Stalins kossor av Sofi Oksanen

I Lyrans resa runt jordklotet har jag börjat i öster.... och först ut blev Sofi Oksanens bok "Stalins kossor". Det är en lång historia- kanske något lite för lång i mitt tycke. Den första delen av boken handlar mest om huvudpersonens ätstörningar och jag måste erkänna att jag tycker att det blir lite väl mycket av just den varan.
-
Sedan tar det sig- och jag dras in i berättelsen om den unga kvinnan som söker sitt jag, sin identitet. Anna, som hon heter, slits mellan två kulturer- två länder- Finland och Estland.
-
Jag tycker att det är främst i skildringen av ett okänt Estland som Oksanen är mästerlig. Hon skriver om ett folk som fått utstå svåra lidanden. Skräcken för deportation (till Sibirien) och vad denna skräck gör med människor (jag tänker på en film av Fassbinder "Angst frisst die Seele aus") . Hur lever man när man känner sig som främling i det som ska vara ens hemland (Finland)? Hur blir man accepterad för den man är?
-
"Stalins kossor" lämnar mig inte oberörd och tankarna mal långt efter det att jag slutat läsa. Sofi Oksanen är en författare jag vill läsa mera av.

Memento mori- eller Everyman av Philip Roth

(Memento Mori är också titeln på en bok av Muriel Spark)

-

Lyrans jorden-runt-resa har nu tagit mig till Nord-Amerika och Philip Roth. Mitt val av bok för oktober månad är "Everyman". Titeln baserar sig på "den gamla historien om Envar".

-

Jag har mig veterligen inte läst något av Philip Roth tidigare och jag är mycket imponerad av boken.

-

Roth börjar med slutet- vi stiger in i berättelsen via huvudpersonens begravning. De förväntade "begravningsgästerna" är närvarande- så tar dottern till orda och jag känner att jag vill citera: " There's nothing more we can do. Dad. There's no remaking reality. Just take it as it comes. Hold your ground and take it as it comes"

-

Boken snirklar sig sedan genom huvudpersonens (envars) liv - och vi kan ställa oss många frågor när vi följer raderna- "Hur blev jag den jag blev"? "Är det så jag ville ha det?" Roth får oss att inse hela vår mänskliga skröplighet- både till kropp och själ. Jag tycker att "Everyman" är ett litet mästerverk.

-

"He never thought of himself as anything more than an average human being"

-

"My God, he thought, the man I once was! The life that surrounded me! No "otherness" to be felt anywhere! Once upon a time I was a full human being."

-

"Old age isn't a battle; old age is a massacre"

-

"Everyman" har fått mig intresserad av Roth som författare och jag har tänkt läsa några böcker till ur hans digra produktion.

Översten får inga brev

Jag har alltid haft lite svårt för latin-amerikansk skönlitteratur (inte för lyriken). Gabriel García Márquez är inget undantag (även om jag har läst "Hundra år av ensamhet" och jag kan inte säga att jag ogillade den- men någon favoritförfattare blir han inte för mig). Det blir han inte efter läsningen av "Översten får inga brev" heller.

-

Det är fattigdom, elände, svält, korruption, militärer. Översten väntar på brevet som aldrig kommer- brevet med uppgift om hans pension. Under tiden måste han försöka bevara sin värdighet som människa- det enda han äger av värde är sin stridstupp.

-

"Det var oktober. En morgon svår att komma tillrätta med, också för en man som översten, som dock hade överlevt så många morgnar av det här slaget. I femtisex år- alltsedan det senaste inbördeskriget slutade- hade han inte gjort annat än väntat. Oktober var en av de få saker som kom."

-

"Strax efter sju ringde biografcensurens klockor i tornet. Fader Angel använde detta medel för att sprida kännedom om filmens moraliska halt i överensstämmelse med den klassificerade lista han mottog per post en gång i månaden. Överstens hustru räknade tolv slag.

- Skadlig för alla, sa hon. Det är väl ett år nu som filmerna har varit skadliga för alla."

-

"För européerna är Sydamerika en mustaschprydd person med gitarr och revolver, sa läkaren skrattande över tidningen. De fattar inte problemet."

-

Boken slutar - precis som den börjar- det finns egentligen inte mycket hopp.

Tant Theodora av Patrick White- Jorden runt på åtta böcker

"Hon tänkte på hur snäva de gränser var inom vilka en mänsklig varelse kan tala och bli förstådd av sin närmaste själsfrände, på hur snart man når den individuella erfarenhetens avskilda land, där ingen följeslagares fotsteg någonsin hörs".

