill jag inte. Verkligheten är vad den är- det kan man inte blunda för.

Innan bilden bleknat

"Jag har ingen bild av mig själv. När jag betraktar min barndom ser jag endast mina reaktioner. Jag vet inte hur jag var, hur min karaktär såg ut. Det finns i mitt liv endast ögonblick som gett mig en chock."

-

Orden är författarinnans. Nathalie Sarraute föddes som Natalia/Natacha Tcherniak i Ivanovo i det forna Ryssland. Hennes föräldrar skilde sig- pappan flyttade till Frankrike och för Nathalie kom detta att innebära resor fram och tillbaka mellan dessa två länder- fram till 1909- då fick hon stanna kvar hos sin pappa i Paris.

-

Den här barndomsskildringen är skriven på ett annorlunda sätt- i brottstycken- viktiga incidenter i Nathalies liv belyses med "strålkastare". Hon faller också in i historien från nutid och kommenterar med den vuxnes tankar.

-

Jag tycker mycket om den här boken- och jag minns att min mamma och jag läste den tillsammans när den kom ut. Mamma var då betydligt mera begeistrad än vad jag var- "precis så här minns man barndomen" sa hon. Jag kunde inte riktigt ta till mig författarinnans stil- men nu känns det annorlunda. Jag känner så för den lilla Nathalie som får slitas mellan sina föräldrar (både mamman och pappas skaffade nya partners). Hur hon måste tampas med en inte alltför omtänksam styvmor och en väldigt egocentrisk biologisk mamma. Det som riktigt berör mig är berättelsen om Nathalies nallebjörn- den älskade, slitna, gamla....

-

" Då jag kommer in i mitt rum, redan innan jag har lagt ifrån mig skolväskan, ser jag att min nalle Michka som jag lämnat liggande på sängen.... han är mjukare och skönare än han någonsin varit, när det är kallt täcker jag över honom ända till hakan med en stickad fyrkant så man bara ser hans gula, silkeslena huvud, hans mjuka öron, nosens utnötta svarta trådar, hans blanka, alltid lika livliga ögon... han är borta... men var är han? ----

-

Nallen hade Natalies lilla halvsyster Lili rivit sönder....och han blev bortkastad.

-

"Jag rusar tillbaka på mitt rum, kastar mig på sängen och gråter så att hjärtat vill brista....

- Aldrig har du hatat någon som du då hatade Lili.

Nathalie Sarraute

Är hon inte söt den lilla Nathalie- man kan se ett bestämt drag kring munnen och de redan mycket visa ögonen. Jag har läst boken om hennes barndom som kort och gott heter "L'enfance" på franska- på svenska översatt till "Innan bilden bleknar".

-

Jag kommer att återkomma om denna bok. Det var inte alldeles enkelt att få tag i den trots att den inte har alltför många år på nacken (tryckt 1983). Det fick bli ett antikvariat som mättade min läshunger den här gången (också).

William Blake

And did those feet in ancient time

Walk upon England's mountains green?

And was the holy Lamb of God

On England's pleasant pastures seen?

-

And did the Countenance Divine

Shine forth upon our clouded hills?

And was Jerusalem builded here

Among these dark Satanic mills?

-

Bring me my bow of burning gold:

Bring me my arrows of desire:

Bring me my spear: O clouds unfold!

Bring me my chariot of fire.

-

I will not cease from mental fight,

Nor shall my sword sleep in my hand

Till we have built Jerusalem

In England's green and pleasant land.

Tema-trio sport

Lyrans tema för veckan är sport. Uj,uj,uj.... jag är

alls inte ointresserad av sport- (friidrott, siming, brottning, lite amerikansk fotboll (om de är New England Patriots som spelar), brottning och boxning gillar jag också). Dock föredrar jag att titta... kanske inte så mycket att läsa om ämnet. Detta är med andra ord en svår utmaning.

1. "The Loneliness of the Longdistance Runner" av Alan Sillitoe. Om en ung man på en "Borstal-institution"- hur han blir långdistanslöpare- men boken är mycket djupare än så. Mycket läsvärd. En klassiker. (Den ingick i min kurslitteratur i engelska för många herrans år sedan).

