På upptäcktsfärd med biet Maja

Lånat foto

Maja är ett honungsbi och huvudpersonen i Waldemar Bonsels nu 100-åriga barnbok "Die Biene Maja"- en bok som för övrigt översatts till ett otal språk (däribland svenska- fast den svenska översättningen (1951) börjar bli gammal- en ny kanske borde vara på plats?)

"Biet Maja" är en alldeles förtrollande och dessutom mycket lärorik barnbok. Den levandegör insektsvärlden på ett mycket fint sätt- en värld som man annars kanske inte funderar så mycket över. (Boken kan man mycket väl läsa som vuxen också!)

Guldbagge

Foto: Fritz Geller-Grimm

Biet Maja börjar sin färd ut i världen (en färd som hon egentligen inte får lov att göra men Maja är ett nyfiket och lite olydigt bi) något osäkert och vingligt men hennes glädje över att upptäcka naturen och andra insekter är så stor att hon glömmer både oro och yttre faror. På den här spännande resan träffar hon både vänner och fiender- och får vara med om en del mycket otäcka upplevelser som nära nog kostar henne livet. Slutet gott- givetvis (detta är ju en älskad barnbok).

Hon möter bland andra guldbaggen Peppi (på tyska heter guldbagge "Rosenkäfer") , spyflugan Hans Christoph (honom går det illa för), trollsländan Schnuck och den listiga och mycket farliga korsspindeln Thekla. En fjäril som heter Fritz och harkranken Hannibal får man också lära känna- (och en hel rad andra trevliga och mindre trevliga insektspersonligheter).

Waldemar Bonsels skriver också små söta dikter som han blandar in i berättelsen. Det här är en bok man blir väldigt glad över att läsa- det är så fint beskrivet och berättat på ett sätt som tilltalar både barn och gamla (och de mittemellan också ). Barn vill ju gärna ha sagor lästa om och om igen  något som föräldrar (och andra) inte brukar uppskatta - då kan jag bara säga att "Biet Maja" är en saga som jag själv gärna hade läst både en och flera gånger högt. Jag förstår verkligen att den här boken blivit odödlig (den finns också som tecknad film). Jag önskar att den här barnboksklassikern kom ut i ny svensk utgåva.

Här guldbaggens lilla morgonsång:

Foto: Stan Shebs

"Alles steht in Gold und Grün,
warm und sommerlich.
Nur solang die Rosen blühn,
ist es schön für mich.

Meine Heimat weiss ich nicht,
köstlich ist mir dies:
dass ich so im Rosenlicht
meinen Tag geniess.

Wenig weiss ich von der Welt,
wo ich glücklich bin.
Wenn die Rose welkt und fällt,
muss auch ich dahin."

En barnboksklassiker som nyss fyllt 100 år

Födelsedagen uppmärksammades speciellt i hemlandet, Tyskland men den här boken är annars översatt till ett otal språk , däribland svenska (senaste utgåva är dock från 1951....). Filmat den har man också gjort och det finns till och med en opera om detta berömda sagobi.

Författaren, Waldemar Bonsels (1880-1952) hade ett omväxlande liv- han slutade skolan utan examen- for till nederländska Ostindien (där stannade han inte länge- han blev mycket illa berörd av förhållandena där) och så bosatte han sig ett tag i Schleißheim. Det var där han skrev boken om biet Maja år 1912- en bok som skulle röna mycket stor popularitet. Under första världskriget arbetade Bonsels som krigskorrespondent först i Galizien och sedan även i Baltikum.

Från och med år 1918 framlevde han sina dagar i Ambach. Han tog inte avstånd från nazismen under Hitlertidens Tyskland- och han belades med publiceringsförbud av den amerikanska och den engelska krigsmakten strax efter kriget. Han fick också genomgå en så kallad "avnazifieringsprocess".

Ändå brändes Bonsels böcker (med undantag för Biet Maja) på nazisternas bokbål år 1933- då de ansågs vara "otyska" och dessutom innehöll "erotiska passager".

Jag har inte läst boken om det lilla biet men det känns som om det vore dags. En ny och vacker utgåva med de ursprungliga illustrationerna (av Waltraud och Ottmar Frick) kom ut i samband med 100-årsjubiléet (DVA förlag) DVA = Deutsche Verlags-Anstalt.

