Magasinsinventering

Det blev lite av en ketchupeffekt under veckan när den ena efter den andra av mina fjärrbeställda böcker droppade in. Det är så spännande med dessa gamla magasinerade böcker-

de flesta av dem är nog väldigt bortglömda. Här ovan sydstatsförfattarinnan Elizabeth Spencers "The Crooked Way" i svensk översättning (från början av 50-talet).

Här Lise Drougges "Den långa vintern" från 1952. Omslagsbilden har målats av författarinnan.

De övriga två böckerna i min hög är "All Men Are Mad" av de Haitiska bröderna Philippe Thoby och Pierre Marcelin och Zenta Maurinas "Den långa resan".

Böckerna har färdats från lite skilda ställen- Malmö, Lund, Göteborg och Umeå.

Snart har jag också läst färdigt Olle Hedbergs bok om lille Lasse. Så fin.

Japansk lyrik

Vårregnet

Den lätta skuren
i blå vårskymning- är det
av gråt den skimrar?
När körsbärsblommen faller
tåras ju allas ögon.

Otomo no Kuronushi i tolkning av Per Erik Wahlund

Lysmasken

Kärleken

är större än vi själva,

liknar lysmasken

omöjlig att dölja. Sveper du

in den- tindrar den genom höljet.

Akahito i tolkning av Lars Englund

Foton från Wikipedia. Dikterna publicerade i BLM 6/1953

Vad tar ni med till landet?

Den frågan ställdes av Bonniers förlag under sommaren 1953. Här är böckerna de speciellt rekommenderade för semesterläsning:

Pearl Bucks roman "Den dolda blomman"., "som ömsint och vackert berättar om ett blandäktenskap och är fylld av djup kunskap om öst och väst och varför de två aldrig kan mötas..."

Edna Ferbers "Jätte" (se bilden) (Den blev väl till film också? Med James Dean?)

Charles Morgans "oändligt finstämda och kultiverade roman Morgonvind. En berättelse i pastellfärger om svärmande ungdomar i en värld som nu är borta, det edwardianska England....

Dags för en roman av Olle hedberg

Idag är han väl närmast bortglömd, Olle Hedberg. Jag blev intresserad av att läsa "Större än du nånsin tror" eftersom den fick en så fin utmärkelse av Sveriges bokhandlare år 1947. "Större än du nånsin tror" är en tegelstensbok men detta till trots är jag helt fast efter bara ett hundra sidor. Porträttet av den lille ömtålige och sköre Lasse är så fint tecknat- och Olle Hedberg riktigt kryper in under skinnet på pojken. Jag skulle tippa att den här boken har många självbiografiska inslag. (Det har väl i och för sig många skönlitterära böcker men här är det extra påtagligt).

Den här boken kommer jag att återkomma till inom kort.

En lite annorlunda förpackning....

Det kom en bok med posten....

väl inslagen var den... (svårt att forcera denna mängd klistrig "duct-tape".)

Omslagspapperet var originellt. Månne detta var en "dold recension av boken?". Man kan ju undra.

En läsvärd biografi

Edith Sitwell (porträtt av Roger Fry 1918)

En trist och ensam barndom hade hon nog, Edith Sitwell. Hon föddes 1887 som äldsta barn till Sir George Sitwell, fourth baronet- och hans hustru Lady Ida Emily Augusta Denison. George Sitwell beskrivs av många som en excentriker och "svår". Sin barndom tillbringade Edith på familjegodset "Renshaw Hall" (i Derbyshire). Edith fick ty sig till guvernanter och utomstående för hennes föräldrar hade inte mycket tid för henne- dessutom led hon av skolios och tvingades in i "stålkorsett" under många år. Bröderna Osbert och Sacheverell kom dock att stå Edith mycket nära genom åren.

"I was unpopular with my parents from the moment of my birth, and throughout my childhood and youth".

Mycket betecknande är följande berättelse- en lekkamrat till Edith miste sin mor och grät och var mycket ledsen. Edith frågade sin barnsköterska varför flickan grät- "Hennes mor är död" Ediths kommentar: "Ja, det vet jag väl men varför grät hon".

Boken innehåller gott om skarpa iakttagelser och Edith är inte precis nådig i sina omdömen- det här är en kvinna som är rakt på sak- inga förskönande omskrivningar och ingen diplomati här inte.

"My parents were surrounded, for the most part, by semi-animate persons like an unpleasant form of vegetation, or like dolls confected out of cheap satin, with, here and there, buttons fastened on their faces in imitation of eyes.

Krigsåren (1914-18) förbigår hon snabbt- det var för svårt för henne att skriva om dem- "Now on rainy nights, I am haunted by the sound of marching footsteps. Only the rain? Or ceaseless tears, as the six million ghosts of youth rise from the grave of the world- the town called Sarajevo." Modern får sig en känga igen" All she wanted was to return to her silly daily life of bridge and watching the golfers on the golf-course".

Jo, jag tycker om den här biografin- den är bitvis mycket elak men Edith Sitwell skriver väl och hon är utan tvivel en mycket intressant kvinna- en stark och självständig sådan. Man får sig många skratt också- det är inte bara elände- vad sägs om den här beskrivningen av några tidens kvinnor: "For the most part they had faces like fawn-coloured felt hats that had been inadvertantly sat upon".

D.H. Lawrence gillade hon inte och bara kapitlet om honom och hans fru Frieda är underhållning i sig. Om "Lady Chatterleys Lover" citerar hon en kritiker som säger " this book cannot take the place of J.R. Miller's "Practical Gamekeeping".

