Prix Femina utmaning: A French Life av Jean-Paul Dubois

Maj månads bok i Emmas Prix Femina utmaning har jag läst ut- och det var en fin bekantskap. Mitt val den här månaden blev "A French Life" av Jean-Paul Dubois- priset fick han 2004.

Att läsa den här boken blev lite av en nostalgitripp för mig som är årsbarn med författaren- vi minns ungefär samma politiska händelser om än lite olika starkt. Jag gillar den originella kapitelindelningen som följer de olika politiska styrena i Frankrike- de Gaulle - generalen- inleder och året är 1958.

Det här är bitvis en mycket rolig bok men den är också djupt tragisk - skrattet fastnar i halsen mer än en gång. Det börjar med ett dödsfall- Paul Blick (så heter huvudpersonen) har en äldre bror ,Vincent, som är föräldrarnas hopp och som också Paul älskar och ser upp till. "My brother, Vincent, died early on the evening of Sunday September 28, 1958 in Toulouse. The television had just announced that 17,668,790 French citizens approved of the new constitution of the Fifth Republic. Efter detta blir ingenting som det var förut i familjen. Ett sorgens gråsvarta moln vilar för evigt tungt över allt.

Simca 1000

Så berättar Paul om den första TV:n (stor klumpig sak som drar till sig barnen i grannskapet), om pappan som säljer Simcabilar (jag minns Simca mycket väl)- och beskrivningen av farmodern (den vidrigt elaka) är hejdlöst rolig- farmor avskyr allt som är ryskt (kommunistiskt) och speciellt spyr hon sin galla över Anastas Mikojan . Farmor ogillar för övrigt det mesta och även sitt barnbarn Paul.

Så kommer 1968 och det är ganska förutsägbart att Paul kommer att stå på barrikaderna och delta i upproret- och han spelar också i ett rockband. Han blir kallad till mönstring och han gör vad han kan för att slippa värnplikten- hela det avsnittet påminner mig om en scen från filmen "Alices restaurant"- det är helt surrealistiskt. (Jag har dock inga som helst tvivel om att det var exakt så det kunde gå till). Språkresan till England med en hyresvärdinna som tänder på att se Paul studsa näck på sängen- obetalbart roligt skildrat.

Så följer en del kärleksaffärer och till slut giftermål med chefens dotter- barn och villa och en karriärglad hustru (Anna). Äktenskapet knakar i fogarna men håller ändå fram till Annas död i en flygkrasch (hon dör tillsammans med sin älskare). Paul som arbetat som fotograf (han lyckas ge ut två böcker om träd - båda blir bästsäljande) måste hitta ny försörjning- och slår sig på trädgårdsskötsel. Dottern blir svårt sjuk- och boken slutar vemodigt.

Jag tycker att den här romanen är en mycket trovärdig och underhållande odyssée över just franskt liv som det kan ha tett sig under de här dekaderna- det är också en inblick (om än inte alltid så djup kanske) i "la condition humaine". Jag kan varmt rekommendera "A French Life".

Nästa bok i Prix-Femina-utmaningen blir....

Tack Emma för att du påminde om din fina Prix Femina-utmaning. Jag har dåligt samvete... jag läste ju Camille Laurens prisvinnande "Dans ces bras-là" (fast inte på franska...) men inte skrev jag om den...... Det var ingen dålig bok alls men kanske inte "my cup of tea". Nu ska det bli skärpning och jag har bestämt mig för att nästa bok i utmaningen blir "A French Life" (latmaja som jag är läser jag på engelska)- av Jean-Paul Dubois. Han fick priset år 2004 (och dessutom Prix Roman Fnac.) Dubbel utdelning alltså och det ska bli spännande att läsa. Jag har beställt boken antikvariskt.

Faktiskt hittade jag en svensk recension av boken HÄR.

Sacred Country av Rose Tremain (Prix Femina)

"Life is a cabaret"- så har någon sammanfattat den här romanen av Rose Tremain och visst är det en hel stor teaterföreställning som utspelas framför oss under läsningens gång. Hög är ambitionen men ibland tycker jag att det "bara blir för mycket". För mycket elände, för många personer- ja, helt enkelt för mycket av allt.
-
Nära trettio år täcks in- med start den 15 februari 1952- då man höll två tysta minuter för att hedra kung George VI- det var nämligen hans begravningsdag. Den dagen föll snön i lätta blöta flingor över byn Swaithey i Suffolk. Den föll bland annat över Sonny och Estelle Ward och deras dotter Mary, sex år gammal. Mary kommer snart att upptäcka att hon inte är som andra barn- hon är främmande i sin egen kropp.
-
Mary är huvudfigur i romanens brokiga persongalleri. Ett ensamt och otryggt barn- i en dysfunktionell familj. Mary, som så småningom kallar sig för Martin (Mary är transsexuell) finner sin trygghet hos morfadern och hos sin småskollärarinna- Miss McRae som är mera tolerant än andra för "hon är född i en fyr".
-
Jag tycker att det hade varit fullt tillräckligt om boken fokuserats enbart på Mary - Romanen är nära 400 sidor lång och vindlar iväg över väldigt många personers öden även om det är Mary som hela tiden står mest i blickpunkten. Jag tappade intresset ibland, det måste jag erkänna.
-
När berättelsen tar sin ände är Mary Martin och har förflyttats till USA (Tennessee). Då är vi framme vid år 1980 och vad som händer sen kan vi bara gissa oss till.
-
Rose Tremains författarskap väcker trots allt mitt intresse- flera av hennes böcker finns översatta till svenska och det är inte svårt att hitta dem på nätet om man vill köpa begagnat (till en billig penning)- biblioteken har säkert också mycket av henne i hyllorna. Jag kommer absolut att läsa mera av Tremain.
-
Boktipset har också läst och jag länkar till recensionen här.

Nästa bok i Prix-Femina-utmaningen

Min nästa bok i Emmas Prix Femina-utmaning är "Sacred Country" av den engelska författarinnan Rose Tremain. Här en lista på vad som finns utgivet av henne på svenska.

Suffragetterna: kampen för kvinnans frigörelse, 1975 (The fight for freedom for women)
Resan till vulkanen: en ungdomsroman, 1987 (Journey to the volcano)
Nåd och onåd: en roman från 1600-talets England, 1991 (Restoration)
Det oförlovade landet: roman, 1995 (Sacred country)
Musik & tystnad, 2001 (Music & silence)
Guld, 2004 (The colour)

-

På fotot ovan har Rose Tremain precis mottagit The Orange Prize för sin bok "The Road Home".

The Long Falling av Keith Ridgway- Prix Femina

"The Long Falling, under its French title of "Mauvaise Pente", was awarded both the Prix Femina Etranger and the Prix Premier Roman in Paris in 2001. Ridgway was awarded The Rooney Prize For Irish Literature in 2001."

-

Boken har översatts till flera språk- (franska, spanska, italienska, portugisiska, tyska ..... dock inte till svenska). Nu har boken också blivit till film.

-

Hur ska jag beskriva "The Long Falling"? Kanske som en psykologisk thriller- kanske som en studie av ett Irland under enorm förändring. Året är 1992. Grace Quinn är en medelålders olycklig kvinna- hon lever som något av en främling på den irländska landsbygden- strax utanför den lilla staden Cavan . (Cavan ligger nära gränsen till Nord-Irland). Maken, Michael, är alkoholist och han drar sig inte för att misshandla Grace med jämna mellanrum. Vi får också veta att Michael har kört över och dödat en ung flicka på väg hem efter en blöt kväll på puben.

-

"Move your fucking hands. Move your fucking hands". She kept her hands where they were but made no attempt to keep herself steady. His pulling at her rocked her back and forth. He hit her with his left hand, trying to get at the front of her face, but she ducked her head further and his blows fell half on her knees and halv on the heels of her hands."

-

Irland var länge ett land som stod stilla i sin utveckling- lite avlägset- och mycket katolskt-konservativt. Nu är det 1990-tal och tiderna förändras i explosionsartad hastighet- det är svårt att hänga med och det skapar konflikter. Det sjuder under ytan i det irländska samhället.

-

Grace och Michael har fått två söner- en av dem dog som barn i en tragisk olyckshändelse- den andre sonen, Martin, har lämnat hemmet under tumultartade omständigheter efter att ha berättat att han är homosexuell.

-

I desperation dödar Grace sin man- och flyr till Dublin- och söker där tillflykt hos Martin. Vi får nu följa hennes färd genom skärselden. Vi får också en inblick i Martins liv i ett sjudande och myllrande nytt Dublin . Bokens kapitel är korta och är mycket "pedagogiskt" indelade- det är lätt att följa handlingen. Det blir många tillbakablickar och porträttet av Grace tycker jag är det som bär boken och som gör den till en mäktig läsupplevelse.