En älskad barnbok fyller 90 år

Det är 90 år sedan Margery Williams' " The Velveteen Rabbit" kom ut- till stor glädje för främst barn men också för vuxna. Den har ständigt tryckts upp i nya upplagor/utgåvor- men den senaste svenska versionen är från 1984 och jag tror inte att den går att få tag på annat än antikvariskt, tyvärr.

"Sammetskaninen" handlar om en liten pojke och hans leksak - en mjuk sammetskanin- en julklapp som pojken först ratar för något mera spännande i hans värld (det råkar vara en porslinshund)- men så förläggs hunden och i all hast plockas kaninen fram som ersättning och så uppstår varm och innerlig kärlek och kaninen blir levande.

"When a child loves you for a long, long time, not just to play with, but REALLY loves you, then you become Real."
"Does it hurt?" asked the Rabbit.
"Sometimes," said the Skin Horse, for he was always truthful. "When you are Real you don't mind being hurt."
"Does it happen all at once, like being wound up," he asked, "or bit by bit?"
"It doesn't happen all at once," said the Skin Horse. "You become. It takes a long time. That's why it doesn't often happen to people who break easily, or have sharp edges, or who have to be carefully kept. Generally, by the time you are Real, most of your hair has been loved off and your eyes drop out and you get loose in the joints and very shabby. But these things don't matter at all, because once you are Real you can't be ugly, except to people who don't understand."

Boken i sin helhet går att läsa här (på engelska).

Minns någon de här?

De fina gamla barnböckerna med de "guldspräckliga" ryggarna och så faktaserien. Boken om "Hur jag ser ut inuti" minns jag att jag var mycket intresserad av som barn- den blev läst från pärm till pärm många gånger om. Jag hade nog flera böcker i den här serien men de har kommit bort under årens lopp- dessa fyra kvarvarande skatter vårdar jag ömt.

Förlaget? Folket i Bild.

Nero Corleone och flera bästsäljande barnböcker

Jag har roat mig med att kolla vad som säljer bäst i Europa just nu (det vill säga Tyskland, England och Frankrike). I Tyskland går det mycket bra för katten Nero Corleone- och detta är en uppföljare till en tidigare bok om samma katt. Nero Corleone är alltså från Italien- och han har blivit transporterad därifrån av en tysk familj som hittat honom under en semester. Nu bor Nero Corleone i Köln men han längtar tillbaks och så... ja- titeln avslöjar handlingen. Nero Corleone återvänder.

Elke Heidenreich är en känd barnboksförfattarinna- och hennes första bok om katten Nero Corleone finns faktiskt att läsa i svensk översättning. (Utgiven av Brombergs förlag).

I Frankrike är de här rävarna populära-visst ser omslaget lockande ut? Boken är från början skriven på italienska (tror jag)- en söt och rar berättelse verkar det att vara.

I England gillar man den här häxboken- kanske inte så konstigt för Julia Donaldson har skrivit mängder av barnböcker (och är storsäljande här i Sverige också med bl a böckerna om Gruffalon.)

När man ser de här vackra böckerna längtar man riktigt efter ett par barnbarn att läsa högt för!

Jag hoppas att det kommer svenska översättningar (Julia Donaldsons bok är väl ett ganska säkert kort).

The Tale of Beatrix Potter a biography by Margaret Lane

Foto: Beatrix med modern (som många tyckte liknade drottning Victoria) (Wikipedia).

Sällan har jag läst en så välskriven och intressant biografi som den som Margaret Lane har åstadkommit om barnboksförfattarinnan Beatrix Potter. Boken kom ut 1946 och den har reviderats 1985 (jag har den gamla versionen). Många foton och bilder förgyller läsningen.

Hill Top Farm- Beatrix Potter's "vattenhål". (Fotot från Wikipedia)

Beatrix Potter föddes i London år 1866 och hon växte upp i ett välbärgat hem. Margaret Lane beskriver hur den lilla Beatrix fick tillbringa största delen av sina dagar ensam- allt var inrutat och det måste ha varit fruktansvärt tråkigt för ett barn. "Prick klockan ett varje dag serverades hon en liten kotlett och till efterätt blev det vanligen en portion rispudding. ". Allt avåts i ensamhet i det egna rummet. Det enda som bröt av monotonin var resorna till Skottland varje sommar- då fick Beatrix (och så småningom hennes lillebror Bertram) smaka på friheten och naturen. Här kom hon i kontakt med djur och växter av alla de slag. Med till hemmet i London smugglades sedan allehanda "troféer" (paddor, skalbaggar, döda fåglar, ormskinn.....). Barnen började att teckna av sina fynd (Bertram blev så småningom konstnär) och till och med en gammal tryckpress hittade de och fick fart på.