Detta är en biografi jag varmt kan rekommendera- en fängslande berättelse om ett mycket annorlunda liv- skrivet med humor och ganska mycket elakhet.

Bookerpriset

Den långa listan är ute och den finns att se hos Holly Hock.

Dovegrey reader har redan läst en av de nominerade böckerna :" Snowdrops" och hon skriver om den HÄR. Jag kan konstatera att just den boken nog inte är "my cup of tea"- men smaken är ju väldigt olika.

Den trio jag väljer för min del blir: The Sense of an Ending av Julian Barnes, The Stranger's Child av Alan Hollinghurst och The Last Hundred Days av Patrick McGuinness.

"The Stranger's Child" är en veritabel tegelsten men den verkar intressant- en resa genom 1900-talet... jo, det lockar. Julian Barnes har skrivit flera läsvärda böcker och den här är nog inget undantag. Patrick McGuinness roman handlar om Ceauşescus fall - de sista hundra dagarna av hans regim.

Det ser ut att bli en spännande bokhöst!!

Året var 1953

Nadine Gordimer (2010) fotot från Wikipedia.

I en recension från år 1953 kan man läsa följande om en bok som har titeln "The Soft Voice of the Serpent":

" En ung sydafrikanska som fått ovanligt mycket beröm för denna sin första bok, en novellsamling."

Det skulle komma mera... och till slut också ett nobelpris- då skrev man 1991.

En otrolig översättargärning

I BLM nr 4 1953 hittar jag en artikel som fångar mitt intresse extra mycket- Herbert Friedländer skriver om Marie Franzos (som var brorsdotter till författaren Karl-Emil Franzos som jag har skrivit lite om HÄR).

Marie Franzos (1870-1941) levde och verkade i Wien och hon måste ha varit en utomordentligt språkbegåvad kvinna. På egen hand lärde hon sig först italienska och spanska- sedan också svenska och danska. Hon kom att bli en av de främsta översättarna av svensk och dansk litteratur. De allra bästa svenska (och danska) verken kunde spridas till en tyskspråkig läsekrets tack vare Marie Franzos. Bland de översatta författarna finns idel storheter som Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Oscar Levertin, Herman Bang och Ellen Key för att bara nämna några.

Marie Franzos efterlämnade också en stor brevsamling- nära 3000 brev- som finns bevarade i Nationalbibliothek i Wien. Till denna samling har många svenska författare bidragit och Herbert Friedländer gör en uppräkning. Högst upp på listan finns bland andra Alfhild Agrell och Hjalmar Bergman. Det som intresserar Friedländer mest är dock de 77 brev som skrivits av Hjalmar Söderberg som tydligen var "ökänt skrivlat" .

År 1907 skriver Söderberg " Ja, så är alltså olycksbarnet Dr Glas placerad. Låt oss nu hoppas att han säljs i 1.000.000 expl., så blir det ju alltid lite pengar. Tror Ni att jag att börja med kan motse honoraret för första upplagan utan allt för långt dröjsmål?"

Så här låter det år 1913 - boken det är fråga om är "Den allvarsamma leken":

" Ni skref till mig, att Ni inte trodde att boken "passade för Tyskland". Det tror jag visserligen inte heller att den gör, ty jag tror att hela mitt författarskap "inte passar för Tyskland".

Enligt Friedländer får man genom breven en god inblick i de svårigheter Söderberg hade att brottas med i sitt författarskap och så här sammanfattar Friedländer:

"När Hjalmar Söderbergs brev en gång utges, kommer de bland annat att visa att han långtifrån att vara "lat" åstadkom underverk av arbetsprestationer, trots familjetragedier och en tidvis så störd daglig tillvaro, att de flesta pennans män i hans situation skulla ha blivit alldeles lamslagna och improduktiva.

En tacksamhetens tanke ska vi skänka till Marie Franzos- för alla de fina översättningar hon gjort och för att hon bevarade denna skatt av brev.

Dame Edith Sitwell eller hur man överlever en övermåttan gräslig barndom

Den landade i brevlådan idag- Edith Sitwells självbiografi. Gammalt och slitet är det, mitt exemplar och det luktar gammal källare (pyha! som min danska "tante Gudrun" skulle ha sagt- hon var nämligen lite fin i kanten...).

I förordet skriver dame Edith att hon inte har varit ute efter att skada någon med sin bok- men så kommer det lite utvikningar och hon förklarar att eftersom hon förolämpats svårt av både Percy Wyndham Lewis och D.H. Lawrence så anser hon sig tvungen att "give them a few hard slaps". Hon tillägger också att hon inte har attackerat någon (bara om denne någon har attackerat henne först)- påminner inte detta om förklaringen till de flesta krig? Hur som helst efter två kapitel börjar jag förstå vartåt det barkar hän.....

Redan på sidan 20 förstår man att föräldrarna inte är några personer hon håller särskilt högt. Modern i synnerhet blir överöst med galla- (jodå, det kanske hon förtjänade, vad vet jag). Så här skriver Edith : "My mother bore a likeness to this great line describing the Furies" "The barren daughters of the fruitful night". " Nothing was born in her head, which was barren; but my brothers and I were born of her fruitful night."

Modern beskrivs som en latmaja som älskade att ligga i sin säng och dra sig om morgnarna- bara för att hon inte visste vad hon skulle företa sig. Visserligen läste hon dagstidningen men hon lyckades genast glömma allt vad hon läst. Fadern var en man vars största nöje var att promenera fram och tillbaka utanför huset- "he would succeed in appearing like a procession of one person- he being the head, the beginning and the end."


