lördag 21 september 2013

De sista dagarna


Laurent Seksik är en fransk läkare och författare. Han delar sin tid lika mellan de två yrkena och för romanen om Stefan Zweigs sista dagar har han fått stort erkännande- den såldes i över 80 000 exemplar i hemlandet och nu är den översatt till tio språk (dock inte till svenska- ännu.) Fina Pushkin Press har gett ut den engelska versionen och jag har läst och låtit mig dras med i en virvel av känslor och funderingar- för den här boken kan man inte läsa utan påverkas starkt.


 

 På fotot ovan kan man se en ung och säkert förhoppningsfull Stefan Zweig (stående). Bilden är tagen i Wien när förra seklet var ungt och blomstrande. Att växa upp i den österrikiska huvudstaden under den här tiden måste ha varit oerhört stimulerande för en kulturellt sinnad man. (Zweig kom från ett välbärgat hem). Så kom krigen- först den ena och så det andra men redan år 1934  lämnade Zweig sitt älskade hemland. Första anhalt blev England och London- där tog hans äktenskap med Fridrike slut och han träffade Lotte som skulle bli hans nya musa. Men- England låg för nära den europeiska kontinenten, för nära Tyskland, och så for paret vidare till New York och år 1941 slutligen så gick färden till Brasilien. Zweig kände sig som en jagad hund och den påtvingade rotlösheten värkte sig in i själen allt mer.


Vy från trakterna av Petrópolis- Stefan Zweigs sista hem på denna jord. Det är vackert och magiskt men det var långt från Salzburg och långt från den värld han höll allra kärast.

Laurent Seksik letar sig in under huden på Zweig, han tränger sig in i alla själens skrymslen och vrår- och läsaren kan leva sig in i det helvete och den ensamhet som Zweig måste ha upplevt under sina sista månader. Boken innehåller sex kapitel- ett för varje månad från september 1941 till februari 1942 då Stefan Zweig inte längre orkade kämpa mot sina svarta demoner. Han hyste inga förhoppningar längre och hans Lotte valde att följa med honom in i det dunkla och okända.

"The world he had known lay in ruins: the people he had loved were dead; their memory plundered and looted. He had wanted to be a witness, the biographer of humanity's richest hours; he couldn't bring himself to serve as the scribe of a barbaric era. His memory took up too much room, and fear occupied too large a suite in his mind. His writing was fed only by nostalgia. He only wrote about the past."

Tyskland har blivit en dödsstjärna och den gamla världen har förintats. Stefan Zweig lever i ett tröstlöst vakuum. Slutet kommer den 22 februari år 1942.

"Day turned into night. The earth was shapeless and empty. She joined him in the abyss, and a gust of wind that came through the open windows shook the curtains and hovered over that abyss."




Seksik har lagt ner stor möda på att leta i både källor och litteratur och hans bok om Zweigs sista dagar är säkert så nära sanningen som man kan komma.

På bilden ovan romanen i grafisk utgåva- men då måste man läsa på franska.

2 kommentarer:

Hermia sa...

Så oerhört intressant! Tack för allt fint delar!

Ingrid sa...

Hermia: Tack själv- Stefan Zweig är en av de verkligt stora författarna, tycker jag. Extra omtyckt verkar han vara i Frankrike.