Gaspé- en resa i minnet

Gaspé-halvön ligger i provinsen Quebec och sticker ut som en ganska stor tunga i Baie de Chaleur. Numera i det närmaste helfranskt men det har inte alltid varit så. Under 1780-talets första år härjade ännu"The Revolutionary War" i USA- och som bekant segrade de som startade upproret mot engelsmännen. Förlorarna- "the Loyalists" förvisades ur landet, deras egendom(ar) togs ifrån dem och de blev ofta mycket brutalt behandlade. Kanada öppnade sina portar för dessa olyckliga- och de slussades in via flyktingläger. Kanske lite i stil med det på bilden ovan. Ett stort läger låg alldeles intill Montréal och där bestämdes det att en grupp loyalister skulle tilldelas mark på Gaspé-halvön- och så grundades staden New Carlisle. Det var ingen sinekur att bli "lottad" hit- marken är inte särskilt bördig och potatis är nog det enda som växer riktigt bra. Vintrarna är kalla. Den andra stora utkomsten är fisket- ett farligt liv.

Här är den anglikanska kyrkan i New Carlisle som den ser ut idag- men... gravarna är inte så välvårdade och gravstenarna vittrar sönder. Numera har de flesta loyalistättlingar lämnat trakten (runt 1870 och framåt var det en ren exodus härifrån och tillbaka till ursprungslandet- ofta till Boston i Massachusetts). Loyalisterna blandades upp med fiskare från Jersey och Guernsey och inflyttade fiskare från Irland. Namn som Gallon, Dobson, Renouf och Beebe är vanliga på gravstenarna.

Det här är Gaspéhalvöns mest kända vy- Percé Rock- klippan vid Percé. På fastlandet alldeles mittemot kampade jag en gång- den upplevelsen hör till en av de mera spännande i mitt liv- det blev nämligen ett sjuhelvetes åskväder en natt där-tält, klippor, vatten- ingen bra blandning. Jag tror aldrig att jag haft så bråttom in i en bil förut....där fick vi för att vi ville vakna till vacker utsikt...

Så här idylliskt kan det se ut i de små byarna (fotot är dock inte mitt). Gaspé är annars lite gudsförgätet, tycker jag. Jag kunde nästan känna hur svårt de där förvisade människorna hade haft det- det vilade en tung sorg över de här platserna. Många flyktingar kom från böljande och bördiga fält i det vackra Shenandoah valley.

Jag själv blev ingift med de här människorna- och jag känner det som om de hör till mitt förflutna också nu. Jag tänker ofta på dem och på deras hårda liv- långt från hemlandet.