Stackars Edith - hon var det första barnet av tre och dessutom flicka (inte alls uppskattat)- dessutom liknade hon inte en pekingeser (vilket hon tror att fadern skulle ha uppskattat). Hon var också intelligent och det gillades inte alls. "My eighteen-year old mother had thought she was being endowed with a new doll- one that would open and shut its eyes at her biddning, and say "Papa", "Mama". I was unsatisfactory in those ways, as in every other.

Jag anar att detta kommer att bli spännande läsning.

Lise Drougge

Inte ett dyft visste jag om henne förrän jag läste en recension i BLM av Kerstin Anér (1952). Drougges "Den långa vintern" får mycket bra vitsord där nämligen och så blir jag givetvis nyfiken. Vem är denna författarinna?

Jodå, det finns ed del att läsa HÄR och bokförlaget Erantis har börjat ge ut böcker i nya upplagor av henne. Nu har jag beställt "Den långa vintern" via fjärrlån- det lär väl ta sin tid att få den hit ner till "bonnalandet." Jag har gott om tålamod.


Ett svartvitt blänk, och våren är en vipa
som utan att begripa
sin egen programmering kommit hit
i fågelsträckens flyttparad.
Glitterglansen
överallt, och vattenblänk och skratt och gråt
och ögonfransen
våt.
(Lise Drougge).

Sju minnen av Bengt Anderberg

Fotot är lånat från Wikipedia.

Bengt Anderberg vill jag minnas mest för hans fina dikter och för hans essäer. Jag önskar att det skulle gå att få tag på mycket mera ur hans produktion än "Niklas och figuren"... (visst finns Bengt Anderbergs böcker att få antikvariskt och/eller via bibliotek men hans verk borde absolut komma ut i nytryck). I BLMs septemberupplaga från 1952 hittar jag denna vackra dikt om en barndom.....

Sju minnen

När jag var liten kunde stenarna flyga upp ur vattnet,
och varje kväll slog äpplena ut sina vingar....
Det finns en äng där stjärnorna gick till vila,
och månen hängde på tork bland pappas skjortor.
Lindbergh flög över Atlanten på ett trädgårdsbord,
mångmördaren i Düsseldorf körde ut svagdricka,
och det självverkande tvättmedlet verkade medan vi sov.

En titt bland hyllorna

Regnet strilar ner för jag vet inte vilken dag i rad- då blir det mest inomhusaktiviteter. Jag har hittat några böcker modell ä. bland hyllorna. Carl-Emil Englunds "Minnet sliter i spindelväv" har jag dessutom börjat läsa i- så vackert och poetiskt han skriver... och boken är så fint illustrerad också av Ulla Sundin. Första kapitlet heter "Emigranter" och Englund lyckas fånga hemlängtans svårmod och alla naturens skiftningar på ett alldeles otroligt skickligt sätt. Enn Kokk skriver på sin blogg att Englund idag är en tämligen oläst författare- det är säkert så- och det är synd. Mer att läsa om Carl-Emil Englund här.

Olle Hedbergs "Större än du nånsin tror" fick en hedrande andra-placering i bokhandlarnas "Tack för boken-stipendium-lista" (året var 1947, boken kom ut 1946). En rejäl tegelsten är det- på nära 600 sidor. Den har tillhört min mor som noggrant har sprättat och läst. Vad hon tyckte om boken vet jag tyvärr inte. Nyfiken blir jag allt så jag kanske gör ett försök att ta mig igenom den här luntan.

"Nya berättelser" kom ut 1949- en samling (fem berättelser) som jag tycker ser mycket läsvärd ut. Tage Aurell var född i Oslo men bosatte sig i Värmland (Mangskog).

Mina tankar går till Norge

Jag har inte känt för att skriva. Det som hänt i Norge känns så fruktansvärt- så absolut, ytterligt meningslöst och mina tankar går till alla de familjer som nu mist sina kära.

I sådana här sammanhang blir dikter och sentenser lätt som pekoral- jag saknar ord.

Därför iakttar den här bloggen tystnad idag.

Voices of the South

Typisk träskmiljö- från Louisiana (fotot från Wikipedia)

Sydstatslitteratur kan man hitta via den här länken som går till Lousiana State University Press. Just serien "Voices of the South" är inte längre i aktivt skede men det finns en hel del att botanisera i trots allt.

Anna Johannesdotter- barnamörderska

Vänersborg- för ganska länge sedan

I sin bok om tystnader skriver Eva Österberg också om barnamörderskan Anna Johannesdotter som år 1890 blivit dömd till ett års straffarbete att avtjänas i länscellfängelset i Vänsersborg. Detta fängelse hade öppnats år 1851. Cellfängelset var en ny institution och man ansåg att fången skulle få tillfälle att begrunda sina synder i ensamhet- i en cell. Detta skulle leda till ånger och återgång till ett hederligt liv.

I fängelset tvingades således Anna Johannesdotter till tystnad under de flesta av dygnets timmar. Som avkoppling hade hon möjlighet att läsa "Andaktsbok för Fångar" författad av predikanten Peter Fjellstedt. Däri fanns bland annat följande rader:

Fängelset är nu ditt hemwist. Din samwetsfrid, din lefnadsglädje, din ära, din frihet, allt är förloradt. Här helsar dig ingen glad röst, ingen hand trycker din för att bjuda dig wälkommen, ingen fröjdar sig öfwer din ankomst. En owärdig gäst, en föraktad främling är du här; utestängd från umgänget med kära anhöriga och wänner, innestängd inom dystra wäggar med ditt onda samwete, med dina oroliga tankar, med ditt fridlösa hjerta---- Straffet följer synden i spåren. Har du hoppats att kunna undwika straffet? Fängelset bewisar för dig, att Guds rättwisa kan finna dig."

