Visar inlägg med etikett Frankrike. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frankrike. Visa alla inlägg

onsdag 5 februari 2014

Nytt på mitt läsbord


Jo, det handlar om Frankrike och två av böckerna handlar så gott som uteslutande om kvinnor. Joanna Richardson har skrivit mycket om franska förhållanden och franska författare, kungligheter och andra personligheter. Två av böckerna ovan är skrivna av henne. "La Vie Parisienne 1825-1870" är ett antikvariskt fynd  (precis som de övriga två ) och den boken är väldigt fint illustrerad förutom att den är lärorik. Joanna Richardson kan verkligen göra historien lätt tillgänglig utan att för den skull vara banal och alltför kortfattad.

Judith Gautier har jag varit nyfiken på ett tag och nu har jag alltså lyckats få tag på Richardsons biografi om henne. Judith var dotter till Théophile Gautier och hans älskarinna Ernesta Grisi. Judith växte upp hos sin far och hon fick redan som mycket liten träffa en mängd storheter inom konstens, musikens och litteraturens värld.

Så fortsätter jag min läsning av Grandes Horizontales- som har demimondernas värld i fokus och då främst fyra av de mest kända. Igår skrev jag lite om Kameliadamen (Marie Duplessis) - fortsättning följer inom kort.

tisdag 4 februari 2014

I Kameliadamens värld


 Målningen ovan lär föreställa Alphonsnie Plessis (Marie Duplessis) som kom att inspirera Alexandre Dumas (den yngre) till att skriva Kameliadamen.



Det damp ner ett par böcker i min brevlåda idag och ett par av dem handlar om Frankrike under senare hälften av 1800-talet. Jag satte först ögonen i Virginia Roundings "Grandes Horizontales" som handlar om fyra så kallade demimonder i 1800-talets Paris.

Den mest kända av dessa damer är säkert just Marie Duplessis (1824- 1847). Det är precis som man kan förvänta sig- mycket sorglig läsning. Alphonsine (senare Marie) kom från en liten by i Normandie och när hon var bara sex år gammal dog hennes mor- pappan var en riktig skitstövel (rent ut sagt). Alphonsine fick slita hårt och började sin yrkeskarriär som så kallad blanchisseuse (tvätterska av lite högre rang)- pappan mer eller mindre sålde henne sedan till en äldre man, en herr Plantier. Då var Alphonsine bara fjorton år gammal. Så började de olika turerna i hennes korta liv- ett tag arbetade hon hos en sömmerska men sedan kom männen åter in i hennes liv. Hon bytte också namn till Marie Duplessis.

Redan tidigt drabbades hon av TBC och trots många kurer och många olika "mirakelmediciner" bröts hon ner av sjukdomen och dog bara nyss fyllda tjugotre år. Hon ligger begraven på kyrkogården i Montmartre.

Pauvre fille ! on m’a dit qu’à votre heure dernière,
Un seul homme était là pour vous fermer les yeux,
Et que, sur le chemin qui mène au cimetière,
Vos amis d’autrefois étaient réduits à deux !

(Alexandre Dumas fils)

fredag 24 januari 2014

Fotografen Étienne Carjat


Étienne Carjat (1828-1906) var poet, journalist, karikatyrtecknare och kanske framför allt: fotograf.




Två av de mera kända porträtten som Carjat har lämnat åt eftervärlden är dels det ovan på poeten Arthur Rimbaud (taget år 1871)


dels det här mycket kända fotot på Charles Baudelaire.

Carjat blev så småningom ovän med Rimbaud (det kanske inte var så svårt) - under en middag attackerade Rimbaud honom med en värja och i ilskan efter denna incident förstörde Carjat så gott som alla de foton han hade tagit av den kände författaren.

lördag 7 april 2012

Kanada, Tyskland och Frankrike- populärt just nu

Jag kände mig lite extra nyfiken och kollade Amazons bestsellers i hopp om att där kunna hitta något som kunde vara av eget intresse. Tre länder kikade jag lite extra mycket på- först Kanada som jag tycker hade den mest spridda och mest intressanta (enligt mig) listan.

I Kanada läser man Eric Kandels tegelsten om Wien kring år 1900. Här sjöd det av kulturell verksamhet och nya tankar. Freud, Arthur Schnitzler, Gustav Klimt, Oscar Kokoschka och Egon Schiele var alla stora namn under den här tiden. Eric Kandel fick Nobelpriset i medicin år 2000- här har han skrivit en bok som inte bara handlar om hans eget ämne men som berör även konst och litteratur under en mycket intressant epok i Österrikes historia.

