De sista entusiasterna

MacDiarmid memorial nära Langholm, Skottland (lånat foto).

"Let the lesson be- to be yersel's and to mak' that worth bein"


Det var väl det vi var, min väninna Susan och jag. I e-postens tid skrev vi gigantiska brev till varandra- och Susan's långa brev håller jag på att sortera just nu. Det är en korrespondens som sträcker sig över mer än trettio år. All kommunikation upphörde den 1 december år 2009- då somnade Susan in på ett sjukhus i Dublin efter en lång och tapper kamp mot sin cancersjukdom. Jag har inte orkat ta tag i hennes brev förrän nu, brev som ofta innehåller både tidningsurklipp och nedskrivna favoritdikter. Vi var båda obotliga romantiker.... Jag saknar hennes optimism och hennes aldrig falnande tro på en bättre framtid. Inga flera brev med så spretig handstil och så överfyllda sidor kommer någonsin att landa i min brevlåda . Därför vårdar jag min brevskatt ömt och läser stora delar av min egen och Susans livs historia i långsam takt.

Hugh MacDiarmid (1892-1978) var en favoritpoet och här är ett utdrag ur en av hans dikter:

And again the wind came
Blowing me afar
In fair fantastic fires,
-Ives and irises invading
The upland garths of ivory;
Queen daisies growing
In the tall red grass
By pools of perfect peace;
And bluebells tossing
In transparent fields;
And silver airs
Lifting the crystal sources in dim hills
And swinging them far out like bells of glass
Pealing pellucidly
And quivering in faery flights of chimes;
Shivers of wings bewildered
In alleys of virgin dream;
Floral dances and revels of radiance
Whirling in stainless sanctuaries;
And eyes of Seraphim,
Shining like sunbeams on eternal ice,
Lifted toward the unexplored Summits of Paradise.

Skymningsdikter....Grain av John Glenday

“Poetry, for me, is all about questions, and nothing to do with answers.” John Glenday

Jag läste om John Glenday och hans poesi någonstans (och nu har jag glömt var)-och köpte diktsamlingen "Grain" utgiven på Picador förlag 2009. The Guardian har en recension, som jag länkar till här.

-

Glendays dikter är svävande- de rör sig på ett plan mellan dröm och verklighet- nutid och dåtid- liv och död.... ljus och mörker... ett skymningsland kanske.....förtrollande är de...

The River

-

This is my formula for the fall of things:

we come to a river we always knew we'd have to cross.

It ferries the twilight down through fieldworks

-

of corn and half-blown sunflowers.

The only sounds, one lost cicada calling to itself

and the piping of a bird that will never have a name.

-

Now tell me there is a pause

where we know there should be an end:

then tell me you too imagined it this way

-

with our shadows never quite touching the river

and the river never quite touching the sea.

Nyfiken på Muriel Spark

För många år sedan läste jag "The Prime of Miss Jean Brodie" och ett par andra böcker också av Muriel Spark. Jag vill minnas att jag tyckte bra om hennes sätt att skriva. "The Prime of Miss Jean Brodie" har filmatiserats.

-

Jag såg att det finns en nyutkommen biografi om författarinnan ute nu- och jag har faktiskt köpt den från Amazon för jag ville stilla min nyfikenhet något. Vem var hon egentligen denna Mrs Spark? Jag känner för att läsa om och finna "nya" böcker av Spark också.

Ett spännande liv tycks hon ha haft i alla fall. Jag läser på insidan av omslaget på biografin att hon som nittonårig lämnade Skottland för att gifta sig i dåvarande Rhodesia. Hon flydde tillbaka till England på ett trupptransportskepp år 1944- år 1954 konverterade hon till katolicismen.

-

Andra kända böcker av henne är "The Bachelors", "Memento Mori" och "The Ballad of Peckham Rye". Hon bodde i New York, Rom och slutligen - de sista åren- i Toscana. Där dog hon år 2006.