Tysk fredag- med inslag av poesi

"Barnsligt, som en syrsa i norrskenet, framtickar poesin sin varning till en mänsklighet, som fram över radarskärmen skrider". Werner Aspenström

 

 

Jag är en tysk från Dresden i Sachsen.

Hemmet ej gärna man överger.

Jag är som ett träd, uppvuxet i Tyskland.

Om så är, måste jag där vissna ner.

 

Erich Kästner var poet, prosaförfattare och så skrev han många mycket älskade barnböcker.

 

Han lyckades med konststycket att överleva de hemska åren på 1930- och 1940-talen i Tyskland. Hans böcker brändes på bokbålen och han blev utsatt för otaliga förhör av Gestapo.

 

 

"Samma år som han debuterade som lyriker hade han gett ut en barnbok, Emil und die Detektive. Nu kom han en dag in på sin bank och fann kontot spärrat. Ingen visste varför och han ombads återkomma. Det gjorde han och möttes av ett par gestapomän, som förde honom till högkvarteret där tjänstemännen hälsade honom med ett hånskratt. "Hallå! Där kommer ju Emil och detektiverna!" Vid förhöret sökte man fälla honom med en förfalskad dikt. Men Kästner var dem för svår och gick fri. "Heil Hitler!" morrade man efter honom. "Auf Wiedersehen", var hans svar. Och han kom igen, förhördes i timmar men var sina belackare allt för svår och gick åter fri." (Från Anders Alebys förord till Erich Kästner: Dikter - FIBs lyrikklubb Stockholm 1966)

 

 

En av de allra mest slitna barnböcker jag har (av de få som sparats genom åren) är Erich Kästners "Djurens konferens". Illustrationerna är gjorda av Walter Trier och det kan säkert förklara en del.

 

Mycket känd blev Kästner också för romanen "Fabian"  från 1931- som handlar om den 32-årige akademikern Jakob Fabian som försörjer sig med att arbeta med reklamtexter för en cigarettfirma i Berlin. Tiden: Weimar-republikens Tyskland, ett Tyskland fyllt av oro, arbetslöshet och fattigdom. Jag har skrivit lite om Fabian här.

 

Så till slut några rader ur Kästners kända dikt "På samma tåg"

 

Vi reser alla samma tåg

hän genom tid och rum.

Vi blickar ut trots, vad vi såg.

Vi reser alla samma tåg.

Varthän vet ingen om.

 

En sover och en annan svär,

en tredje pratar på.

Stationsmannen lyser här och där.

Hän genom natt och dag det bär.

Vårt mål skall ingen nå.

--------

Vi reser alla samma tåg

i dag nånstans in spe.

Vi blickar ut trots vad vi såg

Vi reser alla samma tåg---

en del i fel kupé.

 

Tolkat och översatt av Anders Aleby och taget från Erich Kästner: Dikter , FIB.s lyrikklubb, Stockholm , 1966.

Nina Burton och tysk poesi : Sarah Kirsch

Den vackra meropsfågeln (merops apiaster) eller på svenska "biätare". (Fotot är lånat).

I närheten av Hamburg möter Nina Burton poeten Sarah Kirsch och Kirsch behöver kanske inte någon utförligare introduktion- flera av hennes diktsamlingar har blivit översatta till svenska (och även till andra språk).

Sarah Kirsch bor ute på landet och omgiven av djur och vindkraftverk. Hon bjuder på bröstkarameller och traktens kakor och serverar te i blått porslin. Det blir ett intressant samtal om det forna DDR och svårigheterna att arbeta som författare där. (Sarah Kirsch lämnade DDR år 1977).

"Den stora
Så vackra meropsfågeln
Flyger på våren redan knappt ses ett blad
Av den i söder där skuggorna
Faller rent lodrätt stenen
Varm som mina ögon blickar på den"

(tolkning Nina Burton)

Så här berättar Sarah Kirsch om meropsfågeln:

" Den har fått sin långa näbb för att kunna nå djupt in i blommorna, och denna näbb är så tung att fågeln måste flyga med huvudet bakåtriktat. Men här har hon redan lämnat den insektsätande biätaren bakom sig och börtjat tala om en sagofågel som närs av längtan."

Längtar gör man om man sitter bakom stängda dörrar och om man känner sig ofri. Under sin tid i DDR skrev Sarah Kirsch ofta om just bevingade varelser.

Kapitlet avslutas med de här raderna ur dikten "Vintermusik" (diktsamlingen heter "Schneewärme" och är från 1989).



"Världens fyra hörn
Är fulla av smärta. Kärlek.
Är som att knäcka ryggen." (Tolkning: Nina Burton)

Diktsamlingen "Glashussplitter" från 1989 kan man fortfarande få tag på via t ex nätbokhandeln. (Ellerströms förlag).