Beatrix bodde kvar på Bolton Gardens i London och åren gick- föräldrarna hade sällan gäster och det var ett ensamt liv. Bertram hade flyttat hemifrån. Som barn hade hon haft en guvernant, Miss Carter, som hon var mycket fäst vid. Miss Carter hade nu blivit Mrs Moore och fått ett par barn. Så började Beatrix skriva brev med berättelser och illustrationer till barnen- det första brevet fick den lille Noël Carter:

"My dear Noël

I don't know what to write to you , so I shall tell you a story about four little rabbits, whose names were Flopsy, Mopsy, Cottontail and Peter. They lived with their Mother in a sand bank under the root of a big fir tree. "Now, my dears" said old Mrs Bunny, " you may go into the field or down the lane, but don't go into Mr McGregor's garden....."

Så var historien om Peter Rabbit född. Flera berättelser följde och de mottogs alltid extatiskt av de "utvalda" barnen. Nu tyckte Beatrix att hon kunde försöka få "Peter Rabbit" utgiven. och hon skrev till förläggarna "Frederick Warne & Co". Det blev många turer innan det äntligen "blev till något"- men boken kom ut- och den sålde bra. Det blev flera böcker och nu började de produktiva åren för Beatrix Potter.

Vägen till självständighet kom att bli mycket lång för författarinnan- hennes föräldrar stretade emot och ville inte släppa taget. För de första egna pengarna köpte dock Beatrix "Hill Top Farm" i Lake District- det kom att bli hennes oas under många år. Hon förälskade sig i Norman Warne (som tillhörde förläggarfamiljen)- då var hon nära 40 år och hon längtade efter att bilda eget. Föräldrarna ville inte ge sin välsignelse men det blev förlovning ändå. Det är därför så tragiskt att läsa att Norman dog strax efteråt i perniciös anemi. Stackars Beatrix!

På något äldre dar med maken William Heelis. (fotot från Wikipedia)

På Hill Top Farm lärde sig Beatrix att sköta ett jordbruk , visserligen med hjälp, men dock. Hon höll sig med djur av alla de slag och hon tecknade, målade och skrev. Hennes böcker började bli översatta på främmande språk. Riktigt roligt är det att läsa om de franska översättningsproblemen vad skulle man kalla Peter Rabbit på franska? och hur skulle det bli med Flopsy, Mopsy etc- den franska översättaren, Mademoiselle Ballon , lyckades hitta lösningar: "Flopsaut, Trotsaut, Queue-de-Coton et Pierre Lapin. Beatrix blev mycket nöjd och sa " I like the French translations, it is like reading someone else's work- refreshing."

År 1913 träffade Beatrix Potter sin blivande make, William Heelis . Föräldrarna trilskades i vanlig ordning men den 15 oktober samma år ägde bröllopet rum. Det blev ett lyckligt äktenskap. Nu avtog produktiviteten vad gällde författandet och Beatrix ägnade sig åt sitt nya liv som hustru och lantbrukare.

Mrs Heelis förunnades ett långt liv- hon dog den 22 december 1943. Då var hon sjuttiosju år gammal.

"She died as she had lived, as simply as possible, conscious of what she was doing, without fuss or regret. To the end she was aware of the beloved companion at her bedside, and she looked her last by daylight gazing as long as she was able on the spare wintry outline of the hills. "Sorrows of yesterday and to day and tomorrow"- did she remember her own words?- the vastness of the fells covers all with a mantle of peace."

Dessa härliga gamla böcker!

Äntligen har jag den- Margaret Lanes mycket prisade biografi om Beatrix Potter. Tryckt och publicerad ffg 1946. Mitt exemplar har tillhört en "M L Millington" och jag undrar vilka vägar denna bok har vandrat innan den hamnade på mitt läsbord. Fyra färgillustrationer och sexton svartvita dito stoltserar den här lilla dyrgripen med. (För mig är den en dyrgrip men i pengar är den så klart inte så högt värderad- det brukar gamla böcker sällan vara).