-

2. "What I Talk About When I Talk About Running" av Haruki Murakami. Jag länkar till mina tankar om boken som jag läste i april i år.

-

3. "Chariots of Fire" av WJ Weatherby- Om några unga män vid Cambridge University och deras upplevelser inför och vid olympiaden i Paris år 1924. Det finns en film med samma namn- (en av de bästa filmer om sport som jag har sett.)

-

Ett senare tillagt PS- och Singleton-böckerna av Louis de Geer... de ska jag inte glömma. I den första av dem "Singleton" finns en lång sekvens som beskriver Gunnar Wigelius (huvudpersonen) och hans vedermödor när det gäller att klara av ett simprov.

Lyrans läsenkät

Lyran har sammanställt en läsenkät- här mina svar!
-
1. Hur såg "lässituationen" ut i din familj? Läste dina föräldrar för dig? Läste de själva? Fanns det tillgång till böcker i ditt hem?
-
I mitt hem fanns det mycket böcker. Båda mina föräldrar hade alltid läsning på gång- men de läste på lite olika sätt och de hade olika boksmak. Mamma läste mycket klassiker- och som ung sparade hon ofta sina surt förvärvade slantar till att köpa inbundna, vackra volymer.... Båda mina föräldrar brukade läsa högt för mig men jag minns pappas högläsning bättre och jag tror att han läste mera ofta också. Mest sagor. (De värsta han kunde hitta hos HC Andersen så att jag tjöt som en stucken gris ("Stor-Klas och Lill-Klas" och "Den lilla flickan med svavelstickorna minns jag speciellt"- usch så sorgligt)
-
2. Hade du några andra läsande förebilder som barn? Besökte du biblioteket?
-
Nej, jag tror inte att jag hade några andra förebilder än mina föräldrar - de var den största inspirationen. Biblioteket "bodde" jag på... speciellt sedan vi flyttat till förorten och "filial 3" i Malmö. Där fick man dessutom låna obegränsad mängd och inte som på Malmö Stadsbibliotek- futtiga fem volymer (om man bad riktigt snällt för egentligen var gränsen tre....)
-
3. Fanns det tillgång till andra former av "berättande" i din barndom? Berättade någon sagor? Var du på bio eller barnteater?
-
Sagor- se ovan. Bio var jag mycket på- matinéer på söndagarna (minns Lady och Lufsen speciellt på anrika Victoria i Malmö)(annars var det biografen Scania som brukade visa matinéerna men även Spegeln (den förföll till att bli porrbio på 70-talet), biografen Kaninen.... Jo, det var mycket bio.... och även teater. Som liten bodde jag så gott som bredvid Malmö Stadsteater och mina föräldrar gick ofta dit (och släpade mig med- men jag älskade miljön). Jag har så fina minnen från teatern- på 50-talet var Ingmar Bergman regissör där och han satte bland annat upp Peer Gynt (i huvudrollerna Max von Sydow som Peer och Naima Wifstrand dom Åse)- jag kan inte ha varit gammal när jag fick det stora privilegiet att få följa med och se pjäsen- jag minns den så starkt än idag. Det var en förtrollad värld. Fantastiskt. Underbart.... Minns också Erik den XIV (mest för att det kastades ner krukor på scenen- hur kul som helst!) När jag blev lite äldre tittade jag mycket på TV-teatern (åh, vad jag saknar den... )
-
Berättandet i övrigt stod min farmor för- det var historier ur verkliga livet- hennes liv. Minst lika spännande som en bok. Hon kunde berätta... levande och rakt på sak. Från barndomen i Kristinehamn- om de mörka skogarna, kolmilan där hennes far arbetade, om skrock och om "fattigdom och elände uschianamig".
-
4. När och hur upptäckte du tjusningen med att läsa?
-
Jag lärde mig läsa i skolan- och efter det var jag fast i böckernas värld....
-
5. Är det viktigt att läsa? Varför? Spelar det någon roll vad man läser?
-
Det kanske inte är viktigt att man läser men jag tror att det är viktigt att man kan läsa på ett sådant sätt att man klarar av de behov man har som samhällsmedborgare. Man kan leva utmärkt lycklig utan böcker- och vi är alla olika som människor. Dock är det som sagt viktigt att lära sig förstå ord- ha ett gott ordförråd. Kunskap är makt. Utan ett hyfsat språk kommer man till korta i den här världen. Jag tycker inte att det spelar så stor roll vad man läser- det var min mammas åsikt och jag delar den. Bokcensur vill jag då inte införa. Det finns god och dålig litteratur- det får bli upp till var och en att avgöra vilket som är vad för just den personen.
-
6. Vad har du lärt dig av att läsa?
-
Jag lär mig något nytt varje dag genom att läsa. Det berikar mitt liv- ger mig vidgade vyer och det gör mig mera tolerant (förhoppningsvis)- jag kan resa till främmande länder i min egen soffa... genom åren har det också hjälpt mig förstå vem jag är.
-
7. Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
-
Om alla böcker försvann från denna jord - o hemska tanke- (eller om jag av annan anledning inte kunde läsa- o hemska tanke igen)- ja- om jag var frisk och kry skulle jag förmodligen påta i trädgården- vad som helst bara det var kreativt. Jag är öppen för att prova på nya saker. Sammanfattningsvis- jag skulle nog trots allt inte vara så glad om jag inte kunde läsa....

