Nya utgåvor av gamla (och moderna) klassiker

Machado de Assis

Det är alltid intressant att se vad de mindre förlagen har planer på att ge ut. Modernista blir man sällan besviken på och fastän man får vänta ett tag så är jag säker på att det är värt tiden.

År 2017 kommer man att ge ut en ny utgåva av den brasilianske författaren Machado de Assis (1839-1908) "Dom Casmurro" som ska vara ett realistiskt mästerverk. Machado de Assis benämns för övrigt "den brasilianska litteraturens fader" och visst finns det redan ett par svenska översättningar av hans verk men just "Dom Casmurro" har många år på nacken. Jag har inte läst något alls av denne författare så nog ser jag fram emot utgivningen!

Äntligen, säger jag, kommer en ny översättning av en av Thomas Hardys romaner. Modernista ger ut och år 2016 kan man skaffa sig "Fjärran från vimlets yra". Thomas Hardy är en av mina favoritförfattare - han var i ropet senast på 1970-talet då flera av hans böcker blev till TV-serier. Jag minns speciellt "Jude the Obscure" som var mycket  sorglig och bitvis otäck.

Fler klassiker från Modernista är t ex Kvarnstenen av Margaret Drabble och Den manchuriska patiensen av Richard Condon (den senare kommer ut först år 2017).

Klassiker

Det har kommit en ny utgåva av Thomas Manns roman "Doktor Faustus"- det ska bokälskaren vara mycket glad över. Jag försökte låna boken (äldre översättning) från det lokala biblioteket som skulle ha den magasinerad men det visade sig att det enda exemplaret hade gallrats ut. Nu kanske man köper in ett nytt? Jag tänker investera med eget kapital i den här utgåvan för Thomas Mann ska man läsa i sakta mak.

(Det är Albert Bonniers förlag som står för utgivningen).

Efter att ha läst om Madame Bovary (en roman som tål att läsas flera gånger för man hittar ständigt något nytt att fundera över) kändes det som om det var dags att ta itu med "L'éducation sentimentale" som visserligen har översatts till svenska (Hjärtats fostran) men det är ett tag sedan så jag läser på annat språk. 

Thomas Manns bror Heinrich är kanske mest känd för sin roman "Undersåten" (och den finns faktiskt på  "mitt" biblioteksmagasin, det har jag kollat). Jag läste för många år sedan- dags för omläsning och så vill jag gärna försöka få tag på Heinrich Manns betraktelse över "en tidsålder". Då lär jag få läsa på originalspråket.

Ständigt dessa klassiker

Scott Fitzgerald älskade John Keats dikter och han hade sina speciella favoriter. Han nämner "The Eve of St. Agnes mer än en gång i sin brevväxling.

De tre stora romantiska engelska poeterna dog alla unga och dessutom utomlands. John Keats blev inte ens 30 år gammal och han dog i Rom- av TBC.

Can death be sleep, when life is but a dream,
And scenes of bliss pass as a phantom by?
The transient pleasures as a vision seem,
And yet we think the greatest pain's to die.


How strange it is that man on earth should roam,
And lead a life of woe, but not forsake
His rugged path; nor dare he view alone
His future doom which is but to awake.       

                     

Jag har letat efter romaner av Faulkner i hyllorna och så hittade jag "Absalom, Absalom!"- den har jag inte läst ännu (Faulkners böcker hastar man inte igenom).. På biblioteket fanns "Inkräktare i stoftet" (väl magasinerad) utgiven av förlaget Atlantis (1981). Handlingen utspelar sig i det fiktiva Yoknapatawpha county i delstaten Mississippi.

Scott Fitzgerald skrev en hel del noveller- den här samlingen kom ut på originalspråket år 1926 och denna svenska utgåva är från 2014. (Trollltrumma förlag). Jag kan bara konstatera att gamla klassiker aldrig blir gamla och de borde  aldrig få sorteras bort och gallras ut.

En bortglömd klassiker

Ännu en, ska jag väl säga. Om Ford Madox Ford vet jag inte särskilt mycket men för många år sedan läste jag  hans "The Good Soldier"- jag kommer inte ihåg mycket av handlingen, tyvärr. Nu har hans romanserie "Parade's End" (fyra delar ) åter kommit i rampljuset eftersom BBC har gjort TV-serie på den med många fina skådespelare i huvudrollerna. (Tyvärr kommer serien inte att visas på svensk TV).

Tiden är förlagd till åren kring första världskriget och huvudpersonen är Christopher Tietjens, en ung man från samhällets övre klasser. Man får följa hans öden både före, under och efter kriget (som han alltså överlever). Peter Landelius skriver utförligt om romansviten  här. (Dixikon).

På resande fot med August

Fotosjälvporträtt av August Strindberg

I biblioteksmagasinen göms bokskatterna. Jag hittade en liten nätt volym "Bland franska bönder" (August Strindberg) utgiven i Delfinserien (Bonniers förlag) år 1973. Fantastiskt att den boken har överlevt alla utrensningar. Strindberg skrev sina tankar och betraktelser mellan åren 1885 och 1886 och i originalupplagan fanns en erinran av författaren. Den hade följande lydelse:

Föreliggande studier, som delvis varit tryckta i utländska tidningar, samlades och nedskrevos åren 1885 och 1886. Förhållandena hava sedan dess förändrat sig i några avseenden, varigenom arbetet skall förefalla okorrekt i uppgifter, om icke läsaren erinrar sig tidpunkten för dess uppkomst.

Här kan man läsa Jenny Dambergs artikel om att resa i Strindbergs spår (Svenska Dagbladet).

Delfinserien minns jag mycket väl- en riktigt fin serie var det- tyvärr gick den i graven för ganska många år sedan nu. För den som vill botanisera bland idel intressanta titlar länkar jag till Wikipedias artikel här.

Nu ska jag resa till Frankrike!

Natur och kulturs klassikerserie

Hjalmar Söderberg


Inne på biblioteksmagasinet hittade jag en liten sliten novellsamling "Mademoiselle Fifi och andra noveller" av Guy de Maupassant. Utgivningsåret är 1960 och samlingen innehåller i allt elva noveller och med olika översättare. En av dessa översättare är Hjalmar Söderberg och det är också hans "versioner" av Guy de Maupassants texter som jag tror är de allra bästa. Söderberg kunde sitt språk. Till fullo.

I (exempelvis) novellen "Huset Tellier" kan man verkligen fröjdas åt en mustig, närgående och mycket rolig berättelse om hur en bordellmamma reser med hela sitt "stall" till en konfirmation i en närliggande by. Maupassant sparar inte på detaljerna och Hjalmar Söderberg (det är jag helt säker på) fångar allt med sin översättarpenna. Här beskrivs fru Tellier:

" Hon var stor och yppig och ganska tilltalande. Hennes hy, som hade blivit blek av husets ständiga halvmörker och instängdhet, lyste som av en fet fernissa. Ett tungt garnityr av krusat och friserat löshår inramade hennes panna och gav henne ett visst ungdomligt tycke, som inte riktigt tycktes passa till hennes mogna former. ---- Fula ord sårade hennes öra, och det upprörde henne när någon illa uppfostrad ung man kallade hennes etablissemang för vad det var. Hon hade en finkänslig själ, och om hon också behandlade sina flickor kamratligt, brukade hon dock gärna säga att hon inte var "av samma sort som de".

Givetvis blev jag nyfiken på vad som kunde ha getts ut i Natur och kulturs klassikerserie och här finns en lista. De stora åren för serien var mellan 1957 och 1969. I den utgivningen finns det en hel del att botanisera bland.

"

Man borde läsa om.....

Guy de Maupassant (avporträtterad av Nadar)

Jag har läst ut Bel-Ami av Guy de Maupassant och tyvärr tog boken slut alldeles för fort. Egentligen är väl  Maupassant mera känd för sina noveller men Bel-Ami har tryckts upp i många nya utgåvor och filmatiserats dessutom (mer än en gång). Jag ska inte orda mera om detta mästerverk (för mästerverk måste det kallas) - men jag kom plötsligt att minnas en del noveller av Maupassant som jag läste för många år sedan nu- jo, det kan vara dags att återuppväcka bekantskapen med denne fine författare. Ingen kan som han skildra människors tillkortakommanden-  hans blick är skarp och ingenting undgår den.

