fredag 18 september 2009

Tiden går... filmen består




Lyran valde Hermann Hesse i Nobel-alfabetet- och jag satt och associerade- Steppenwolf... Steppenwolf- Born to be wild- Easy Rider.... kultfilmen över alla kultfilmer (och som jag kan se om och om igen). Vägen som ligger framför en... utan att man vet målet... det är färden i sig som är det viktiga.... en annan tid... ack ja.... här sitter jag och blir nostalgisk i vanlig ordning (även om filmen har ett väldigt taskigt slut).

3 kommentarer:

Søren sa...

Slutningen er det eneste jeg kan huske fra filmen. Men soundtracket har jeg hørt en million gange :-)

Ingrid sa...

Slutet är väldigt hemskt och sorgligt- men kanske minns du scenen i början när Peter Fondas rollkaraktär kastar bort sitt armbandsur... (det är en scen som gjorde stort intryck på många av min generation, tror jag).

Søren sa...

Jeg husker det ikke rigtigt. Jeg har ikke set filmen i 20 år. Men måske er det derfor jeg ikke går med armbåndsur? Jeg vidste det bare ikke :-)