Jag mötte Lajka

"Lajka- space hero".

Jag mötte Lajka i Jeanette Wintersons bok "Tyngd". Hollyhock gör en djupdykning i Wintersons litteratur och jag blev inspirerad till läsningen av henne. "Tyngd" har prytt min bokhylla oläst under ganska lång tid....

-

Jag älskar språket i den här boken- och här några exempel:

"Vad finns inuti oss?

De döda. Tiden. Årtusendens ljusmönster som öppnar sig i våra inälvor.

Vår första förälder var en stjärna"

-

"Atlas bröt upp sputniken och hittade Lajka, fastbunden, oförmögen att röra sig, halvt hårlös av skräck och täckt av svett och urin och sin egen avföring. Med oändlig varsamhet befriade Atlas hunden, satte tryggt ner den på ingenting och gav den vatten att dricka.---- Atlas knuffade undan kapseln, den dumma tingesten av plåt och ståltråd, och Lajka kröp darrbent uppför hans arm tills hon hittade ett ställe att sova på, i fördjupningen i hans axel strax under hans svällande hår.

Atlas hade för länge sedan upphört att känna tyngden av den värld han bar upp, men han kände den lilla hundens hud och ben. Nu bar han på något han ville behålla, och det förändrade allting."

-

Tack Hollyhock för att du fick mig att läsa den här lilla underbara boken!!!

Nyfiken på Muriel Spark

För många år sedan läste jag "The Prime of Miss Jean Brodie" och ett par andra böcker också av Muriel Spark. Jag vill minnas att jag tyckte bra om hennes sätt att skriva. "The Prime of Miss Jean Brodie" har filmatiserats.

-

Jag såg att det finns en nyutkommen biografi om författarinnan ute nu- och jag har faktiskt köpt den från Amazon för jag ville stilla min nyfikenhet något. Vem var hon egentligen denna Mrs Spark? Jag känner för att läsa om och finna "nya" böcker av Spark också.

Ett spännande liv tycks hon ha haft i alla fall. Jag läser på insidan av omslaget på biografin att hon som nittonårig lämnade Skottland för att gifta sig i dåvarande Rhodesia. Hon flydde tillbaka till England på ett trupptransportskepp år 1944- år 1954 konverterade hon till katolicismen.

-

Andra kända böcker av henne är "The Bachelors", "Memento Mori" och "The Ballad of Peckham Rye". Hon bodde i New York, Rom och slutligen - de sista åren- i Toscana. Där dog hon år 2006.

Vid uppbrännandet av mina böcker

År 1933 brändes mina böcker i Berlin på den stora platsen bredvid Statsoperan med sorgligt högtidlig pompa av en viss herr Goebbels. Tjugofyra tyska författare, som symboliskt skulle utplånas för alltid, ropade han triumferande upp med namn. Jag var den ende av de tjugofyra, som hade kommit personligen för att bevittna denna teatraliska fräckhet.