-

Ridgway väver också in verklighet i sin roman- ett rättsfall som skakade åtminstone Europa på sin tid- En fjortonårig flicka hade blivit våldtagen av en mycket äldre man- nu var hon med barn och var på väg att resa till England för att göra abort. Hon fick utreseförbud av de irländska myndigheterna (abort var inte tillåtet under några som helst omständigheter i det "heliga" Irland).

(Jo, detta var 90-tal och detta hände i ett land som ville kalla sig modernt).

-

"In February 1992 the then Attorney General, Mr Harry Whelehan, sought an injunction to stop X, a fourteen-year-old girl, from leaving the country to obtain an abortion in England. The injunction was granted on Monday 17 February 1992 by Mr Justice Costello in the High Court. The judgement restrained X from procuring or arranging a termination of her pregnancy either within the state or abroad. Mr Justice Costello also restrained X and her parents, from leaving the jurisdiction for nine months.

-

Den 5 mars dömde högsta domstolen i Dublin att abort var lagligt under vissa omständigheter. Reseförbudet upphävdes. Domslutet hade föregåtts av mängder av protestmarscher både på Irland och utomlands.

-

Sammanfattningsvis: "The Long Falling" är en mycket spännande roman-men kanske är den något för lång- och slutet är jag inte helt förtjust i. Jag har full förståelse för att den filmatiserats- jag tycker att boken är som gjord för att göra en god film av. Jag rekommenderar till läsning för kvinnoporträttet och för beskrivningen av Irland i en brytningstid.

Detta var min tredje Prix-Femina-bok/författare.

Prix Femina Étranger- rapport

Jag är klar med min tredje roman i "Prix-Fémina-utmaningen". Hittills har det nu blivit en italienare (Erri de Luca) och två irländare. Nu måste jag leta efter inspiration till bok nummer fyra-

-

Här finns en hel del att välja mellan: (listan avser Prix Femina Étranger)

-
2010 : Puhdistus- Sofi Oksanen
2009 : Maurice mit Huhn - Matthias Zschokke
2008 : Chaos calme - Sandro Veronesi
2007 : Le goût de la mère (Mother's Milk) - Edward Saint Aubyn
2006 : L'Histoire de Chicago May (The Story of Chicago May) - Nuala O'Faolain
2005 : The Falls - Joyce Carol Oates
2004 : Sang impur (The Speckled People) - Hugo Hamilton
2003 : La porte (The Door) - Magda Szabó
2002 : Montedidio (God's Mountain) - Erri De Luca
2001 : Mauvaise Pente (The Long Falling) - Keith Ridgway
2000 : Mon Frère - (My Brother) Jamaica Kincaid
1999 : Le Bouddha blanc (The White Buddha) - Hitonari Tsuji
1998 : Pleine Lune (Full Moon) - Antonio Muñoz Molina
1997 : La Capitale déchue (The Abandoned Capital) - Jia Pingwa
1996 : Demain dans la bataille, pense à moi (Tomorrow in the Battle Think on Me) - JavierMarías
1995 : Rouge décanté (Sunken Red) - Jeroen Brouwers
1994 : Royaume interdit (Sacred Country) - Rose Tremain
1993 : L'Enfant volé (The Child in Time) - Ian McEwan
1992 : Love, etc. - (Talking it Over) - Julian Barnes

1991 : Ce vaste monde (The Great World) - David Malouf
1990 : Matin perdu - Vergilio Ferreira
1989 : La Vérité sur Lorin Jones (The Truth About Lorin Jones) - Alison Lurie
1988 : La Boîte noire (Black Box) - Amos Oz
1987 : Mouflets (Monkeys) - Susan Minot
1986 : Bethsabée (Bathsheba) - Torgny Lindgren
1985 : Michael K, sa vie, son temps (Life & Times of Michael K) - John Maxwell Coetzee

-

Jag har fetstilat titlar och författare jag har läst. Den senast lästa "The Long Falling" av Keith Ridgway ska jag skriva några rader om ganska snart.

Nästa bok i Prix-Femina-utmaningen

Som bekant har Emma utmanat till Prix-Femina-boks-läsning. För min del har turen kommit till Keith Ridgways "The Long Falling"- (och boken har alldeles nyligen filmatiserats- (fransk film)). Och... nej... ingenting av den här författaren har blivit översatt till svenska vad jag kan se.

Jag suckar tungt.

-

"The Long Falling" har fått både Prix Femina- och Premier Roman Etranger-prisen och novellsamlingen "Standard Time" har tilldelats The Rooney Prize år 2001.