Biblioteken har förpassat hans böcker in på magasinen (och man får väl vara tacksam att de inte gallrats ut helt). Någon enstaka volym kanske får stå i de vanliga hyllorna- på nåder. Det borde finnas en speciell klassikerhylla, tycker jag- . En hylla som skulle ha en framskjuten placering och med gott om "reklam".

 Ett förlag som ger ut en hel del av de gamla fina böckerna är Modernista och jag har kikat lite på kommande utgivningar . Under 2015 gör man satsningar på  t ex Tjechov och Turgenev . Underbart!

Kommandörens dötre av Jonas Lie

Jonas Lie (1833-1908).

Jag hittade en vackert inbunden bok i mina hyllor - Kommandörens dötre av Jonas Lie. Den här romanen är från 1886 och det handlar om kvinnor som blir kvästa och som får se sina drömmar nedtrampade i gruset. Det är sorglig läsning och bitvis verkligen ilskeframkallande för det är ju inte så där väldigt länge sedan samhället fungerade på just det här viset.

Marthe och Cecilie växer upp i ett välbärgat hem och modern (framför allt) har stora förväntningar på deras framtid - att de ska göra goda giften är mycket viktigt. Fru kommendörskan satsar för fullt med baler och vackra kläder. Här sparas inte på pengarna. Älsklingsbarnet, sonen Karsten, håller ett vakande öga på sina systrar och han ser sig samtidigt om efter en riktigt rik hustru (han och modern har redan satt ögonen på Wally Wenckel "en ren guldklump" enligt "kommandörinden"..)

Ytlighet och pengar sätts upp mot drömmar, djupare värden och en meningsfylld tillvaro. Cecilie och Marthe förälskar sig (givetvis) i fel män och det får de betala dyrt för. Speciellt Marthe.

Jag tycker porträttet av Cecilie är den stora behållningen i romanen- här har Lie målat fram en självständigt tänkande kvinna som med tiden skaffar sig en rejäl portion skinn på näsan och det blir också hon som blir den verkliga överlevaren i denna låtsasvärld.

Jag antar att flera av Jonas Lies romaner finns att läsa på nätet- (jag har inte kollat)- vill man läsa i pappersform får man bege sig till de  bibliotek som har dem kvar i lager eller anlita antikvariat. (Familien på Gilje finns dock i nya utgåvor och i olika översättningar).

Helikonbiblioteket

 Carlo Goldoni 1707-1793
(porträttet målat av Alessandro Longhi)

Direkt från musernas berg via Studentlitteratur till den läsande allmänheten- så kan man drömma. Hur som helst- i Helikonbiblioteket (som gavs ut av Studentlitteratur under några år på 1990-talet) finns tjugotalet klassiker att fördjupa sig i. Jag har just läst klart en av dem ,"Pamela", av Samuel Richardson men det finns mera i det här biblioteket som lockar.

Varför inte läsa en komedi av Italiens Molière Carlo Goldoni? Som nummer 12 i serien finns hans "Värdshusvärdinnan" från 1753.

Här kan man se en rolltolkning av "Mirandolina" (som hon heter i pjäsen) av Eleonora Duse (året var 1891). En bestämd dam, var hon Mirandolina- en dam som inte alls var rädd av sig utan som avvisade envetna friare med glödheta strykjärn bland annat.

Goldoni var född i Venedig men han tillbringade de sista åren av sitt liv i Frankrike- trots stor produktivitet dog han utfattig. Mest känd är han för just "Värdshusvärdinnan" och den vill jag faktiskt mycket gärna läsa. (Och gärna se också, på teater....).

En annan (av flera) intressant titel i Helikonbiblioteket är Herman Bangs "Släkter utan hopp" från 1880 (Haablöse slaegter). Den boken väckte stor skandal, Bang blev dömd till böter (eller fängelse om han inte betalade de 100 kronorna) och så togs romanen i beslag. Därmed var Bangs "lycka" gjord och han blev i princip känd över en natt. Ämnet: mogen kvinna förför yngre man. Skandalöst tyckte man.

"Bang ville nogle år efter udgive sin bog uden de bortdømte scener. Han gik på Det Kongelige Bibliotek for at låne et eksemplar af bogen, som han ikke ejede. På biblioteket fik han at vide, at selv om bogen "nok fandtes de facto, så eksisterede den ikke de jure". Det lykkedes ham dog efter en del forhandlinger af få adgang til bogen på læsesalen, men han måtte højst læse i den 1 time."

(Hämtat från danska Wikipedia).

I Helikonserien finns också Noveller av Heinrich von Kleist, Familjen Mauprat av George Sand och Novalis Hymner till natten & Lärjungarna i Saïs bland andra......

Nästa klassiker

Så är det snart dags för "Mary Barton"- Mrs Gaskells förstlingsverk från 1848- en så kallad "Industrial Novel" och med handlingen förlagd till Manchester. (Den landade i brevlådan i morse).

Den här boken har kommit ut i massor av utgåvor och den är lätt att få tag på om man väljer att läsa på originalspråket. Jag har lite kvar att läsa på Richardsons "Pamela" innan jag kan sätta tassarna på "Mary Barton"- och "Pamela" är svår att slita sig från, det må jag då säga. Jag lider av akut sömnbrist för närvarande och går omkring och ser allmänt hängig ut. Bok-trötthet kan det väl kallas för i brist på annat, fyndigare- men visst är det en härlig känsla när man har hittat något så där riktigt uppslukande- man glömmer både tid och rum.....

Man kan också, om man vill, läsa Mary Barton i Project Gutenberg.

Klassikerdags

Den har fått komma upp för att lufta sig lite för i vanliga fall finns Richardsons "Pamela" inne på ett magasin. Nu bor "Pamela" hos mig i en månads tid (eller kanske inte fullt lika länge för svårläst är den här romanen inte).

Den svenska översättningen är gjord av Ingrid Ingemark och det finns en trevligt skriven (och lärorik) inledning av Britt Dahlström dessutom- ett verkligt magasinsfynd med andra ord. Jag får hoppas att boken inte rensas ut- magasinsböcker lever ibland osäkert.

Den här utgåvan av "Pamela" är från år 1993 och jag citerar Britt Dahlströms slutord i inledningen:

"Samuel Richardson är ett namn för vårt nittiotal. Många bollar nu med begrepp som etik och moral. De behöver ta gestalt i enskilda personer, som brottas med moraliska frågor, som tar ansvar för sina handlingar och sina liv, som misslyckas och som lyckas, som genomgår en karaktärsutveckling. Vissa värden måste vara möjliga att urskilja. Vissa handlingar måste kunna kallas bättre. Somliga förebilder kan ge tröst och inspiration. Samuel Richardsons brevroman Pamela kan få en ny betydelse tvåhundrafemtio år efter det att den skrevs."

Nu har det gått ytterligare tjugo år- nog är Pamela minst lika aktuell idag som år 1993.

Livsens Ondskab av Gustav Wied

Jag fick leta fram den danska litteraturhistorien också för jag ville veta mera om Gustav Wied innan jag satte igång med läsningen av först "Livsens Ondskab" och sedan "Knagsted".

"I have often said, and oftener think, that this world is a comedy to those that think, a tragedy to those that feel — a solution of why Democritus laughed and Heraclitus wept."

Det yttrandet kunde nog lika gärna ha fällts av Gustav Wied- men det tillskrivs Horace Walpole (1717-1797). Wied uttrycker sina frustrationer med galghumor och det är främst genom hans mycket speciella karaktär "Esau" Knagsted som dessa frustrationer kommer fram.

Livsens Ondskab är en dubbelbottnad titel- dels står den för livets alla djävligheter i stort och dels för det öknamn som Knagsted går under. Jo, man kallar honom för just "Livets ondska" för han är inte alldeles lätt att förstå för gemene man i den lilla provinshålan "Gammelköbing". Vad man inte kan förstå är man oftast rädd för- Gammelköbing utgör härvid inget undantag .

