"Jag har ingen bild av mig själv. När jag betraktar min barndom ser jag endast mina reaktioner. Jag vet inte hur jag var, hur min karaktär såg ut. Det finns i mitt liv endast ögonblick som gett mig en chock."
-
Orden är författarinnans. Nathalie Sarraute föddes som Natalia/Natacha Tcherniak i Ivanovo i det forna Ryssland. Hennes föräldrar skilde sig- pappan flyttade till Frankrike och för Nathalie kom detta att innebära resor fram och tillbaka mellan dessa två länder- fram till 1909- då fick hon stanna kvar hos sin pappa i Paris.
-
Den här barndomsskildringen är skriven på ett annorlunda sätt- i brottstycken- viktiga incidenter i Nathalies liv belyses med "strålkastare". Hon faller också in i historien från nutid och kommenterar med den vuxnes tankar.
-
Jag tycker mycket om den här boken- och jag minns att min mamma och jag läste den tillsammans när den kom ut. Mamma var då betydligt mera begeistrad än vad jag var- "precis så här minns man barndomen" sa hon. Jag kunde inte riktigt ta till mig författarinnans stil- men nu känns det annorlunda. Jag känner så för den lilla Nathalie som får slitas mellan sina föräldrar (både mamman och pappas skaffade nya partners). Hur hon måste tampas med en inte alltför omtänksam styvmor och en väldigt egocentrisk biologisk mamma. Det som riktigt berör mig är berättelsen om Nathalies nallebjörn- den älskade, slitna, gamla....
-
" Då jag kommer in i mitt rum, redan innan jag har lagt ifrån mig skolväskan, ser jag att min nalle Michka som jag lämnat liggande på sängen.... han är mjukare och skönare än han någonsin varit, när det är kallt täcker jag över honom ända till hakan med en stickad fyrkant så man bara ser hans gula, silkeslena huvud, hans mjuka öron, nosens utnötta svarta trådar, hans blanka, alltid lika livliga ögon... han är borta... men var är han? ----
-
Nallen hade Natalies lilla halvsyster Lili rivit sönder....och han blev bortkastad.
-
"Jag rusar tillbaka på mitt rum, kastar mig på sängen och gråter så att hjärtat vill brista....
- Aldrig har du hatat någon som du då hatade Lili.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar