Tillbaka till rötterna

Malmö är min  barndoms och tidiga ungdoms stad. Jag både hatar och älskar Malmö och försummar aldrig ett tillfälle att läsa om "hemstaden". På biblioteket hittade jag "Här har man roat sig- nöjen och förlustelseställen i Malmö 1860-1960" av Bengt Liljenberg. Det är en kavalkad över diverse etablissemang som funnits (och en del finns fortfarande) i staden Malmö. Det mesta hör till en tid som inte jag var med i och det är som sagt en kavalkad- det är kortfattat och inte alltid särskilt uttömmande och författaren har glömt raggarfiket "Frasses bar" (inte för att jag var gäst där men dock...).

"Frasses bar" låg vid korsningen Skolgatan/Spångatan. Det var som sagt raggarnas förlovade land och hörde man inte till just den kategorien så satte man nog inte sin fot här. Jag minns en dag i december år 1960 - jag hade varit på barnkalas i de södra delarna av staden och nu skulle pappan i barnkalasfamiljen köra alla ungarna hem (det måste ha varit ett himla jobb för det innebar turer härs och tvärs över så gott som hela Malmö). Bilen var alltså full av stökiga barn och den passerade Frasses bar någon gång tidig kväll. Just den dagen hade polisen bestämt sig för att ha körkortskontroll här- och det visade sig att pappan inte hade lappen med sig. På den tiden var man snäll- han fick lov att köra hem och hämta dokumentet i fråga men vi barn fick stanna kvar "som pant". Vi var inte glada och det var nog med viss skräck vi kurade ihop oss utanför det ökända caféet. Jag minns hur vi sa "men ska vi stå här- det är ju Frasses bar"? Det gick naturligtvis hur bra som helst och inget ont hände oss (och vad skulle väl det ha varit) men jag minns ändå den här kvällen- över 50 år senare.....

Så hittade jag år 1944 i boken och det är ett viktigt år i stadens historia- då invigdes nämligen norra Europas största teater- Malmö stadsteater.(På den tomten hade Malmöborna tidigare kunnat njuta av kaffe och goda kakor på Konditoriträdgården). Den första pjäs som spelades var Shakespeares "En midsommarnattsdröm"  och Hjalmar Gullberg skaldade en prolog -  här är första versen:

Mot verkligheten finns ett hemligt vapen.
Din vardag kan bli fylld av sång och syn,
fast denna stad är styrd av köpenskapen
och grå fabriker sänder rök mot skyn.
Stjärnhimlen låser upp sin silverdosa
- briljanter speglas i en tyst kanal.
Om denna stad som helst vill tala prosa,
är älskad högt av vårens näktergal.

Dagens namn är Ingeborg

Min mammas allra bästa väninna hette Ingeborg och hon hade alltså namnsdag den 28 maj. Ingeborg brukade bjuda sin familj och sina vänner på kaffe med dopp på det trevliga caféet i Pildammsparken i Malmö för att fira dagen.

Finns det någon där ute i cyberspace som minns den fina uteserveringen med servitriser i vackra nationaldräkter? Det var något alldeles extra att sitta här och avnjuta kaffe eller lemonad eller vad det nu månde vara. För oss barn lockade de höga slänterna runt omkring kanske mer än själva kakätandet- vi åkte kana utför och fick massor av gräsfläckar på kläderna (det blev inte populärt).

Vi brukade också ränna in i den mörka och lite mystiska Margaretapaviljongen- det ekade så trevligt där inne och det luktade lite gammalt och instängt. Spännande var det också att springa fram och tillbaka över den stenlagda gången som var kantad med så många vackra blommor.

Pildammsparken är stor- hela 45 hektar och den anlades på platsen för Baltiska utställningen som gick av stapeln 1914. (det var en stor begivenhet).

Gaspé- en resa i minnet

Gaspé-halvön ligger i provinsen Quebec och sticker ut som en ganska stor tunga i Baie de Chaleur. Numera i det närmaste helfranskt men det har inte alltid varit så. Under 1780-talets första år härjade ännu"The Revolutionary War" i USA- och som bekant segrade de som startade upproret mot engelsmännen. Förlorarna- "the Loyalists" förvisades ur landet, deras egendom(ar) togs ifrån dem och de blev ofta mycket brutalt behandlade. Kanada öppnade sina portar för dessa olyckliga- och de slussades in via flyktingläger. Kanske lite i stil med det på bilden ovan. Ett stort läger låg alldeles intill Montréal och där bestämdes det att en grupp loyalister skulle tilldelas mark på Gaspé-halvön- och så grundades staden New Carlisle. Det var ingen sinekur att bli "lottad" hit- marken är inte särskilt bördig och potatis är nog det enda som växer riktigt bra. Vintrarna är kalla. Den andra stora utkomsten är fisket- ett farligt liv.