"Byen ligger ved Fjorden. Og fra Spadserstierne neden om Baghaverne er der Udsigt ud over Vandet til fjerne Bakker, Skove og Gaarde. Det er en gammel By og en söd By med mange smaa, underlige Huse, maerkelige Gadenavne og krogede Straeder og Gyder. Og midt i Byen paa en Banke ligger Kirken, stor og hvid med brogede Ruder og takkede Gavle.----- Thi Byen var lille, Gaderne snaeve og smalle. Man kikkede ind i hinandens Stuer. Lugtede hinandens Middagsmad."

Ungefär så inleds romanen och här anslås tonen som är lätt ironiserande och mycket iakttagande. Det är inte bara Knagsted som är huvudperson utan en stor del av stadens invånare får passera revy och bli dissekerade både på ont och på gott- men aldrig att det blir tråkigt. Vi får möta "Thummelumsen"  (Emmanuel Thomsen) som bor med sin gamla mamma och han har bara en längtan och ett mål i livet: att köpa tillbaka fädernegården som han och modern så förtretligt tvingats lämna för flera år sedan. "Thummelumsen" gnetar och sparar, han tar på sig olika små arbetsuppgifter för att lägga undan så gott som vartenda öre. Mamman arbetar i sin "Lingerie- og Garnhandel".  "Thummelumsen" är en mycket speciell karaktär- han också - han är vidskeplig och därför har han fortfarande kvar den gamla tuppen "Mortensen" och katten "Knors" -nu femtonåriga reliker - från tiden på gården. Så länge de lever tror han att gården kan bli hans igen.

En stad som Gammelköbing har naturligtvis också ett rikt föreningsliv- i boken beskrivs främst sällskapet "De danske Aededolke" (aededolk= matvrak). All möten är  slutna och här både äter och dricker man i övermått. ("Thummelumsen" serverar.) Slöseriet är omåttligt- man äter så att man nästan spricker. Wied har säkert haft mycket roligt när han skrev ner de här scenerierna (och de är obetalbara).

-Hvem vil ha' en Ostepind med Köd paa?
- Aa, gaa ad Helvede til!
- Dengang jeg drog af Sted, min Pige vilde med....
-En Lysholmer, gamle Dreng?
- Ptöj, for Satan, den er ble'en lunken!

Det är ett mycket färgstarkt galleri som Wied målar upp men det är inte bara menat som underhållning- det finns något mycket lärorikt i botten av allt. Knagsted må kallas för "Livsens Ondskab" men det är ändå han som kommer att dra det längsta strået när boken är slut- "Thummelumsen" kommer också att få lära sig något om vikten av längtan och vad som är den viktigaste drivkraften i livet- och så är det alla de andra som tar sina platser i berättelsen...  det myllrar, kan man säga.

Jag citerar Tom Kristensen: "Personerne i "Livsens Ondskab" har alle "den samme mytologiske egenskab som Dickens' komiske figurer, at man aldrig bliver ked af at traeffe dem igen, selv om de er evigt oforanderlige."

Just så. "Livsens Ondskab" gick som TV-serie (Danmark) i början av 1970-talet. Det är inte utan att man  önskar en repris.

Klassikertips

Henry David Thoreau (1817-1862). Fotot är en så kallad daguerrotyp (1856). Jag är väldigt fascinerad av fotograferingens barndom....

Bokförlaget Natur och Kultur startade en serie med namn "Levande litteratur" år 1957 och den är i gång fortfarande så vitt jag vet- men flitigast var nog utgivningarna under 1950- och 1960-talen.

I den serien kan man hitta en hel del smått och gott - och bland annat finns Henry David Thoreaus "Walden" med och även Theodor Fontanes "Effi Briest". De gamla grekerna är också representerade och så här presenteras serien:

"Levande litteratur är en serie klassiker från skilda tider och kulturer, till största delen verk som tidigare inte funnits i svensk översättning eller inte varit tillgängliga i modern språkdräkt. Urvalet är inte begränsat till ren skönlitteratur utan upptar också memoarer, reseskildringar, verk från olika vetenskapliga områden etc.".

