Sacred Country av Rose Tremain (Prix Femina)

"Life is a cabaret"- så har någon sammanfattat den här romanen av Rose Tremain och visst är det en hel stor teaterföreställning som utspelas framför oss under läsningens gång. Hög är ambitionen men ibland tycker jag att det "bara blir för mycket". För mycket elände, för många personer- ja, helt enkelt för mycket av allt.
-
Nära trettio år täcks in- med start den 15 februari 1952- då man höll två tysta minuter för att hedra kung George VI- det var nämligen hans begravningsdag. Den dagen föll snön i lätta blöta flingor över byn Swaithey i Suffolk. Den föll bland annat över Sonny och Estelle Ward och deras dotter Mary, sex år gammal. Mary kommer snart att upptäcka att hon inte är som andra barn- hon är främmande i sin egen kropp.
-
Mary är huvudfigur i romanens brokiga persongalleri. Ett ensamt och otryggt barn- i en dysfunktionell familj. Mary, som så småningom kallar sig för Martin (Mary är transsexuell) finner sin trygghet hos morfadern och hos sin småskollärarinna- Miss McRae som är mera tolerant än andra för "hon är född i en fyr".
-
Jag tycker att det hade varit fullt tillräckligt om boken fokuserats enbart på Mary - Romanen är nära 400 sidor lång och vindlar iväg över väldigt många personers öden även om det är Mary som hela tiden står mest i blickpunkten. Jag tappade intresset ibland, det måste jag erkänna.
-
När berättelsen tar sin ände är Mary Martin och har förflyttats till USA (Tennessee). Då är vi framme vid år 1980 och vad som händer sen kan vi bara gissa oss till.
-
Rose Tremains författarskap väcker trots allt mitt intresse- flera av hennes böcker finns översatta till svenska och det är inte svårt att hitta dem på nätet om man vill köpa begagnat (till en billig penning)- biblioteken har säkert också mycket av henne i hyllorna. Jag kommer absolut att läsa mera av Tremain.
-
Boktipset har också läst och jag länkar till recensionen här.