Peter Fjellstedt (1802-1881)

Idag för 150 år sedan

General Thomas "Stonewall" Jackson (1824-1863)(Konfederationen)

Idag för 150 år sedan stod det första stora slaget i det amerikanska inbördeskriget- slaget vid Bull Run (eller Manassas). I början såg det ut att gå bra för de federala styrkorna men de hade underskattat fienden och segern gick till sydstaterna. General Jackson höll ställningarna och det var här han fick sitt namn "Stonewall" .

" There is Jackson standing like a stone wall. Let us determine to die here, and we will conquer. Rally behind the Virginians!" Yttrat av Barnard Elliot Bee (som stupade i slaget). Nära femtusen soldater miste livet eller sårades svårt i drabbningen . Nu förstod man att kriget skulle bli långvarigt.

Walt Whitman var åsyna vittne till de federalas snöpliga reträtt tillbaks in i Washington DC:

"The defeated troops commenced pouring into Washington over the Long Bridge at daylight on Monday, 22nd July. The day drizzling all through with rain. The Saturday and Sunday of the battle had been parched and hot to an extreme - the dust, the grime, and smoke, in layers, sweated in, their clothes all saturated with the clay-powder filling the air - stirred up everywhere on the dry roads and trodden fields by the regiments, swarming wagons, artillery. All the men with this coating of sweat and rain, now recoiling back, pouring over the Long Bridge - a horrible march of twenty miles, returning to Washington baffled, humiliated, panic-struck. Occasionally, a rare regiment, in perfect order, with its officers (some gaps, dead, the true braves) marching in silence, with lowering faces, stern, weary to sinking, all black and dirty, but every man with his musket, and stepping alive; but these are the exceptions."

Om tystnaden

Skriver Eva Österberg - jag har precis fått hem boken från biblioteket. (Fjärrlånad). Jag har längtat länge efter den- ända sedan jag läste de fina recensionerna i diverse "blad". Eva Österberg börjar med nunnan Anna som inträder i Vadstena kloster - och tystnaden där- söndagen före allhelgonadagen 1495. Klostret var i stort behov av nya systrar just det året för pesten hade härjat svårt.

Syster Anna fick bara prata vid vissa tidpunkter- reglerna var stränga och nunnorna skulle tiga från morgonen till kvällsmässan- de fick visserligen tala med varandra mellan tacksägelsen vid middagen och fram till kvällsgudstjänsten men då bara om religiösa ting och om samtalet var absolut nödvändigt. På söndagar och stora helgdagar var det tillåtet att ha kontakt med släktingar och vänner via särskilda "talfönster".

"På det att tystnadens stränghet må bevaras, är det icke tillåtet för någon att säga någonting från tidigt på morgonen till dess min moders mässa sjungits. Sedan denna mässa avslutats, är det tillåtet att mellan tidebönerna på fastställda platser föra andliga samtal samt tala om regelns iakttagande och sådant, som är verkligt nödvändigt, och detta ända till dess bordsbönerna blivit lästa. Lättfärdigt och onyttigt prat må alltid helt och hållet undvikas på varje plats."

Afrikanskt, som verkar spännande...

I min myggsvärmsbok (Read this next) hittar jag ett par rekommendationer på afrikansk litteratur- jag har noterat och studerat... "God's Bits of Wood" är skriven av Sembene Ousmane-
från Senegal. Boken är en klassiker och handlar om en järnvägsstrejk - den har enligt rekommendationen " Tolstoyan breadth, depth and eloquence".

"They Poured Fire on Us From the Sky" är en berättelse från Sudan- och om inbördeskrig. Tre pojkar minns och talar genom boken.

I BLM hittar jag den här: Anansi Sem : Spindelsagor från Guldkusten / nedtecknade av Mike Joslin ; återgivna av Herje Granberg ; ill. av Per Engström
Joslin, Mike, 1894-1968 (författare)
Granberg, Herje, 1903-1958 (medarbetare)
Engström, Per, 1920- (illustratör)
Stockholm : LT, 1952
Svenska 296 s.

Visst väcker den intresse? Den finns bara att få tag på antikvariskt eller via bibliotek (tyvärr).

Vad de skulle skriva härnäst....

Vilhelm Moberg (foto från Wikipedia)

I BLMs februarinummer 1952 tillfrågades en mängd svenska författare om de "närmaste skrivplanerna"- vissa av de tillfrågade svarade lydigt och synnerligen utförligt andra gav mera kortfattade och ibland bitska svar.

Så här svarade t ex Sven Stolpe: "Vad jag kommer att göra, vet jag icke; där elefanten trampar, växer icke mycket gräs. Men vad jag borde göra, vet jag.-----

och Karl Vennberg var kort och koncis: " Just nu känns det inte som om det fanns något härnäst. Och det skulle nog inte tjäna mycket till att ge sig ut på jakt. Om jag verkligen tyckte mig finna ett härnäst, skulle jag säkert inom kort ha bedragit både det och publiken med en ovissare framtid. Och det kan vara onödigt."

Vilhelm Moberg: " Såsom svar på Eder förfrågan får jag härmed meddela att jag f. n. skriver på en roman som jag givit titeln "Invandrarna".

Poesi från Ådalen

Då tänker jag på Birger Norman- och i BLM 1/1952 recenseras hans diktsamling "Sånger vid floden" av Åke Janzon (Floden är så klart Ångermanälven). Enligt Norman är apokalypsen och utopien tvillingsystrar och "Endast den som vågar en form kan räddas, och bara den som bryter sig loss skall leva".