Denne stilige man är Beatrix Potters farfar. I boken finns också en kopia på ett originalbrev som så småningom kom att bli inledningen till berättelsen om "Peter Rabbit" . Hon växer med sidorna Beatrix Potter- och jag gläds åt hennes tilltagande styrka och framgångar. (Det var inte lätt att växa upp som enda dotter i ett strängt viktorianskt hem).

Beatrix Potter

Länge har jag haft Margaret Lanes biografi om Beatrix Potter (1866-1943) på min önskelista. Äntligen hittade jag ett begagnat exemplar och har slagit till. Under tiden läser jag om Miss Potter i Britt Dahlströms fina essäsamling "Bara om böcker" ( En bok för alla). Så här skriver Britt Dahlström: "Inget annat författarliv liknar hennes. En barndom så ensam och reglerad att det liknade en ödemark; föräldrar som visserligen var hyggliga men så självupptagna att de med dagens normer skulle riskerat fråntas vårdnaden om sina barn, ett senare lyckligt och stilla liv." Tydligen är Margaret Lanes biografi mycket välskriven och med "gammaldags stuk". Trots föräldrarnas ointresse (Beatrix hade en bror också) fanns det många glädjeämnen - somrarna tillbringade familjen i Skottland och där fick Beatrix och brodern Bertram ströva fritt i skog och mark- de var nyfikna och en gång kokte de en död räv för att få möjlighet att studera skelettet.... insekter och smådjur smugglades med till London vid säsongens slut. Guvernanten var förstående och vänlig- uppmuntrande.

För sina sparpengar lät Beatrix trycka upp historien om "Peter Rabbit" (Pelle kanin) och det gick mycket bra- nu fick hon egna inkomster och nya bekanta. (Föräldrarna bara surade). Beatrix kunde så småningom köpa en gård i Lake District. Vid 47 års ålder gifte hon sig med William Heelis och det blev ett lyckligt äktenskap. Nu väntar jag ivrigt på att få läsa mera om denna fascinerande kvinna!

Vackra barnböcker

Min släkt och familj växer- ytterligare en liten världsmedborgare anlände får någon vecka sedan- och jag tänker att jag nog måste börja sätta in mig lite mer i barnböckernas värld- nu har jag ganska många små barn att köpa bokpresenter till (ett kärt besvär). Lite inspiration fick jag i dagens Sydsvenska- två fina sidor i B-delen som handlar om "Tre afrikanska bilderboksskapare" HÄR kan man läsa mera.

Barnböcker i miniatyrformat

Beatrix Potter med sin hund.

De är så trevliga de här små böckerna i miniatyrformat- med små sagor berättade av den kända författarinnan Beatrix Potter.

Mr Jeremy Fisher är en groda och han gillar att äta fjärilssmörgåsar- och att fiska. Tyvärr har han inte så god fiskelycka- han får till slut bjuda sina vänner på rostade gräshoppor med nyckelpigesås... Boken är väldigt fint illustrerad.

Mina Beatrix-Potter -böcker är ganska gamla men säkert kan man hitta sådana här små bokhyllor än i dag.

Til lyst.....

Illustrationerna är så vackra. Jag minns att jag tyckte mycket om den här boken- men i fabeln om myran och gräshoppan tog jag alltid gräshoppans parti. Myran var så trist.....

Gamla barnböcker

" Min skattkammare" var nog en av de allra första barnböcker jag fick stifta bekantskap med- de var högläsningsböckerna par preference och jag tror att det finns tio delar allt som allt (men jag har bara sex av dem). Band nummer ett hade titeln "Rida rida ranka"- mitt exemplar kom ut 1951 och förlaget var Natur och Kultur. I förordet ställs frågan "Vart tar alla gamla barnböcker vägen? Frågan utvecklas så här: " Deras öde är i regel att i likhet med nallen och dockan älskas halvt ihjäl för att sedan obarmhärtigt slängas undan och kanske hamna ibland soporna. Men barnlitteraturen bör varken betraktas eller behandlas som något lika förgängligt som en leksak. Den rymmer, när den är som bäst, så mycket av äkta skönhet och omedelbar berättarglädje att den har- eller borde ha- sin givna plats också på de vuxnas hylla. " (Förordet skrevs av Annie Löfstedt och Barbro Svinhufvud.

Det finns gott om oerhört vackra illustrationer i de här böckerna- här till en dikt av Harriet Löwenhjelm. (Vaggvisa).