Höststämning

Att Gustav Sacks lyrik skulle bli översatt till svenska kan man nog glömma bort. Det här är en författare som aldrig hann göra särskilt mycket väsen av sig- han är död sedan länge (1916) och föga omtalad. Mitt tyska dikthäfte är dock utgivet 2010 så kanske finns det hopp- i alla fall på originalspråket (men lyrik är inte någon populär genre- och så förblir det glömda glömt).

Min tyska räcker definitivt inte till för att tolka och översätta dikter så jag måste återge på Sacks eget språk- men det är vackert ändå. Här skriver han om hösten.

Alltså: Några rader ur dikten "Der Herbst"

So komm, du wilder West,
und sing geheimnisvoll und runenkundig
in meinen Kiefern und Wacholderbüchschen
das uralt düstere Jahreslied des Todes!
Und reiss aus meinem Herz des Sommers Freuden,
reiss sie gleich müd gewordenen Blättern ab,
auf dass mein Fuss sie raschelnd von sich stosse.

Klart och enkelt

Mascha Kaléko är en poet jag ofta och gärna återvänder till. Hon skriver med enkla, klara formuleringar om ämnen som berör och som vi alla kan ta till oss. Detta är verkligen ingen "tillkrånglad" poet utan i stället en diktare som kan "sila" språket från exter och onödiga dekorationer. Mascha Kaléko skriver för alla och envar.

Här ett exempel:

Die Nacht
In der
Das Fürchten ,
Wohnt,

Hat auch
Die Sterne
Und den
Mond.

(från dikten "Nachts").

och här skriver hon om att längta bort....

Sehnsucht nach dem Anderswo

Drinnen duften die Äpfel im Spind,
Prasselt der Kessel im Feuer.
Doch draussen pfeift Vagabundenwind
Und singt das Abenteuer!

Der Sehsucht nach dem Anderswo
Kannst du wohl nie entrinnen:
Nach drinnen, wenn du draussen bist,
Nach draussen, bist du drinnen.

En dikt av Agnes Miegel

Agnes Miegel skrev jag några rader om för ett tag sedan. Hennes rykte fläckades av medlemskapet i nazistpartiet och en hyllningsdikt till Hitler. Idag läser man hennes dikter igen och det finns också ett Agnes Miegel-sällskap.

Jag har hittat en dikt i engelsk översättning.

SPRING ON THE BALTIC.

Oh, what a spring was that ! — the whole night long

The nightingale rang out her rapturous song;

The hyacinthine day and velvet gloom

Were drunk with fragrance of the lilac-bloom.

And strewn with amber lay the golden strand,

And waves sighed softly to the shimmering sand;

On sea-birds' wings far into realms of light

The wild, wild longing of my youth took flight.

Spännande ordkonst

Från diktsamlingen "Fantom Fan" av Friederike Mayröcker (1971)

Lassen Sie die Wörter aufjaulen!

Machen Sie öfters mal boingg-boingg!

vergessen Sie die ganze Sprache.

Legen Sie Silben aufs Eis! Wärmen Sie sich an

den Deklinationen die Füsse!

Stören Sie die Sprache ein wenig mehr!

Drücken Sie gegen die Wand bis sie schreit!

(från "Anleitungen zu poetischen Verhalten" - Fantom Fan)

Friederike Mayröckers poesi kan man hitta i svensk översättning- senast utkommet: "Scardanelli" - Ellerströms förlag.

Mannen som älskade moln

(Fotot är lånat från Wikipedia)

"One ought to do nothing but watch the clouds, the faraway mysterious clouds" (Georg Heym).

Georg Heym skrev om moln, han drömde om moln och han älskade moln.

O Wolkenland, zu dessen Küsten fliehen
Stets die Gedanken, suchen sie Vergessen.
O Wolken, die am Himmel einsam ziehen,
Ihr könnt allein die Einsamkeit ermessen.

(O land of clouds, to whose coasts our thoughts forever flee, seeking forgetfulness. O clouds, sailing lonely through the skies, you alone can measure (our) loneliness) (översättning: Patrick Bridgwater). Från dikten "O Wolkenland".

Helst hade jag velat lägga upp en bild på den tyske konstnären Martin Brandenburgs målning "Die Menschen unter der Wolke"- men den kunde jag inte hitta. Heym blev helt betagen i den tavlan och han rördes till tårar av den. För Heym representerade moln frihet, tidens gång, skönhet av den högsta graden- ett löfte om flykt från det tyngande jordiska.

Heym inspirerades av flera poeter- Byron, Shelley och Keats- Verlaine, Rimbaud och Baudelaire bland andra- men högst höll han sin landsman- Friedrich Hölderlin och främst då hans dikt Hyperions ödessång- här de sista raderna- (tolkad och översatt av Bertil Malmberg.)