-

Inledningen som jag tycker beskriver den gåtfulla Theodora så väl....

-

Jag har läst ut min valda bok i Lyrans utmaning- jorden runt på åtta böcker- Oceanien.

-

Boken är indelad i tre sektioner- alla spelar de olika roller som förklaring till den komplicerade kvinna som är bokens Theodora. Det här är ingen lättläst bok- det visade sig vara alldeles riktigt det som Anders Norborg skrev i sin recension på insidan av mitt lånade exemplar "såväl komposition som berättarnivå ställer vissa krav på läsaren". Detta gäller kanske främst den andra delen av boken.

-

Sektion ett handlar mest om Theodora som ung- hemma på "Meroë" - den "kexfärgade" egendomen där huset dessutom är "platt som ett kex"

Beskrivningen av Theodoras barndom är fylld av symbolik, som här t ex: "Mot kinden kände hon rosors lena kött. De var lenare än ansikten. Och mer betvingande. Rosorna slumrade och drev under hennes hud. "Theodora, jag förbjuder dig att röra rosorna" sa Mrs Goodman. "Det gör jag inte", ropade Theodora. "Eller bara lite. En del av dem är dåliga". Och det var de. Det fanns en liten blek larv hoprullad i rosens hjärta."

Själv tänker jag på William Blakes dikt:

O Rose, thou art sick!
The Invisible worm,
That flies in the night,
In the howling storm,

-
Has found out thy bed
Of Crimson joy;
And his dark secret love
Does thy life destroy.
-

Den "osynliga larven" har redan börjat gräva i Theodoras inre...

-

Jag tycker mycket om språket i den här sektionen av boken- "Om man kunde förstå böckernas ord, namnen, så sjöng namnen, och man kunde röra vid det bruna fuktiga papperer med händerna"- Jag tycker att alla sinnen aktiveras när man läser..... dofter, färger beskrivs på ett så ingående sätt. Varje ord väger tungt. Dessutom vill man gå in i handlingen och ta stryptag på den rent ut sagt djävulskt elaka mamman- det är omöjligt att inte bli mycket berörd.

-

Bokens andra del är svårläst- jag har sett att några personer liknar den vid "modern jazz" i skriftform- det tycker jag är en alldeles utmärkt beskrivning. "Hädanefter vandrar vi splittrade i myriader fragment".... (Henry Miller). Verkligheten löses upp- vad händer egentligen? Äger handlingen enbart rum i Theodoras eget huvud - eller blandas allt ? Ibland är det svårt att få grepp om detta. "Det var nu uppenbart att klockorna visade en annan tid. Svärd och förfäder med flätor hängde på de mörka väggarna och ett stort landskap av kupoler som nästan var fördunklat av sot. Från helgonens vrå kunde hon höra ackompanjemanget av guld och silver. Heliga ansikten stirrade med ett enda gemensamt ansiktsuttryck ovanför en skiftande rubin". Det hela är en symfoni av intryck och röster och händelser.

-

Slutet är sorgligt- och det är oundvikligt att boken får ett sorgligt slut. Theodora förlorar allt mera kontakten med verkligheten. Igen blir jag så oerhört tagen av språket... det är helt mästerligt...

"Majs trumpetade genom hela mellersta Amerika. De fylliga, gula, väldiga tonerna pressade sig tätt intill den svällande himlen. Det fanns hela tunnland av tid då majsen trumpetade som inför yttersta dagen. Den hade fångat upp och svalt alla teman, vare sig det var hamrande järn eller mer raffinerat, antydande stål eller bräckliga mänskliga vasstrån. Tåget klagade inne i majsens rörelse. Tåget klagade över hur snopet det är med avstånd som inte ger sig. Inte ger sig. Avstånden trumpetade av majs".

-

"Tant Theodora" är en bok som jag helt klart aldrig kommer att glömma. Jag är mycket gripen av hela handlingen och boken har väckt och väcker många tankar i mig.

-

Jag hittade den här länken - det är en trädgårdsblogg som ger flera intressanta funderingar om "Tant Theodora."

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)

Jag lyckades hitta och låna hem "Tant Theodora" av Patrick White. Jag har börjat läsa redan- efter cirka 70 sidor är jag helt nöjd med mitt val. Visserligen varnas man av en recension på insidan : " Den tillhör kanske den något mera svårtillgängliga delen av Whites produktion" och "såväl komposition som berättarnivå ställer vissa krav på läsaren". Boken är indelas i tre delar. Den första delen är i alla fall inte alltför komplicerad men det kan ju bli värre. Vi får se. I vilket fall som helst kommer jag att läsa ut boken för huvudpersonen fascinerar mig.