Kandel är född i Wien år 1929 och han har sina rötter i det gamla Galizien. Han lyckades undkomma nazisterna genom att fly till USA tillsammans med sin bror (då var han bara nio år gammal). Även hans föräldrar lyckades ta sig ut ur Österrike.

Jag har lagt "The Age of Insight" på min önskelista.

Andra böcker som säljer bra i Kanada just nu är Tatiana de Rosnays "Sarah's Key" och Michael Ondaatjes "The Cat's Table" (den har jag läst och tyckt mycket om).

I Frankrike har man fastnat för Jean-Christophe Rufin och hans historiska roman "Le Grand Coeur" som har handlingen förlagd till 1400-talet. Rufin är läkare (en av grundarna till läkare utan gränser) och författare (och medlem av franska akademien) . Några av Rufins böcker har blivit översatta till engelska men jag har inte hittat något på svenska. Det kanske kommer.

En ny bok av Delphine Vigan är också populär: "Rien ne s'oppose à la nuit".

I Tyskland laddar man ner Grimms sagor så det ryker om det och även Fontanes Effi Briest finns att få i e-boksform (och den säljs bra i den versionen). Volker Ferkau har skrivit en bok om Tyskland som det var under ett par år på 60-talet. "Alles auf Aufgang". Den läser man mycket, verkar det som. (Annars verkar han ha skrivit mestadels böcker i genren fantasy).

fredag 27 augusti 2010

Meilleures ventes Littérature scandinave
















Fem bästsäljande på Amazon-Frankrike-"Littérature scandinave"-listan. Katarina Mazetti ligger bra till.... Nyfiken blev jag på den isländska författarinnan Audur Ava Olafsdottir- jag hittade inte hennes bok i svensk översättning- men på danska fanns hon. "Rosa candida" har blivit till "Stiklingen"
-
"Stiklingen" handlar om en ung islänning som reser till ett land i Syd-Europa för att arbeta i en klosterträdgård. Jag har inte hört talas om boken men nu är mitt intresse väckt.

tisdag 8 september 2009

Nathalie Sarraute


Är hon inte söt den lilla Nathalie- man kan se ett bestämt drag kring munnen och de redan mycket visa ögonen. Jag har läst boken om hennes barndom som kort och gott heter "L'enfance" på franska- på svenska översatt till "Innan bilden bleknar".
-
Jag kommer att återkomma om denna bok. Det var inte alldeles enkelt att få tag i den trots att den inte har alltför många år på nacken (tryckt 1983). Det fick bli ett antikvariat som mättade min läshunger den här gången (också).

tisdag 14 juli 2009

Tema-trio Frankrike

Lyrans tematrio denna vecka- Frankrike!

-

Den fjortonde juli.... Frankrikes nationaldag. Min tematrio kommer att gå i lyrikens tecken. Jag börjar med en ung poet som miste sitt liv under franska revolutionen.










1. André Chénier.


-

O mort! tu peux attendre; éloigne, éloigne-toi:

Va consoler les coeurs que la honte, l'effroi,

Le pâle désepoir dévore.

Pour moi Palés encore a des asiles verts,

Les amours des baisers,

les Muses des concerts;

Je ne veux point mourir encore.

----



2. Mitt andra val blir Guillaume Apollinaire- ytterligare en poet som dog alldeles för ung. Han blev svårt sårad under första världskriget- och så miste världen en stor lyriker- alldeles för tidigt.

-

Le pont Mirabeau
-
Sous le pont Mirabeau coule la Seine

Et nos amours

Faut-il qu'il m'en souvienne

La joie venait toujours après la peine.

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
Les mains dans les mains restons face à face

Tandis que sous

Le pont de nos bras passe

Des éternels regards l'onde si lasse

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
L'amour s'en va comme cette eau courante

L'amour s'en va

Comme la vie est lente

Et comme l'Espérance est violente

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
Passent les jours et passent les semaines

Ni temps passé

Ni les amours reviennent

Sous le pont Mirabeau coule la Seine

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure
--
från "alcools"

-

3. Som nummer tre väljer jag Paul Verlaine. Hans dikter har så mycket längtan, så mycket "själ" i sig. Det går inte att vara oberörd inför Verlaines poesi. Den här dikten användes också i samband med invasionen i Normandie den 6 juni 1944- som "signal" till den franska motståndsrörelsen att "nu var det dags".

