söndag 1 september 2013

Vad som gömdes i ett gammalt skrivbord

Fotot är lånat.

I ett försök att bli av med en massa onödig ballast rotade jag igenom ett skrivbord och dess innehåll. Det tog tid och det blev som att göra en resa tillbaka genom mitt eget liv. Åtskilligt av det jag hittade hade anknytning till Irland- ett land jag kommer att ha inristat i själen för evigt.

Bland alla gamla brev och foton fanns också några tidningsurklipp. Två av dem handlar om den nyss bortgångne skalden Seamus Heaney och båda kommer från tidningen Sydsvenskan på den tiden det fanns  kultursidor värda namnet.

Lasse Söderberg, Lars-Håkan Svensson och Tord Wallström har alla skrivit om Heaney och artiklarna är från slutet av år 1995. Jag ska återge några rader från Tord Wallströms inlägg.

Det hela handlar om hur Charles Haughey (Irländsk regeringschef i ett par omgångar) fick höra ett rykte om att Heaney, som precis som han själv var från Nordirland, hade fått "Nobels fredspris i litteratur". Det var inte första gången ett sådant rykte varit i omlöp men Haughey blev glad och höll ett gratulationstal på sin väg från Dublin till Derry.  Så här fortsätter Tord Wallström:

" Det blev journalisternas uppgift att meddela Heaney att ryktet var falskt och när Haughey några timmar senare talade i Derry måste han återta sin gratulation.
Heaneys poesi är djupt rotad i Irland, men han skriver ju på engelska och är starkt influerad av engelsk litteratur. Då han 1983 erbjöds att medverka i en brittisk antologi avböjde han dock med ett öppet brev i poetisk form:

My passport's green.
No glass of ours was ever
raised.
To toast the Queen.

2 kommentarer:

Klemperer sa...

Du skriver så bra om Heaney. Jag känner bara 20 dikter av honom, och hade köpte "wintering out" i Heidelberg för flera år sedan. Nu, efter jag läsde det här och om ett magiskt skimmer - köpte jag boken igen. Finns många dikter av honom - han läser själv. Alla pratar om "Yeats och Heaney" - och då är jag glad att jag har "the lake isle of innisfree" här, Yeats läser. Magiskt också det!

Ingrid sa...

Klemperer: Tack ska du ha. Att lyssna till Yeats som läser egna dikter måste verkligen vara magiskt med stort "M". För mig är också Yeats och Heaney de "stora" irländska poeterna.