Ibland längtar jag faktiskt tillbaka till en annan tid, jag erkänner det å det livligaste. Allt var förvisso inte bättre förr men en del journalister från så kallade forna dagar kommer definitivt inte igen och inte deras sätt att skriva heller.
Jag tänker på Jolo, på Sven Aurén och på flanörernas flanör Adolf Hallman. Det finns naturligtvis flera...
Adolf Hallman (en hund som denna måste man bara älska).
"Å, denna luft av en liten parisisk bakgata där en människa lämnat kvar ett stycke av sitt förflutna! Den är frän och pepprad. Den kittlar näsborrarna, den svider i ögonen, den stöter en bort och suger en till sig igen." (Adolf Hallman).
De fysiska antikvariaten försvinner- det ena efter det andra. Jag skulle vilja stiga in i ett jättestor lagerlokal för äldre litteratur och bara söka igenom alla hyllor efter både glömt och icke-glömt.
Från mina egna hyllor har jag plockat fram Sven Auréns "Fransk metamorfos" (1965). Den får duga så länge - i väntan på sommar och diverse utflykter till kanske ännu icke nedlagda antikvariat.