En lista på utgivningarna hittar man (via Wikipedia) HÄR. Nog finns det åtskilligt som lockar.

Vad är en klassiker?

Jag hade egentligen tänkt skriva några rader om Anthony Trollope (1815-1882)  för jag hittade en svensk översättning av hans "Barsets sista krönika" (originalutgåvan kom år 1867) i hyllorna. Jag måste erkänna att jag aldrig varit så särskilt dragen till Trollopes romaner- jag läste någonstans att han var en mycket disciplinerad författare och att han satte upp för sig själv att ett visst antal rader  skulle skrivas varje dag och när det var gjort "så var det det"- tråkigt, tyckte väl jag som gillar det icke så organiserade och det mera passionerade....  Vi får väl se om jag ger mig i kast med människorna i den fiktiva staden Barset... (det är 1000 sidor läsning bara i dessa två sista delar). Trollope blev mycket älskad och läst på sin tid och ännu trycks hans bästa böcker upp i nya utgåvor så nog är t ex "Barsets sista krönika" en klassiker.

Lyran har kört igång med en klassikerutmaning - men jag har lärt mig att inte vara med i utmaningar för jag är så dålig på att fullfölja dem- däremot kommer jag att följa med i vad som läses för det tycker jag är väldigt spännande.

På baksidan av "Barsets sista krönika" finns en lista över modern världslitteratur (och min bok är utgiven år 1945 så modern är ju listan inte längre). Förlaget "Natur och Kultur" har gett ut.  Här återger jag de flesta böcker som listats-   30 titlar i allt.

1. Charlotte Brontë: Jane Eyre
2. Thomas Hardy: Hemkomsten
3. R L Stevenson: Arvingen till Ballantrae
4. John Galsworthy: Aristokrater
5. W H Hudson: Det blodröda landet
6. Henry James: Amerikan i Paris
7. Guy de Maupassant: Ett liv
8. Paul Bourget: Lärjungen
9. Alphonse Daudet: Fromont junior och Risler senior
10. Ivan Gontjarov: Oblomov
11. Nathaniel Hawthorne: Den eldröda bokstaven
12. Emily Brontë: Stormvindar
13. Kipling: Höglandsbilder och andra berättelser
14. George Eliot: Silas Marner
15 o 16. Arnold Bennett: Systrarna del 1 & 2
17. Theodor Fontane: Effi Briest
18. Anathole France: Drottning Gåsfot
19. Thomas Mann : Huset Buddenbrook
20. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
21. George Meredith: Feverels eldprov
22. Joseph Conrad: Lord Jim
23. Anthony Trollope: Barsets sista krönika del 1 & 2
24. Wilhelm Raabe: Hungerprästen
25. Theodor Storm: Eckenhof
26. Paul Heyse: Den siste centauren
27. Gabriele d'Annunzio: Elden
28. Joris-Karl Huysmans: Mot strömmen
29. Émile Zola: Krogen
30. Henryk Sienkiewicz: Med eld och svärd

En bra blandning, tycker jag och många klassiker att välja bland. Flera av dem har jag läst men det finns också flera titlar som jag tänker kika lite närmare på så småningom.

På "klassiker-resa" med Michael Dirda

Nu läser jag Michael Dirdas "Classics for Pleasure"- en lättläst och väldigt inspirerande essaysamling. Första kapitlet har titeln "Playful imaginations" och här hittar man bland andra franske Denis Diderot och Lukianos (120-180 c:a) , assyrisk författare som skrev på grekiska och som anses ha skapat den satiriska dialogen.

Jag fastnar för Thomas Love Peacock (1785- 1866) en författare som jag inte läst något alls av. Han var mycket produktiv; poesi, drama, romaner....mängder skapade han med sin penna och tyvärr finns inte särskilt mycket att få i svensk översättning- men hans mest kända roman "Nightmare Abbey" har getts ut på svenska så sent som 2009 (och den går att hitta i nätbokhandeln). Översättningen är gjord av Leif Jäger- förlaget är CKM.