-

Ytterligare en roman -"The Parts"- har av Irish Times beskrivits som "the finest and most truly funny Irish comic novel since "At-Swim-Two-Birds" was published in 1939.

-

Jag tar några rader från inledningen av "The Long Falling":

-

" It rains on Cavan, Monaghan; rains on the hills and the lakes and the roads; rains on the houses and the farms and the fences between them; on ditches and the fields, on the breathing land, rains on the whole strange shape of it. Puts down a pattern. And then it stops.

Min nästa Prix-Fémina--författare

Sandro Veronesi fick Prix Fémina Etranger (2008) för boken "Caos Calmo" eller "Chaos calme" som det blev i fransk översättning (boken erhöll också Stregapriset- 2006). Någon svensk översättning av Veronesis böcker har jag inte hittat. På engelska finns dock "The Force of the Past" och den fick Campiellopriset (2000). Jag slår två flugor i en smäll- Prix Fémina och Italiensk utmaning. ("Caos Calmo" kommer snart ut på engelska)

-

Som synes finns "The Force of the Past" i dansk översättning också. (Sedan 2006......). Med en papegojas tjatighet upprepar jag - varför är det så illa ställt med översättningarna till svenska? Jag morrar dovt.

The Speckled People av Hugo Hamilton- Prix Féminabok nummer två

Níl aon tintéan mar do thinteán féin (There is no fireside like your own fireside).
-

Belönad med Prix Fémina Etranger år 2004 ("Sang impur") - nu blir den översatt till svenska och i morgon ska den ligga på bokhandelsdiskarna. "The Speckled People" är min andra bok i Emmas Prix Fémina-utmaning.

-

"De spräckliga" som boken heter i svensk översättning är en historia om en barndom- men också en hyllning till en älskad mor. Lille Johns barndom är inte som andra barns- för han måste slitas mellan tre språk på en gång- och ett av dem är förbjudet. Det är mycket betecknande att det finns ett citat av Elias Canetti på bokens försättsblad :

"I wait for the command to show my tongue. I know he's going to cut it off, and I get more and more scared each time.' (från "Den räddade tungan" av Elias Canetti).

-

Aran-tröjor och lederhosen- det är den blandningen som bygger upp Johns barndom- faderns vurm för iriskan och moderns hemspråk som är tyska. John och hans syskon kommer därmed att bli förpassade till ett utanförskap- I 50- och 60-talets Irland är språket engelska- framför allt i Dublin där familjen bor. Barnen blir retade för sitt tyska ursprung och fadern tillåter inte att de umgås med icke-irisktalande.

-

"He says Irish people drink too much and talk too much and don't want to speak Irish, because it stinks of poverty an dead people left lying in the fields. That's why they speak English and pretend that nothing ever happened.---- My father says our people died in the famine and my mother says those who died under the Nazis are our people, too. Everybody has things they can't forget"

-

Namnet Hamilton blir till Ó hUrmoltaigh- omöjligt att stava till och nästan lika svårt att uttala- och pappans envisa hållning (han svarar t ex inte på brev som inte är ställda till "rätt" namn) ställer till oerhört många problem för hela familjen.

"---- but then he asked for her name and all the trouble started again. "Ó hUrmoltaigh", she said, Irmgard Ó hUrmoltaigh. "Good Lord, I'll never remember that", he said---- "Would that be Hurley in English?"

-

Barnen skickas till iriskspråkig skola och får lära sig sjunga rebellsånger -

"Ó ró sé do bheatha 'bhaile"och allt om påskupproret och lille John jämför Claus von Stauffenberg med Patrick Pearse. "They looked like brothers. Claus and Patrick. I sat up in bed and held the two photographs together. Claus was planning a puppet show against the Nazis and Patrick was planning a puppet show against the British.---Patrick said that Ireland unfree shall never be at peace and Claus said long live the real Germany."

-

Samtidigt som vi får barnets historia får vi också ta del av föräldrarnas och även i glimtar far- och morföräldrarnas- det är detta som gör boken så speciell-och allt är skildrat med värme och förståelse. I ett av bokens avslutande kapitel finns följande visa ord som kommer från"farbror Ted":

-

"Ireland has more than one story. We are the German-Irish story. We are the English-Irish story, too. My father has one soft fot and one hard foot, one good ear and one bad ear, and we have one Irish foot and one German foot and a right arm in English. We are the brack children. Brack, homemade Irish bread with German raisins. We are the brack people and we don't just have one briefcase. We don't jjust have one language and one history. We sleep in German and we dream in Irish. We laugh in Irish and we cry in German. We are silent in German and we speak in English. We are the speckled people."