Här är den anglikanska kyrkan i New Carlisle som den ser ut idag- men... gravarna är inte så välvårdade och gravstenarna vittrar sönder. Numera har de flesta loyalistättlingar lämnat trakten (runt 1870 och framåt var det en ren exodus härifrån och tillbaka till ursprungslandet- ofta till Boston i Massachusetts). Loyalisterna blandades upp med fiskare från Jersey och Guernsey och inflyttade fiskare från Irland. Namn som Gallon, Dobson, Renouf och Beebe är vanliga på gravstenarna.

Det här är Gaspéhalvöns mest kända vy- Percé Rock- klippan vid Percé. På fastlandet alldeles mittemot kampade jag en gång- den upplevelsen hör till en av de mera spännande i mitt liv- det blev nämligen ett sjuhelvetes åskväder en natt där-tält, klippor, vatten- ingen bra blandning. Jag tror aldrig att jag haft så bråttom in i en bil förut....där fick vi för att vi ville vakna till vacker utsikt...

Så här idylliskt kan det se ut i de små byarna (fotot är dock inte mitt). Gaspé är annars lite gudsförgätet, tycker jag. Jag kunde nästan känna hur svårt de där förvisade människorna hade haft det- det vilade en tung sorg över de här platserna. Många flyktingar kom från böljande och bördiga fält i det vackra Shenandoah valley.

Jag själv blev ingift med de här människorna- och jag känner det som om de hör till mitt förflutna också nu. Jag tänker ofta på dem och på deras hårda liv- långt från hemlandet.

Ett hus- och en bit av dess historia eller "Ode till gamla 27:an"

På fotot: Pildammsskolan anno 1905- den skola som blev småskola för de flesta barn på Malmö söder. Nu är den riven och i stället står Sheratons stora komplex där med sitt affärscentrum.

-

Tänk om hus kunde tala... om de kunde berätta sina historier om alla som levt där genom tidernas lopp. Ja, då skulle i alla fall jag vilja vara en fluga på någon av väggarna. Det hus som jag har hört mest talas om i mitt liv är gamla 27:an på söder i Malmö - på Kristianstadsgatan alldeles intill Folkets park.

-

(Fotot är lånat från Malmö stads hemsida).

År 1910 kom ett ungt par (mina farföräldrar) från Kristinehamn inflyttande till den stora staden Malmö, som verkligen svällde i alla breddar vid den här tiden. De lyckades få tag på en lägenhet (det var en enorm bostadsbrist) på söder strax intill Folkets park och ett stenkast från Möllevångstorget. Ett rum och kök utan centralvärme och på fjärde våningen med dass på vinden (arma latrintömmare som fick traska upp och ner för så många trappor). (Våning ett till två fick nyttja dassen på gården). Huset var nytt men man hade använt gammalt virke från rivningsfastigheter vid uppförandet- och det visade sig snart få följder- man fick nämligen extra hyresgäster på kuppen- feta väggmadamer (vägglöss). Hos min farmor blev vägglössen inte långlivade- hon dränkte in massvis med trasor med sabadillättika (hennes universalmedel mot alla typer av ohyra) som sedan stoppades in i vinklar och vrår. Lössen flyttade in hos någon annan i stället, förmodar jag.

-

(Cikoriarot användes också som kaffesurrogat).

Två barn födde min farmor i lägenheten (barn föddes hemma med hjälp av tingad barnmorska). Krigsåren blev mycket svåra- det var ont om mat. Tack och lov kände min farfar en fiskare och på så sätt kunde familjen i alla fall få tag på sill med jämna mellanrum. Farmor plockade veteax och rostade i ugnen- så fick de "kaffe" (som säkert smakade avskyvärt). Spanska sjukan härjade och flera vänner och släktingar fick sätta livet till i denna hemska farsot. Min pappa minns att det bars ut kistor från 27:an också- från en av dem droppade det blod- det glömde han aldrig.

-

På husets gård fanns det gott om råttor- stora som foxterriers- barnen försökte döda dem genom att trampa på dem. Jag tror att man kunde få betalt för råttsvansarna någonstans.