Normans poesi är sannerligen inte överdekorerad- den är mycket rakt på sak- för det mesta "utan exter". (Jag har alltid tyckt mycket om Birger Normans dikter).

Jag har aldrig varit i Ångermanland men det är ett landskap som lockar mig oerhört. En gren på mitt släktträd kommer härifrån- kanske är det därför. I husförhörslängderna läste jag ortnamn som Nora, Ramsele, Junsele....

Så här diktar Norman:

I mars ligger snön ännu kvar

och redderna är frusna

Lekatten slinker runt brädstapelns hörn

i sin vinterdräkt

Men skymningen kommer med en blå slöja

till husen, träden och den sista dagsskifttimmens

tända fönster i såghuset

Marskvällarnas blå timme i Ådalen

Vad rör mig Paris

I år kom Birger Normans reportagebok (som kom ut ffg 1968) om Ådalskravallerna ut i ny upplaga- (Murbruk förlag.)

Som en mygga i sovrummet

Med andra ord irriterande. Jag störs av alla klämkäcka och typiskt amerikanska kommentarer (men vad hade jag väntat mig- boken ÄR amerikansk)- som löper som ett pärlband genom hela boken. Annars är både syftet och tanken goda- här lämnas läsrekommendationer för en mängd böcker och det är uppdelat i ämnesgrupper som t ex War, Religion, Family, Work & Money (USA var det, som sagt).

Jag hade möjlighet att kika på boken innan jag köpte den så jag ska egentligen inte klaga- jag har inhandlat med öppna ögon. Jag är också helt övertygad om att jag kommer att finna vägen till många nya läsäventyr genom den här urskogen. Trots allt. Jag kämpar vidare med myggsvärmen.

Herrskap och tjänstefolk à la Henry Green

En av Henry Greens böcker recenserades i BLM (oktober 1951) och det är precis den som är avbildad ovan ( i dansk översättning från 2006). På svenska fick boken den mycket fånigare titeln "Älskog" och den senaste upplagan är alltså från 1951- här ligger Danmark långt före (vilket ofta är fallet när det gäller översättningar). På svenska finns också Greens "Leva" (1982) och "Resa med förhinder" (1984)- som vanligt bara tillgängliga via bibliotek/antikvariat.

Vill man läsa Henry Greens böcker på engelska är det inga större problem- och "Loving" (som alltså den mest kända av hans böcker heter) kom med på listan över de 100 bästa engelsk-språkiga böckerna mellan 1923 och 2005 (det var tidningen TIME som ställde samma listan).

"Loving" beskrivs som en slags "Upstairs, downstairs"- typ berättelse- från tiden kring andra världskriget. Handlingen är förlagd till Irland.

En jubilar- 1951

Vilket innebär att Buddenbrooks firar i år också- hela 110 år (boken kom ut 1901). Så här citerade och skrev Åke Runnquist år 1951:

"Denna roman är en bok som det inte kommer att gå att förstöra. Den kommer att växa med tiden och läsas av många ytterligare generationer; den är ett konstverk av det slag som verkligen står höjt över tiden, som inte rycker oss med sig som stormen men som så småningom oövervinnligt övertygar oss med mjuk övertalning" . Dessa profetiska ord skrev en framsynt berlinkritiker 1901 om den nyutkomna boken "Buddenbrooks" av den unge Thomas Mann.

I år firar romanen femtioårsjubileum utan att dess popularitet tycks ha minskat. S. Fischer Verlag i Frankfurt firar saken dels med en bibliofilupplaga i 300 exemplar, signerad av författaren, dels, vilket nästan är finare, med en vanlig upplaga på 10 000 exemplar. vilket för boken till den aktningsvärda totalsiffran av 1 180 000 exemplar!""

Jag själv undrar hur många exemplar av boken som finns idag? Och visst är det precis som den där berlinkritikern skrev 1901- det är en bok som använder mjuk övertalning- visst är det så?

En dikt av Ingrid Arvidsson

Om Ingrid Arvidsson har Enn Kokk skrivit ett inlägg HÄR (och där finns också några dikter). I BLMs oktoberupplaga från 1951 hittade jag det här:

Vid flodens mynning

Räck mig din hand över vattnet
ty sommaren ristar vårt avsked
avsked som liljorna blommar sitt avsked av stranden
avsked av havet

Liljor blommar där floden mynnar i havet
havet som fört till vår fot
den renade döden
Räck mig din hand den är vatten och vind
mot min

men marmor och brons är det drunknade rådjuret
evigt som döden
vår eviga skuld
vårt eviga avsked

Sommarens äng är förbränd
men sommarens stjärnor är nära
Vatten och vind är min hand
som var din
men stjärnorna ristar vårt avsked
avsked till allt utom rådjurets stelnade skönhet
skönhet i döden

Mörkare högre blir sången från krossade vågor
Kall är den vitnande sanden där spåren försvinner
Floden har skilt oss
floden som mynnar i havet
bland liljor

Fynd från Hamrelius bokhandel i Malmö

Det är ont om bokhandlare i dessa tider- men Hamrelius håller fanan högt och jag är nöjd med mitt besök där idag. Det gick så klart inte att gå därifrån utan "förning". Bland en hel massa klassiker (engelska) hittade jag "The Collected Works of Nathanael West"-
"Read This Next" bläddrade jag lite i och insåg att jag nog måste ta hem den trots att jag vet att jag kommer att reta mig fördärvad på den raljerande stilen.... kortfattat och rappt skrivet lär det väl vara förstås.