-

I band I finns många trevliga s k barnramsor från vitt skilda delar av världen (det är också därför den här boken är så sympatisk- den har inte bara Sverige som sitt fält ).

Har du sett att katten har skägg,

han har en så randiger kofta.

Han ligger och solar sig vid var vägg.

Han slickar små tassarna ofta. (från Sverige)

-

Vyssa, vyssa lillebror,

pappa vaktar får och kor,

mamma skakar apelns stam,

se då flyger drömmar fram,

vyssa lille bror! (från Tyskland)

Så är jag åter vid Erich Kästner.... en av mina allra mest slitna barnböcker är "Djurens konferens" den är i så dåligt skick att den knappt håller ihop. Den har varit mycket älskad och jag tror att det också beror på illustrationerna som är gjorda av Walter Trier.

Så småningom blev det också högläsning från HC Andersens sagor- min pappa hade alla banden och de har fina illustrationer (Vilhelm Pedersen), de också. Pappa läste gärna de allra hemskaste sagorna som t ex "Stor-Klas och Lill-Klas"- ibland blev det för mycket och läsningen fick avslutas på grund av "barnets hemska skrin" :-) Jag vet inte om jag tycker att just Stor-Klas och Lill-Klas är så lämplig för mycket små barn... men jag har ju överlevt, trots allt. "Elddonet" var däremot en favorit. (De där tre hundarna var ju spännande och en hade ögon som "Runde Taarn" .... det minns jag än.)


Nog är de fina, de här gamla böckerna......

Filmatiserad Enid Blyton

Jag råkade hitta den här filmen när jag fladdrade runt på nätet- funderar på om den kan "va nåt". Enid Blytons "fem-böcker" var väldigt populära under min barndom (jag läste dock inte så många själv)- och författarinnan själv verkar ha haft ett intressant liv. Hon skrev visst över 600 böcker!! Tala om att vara produktiv. Jag läser också att Enid var skilsmässobarn under en tid då detta inte var vanligt (början av 1900-talet). Som barn fick hon aldrig lov att ha husdjur vilket hon tydligen kompenserade sig för längre fram (hon hade ett helt menageri...).

-

Kanske slår jag till och skaffar den här filmen- Helena Bonham Carter brukar vara duktig.

Barn/ungdomsboksnostalgi.....

Någon gång på 60-talet läste jag Ella Wilckes böcker om Mona. Jag älskade denna sorgsna, tankfulla flicka som hade så enormt stark integritet. Den här trion var och är faktiskt fortfarande en favorit..... och jag är väldigt glad att jag inte gjort mig av med den.
-
Jag försökte nog att identifiera mig med Mona - men lyckades inte så bra- jag var alldeles för barnslig och hade inte gått igenom så svåra saker som Mona hade- men en förebild var hon. Nu sätter jag böckerna på hedersplats i hyllan.

Barnboksnostalgi- igen....

När jag städade bland mina hyllor i går hittade jag en bortglömd "skatt"- "Peters Jul- vers for börn af J. Krohn". Utgiven av Gyldendalske Boghandel-Nordisk forlag, Köbenhavn, 1950.

-

"Peters Jul" är en riktigt gammal barnklassiker från Danmark. Allt är på vers och det handlar om Peter som väntar på julen, upplever julen och också helgerna efter jul - med spänning och förväntan.

"Med risengröd begynder vi-

husk på, der er en mandel i!-

Og så skal gås vi have.

I gåsens ryg et flag skal stå,

og den har små manchetter på

og grankrans om sin mave."

-

Den här boken fick mig att minnas mycket från min barndom - och också min mammas berättelser om jular i Danmark....

"Danmark- H.C. Andersens hjemland- kan opvise en raekke smukke, aegte danske billedböger. Af disse er fire kommet til at stå alle danskes hjerte saerlig naer: Kaalunds "Fabler", "Peters Jul", "Flugten til Amerika" og "Molboerne". På hver sin måde avspejler de noget som vi gerne vil tro i saerlig grad er vort: medfölelse med alt levende, trangen til at glaede andre, det danske lune- givet i en form, der taler til og forstås af börn"

(från bokens baksida).

Vixxtoria har gjort ett mycket intressant inlägg om politiskt korrekta barnböcker- med nedslag i 70-talet. Jag har inte så stora erfarenheter av just 70-talets litteratur för barn men ett starkt minne finns kvar i min hjärna.