Dirda beskriver handlingen som "fizzy Voltaireian comedy" och här häcklar Peacock romantiken och dess faiblesse för skräck och dunkla krafter. Vi får också ett smakprov på Peacocks stil- då hämtat från en annan roman "Crotchet Castle" (som är Dirdas favorit).

"Next to him is Mr. Henbane, the toxicologist, I think he calls himself. He has passed his life in studying poisons and antidotes. The first thing he did on his arrival here, was to kill the cat; and while Miss Crotchet was crying over her, he brought her to life again....."

Vidare talar Dirda om Peacocks "Jane Austen-like wit" och den är tydligen blandad med lite "Gilbert & Sullivan" dessutom.

Peacock arbetade under många år för Ostindiska kompaniet i London. Han hade inte särskilt trevligt på sin arbetsplats och han skaldade om den på detta vis:

From ten to eleven, have breakfast for seven;

From eleven to noon, think you've come too soon;

From twelve to one, think what's to be done;

From one to two, find nothing to do;

From two to three, think it will be

A very great bore to stay till four.

Många klassiker...

Michael Dirda har läst många klassiker och här har han satt ihop ett antal korta essayer om sina favoriter. Det blir en ganska stor mängd men Dirda har en bra och lättillgänglig kapitelindelning som underlättar läsningen. I kapitlet "Realms of Adventure" kan man till exempel hitta Arthur Conan Doyle och H.G. Wells i "Encyclopedic Visions" återfinns bland andra Ovidius och André Malraux. De engelskspråkiga författarna överväger men man hittar en del annat också. Det kommer att bli ett härligt botaniserande! "Classics for Pleasure" var en av de böcker jag hämtade på "posten" igår.

En skruvad berättelse om två bröder

Honoré de Balzac var en mycket produktiv och disciplinerad författare. Hans stora mästerstycken finns att hitta i den samling verk som har fått namnet "La Comédie Humaine". Här ett urval:

Les Chouans (1829)

Sarrasine (1830)

La Peau de chagrin (1831)

Le Chef-d'œuvre inconnu (1831)

Le Colonel Chabert (1832)

Le Curé de Tours (1832)

La Fille aux yeux d'or (1833)

Eugénie Grandet (1833)

Le Contrat de mariage (1835)

Le Père Goriot (1835)

Le Lys dans la vallée (1835)

La Rabouilleuse (1842)

Illusions perdues (I, 1837; II, 1839; III, 1843)

La Cousine Bette (1846)

Le Cousin Pons (1847)

Splendeurs et misères des courtisanes (1847

Jag skulle tro att flertalet titlar finns översatta till svenska.  Jag har ägnat ett par dagar åt att läsa "La Rabouilleuse" "The Black Sheep" i engelsk översättning (utgiven av Penguin Classics).

Handlingen i korthet: Agathe Rouget är en ung kvinna från landsbygden- hon har en ganska förskräcklig far som inte bryr sig nämnvärt om henne och som dessutom påstår att hon inte är hans. Agathe blir så småningom gift med en man som arbetar för Napoléon (Bonaparte) och bosätter sig i Paris. Två söner får hon- Philippe och Joseph. Så dör mannen och det blir svårt för Agathe att försörja sig men med hjälp av en äldre och mycket uppoffrande släkting går det trots allt att klara livhanken. Philippe blir soldat i Napoléons armé och till en början ser det ut som om han går en lovande karriär till mötes. Joseph har konstnärsdrömmar och Agathe behandlar honom ytterst styvmoderligt- för henne är det bara Philippe som räknas.

Men- med Napoléon går det ju inte så bra och Philippe har dåliga vanor- han utvecklar sig till att bli en riktigt usel skojare och suput- och han driver hela familjen ner mot ruinens brant. Den som håller ihop allt är Joseph som till slut lyckas som konstnär.