Jag stod framför universitetet, inkilad mellan studenter i SA-uniform, nationens blomma, såg våra böcker kastas in i de flammande lågorna och hörde den lille slipade lögnarens drypande tirader. Det rådde begravningsstämning i staden. Huvudet på en sönderslagen byst av Magnus Hirschfeld satt på en hög stång, som svängde hit och dit över den tysta människomassan. Det var vidrigt.

Erich Kästner

Ungefär 25 000 böcker blev lågornas rov, bara i Berlin beslagtogs 800 ton böcker.

Från "Hur var det egentligen" av Max von der Grün (Förlaget Barrikaden, 1981)

Vargen som föds av kärleken

"Vargen som föds av kärleken" är en antologi av latinamerikansk kärlekslyrik i tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres. (Gidlunds förlag 1968).

-

Det är ett tämligen tunt häfte (cirka 40 sidor) men fyllt med vackra, oftast mycket passionerade kärleksdikter. Argentina, Mexiko, Peru, Venezuela, Kuba, Chile, Salvador, Colombia och Uruguay är de länder som är representerade.

-

Jag väljer några rader från en dikt av Idea Vilariño (länken går till en sida på spanska... ). Idea Vilariño avled i år.

-

Ett utdrag ur hennes dikt "Inte längre"

-

Jag är inte längre mer än

för alltid jag och du ska inte längre

vara mer än du för mig.

Du finns inte längre

i en kommande dag

jag ska inte veta var du bor

eller med vem

eller om du minns.

Du ska aldrig mer omfamna mig

som denna natt

aldrig.

Jag ska aldrig mer röra vid dig.

Jag ska inte se dig dö.

Hans Fallada: Hur ska det gå med Pinnebergs

Jag kan tyvärr inte illustrera mina ord med den svenska utgåvan- (den senaste verkar vara från 1976). Jag lånade mitt exemplar från biblioteket (exemplaret i fråga är tryckt 1934). Fan flög i mig... och jag var tvungen att kolla om Malmö stadsbibliotek hade kvar Falladas "bästsäljare". Inte vad jag kan se. Den har nog blivit till toalettpapper. Lyckosamt nog har vi som bor i "min" lilla stad fortfarande direkt tillgång till detta mästerverk.

-

Boken är på 400 alltför få sidor (säger jag som annars inte är någon älskare av tjocka volymer)- jag har läst och läst och varit helt inne i mellankrigstidens Tyskland och familjen Pinneberg som kämpar varje dag för sin tillvaro.

-

Johannes Pinneberg är en försynt, snäll och mycket ärlig man i en korrumperad värld. Hans trogna och underbara hustru heter Emma men kallas "Lämmchen"- tillsammans försöker de hålla sina huvuden ovanför vattnet i en hård och skoningslös omgivning. Fattigdomen lurar i kulisserna hela tiden och extra svårt blir det när deras son "Palten" föds. Pinneberg förlorar arbete efter arbete och Lämmchen får slita hårt. Boken slutar öppet- vi får inte veta hur det går- det kan vi bara spekulera i- och det tycker jag gör boken extra intressant. Hur ska det gå med Pinnebergs? Själv undrar jag.

-

Fallada har skrivit en bok om "den lille mannens historia"- och det är en bok som jag tar till hjärtat. Kärleken mellan Johannes och Lämmchen och deras lille "Palt" är så fint beskriven- den bär hela boken.... i alla svårigheter: de har varandra.

-

Berättelsen om Pinnebergs har filmatiserats flera gånger och jag vill absolut minnas att jag har sett en serieversion på svensk TV för ganska många år sedan.

-

Hans Fallada blev kvar i Tyskland under andra världskriget men han var persona non grata och kunde inte skriva mycket "vanlig litteratur" under dessa år- han fick hålla sig till mera "ofarliga" barnböcker. Hans öde blev tragiskt och han dog i förtid- svårt alkoholiserad och även märkt av morfinmissbruk.