-

Någon gång under våren 1971 blev jag ombedd att sitta barnvakt för en treårig flicka. Kul, tänkte jag och såg fram emot en mysig kväll med Bröderna Grimms sagor- men inte sjutton blev det sagor! Jag blev i stället ombedd att läsa högt ur en bok som hade titeln "Sprätten satt på toaletten". Tala om kiss och bajs i kubik (men det brukar ju barn gilla- och även en del vuxna...) mycket samhällskritisk var boken också. Väldigt annorlunda jämfört med vad jag fick läst för mig som liten tös i Malmö på 50-talet. Jag måste erkänna att boken i fråga gjort ett outplånligt intryck på mig och jag undrar än idag hur det kändes att växa upp med en massa sådana böcker.

-

När jag googlade runt i cyberspace (eller vad det nu heter för något) hittade jag den här bloggsidan om toalettsprätten. Jag är själv ganska nöjd med att ha vuxit upp med Bröderna Grimm och HC Andersen......

Barnboksnostalgi

Edith Unnerstad skrev många barnböcker. De här två väcker många fina minnen.De har lästs och lästs om. Farmorsresan handlar om Pelle Göran som får åka till sin farmor i Skåne (nära Söderåsen) - hans mamma är sjuk och kan inte ta hand om honom. Det blir många spännande äventyr och många nya vänner för Pelle Göran. Han får en sommar som han aldrig kunde ha drömt om- (och får smaka sin första riktiga "spettekaga")....
-
Kastrullresan har gått som serie på TV- och den kommer säkert alltid att vara populär som barnbok- berättelsen om familjen Pip-Larsson med alla barnen (de flesta med namn från pjäser av Shakespeare- Desdemona, Miranda, Rosamunda och inte att förglömma "lilla O"....
-

The wind in the willows av Kenneth Grahame

För ett antal år sedan visade svensk TV utdrag ur "Det susar i säven" som boken heter på svenska- jag minns dock inte vem uppläsaren var. Nu har jag läst boken (på originalspråket -för på svenska fick jag inte tag på den).

-

Här får vi möta trevliga (ja, nästan alla djur i boken är trevliga) djur- råttan, mullvaden, grävlingen och uttern- och så paddan (som är den som är minst sympatisk- en riktig bortskämd herre är han- och med en alldeles för stor förkärlek för snabba transportmedel...) Huvudpersonerna är annars "rat" och "mole"- två vänner som är ute på äventyr under en stor del av boken.

-

Kenneth Grahame skrev boken för sin son Alastair (även kallad "Mouse") år 1908.

-

Boken handlar om äventyrets tjusning- men också om hur viktigt det är med "det egna" - ett eget litet hem- hur enkelt det vara månde- vi behöver alla en fast punkt, en plats att känna oss tillfreds- en plats där vi kan vara i fred från världens buller och bång. Allt detta illustrerar Grahame med sina underfundiga och varmt mänskliga djurporträtt.

-

Nog är den här naturbeskrivningen vacker....

" The pageant of the river bank had marched steadily along, unfolding itself in scene-pictures that succeeded each other in stately procession. Purple loosestrife arrived early, shaking luxuriant tangled locks along the edge of the mirror whence its own face laughed back at it. Willow-herb, tender and wistful, like a pink sunset cloud was not slow to follow. Comfrey, the purple hand-in-hand with the white crept forth to take its place in the line; and at last one morning the diffident and delaying dog-rose stepped delicately on the stage, and one knew, as if string music had announced it in stately chords that strayed into a gavotte, that June at last was here"

-

Efter sina äventyr (tillsammans med "rat" kommer så "mole" hem igen och konstaterar: "but it was good to think that he had this to come back to, this place which was all his own, these things which were so glad to see him again and could aways be counted upon for the same simple welcome"

-

Den här boken skulle jag gärna vilja ha med vackra färgillustrationer och i inbundet skick.

Kisse Videmiss

När jag rotade runt i bokhyllorna hittade jag en mycket gammal favoritbok- sliten (ryggen är fransig) - mycket älskad, mycket läst....

Här är inledningen:" Det var en gång en liten kissekatt som hette Videmiss. Och Videmiss hette han för att han var lika mjuk och len och grå som de där små videkissarna som man kan se tidigt om våren."

(Kisse Videmiss av Margaret Wise Brown i svensk översättning av Gösta Knutsson) Teckningar av Leonard Weisgard.