Romanen är otroligt skruvad- det går upp och ned- det svänger hit och dit och det är verkligen hisnande turer Balzac tar läsaren med på. Temat är dock klart- det handlar om pengar och vad människor är beredda att göra för denna åtråvärda vara. Ingenting är nytt under solen och den här romanen kommer att vara aktuell för evigt. Pengar styr världen och all moral och alla skrupler försvinner i jakten på bytet. I romanen knegar konstnärssjälen Joseph vidare, målmedvetet och stilla- sitt sparkapital lägger han i en dödskalle.

Sista delen av boken kunde man kalla för "jakten på arvet" (nu har handlingen igen förlagts till landet, till Agathes födelseby Issoudun). Dueller och svek bjuds vi på bland annat- och det är otroligt spännande.

Jag konstaterar att Balzac har en vass och ofta humoristisk penna och hans iakttagelseförmåga som författare är inte av denna världen. Karaktärerna känns otroligt levande- både huvudpersoner och bipersoner och porträttet av Frankrike efter Napoléons fall tror jag är mycket realistiskt- det vilar ett grått skimmer över den forna glansens dagar.... Balzac är en ordets mästare och man borde faktiskt trycka upp hans böcker i nya upplagor - i svensk översättning då, så klart!

För den som inte ännu bekantat sig med Balzac: Det går att hitta en billig pocketutgåva av Pappa Goriot (1995) utgiven av Natur & Kultur förlag.

En hett efterlängtad klassiker

Den eminenta engelska tidningen "The Guardian" publicerade för ett tag sedan en lista över de 100 bästa romanerna genom tiderna - en lista som ganska förutsägbart dominerades av engelskspråkiga författare. Dock- i toppen på listan (nummer 12) fanns en roman av Honoré de Balzac (1799-1850) och kanske inte den man hade väntat sig -nämligen "La Rabouilleuse" eller i engelsk översättning "The Black Sheep". Jag förmodar att det finns en svensk översättning men i så fall är den nog av äldre datum.

Hur som helst- nu har jag äntligen hittat ett gammalt exemplar (på engelska) av "det svarta fåret" och jag ser verkligen fram emot att läsa. Jag gillar Balzac och flera av hans böcker ingick i min kurslitteratur en gång i forntiden (det är jag tacksam för!).

Jag kunde inte motstå frestelsen att ta med den här daguerrotypen av Balzac från 1842.

En klassiker från hyllorna

Mrs C skrev om Sir Walter Scott och jag funderade ett tag. Nog hade jag sett en av hans böcker i hyllorna ? Efter en stunds letande dök den här upp. "Midlothians hjärta". Den svenska översättningen är från 1936 (M.A. Goldschmidt). Romanen är en tegelsten och jag läser att den är den sjunde av Scotts "Waverly-romaner". Huvudpersonen är Jeanie Deans- och hon blev oerhört populär bland läsarna (så till den milda grad att man uppkallade lokomotiv och pubar efter henne. Systern Effie får också ett porträtt i boken och av J E Millais.

Med detta sagt är det väl bara att kasta sig över den här berättelsen på över 600 sidor.....

Det går trögt...

Jag skulle ju läsa Anatole Frances "Änglarnas uppror".... så hade jag tänkt - men oj, så långsamt det går. Jag förväntade mig ett visst läsmotstånd men jag får nog lägga undan och vänta på att inspirationen infinner sig. (Boken måste dock lämnas tillbaka om någon vecka). I stället (för skam den som ger sig) hittade jag "Drottning Gåsfot" i mina hyllor. Månpocket gav ut en gång (det tycker jag att de ska göra om)- Just "Drottning Gåsfot" har getts ut ganska många gånger under årens lopp och "min" bok har översatts av Hjalmar Söderberg. Illustrerad är den dessutom av Bertil Bull Hedlund.

"Drottning Gåsfot" är ingen person utan ett värdshus i Paris och handlingen är förlagd till 1700-talet.

Jag har också minnen av Anatole Frances författarskap från skolan- där fick vi läsa (på franska) "Le crime de Sylvestre Bonnard" (många stönade högt men jag kommer inte ihåg att jag led nämnvärt av just den lektyren). "Crainquebille" ingick också i det "obligatoriska"- och det är jag glad för idag.