"The suggested books are organised into ten chapters: Love; Memoir; Family; History; Politics; Humour; Work and Money; War; Religion; and Death. Each chapter contains 12 suggested books, and every chapter also has a section (or more) with other suggestions under `Read This Too'. "

"The Art of War" är en mycket gammal bok- en klassiker- och jag tyckte om upplagan och formatet (och priset).

Malmö- ja, det är sig likt. Ledighetskommittéerna lever och frodas i Magistratsparken som alltid och ingenting ser ut som det gjorde på 60-talet... där min skola stod finns nu ett skitfult hotell (inte för att skolan i och för sig var någon skönhetsupplevelse men den kunde gott ha fått vara kvar)- Johanneskyrkan är sig också lik- tornuret kanske går lite snabbare nu än på min tid (jag hade klassrum som vätte mot det och jag lovar att det var stadens långsammaste klocka...). Jag längtar inte tillbaka men Malmö är och förblir min hemstad- hatkärlek är väl rätta ordet för att beskriva vad jag känner.

Nu kan väl tiden vara mogen

Nu tycker jag att jag borde kunna tillgodogöra mig Kerstin Ekmans "Gör mig levande igen"- detta alltså efter att jag har läst och älskat Eyvind Johnsons Krilonböcker. Jag ser fram emot läsningen- liksom jag ser fram emot att återknyta bekantskapen med Rosamond Lehmann- "The Echoing Grove" har stått i hyllan oläst alldeles för länge. Snowflakes in rain har läst mycket av Lehmann- och om The Echoing Grove har hon skrivit HÄR.

En walesare som lovordats

Hade det inte varit för mina gamla BLM hade jag inte haft en aning om den här författaren. Emyr Humphreys är alltså från Wales och han har skrivit många böcker.

"'Flesh and Blood' is the first novel in the very successful sequence of novels called the 'Land of the Living'. Emyr Humphreys is one of the foremost Anglo-Welsh novelists in Wales. The author of 21 novels, one of which won the Somerset Maugham Award Tradition. He is too a prolific and distinguished television dramatist whose Welsh Language work has frequently been screened on S4C and who has contributed notable programmes on Welsh history, myth and literature to Channel 4. The central concern of his novels is an examination of the means by which good is, or is not, passed down from generation to generation".
(Texten norpad från Amazon.uk)

Min nyfikenhet är väckt.

Fanerogamer, kryptogamer och ett räligt djur

Strandkvanne- både ståtlig och väldoftande

Sumpmalva (den rosa, i mitten)- sällsynt och vacker och, ja, den heter Marsh mallow på engelska.

Vild palsternacka (den ska man inte tafsa eller sätta sig på.... Den vilda palsternackan innehåller en grupp ämnen ­furokumariner ­ som är fototoxiska, det vill säga i solljus kan omvandlastill ämnen som orsakar missfärgningar och blåsor på huden.)

En blivande "rälig groda"- en liten vårtpadda som ännu förstås är ganska söt... men det varar inte länge....


Ormtunga (detta foto är lånat från Wikipedia)- en skir kryptogam som växer på strandängar.

Idag var det dags för strandängsvandring anordnad av Falsterbonäsets naturvårdsförening.

Mycket lärorikt och trevligt och med utmärkt guidning av Nils-Arvid Andersson. Här fick vi se både kända och okända växter, en del djur och lite historia blev det också på kuppen. En härlig morgon trots att regnet hängde i luften.

Strandängarna vid Falsterbo är nu del av ett naturreservat och det är allt tur att man skyddar denna ömtåliga och unika natur.

En elegi av Nelly Sachs

Nelly Sachs 1910

Mellan ljus och ljus
mellan morgonen och aftonens källa
är vi gästen vid den öppna graven,
tydande, hårklyvande
vad biet vill
när det samlar honung ur blommorna.

Ingen vet sin ödesplats
och den outgrundliga smärtans ort-

Ack, nåd, nåd för den som vill säga amen,
för följeslagarna, som lyssnar vid de från döden befriade dörrarna,
för dem som går av och an och andas högtidligt,

för dem som bortvända och böjda mot graven
likväl redan stensatt vägen framför sin tröskel
med dunkelt glödande längtans meteorer

och redan står
där all kärlek står
som översilad av stoft
lämnas och själv tar avsked.

(tolkat av Johannes Edfelt).

Den svenska albatross-serien

- kräsen i urvalet, varje band en liten dyrgrip som man tar i handen med en känsla av trivsel och tillfredställelse (Enligt Rolf Edberg som var chefredaktör för Ny Tid).

Serien gavs ut av Norstedts förlag och den hade ett särskilt färgschema: Gula volymer stod för romaner och noveller. Grå volymer : essäer. Blå volymer: Historia, biografier m. m.
Gröna volymer: Reseskildringar och Röda volymer var "Detektiv- och äventyrsromaner".

Jag väljer grått och hittar då dessa böcker (som fanns att få 1951). (Serien gavs ut mellan 1947 och 1955).

Christopher Sykes: Trofasthet

Eric Linklater: Äventyrets konst

Lord Grey: Fåglar och fågelsång

Lord Keynes: Två minnesbilder


I den gula serien (romaner och noveller) är det mycket Graham Greene och en del Linklater.

Världens bästa romaner

Anno 1951, får jag väl tillägga. Jag hittar en liten notis i BLMs marsnummer för just det året. Det var Gyldendals förlag i Norge som valde ut och här är resultatet:

En amerikansk tragedi av Theodore Dreiser (och den har jag i mina hyllor... oläst.....)