Men oss är givet
att ingenstans få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt
från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.

Jag har letat i mina hyllor efter dikter i svensk översättning av Georg Heym- (mager utdelning) och faktiskt finns hans "Efter slaget" i samlingen "Världens bästa lyrik" (Natur och kultur 1989, redigerad av Johannes Edfelt)

Efter slaget

I sädesbrodden ligga liken tätt,
på åkerrenar och på blomsterslätter.
Slagfältet är med vapenspillror klätt.
Hjul utan ekrar, vältrade lavetter.

Ur många pölar stiger blodig rök;
svartröda de den bruna vägen täcka.
Vitaktigt glänsa bukarna på ök,
som sina döda ben i vädret sträcka.

I vindens råa kyla, gurglar än
döendes jämmer, då vid östens rand
blek dager skymtar fram, grön glänser den:
den flyktiga Auroras tunna band.

(tolkning Johannes Edfelt)

I Patrick Bridgwaters biografi "Poet Of Expressionist Berlin" finns flera vackra dikter av Georg Heym återgivna. Tänk, tänk om något förlag kunde tänka sig att ge ut Heyms "utvalda" översatta till svenska... det vore något att drömma om.

Georg Theodor Franz Arthur Heym

Här är han igen- Georg Heym- han har en själfull blick. Det är en bildskön ung man som har förevigats på fotot- som måste vara cirka 100 år gammalt.

Han föddes den 30 oktober 1887 i Hirschberg (som numera heter Jelenia Góra) som låg i Schlesien (nu hör området till Polen) och han gick ur tiden 1912. Han hade en syster, Gertrud, (även hon dog ung)- den sista dikten Georg skrev var "die Messe"- och den kom till eftersom han sett sin syster gråta- syskonen var trots att de var mycket olika- djupt fästa vid varandra.

Jag läser om denne poet, denne unge man som fick ett så kort liv- som gick bort under så mycken tragik (han drunknade när han försökte rädda en vän som gått ner sig i en vak). Noveller och dikter har Heym lämnat efter sig- och de dikter jag hittills läst har berört mig djupt.

I november 1911 skrev han de här raderna:

Still sind die Tage
Im fallenden Herbste.
Kaum noch gerühret
Von schläfrigen Winden
Stehet der Baum,
Mit goldenen Blättern
Trocken und dorrend,
Und still wie Wanderer,
Mit dünnen Ästen
Im grauen Raum.

Kurz ist das Leben
Und wenige Sterne.
Immer voll Trübem
Wolkige Jahre
Nehmen uns auf,
Wir aber lägen
Lieber begraben,
Oder verschüttet,
Dort wo die Trände
Rinnet zuhauf.

(Still are the days as autumn falls. Barely touched by sleepy winds the tree stands there with its golden leaves dry and dying, still as a wayfarer with its skeletal branches against a leaden sky. Life is short and few are its stars. Cloudy years full of sorrows engulf us; but we prefer to be buried (whether dead or alive) where our tears gather. (Översättning: Patrick Bridgwater).

Den här novellsamlingen finns fortfarande att få tag på via "vanlig" nätbokhandel.
Tjuven : en novellbok / Georg Heym ; i översättning av Arthur Isfelt
Heym, Georg, 1887-1912 (författare)
Isfelt, Arthur 1939- (översättare)
ISBN 978-91-89633-13-1 (korr)
Malmö : Alastor Press, 2007

Det finns också en del översättningar till engelska.

En elegi av Nelly Sachs

Nelly Sachs 1910

Mellan ljus och ljus
mellan morgonen och aftonens källa
är vi gästen vid den öppna graven,
tydande, hårklyvande
vad biet vill
när det samlar honung ur blommorna.

Ingen vet sin ödesplats
och den outgrundliga smärtans ort-

Ack, nåd, nåd för den som vill säga amen,
för följeslagarna, som lyssnar vid de från döden befriade dörrarna,
för dem som går av och an och andas högtidligt,

för dem som bortvända och böjda mot graven
likväl redan stensatt vägen framför sin tröskel
med dunkelt glödande längtans meteorer

och redan står
där all kärlek står
som översilad av stoft
lämnas och själv tar avsked.

(tolkat av Johannes Edfelt).

Sarmater? Sarmatien?

Jag läser diktsamlingen "Den sarmatiska slätten" av Johannes Bobrowski (i översättning och tolkning av Göran Hägg). Det är tur att det finns ett förklarande förord- jag hade givetvis ingen aning om var Sarmatien fanns (om det överhuvud taget fanns-hade funnits). Nu vet jag att sarmaterna var "ett iranskt ryttarfolk som behärskade de ryska och östeuropeiska slätterna från 200-talet före Kristus och sedan under några århundraden framåt. De efterträdde sina släktingar skyterna som herrar i området och försvann sedan spårlöst när goter och senare slaver, turkfolk och tatarer tog överhanden i trakten."