-

Tack till Lyran som har inspirerat till denna läsning!

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)- nedslag i Kina

Lyran har bjudit in till en jorden-runt-resa. Under juli månad var resans mål Asien - och jag valde att läsa en bok av Haruki Murakami (Norwegian Wood). Asien är stort.... och Kina pockar på uppmärksamhet. I går kväll fick jag ett ryck och började leta efter "mitt Kina" i bokhyllorna. För tillfället läser jag "The Long March" av Sun Shuyun (boken syns längs fram i mitten på fotot). Sun Shuyun försöker i sin bok att slå hål på alla myter om den långa marschen-och hon "går med" i marschen själv - fast över 70 år senare. Hon hittar "ännu levande" män och kvinnor som deltog och pratar med dem. Det är en välskriven bok- Sun Shuyun närmar sig sina intervjuobjekt med stor respekt, objektivitet och medkänsla.

-

När jag läser "The Long March" väcks mitt intresse för klassikern "Röd stjärna över Kina" av Edgar Snow. Den finns i bokhyllan (men den var min pappas och jag har aldrig läst den... det skäms jag faktiskt lite för...

-

Soul Mountain av Gao Xingjian har jag "på gång"- den kräver tid ... språket är vackert... jag tycker om beskrivningarna av naturen... väldigt poetiskt.....boken passar en lyrikälskare ....

-

För ett antal år sedan lärde jag mig grunderna i akupunktur- (jag kan "sticka" - och klarar i alla fall av lite till husbehov). Från min akupunkturhylla hämtar jag Arnie Lades "Acupuncture- Images and Functions. Kineserna har mycket vackra namn på många akupunkturpunkter- och också mycket talande namn på mag-meridianen finns t ex "Stomach-36"- som kallas "Foot three miles"- belägen på benet- sticker man här orkar man gå extra långt! (men punkten har också andra funktioner).

-

Taoistiskt tänkande intresserar mig- liksom zenbuddhism. Mitt exemplar av "The book of Chuang Tzu" har jag läst ganska flitigt i. Den har jag på min "favorithylla" bredvid min säng. Teachings of Zen- i översättning av Thomas Cleary finns också där- men zen är komplicerat och ibland känns det övermäktigt för min västerlänska och (annars också för den delen) begränsade hjärna.

-

Historia så- Bamber Gascoignes bok om Kejsare, dynastier och konstskatter tillhörde också min pappa- den är både vackert illustrerad och lättläst för att vara facklitteratur.

-

Ola Wong har skrivit om det moderna Kina- nog så intressant!

-

"Rosy cheeks fade, twilight draws near

The cold light dims and dusk arrives

Forget your sorrows, calm your thoughts

And hear my song:"The Weary Road" (Bao Zhao, Northern Wei Dynasty)- hämtat från The little book of Chinese Proverbs.

-

Kina är ett stort land- det är gåtfullt och det är ett land som kommer att bli mäktigare för varje år som går. Vi gör klokt i att lära oss mera om dess folk, dess tänkande och dess historia.

Norwegian Wood av Haruki Murakami

Min resa till Asien börjar med Haruki Murakamis "Norwegian Wood". Murakami har jag tidigare läst ett par böcker av (dock inte "Kafka på Stranden"- men jag har skaffat den och tänker läsa den så snart jag kan).

-

"Norwegian Wood" handlar om kärlek och saknad- sökandet efter lycka... det är en vemodig och vacker bok. En man ser tillbaka på sin ungdom. "Alla de där stunderna som aldrig skulle komma tillbaka, alla människor som hade dött eller försvunnit, alla känslor jag aldrig skulle få uppleva igen."

-

Det är sent 60-tal och Toru (huvudpersonen) har precis skrivit in sig vid universitetet. Tiderna är oroliga- i Japan som i resten av världen protesteras det mot "den gamla ordningen". Toru slits mellan två kvinnor- Naoko - den sköra och komplicerade - och Midori den glada och extroverta. Romanen skildrar Torus väg till "uppvaknande", hans sökande efter sin identitet, om man så vill. Det är en lång resa- svår och omvälvande. En barndomsväns självmord på sin 17-årsdag finns hela tiden i bakgrunden och Naokos tragiska öde kan anas från början. Vem ska vi vara lojala mot? De levande eller de döda? Den frågan tycker jag bränner i boken också.

-

Naoko klarar inte av livet och måste läggas in på ett sanatorium- en sluten värld- skildringen från denna värld får mig lite att tänka på (precis som andra som har recenserat boken) Thomas Mann och hans "Bergtagen". Toru har också denna bok med i bagaget när han far för att hälsa på Naoko.