-

Väggarna var lövtunna- när farfar fick för sig att banka i en stor spik (för att hänga upp en väggklocka och det var mitt i natten) bankade grannen raskt tillbaka spiken och väste fullt hörbart "Ska den jäveln börja spika upp tavlor mitt i natten nu också"

Lägenheterna var små- det var trångbott- någon sexualupplysning behövde man inte be om - den kom så att säga helt utan ansträngning. När en liten nyinflyttad pojke lyckligt förklarade att "nu har storken varit här med en liten bror till mig" fick han snabbt besked "din dumme jävel- det fattar du väl att det är dina föräldrar som har legat och k-t". Gråt och tjut och så kommer den ilskna modern och skäller ut de "otäcka" ungarna. (som bara flinade).

-

På dagarna var huset kvinnornas- de skötte sina sysslsor, passade barn, tvättade, städade, lagade mat... det var ett hårt liv för det fanns inga av de moderna hjälpmedel som vi tar så för givna i dag. Ibland fanns det tid för en pratstund, en kopp kaffe och så delade man bekymmer. Man höll samman där på söder- man försökte att hjälpa varandra för det var ett hårt liv för de flesta.

-
I band fem "Malmö stads historia" berättar en äldre man om sin barndom :

-

" Jag föddes i arbetarkvarteren på Möllevången, närmare bestämt på Kristandstadsgatan. Vi bodde sex personer i ett rum och kök. Jag tror inte ungdomar idag förstår hur det var, det måste man ha upplevt. Ändå minns jag inte barndomen som svår. Tvärtom, vi var ett gäng som höll ihop och lekte på gårdarna och plankade in till varandra över utedassen. Vi hade kul utan att det kostade förmögenheter".

-
Huset på Kristianstadsgatan 27 står kvar än idag- men nu är det så klart renoverat och modernt. För mig kommer huset alltid att vara ett monument över en svunnen tid och en del av min familjs historia.

Min första utlandsresa

(På bilden en betydligt nyare färja än den jag en gång åkte med)

-

"Den 9 juni var en stor dag för staden Trelleborg. Då invigdes nämligen bilfärjeleden mellan Trelleborg och Travemünde. Rutten öppnades på försök efter initiativ av distriktchefen Rudolf Markland. Tågfärjan Drottning Victoria som hunnit uppnå den för båtar aktningsvärda åldern av 44 år, hade för ändamålet byggs om på J C Petersens Verkstad i Trelleborg. Den nya färjeleden var i gång under sommarsäsongen som avslutades i mitten av september. Då hade inte mindre än 43 000 passagerare befordrats, jämte 2 200 bilar, 400 motorcyklar och 800 cyklar."

-

Detta kan man läsa på Trelleborgs kommuns webb-sida. Året var 1954 och nu började man tro på framtiden igen. Resandet tog fart.

-

(Detta är förstås inte vår bil- fotot är taget från Wikipedia)

Några år senare var det dags för vår familj att åka söderut också- det var 1957 och vi stuvade in oss i en ganska anskrämlig Volvo PV 444. Natten blev lång ombord på färjan och det var inte tal om att ha hytt- vi satt upp i fåtöljer och anlände väl till Trawemünde i gryningen.

Jag minns långa dagsetapper och sönderbombade städer- halva hotell som vi övernattade i. Man hade inte alls hunnit bygga upp så mycket på 50-talet i Tyskland. Jag minns alla krigsinvalider- hus med gavlarna utåt- "konstig" mat och "konstigt" språk.

-

Rådhuset i Dortmund (Wikipedia)

När pappa var på väg att accelerera ut på motorvägen vid Dortmund fick han växelspaken i handen.... inte skoj alls. Det blev en lång promenad till en bilverkstad - volvo var väl heller inte "rätt" bil att ha i Tyskland av år 1957. Bilmekanikerna tog sig an verket och lyckades laga eländet. Vad det kostade? "Vi ska inte ha något betalt" och så pratade de om "Schwedensuppe" som de fått av röda korset efter kriget- de var så tacksamma för den hjälp de fått av svenskarna, sa de. Givetvis betalade mina föräldrar för reparationen men det var inte lätt att tvinga på dessa snälla mekaniker några större belopp- jag tror att räkningen stannade på 10 mark.

-

Det var en spännande resa (även utan växelspakshaveriet)- det var min allra första "långa" utlandsresa och det var också första resan utrikes för mina föräldrar efter kriget. Det hade varit nästan tjugo år av isolering och nu var den bruten. Det kom snart att bli fler resor till Tyskland .