Människans mästerverk

Hem från Uppsala kom jag med flera boktips nedskrivna på en pappersbit- väninnan rekommenderade och jag noterade. Peter Hannebergs storslagna bok om världsarv hade gjort ett djupt intryck på E. och hon sa "den boken vill jag faktiskt äga".

På ett av kommunens bibliotek fanns den och så lånade jag hem. Jo, det är en vacker bok, en bok som också väcker tankar och minnen i en del fall för faktiskt har jag upplevt några (visserligen inte så förfärligt många, men dock) av de stora världsarven.

Ett av fotona berörde mig extra mycket- det från Thingvellir på Island. Historiens vingslag känns så tydligt på den här platsen som jag stod på en vinter för nära 10 år sedan nu. År 930 sammaträdde det isländska Alltinget här för första gången- "världens första parlament".  Det är en magisk plats och dessutom råkar det vara så att två kontinentalplattor möts här - den amerikanska och den eurasiska. Landskapet är verkligen spektakulärt, kargt och kuperat med vatten och lite grönska också.

Per Hanneberg skriver "Thingvellir är ikonen för Islands stolta själ" och nog har han fångat den själen på fotona. Det är mäktigt att både se och läsa.

I övrigt tar författaren (som också har tagit fotona) oss med runt hela jordklotet- Uluru, Angkor Wat och Stonehenge är bara några få av alla de platser som blir beskrivna i boken.

Världsarv- Människans mästerverk har getts ut av Bokförlaget Max Ström (2012).

"Den längsta resan är resan inåt" står det på försättsbladet. (Citat: Dag Hammarskjöld).