-

"I matsalen satt ett tjugotal människor. Några få nya middagsgäster anlände medan vi åt, men några försvann också. Bortsett från att folk här var äldre, såg det ut ungefär som i matsalen på mitt studenthem. Det som var annorlunda var det faktum att alla talade på samma sätt."

-

"Norwegian Wood" är en bok som väcker ett stort vemod hos mig ... jag är så gott som jämngammal med Murakami-

-

""Alla de där stunderna som aldrig skulle komma tillbaka, alla människor som hade dött eller försvunnit, alla känslor jag aldrig skulle få uppleva igen."

Suad Amiry : Sharon and My Mother-in-Law

Suad Amiry har samlat e-mails och dagboksanteckningar under över 20 år- och det har blivit till en berättelse om det palestinska folkets levnadsvillkor. Jag kan bara säga med tre ord: Mycket nyttig läsning.

-

Det är otroligt svårt att ens föreställa sig hur det skulle kännas att leva i ett land som man känner är ens eget- men som styrs av främmande makt. Oro och rädsla är de dagliga ingredienserna- liksom oändlig väntan- på diverse "papper"- vid check-points, vid kassorna i mataffären- för att inte tala om väntan på att alla dessa utegångsförbud ska hävas.

-

Trots allt skriver Amiry med mycken humor - (otroligt vad humor kan göra mycket för att underlätta svåra situationer)- speciellt dråpligt tycker jag det är att läsa historien om hunden Nura och hennes (det är en hon) "Jerusalemspass" som hon får eftersom hon råkar vara född i just Jerusalem (och Suad Amiry är mycket avundsjuk på sin hund för detta speciella privilegium).

-

Här ett utdrag- detta tilldrar sig hos veterinären.

" Do you have a photograph?"

"My photography? Or Nura's?" I was hoping it would work.

"Nura's, "answered Dr. Tamar.

Neither Nura nor Dr Yamar realized how damn serious I was about replacing Nura's photograph with mine. I don't think either of them knew how difficult or impossible it is for Palestinians to acquire a Jerusalem ID, let alone a Jerusalem passport. I was thinking of my Jerusalemite friend Nazmi Jubeh, whose wife, Haifa, had spent sixteen years waiting for her Jerusalem ID:"

Herta Müller- Hjärtdjur

Jag har haft förmånen att växa upp i ett land där yttrandefrihet och demokrati tas för givet. Vi har inte drabbats av krig på över 200 år- vi lever i vår egen lilla avkrok av världen och det är alldeles för lätt att avskärma sig-låta bubblan sluta sig kring oss.

-

Rumänien har gått igenom krig, gränstvister, svält- den ena diktaturen har följts av den andra- och mellan 1965 och 1989 härskade Ceaucescu- den värste tyrannen av dem alla.

-

Herta Müllers Rumänien är ett land fyllt av skräck, våld, angiveri- det är svart och hopplösheten ligger som ett kvävande täcke över allt och alla. "Hjärtdjur" är skriven på ett mycket poetiskt språk- ett språk med mycken symbolik (och understundom kräver det en del möda att förstå- i vart fall för mig)- detta är en bok som jag kommer att läsa om- för att hitta nya tankar och nya infallsvinklar. (Den omläsningen gör jag mycket gärna).

-

Romanens ego är en kvinna utan namn, student- hon bor i "en liten kvadrat till rum, ett fönster, sex flickor, sex sängar, under varje säng en resväska----" i rummet hör och ser högtalarna allt vad som görs.

-

I fabrikerna tillverkar de tvångsförlyttade bönderna "trämeloner och plåtfår.

"De var hemmastadda med sin rädsla. Fabriken, bodegan, affärerna och bostadsområdena, järnvägshallarna och tågresorna med vete-, solros- och majsfält höll uppsikt. Spårvagnarna, sjukhusen, kyrkogårdarna. Väggarna och den öppna himlen. Och om det ändå hände, som så ofta, att fyllan blev oförsiktig, var det väggarnas och takens eller den öppna himlens fel, snarare än den mänskliga hjärnans avsikt."

-

Lola- studentskan som inte orkar med sitt liv längre hänger sig i garderoben- det som följer är helt absurt- som bara livet i en diktatur kan vara (föreställer jag mig) "Två dagar senare uteslöts den hängda Lola ur partiet och skrevs ut från högskolan klockan fyra i den stora aulan. Ett hundratal människor var närvarande. Någon stod i talarstolen och sade: Hon har lurat oss alla, hon förtjänar inte att vara studentska i vårt land och medlem i vårt parti. Alla applåderade."