-
Chanson d’automne
-
Les sanglots longs
Des violons De l'automne
Blessent mon cœur
D'une langueur Monotone.
-
Tout suffocant Et blême,
quand Sonne l'heure,
Je me souviens
Des jours anciens
Et je pleure;
-

Et je m'en vais
Au vent mauvais
Qui m'emporte Deçà, delà,
Pareil à la Feuille morte.

lördag 13 juni 2009

The allure of Chanel av Paul Morand




Jag känner en stark dragning till de något mindre bokförlagen. "Pushkin Press" hör till dem- och jag har precis läst ut Paul Morands "The Allure of Chanel" som förlaget gav ut 2008 (boken är ursprungligen från 1976 och skrevs först på franska).


-
Paul Morand var diplomat och författare. God vän till både Proust och Malraux- det sägs om honom att han var den franska litteraturens verklige "globe-trotter". Han dog samma år som hans bok om Chanel publicerades.

-
Coco Chanel behöver ingen närmare introduktion- modedrottning och original. Morands bok bygger på samtal som han förde med Chanel- främst mot slutet av andra världskriget. Anteckningarna glömdes bort- men efter Chanels död år 1971 letades de fram igen och så fick den läsande världen möjlighet att ta del av denna mycket speciella kvinnas minnen och tankar.

-

Jag kan inte påstå att jag är väldigt intresserad av mode men jag fascineras av kreativa människor. Boken tycker jag ger goda inblickar i Chanels liv- speciellt tycker jag om hennes bitska kommentarer och citat- hon har en mycket speciell livsfilosofi. Hon talar om vänner och älskare- om arbete och pengar.

-
Hennes relation till böcker beskriver hon såhär:
-
" Most of all, I bought books to read them. Books have been my best friends. Just as the radio is a box full of lies, so each book is a treasure, The very worst book has something to say to you something truthful. The silliest books are masterpieces of human experience".

-

Om sitt arbete " I have made dresses. I could easily have done something else. It was an accident. I didn't like dresses, but I liked work. I have sacrificed everything to it, even love. Work has consumed my life."

-

Det här tycker jag är vettigt: " Bemoaning one's fate is to cradle complacently the child that continues to live within every one of us, and who is of no interest to anyone."

-

"The centuries pass, the civilisations crumble, Allah remains great and Picasso is his prophet. he is also a demon. He will come back to disturb generations of young painters at the séance tables".

-

Mitt favoritstycke:
-

" The hardness of the mirror reflects my own hardness back to me; it's a struggle between it and me: it expresses what is peculiar to myself, a person who is efficient, optimistic, passionate, realistic, combative, mocking and incredulous, and who feels her Frenchness. Finally, there are my goldbrown eyes which guard the entrance to my heart: there one can see that I am a woman. A poor woman."

-

Avslutningsvis vill jag tillägga att boken också har ett väldigt behagligt format- litet och behändigt- bekvämt att läsa och lägga ifrån sig- med sina cirka 200 sidor känns det hela tämligen perfekt- åtminstone för mig.

måndag 16 mars 2009

Kvinnan av Annie Ernaux

Inspirerad av La Bibliofille lånade jag hem "Kvinnan" av Annie Ernaux. Boken handlar om Annies mor och den berör mig mycket djupt.

"Min mor är död, hon dog måndagen den 7 april på den geriatriska kliniken vid sjukhuset i Pontoise. Jag hade låtit lägga in henne där två år tidigare. " Er mor gick bort i morse, efter frukosten", sade sjukskötaren. Klockan var omkring tio."

På knappt hundra sidor porträtteras "kvinnan" - modern. Skildringen är fylld av kärlek men också andra och mera motstridiga känslor. Ofta har vi kvinnor komplicerade förhållanden till våra mödrar. Annie Ernaux är inget undantag. Hennes prosa är sparsmakad och den är mycket intensiv. (jag älskar hennes sätt att skriva!).

När en mor dör- då dör också en stor del av vår egen historia. Så här uttrycker Annie Ernaux det: " Jag kommer inte längre att höra hennes röst. Det var hon, och hennes ord, hennes händer, hennes rörelser, hennes sätt att skratta och gå, som förenade den kvinna som är jag med det barn jag en gång var. Jag har förlorat det sista bandet med den värld jag kom från."

En bok man inte glömmer i första taget.