-

Det tycker jag får bli sammanfattningen på den här romanen som jag tar till mig med hela mitt hjärta- och så lägger jag ytterligare en väldigt fin "Prix-Fémina- läsupplevelse" åt sidan.

Nu blir den översatt till svenska

Hugo Hamilton tilldelades Prix Femina Etranger år 2004 för boken "The Speckled People"- som också blir mitt nästa läsprojekt i Emmas Prix Femina-utmaning. Jag har fått min pocketupplaga i brevlådan just idag. När jag sedan kikar in i nätbokhandeln ser jag att en svensk översättning är på gång och ska kanske rent av vara klar för leverans inom bara någon vecka. Elisabeth Grate förlag ger ut- "De spräckliga" heter boken på svenska.
-
Hugo Hamilton har skrivit flera läsvärda böcker. Några av dem finns redan i dansk och tysk översättning. (Den danska översättningen av "The Speckled People"kom redan förra året och har fått titeln "Hjemve".)
-
"The Speckled People" är berättelsen om Hugo Hamiltons irländska barndom på 50-talet. Jag läser att han lyckats undvika att falla i "sentimentalitetsfällan". Det börjar intressant:
-
"When you're small you know nothing. When I was small I woke up in Germany. I heard the bells and rubbed my eyes and saw the wind pushing the curtains like a big belly. Then I got up and looked out the window and saw Ireland. And after breakfast we all went out the door to Ireland and walked down to Mass."
-
Den här boken kommer jag att sluka- jag vet det.

Prix Fémina - mitt nästa val

2004 års pristagare ( i Prix Fémina Etranger) blev en irländare- och jag kunde inte motstå den frestelsen. Romanen handlar om "en annorlunda irländsk barndom" från 50 och 60-talet - med de extra ingredienserna av en tysk mor och en mycket nationalistisk far. Jag är spänd på den här boken- det irländskt nationalistiska har jag upplevt mycket av (jag bodde några år i Dublin på 70-talet). Jag har tryckt på send-knappen och så får jag vänta....

Det är sedan ett tag möjligt att handla böcker portofritt på Amazon och med pundets dåliga ställning blir det inte så farligt kostsamt att handla från England numera. Man får väl passa på så länge det varar.

A jurnata é'nu muorzo- the day is a morsel

Så står det på skylten över Erricos snickeriverkstad. Här arbetar romanens huvudperson och bokens berättar-jag.

-

Om den italienske författaren Erri de Luca har sagts "han är årtiondets författare"- och efter att ha läst hans "God's Mountain" (som finns i svensk översättning "Montedidio"- utgiven på Elisabeth Grate förlag) måste jag instämma i lovorden. Det här är en roman (eller lång novell) som kommer att stanna kvar hos mig länge. Platsen är Neapel och det är sent 50-tal- den nya dekaden ska just till att börja och ryssar och amerikaner är som bäst upptagna med rymdkapplöpningen. För att citera boken "när den ene skickade upp en hund skickade den andre upp en apa". Berättar-jaget är en pojke som är på väg in i vuxenvärlden- han för dagbok över sitt liv och sina intryck.

-

I boken möter vi också Rafaniello den puckelryggige judiske skomakaren som "kommit från någonstans i Europa" (och överlevt kriget)- i hans puckel finns änglavingar och en dag kommer Rafaniello att sväva bort med hjälp av dem. Om neapolitanska säger Rafaniello "Italian is a language without saliva. But Neapolitan's got spit in its mouth that helps you stick your words together".

-

"Each of us has an angel. That's what Rafaniello says. And angels don't travel. If you go away, you lose your angel and have to find another one. "

-

En bumerang, en ung flicka .... en spirande kärlek som också blandas med död ....allt är så fint beskrivet.

-

"I still say my prayers. There's no window inside the closet where I sleep, so while I say my prayer to the Guardian Angel I imagine I'm up by the washbasins with the wide-open sky taking the place of the ceiling."

Det här är en kärleksfylld berättelse- en poetisk berättelse och "Montedidio" tilldelades Prix Fémina år 2002. På svenska kommer snart ännu en bok av Erri de Luca: Dagen före lyckan ( Il giorno prima della felicita )- som ges ut av Akvilon förlag.

-

Det här var min första bok i Prix-Fémina-utmaningen- vilken som ska bli nummer två har jag inte funderat ut ännu. Min uppmaning blir slutligen: Missa inte denna oerhört finstämda lilla roman.