Madame Bovary av Gustave Flaubert

Polypen av Frank Norris (Den har jag inte läst men väl hans McTeague och nu blir jag intresserad av "Polypen" ....)

Krig och fred av Leo Tolstoy

Lord Jim av Joseph Conrad

Huset Buddenbrook av Thomas Mann.

David Copperfield av Charles Dickens.

Pappa Goriot av Honoré de Balzac

Bröderna Karamasov av Fjodor Dostojevskij

Quo Vadis? av Henryk Sienkiewics (Nu får jag se till att ta fram mitt olästa exemplar ur hyllan. Basta!)

Så här skriver Åke Runnquist (jag tror att det är han i alla fall) "Frank Norris kan nog överraska en och annan på denna plats och man kunde t ex tänka sig att byta ut Sienkiewics mot Stendhal, men avsikten är inte att polemisera mot Gyldendals lista, utan att lägga fram den till hugnad för de intresserade. Att böckerna är i hög grad läsbara är däremot odiskutabelt."

Mina "Bibliotekets vänner-fynd"

Några dagar varje sommar i juli brukar det råda enorm trängsel i vestibulen till vårt lilla bibliotek- då är det nämligen bokrea på gång. Föreningen "Bibliotekets vänner" säljer ut de böcker som samlats in under året- och så blir det en slant till glädje för alla biblioteksbesökare (nya böcker, flera tidningsprenumerationer etc).

De två böckerna ovan kunde jag inte motstå. "Borgmästarens dotter" av Steven Ozment har jag aldrig hört talas om men "en skandal i en tysk stad på 1500-talet" verkar spännande - och en baksidestext som berättar om Anna Büschler som "stal sprit och pengar av sin far och levde livet med pojkvänner i överklassen"- jo, det var Anna som var borgmästarens dotter och idag hade hon väl fått epitetet "värsting". Steven Ozment har gått igenom över 1000 sidor domstolsprotokoll som handlar om denna dam. Anna dog "på sin post" i rättssalen 1552- en mycket färgstark kvinna- helt okuvlig.

Steven Ozment är professor i historia vid Harvarduniversitetet. På svenska finns också hans "Magdalena och Balthasar" (brevväxlingen mellan en tysk köpman och hans hustru på 1500-talet)

Michael Nordberg har skrivit mycket om medeltiden och hans "Den dynamiska medeltiden" är en mycket intressant och välskriven bok för den som vill sätta sig in i ämnet lite mera. "Eldsjälen på Mallorca" är en samling essäer eller berättelser om medeltida skribenter. Det som fångade min blick alldeles speciellt var kapitlet om "Kättarna i Languedoc"- och ja, det handlar om katharerna. De som krossades av övermakten- då på 1200-talet. Katharerna har odödliggjorts av Emmanuel Le Roy Ladurie i boken "Montaillou".

Jag är mycket nöjd med mina reafynd!

Romantikens blå blomma

Novalis
(Båda bilderna är lånebilder från Wikipedia)

Begreppet har myntats av den tyske författaren Novalis (Georg Philipp Friedrich Leopold von Hardenberg) (1772-1801)- han dog ung- av TBC- men har lämnat en skatt av dikter efter sig.

Om hans korta liv har det skrivits en del- "Den blå blomman" av Waldemar Augustiny (recenserad i BLM 1950) och "The Blue Flower" av Penelope Fitzgerald.

"The Blue Flower" har jag precis beställt i lagom begagnat skick. Augustinys bok kanske jag försöker låna från biblioteket.

Den blå blomman / med efterskrift av Max Tau
Augustiny, Waldemar (författare)
Verk som ingår i eller hör samman med denna titel
Augustiny, Waldemar: Die Wiederkehr des Novalis. (originaltitel)
Stockholm : Geber, 1950
Svenska 289s

Krilontrilogin av Eyvind Johnson

Det började mörkna över Europa under 30-talet. Demokratiska värderingar trängdes undan av svarta och bruna krafter. Spanien, Italien, Tyskland var i fokus. Eyvind Johnson kände att han måste agera på det sätt han kunde- genom att skriva. Så tillkom hans berättelse om fastighetsmäklaren Krilon och hans grupp av vänner. Det är ingen liten berättelse heller- inte på något sätt- den sträcker sig över 1000 sidor fördelat på tre volymer och alla dessa volymer är skrivna mitt under ett intensivt historiskt skede - under början av 40-talet. I Sverige censurerades tidningar (Torgny Segerstedt trotsade vad han kunde med sin Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning- men annars fogade sig de allra flesta och- ja- "en svensk tiger" fick väl mer än en innebörd).

Romanerna om Johannes Krilon är odödliga- alltid aktuella och de borde uppmärksammas mycket mera! Krilon vågar det många andra inte vågar- han står upp och kämpar för demokratin, för de värderingar som måste finnas i ett fritt samhälle. "Jag är inte neutral, jag är krigförande", säger han i en passus.

Krilon och hans vänner har en diskussionsgrupp- en livlig och engagerad sådan som varit i gång sedan början av 30-talet. Nu, år 1941 (när boken börjar) börjar saker och ting förändras- gruppens medlemmar uppvaktas av herrar Jekau och Gideon Staph- båda kommer med "erbjudanden" (flera av gruppens medlemmar är egna företagare)- Gideon Staph är innehavare av "Nya Villabolaget" och snart har han lurat till sig underskrifter på ett kontrakt som så småningom visar sig vara rena slav-ditot. Staph (som manövrerar ut Jekau) gör allt för att krossa Krilon. Det blir en kamp och handlingen är tidvis otroligt spännande.