-

Vännerna Edgar, Georg och Kurt tillhör liksom berättarjaget den tyska minoriteten- de gömmer anteckningsböcker i en sommarstuga- samtliga blir intagna till förhör- när de brevväxlar måste de använda sig av kodord. "I en diktatur kan det inte finnas städer, eftersom allt är smått när det är bevakat". Av de tre vännerna överlever bara Edgar.

-

"Hjärtdjur" kan inte lämna någon läsare oberörd. Själv får jag mycket svårt att andas- det blir trångt i hjärttrakten. Det går inte att värja sig för orden som strömmar från sidorna- orden som så obarmhärtigt skildrar diktaturens alla fasor. "Hjärtdjur" är en av mina starkatste läsupplevelser- någonsin.

Rumänien

Jag har kommit en bra bit in i "Hjärtdjur" av Herta Müller. Boken kommer att bli utläst snart och den ger mersmak så jag har beställt ytterligare en bok av Müller från AdLibris.
-
Jag läser samtidigt i Misha Glennys bok "The Balkans" (mycket bra bok!) om Rumäniens historia. Efter att ha yttrat sig MOT Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakinen 1968 (och det gjorde att han vann en hel del poäng i väst) drogs Ceausescu mot Nord-Korea, Folkrepubliken Kina och Nord-Vietnam (Ceausescu beökte dessa länder 1971 tillsammans med sin hustru Elena). Han verkar ha drabbats av storhetsvansinne efter detta och han formulerade ihop "de 17 teserna". Jag citerar Glenny: "The theses shocked the generation of Romanian writers and artists who had eagerly exploited the liberal atmosphere of the 1960s.-- The theses were indubitable a call to place art in the service of the Party." Etniska minoriteter började förföljas. Den hemliga polisen "Securitate" fick ökad makt. (Ett exempel som ges är att innehavet av en skrivmaskin skulle registeraras hos hemliga polisen).
-
År 1987 började det dock dra ihop sig till svanesång för den rumänske diktatorn- Gorbachev lät förstå att han inte gillade Ceausescus politik- och år 1989 började upproren (med start i Timisoara) som ledde till slutet på denna fruktansvärda epok i Rumäniens historia. Det ligger något mycket symboliskt i att diktatorn och hans hustru blev avrättade på juldagen samma år.
-
Rumäniens historia är fylld av stort lidande. Min respekt för författare som orkar skriva under sådana hemska förhållanden är enorm.

Jag är på resa i Rumänien.....

Förutom de två avbildade böckerna har jag Michael Palins bok om "New Europe" bredvid mig.... Det blir valda delar ur samtliga - och allt detta för att jag bättre vill kunna förstå Herta Müller och hennes värld.
-
Balkan-halvön har alltid varit en krutdurk- en mycket svår del av Europa att hantera för vem det vara må (som vill bestämma).

Robert Kaplan är amerikan och Misha Glenny är engelsman (precis som Palin)- så de ser naturligtvis länderna med blicken från väster- trots det tycker jag att alla dessa böcker verkar vara både seriösa och välskrivna. Det är en stor konst att kunna skriva historia så att det är källtroget och inte minst av allt- njutbart för läsaren. Peter Englund behärskar denna konst (Herman Lindqvist gör det inte).

Omläsning av Balkan-trilogin av Olivia Manning står näst på tur.

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)

Det får bli ett ungdomsporträtt på husdjuret för att illustrera min resa runt jorden med litteraturens hjälp (lite långsökt men man kan kanske säga att vovven har försökt att gräva sig ner till Kina på bilden- så reslysten är nog han också....)

-

Bokval.......

I maj väljer jag "Hjärtdjur" av Herta Müller.

Juni... "Sharon och min svärmor" av Suad Amiry

Juli: "Ensam människas bibel" av Gao Xingjian

Augusti: "Tant Theodora" av Patrick White

September: "Om natten i Chile" av Roberto Bolaño

Oktober: "Envar" av Philip Roth

November: "Allt går sönder" av Chinua Achebe och Min sons historia av Nadime Gordimer

-

December står jag över. "Blindheten" av Saramango har jag läst och den tyckte jag inte om. "Mrs Dalloway" av Virginia Woolf har jag också läst (den tyckte jag däremot mycket om). Per Pettersson hade jag tänkt "ta itu med" mycket snart...

-

Murakami lockar med "Norwegian Wood"och även Garcia Marquez med "Översten får inga brev"...

-

Det ska bli en spännande resa!