Men... Krilons äventyr innehåller så mycket mera... här ges en bild av ett Stockholm så som det var under 40-talet- en svunnen värld och med otroligt fina miljöporträtt. Här finns satiriska passager-här finns drömmar, här finns beskrivningar över det politiska läget och inte bara i allegorisk form. Krilon gör till exempel en resa till Norge (han tar sig illegalt över gränsen) och han rapprterar om tyskarnas framfart med tortyr och allmän laglöshet. (Detta måste ha varit en ren brandfackla när boken kom ut!)

Genom allt lyser Krilon med sin humanism och sin orubbliga tro på de mänskliga värdena- på kultur och sunt förnuft- på att människan kan och har möjlighet att bekämpa de onda krafterna både utanför och inom sig själv.

(Jag läser att Krilon ska vara en sammansättning av Kristus + Platon.)

Det finns så många fina passager- det går inte att citera nog- minnesvärt är t ex mötet med politikern Per Blarén-

"Ironi skulle förbjudas! sade Pelle Politiker och lutade sig bakåt och betraktade Johan Henrik och liknade i detta ögonblick en bild av den som dömer över levande och döda. All opposition borde förbjudas, det har jag alltid sagt. Vad ska vi med demokrati och god, ansvarskännande demokratisk politik till, när vi som är kallade att handhava den inte får vara i fred? För att demokratin ska kunna växa i fred måste all opposition obönhörligen undanröjas ! Det är min åsikt och jag talar som erfaren riksdagsman och politiker!

En av mina största läsupplevelser någonsin har detta varit- nu lägger jag Krilon åt sidan ett tag- men var så säker- de här böckerna kommer jag att läsa om och om igen. (Och den första delen ska jag se till att skaffa mig på något sätt). Jag kan nu se fram emot att ta mig an Kerstin Ekmans "Gör mig levande igen"- den hoppas jag begripa nu!

Till er som ännu inte har läst Krilontrilogin- gör det! Jag väntade själv alldeles för länge. Läs också Hermias tankar om detta mästerverk!!

Det där med klassiker

En klassiker från mina egna hyllor: André Gides "Jordisk föda" utgiven i kokardserien på W & W.

Det där med klassiker och vilka böcker som ska tilldelas klassikerstatus- ja, det kan man givetvis ha synpunkter på- men intressant är det i vilket fall som helst att läsa artiklar och listor över de böcker som "får den äran".

Bokförlaget Tiden (som har gått i graven) gav under ett antal år ut många fina klassiker från flera länder. Det finns andra förlag som också dragit sina strån till stacken för att berika oss läsare- och Enn Kokk har skrivit ett mycket fint inlägg om detta.

Kulturrådets lista över klassiker kan man studera HÄR- mycket smått (stort) och gott att låta sig inspireras av- jag tänker i alla fall ta mig en närmare titt på dessa titlar för att eventuellt förse mig med några av dem som lockar mig mest... jag lär bli svårt frestad vid genomgången.

Mina sommarutmaning: Eyvind Johnson

Det har blivit fyra stora verk hittills- Strändernas svall (som fanns i bokhyllan redan), Hans nådes tid (som jag lånade hem från biblioteket), Drömmar om rosor och eld (som fanns i billig pocketutgåva) och så nu-både lånad och köpt- Krilontrilogin. Berättelsen om Olof har jag sett i Jan Troells fina filmversion "Här har du ditt liv".

Det har varit en mycket givande resa för mig- i Odysseus fotspår- genom Karl den stores rike och så nedslag i häxförföljelsernas Frankrike- men klarast och starkast strålar den stora romanen om Krilon och hans vänner. Krilontrilogin är en av mina största läsupplevelser- någonsin (och jag är nu ganska gammal....). Nu tar jag sats och ska så småningom försöka skriva ner mina intryck och mina tankar om detta allegoriska och underfundigt sammanfogade mästerverk.

Nu är det dags

Stjärnsunds järnvägsstation (Wikipedia)

att trycka upp nya upplagor av Annalisa Forssbergers böcker! Jag har läst så mycket om denna författarinna- både i mina gamla BLM och på nätet. Hon verkar vara mycket läsvärd och det är synd att hon ska bli bortglömd. Annalisa Forssberger (1906-1988) skrev bland annat om Stjärnsund- den lilla idylliska orten nära Hedemora i Dalarna. (Jodå, jag har varit där) men hennes produktion är mycket varierad och tämligen stor också.

Läs det här blogginlägget och inspireras! HÄR finns också en hel del att läsa. Det finns t o m ett Annalisa Forssbergersällskap.

Eva Neander- fängslad dansös

Dansös (från Wikipedia)

Eva Neanders liv blev kort- och hon hann inte med allt det hon borde ha fått skriva. I BLM:s aprilnummer från 1950 tecknar Åke Runnquist några rader om hennes författarskap.

"Under sitt sista år sysslade Eva Neander mycket med lyriken. Hon såg i den en möjlighet att finna de nya uttrycksvägar som hon inte tyckte sig kunna nå i prosan. Framgångarna med de fina kvinnostudierna i de första novellböckerna ville hon inte upprepa och de olika försöken med andra, mera realistiska prosastilar gjorde henne inte heller nöjd. "

Utdrag ur Eva Neanders dikt "Fängslad dansös"

---
nu är det höst

bland löven virvlar
en dansör
på nytt med sin
dansös i gula lockar

länge satt jag här

nu löser jag
min svarta sko
nu dansar jag
min sista dans

i ljus och mörker
dansar jag
min sista dans

tills en dörr
som aldrig
någon stängt
går upp

Om Eva Neander kan man läsa mera här.