Bobrowskis Sarmatien dör slutligt och definitivt när tyskarna tågar mot Ryssland år 1941. Det stora nederlaget fick sin kulmen just på slätterna runt Don och Volga- och det var där sarmaterna hade sitt urhem.

Bobrowski representerar med sina dikter "kämpande humanism" (för att citera Göran Hägg)- och Hägg liknar hans stil dels med Vilhelm Ekelunds dels med Gunnar Ekelöfs. Jag har läst en del dikter av Bobrowski den senaste tiden och jag har blivit mycket tagen av hans stil och hans språk. Det är så outsägligt vackert och så outsägligt vemodigt på en gång.

Här några rader från dikten "Den sarmatiska slätten"

Själ,
fall av dunkel, sent-
dagen med öppna
pulsar, blånad-
Slätten sjunger.

Vem
upprepar hennes böljande
sång, trollbunden
mot kusten, hennes sång:
hav, efter stormarna,
hennes sång---

Lite om Erich Kästner

Erich Kästner är en författare som fascinerar mig- och som jag har stor respekt för- han var en modig man. Tidigt förstod han varthän det barkade i trettiotalets Tyskland- och han gick i landsflykt (Schweiz). Men... han kunde inte stanna borta och han besvarade alla frågor om varför han riskerade livet så här:

-

Jag är en tysk från Dresden i Sachsen.

Hemmet ej gärna man överger.

Jag är som ett träd, uppvuxet i Tyskland.

Om så är, måste jag där vissna ner.

-

Han fick bevittna bokbålet vid Opernplatz (där brändes massvis- även utländsk "misshaglig" litteratur av bl a Gorkij, Wells, Hemingway och Joyce- ja, Kästners egna böcker brändes också. )

Kästner var verkligen en överlevare- han klarade sig t o m undan Gestapo- det här läser jag.

"Samma år som han debuterade som lyriker hade han gett ut en barnbok, Emil und die Detektive. Nu kom han en dag in på sin bank och fann kontot spärrat. Ingen visste varför och han ombads återkomma. Det gjorde han och möttes av ett par gestapomän, som förde honom till högkvarteret där tjänstemännen hälsade honom med ett hånskratt. "Hallå! Där kommer ju Emil och detektiverna!" Vid förhöret sökte man fälla honom med en förfalskad dikt. Men Kästner var dem för svår och gick fri. "Heil Hitler!" morrade man efter honom. "Auf Wiedersehen", var hans svar. Och han kom igen, förhördes i timmar men var sina belackare allt för svår och gick åter fri." (Från förordet till Erich Kästner: Dikter - FIBs lyrikklubb Stockholm)

-

En mycket talande rad av Wener Aspenström citeras också : "Barnsligt, som en syrsa i norrskenet, framtickar poesin sin varning till en mänsklighet, som fram över radarskärmen skrider".

-

Hamlets ande

-

Gustav Renner var förvisso bäst

bland aktörerna vid Toggenburgs teater.

Alla känner väl hans vita väst

och hans hjälterollers stora later.

Prisad var han av kritik och vänner.

Damerna fann honom ännu slank.

Enda felet var att Gustav Renner

när han hade pengar söp sig pank.

Så en afton här man Hamlet gav

och han spela spöket, Hamlets fader,

kom han asberusad ur sin grav,

gjorde alla tänkbara bravader.

Hamlet själv var ytterligt förskräckt,

då han trodde vålnaden fått dille.

Scenen måste brytas av direkt.

Renner undra bara, vad man ville.

Som han ej lät föra sig till rätta

lades han på rygg i en alkov

och fick kuddar kring sig. Från allt detta

slumra Gustav Renner in och sov.

Hans kolleger spela nu exakt

när han sov och inte längre störde.

Men så kom han ut i nästa akt,

vartill absolut hans roll ej hörde,

Trampa exgemålen på dess tass,

bröt för sonen sin itu floretten,

dansa med Ofelia en jass,

slängde kungen handlöst på parketten.

Skrämda sprang de för hans överdåd.

Men publiken jubla i salongen.

Och en så hejdundrande applåd

gavs i Toggenburg för första gången.

Många Toggenburgare fann av fadäsen

att de äntligen begripit pjäsen. (tolkning: Anders Aleby)

En tysk poet- still going strong

Heinrich Heine (fast han hette egentligen Harry- inte Heinrich) 1797-1856. Av judisk börd men konverterade till protestantismen- född i Düsseldorf och död i Paris där han ligger begraven på Cimitière Monmartre.
-

Poeten med den genomträngande blicken och den skarpa intelligensen- vän med både Marx och Engels- oberäknelig och lojal på en gång. En motsägelsernas man. Hans böcker förbjöds redan på 1830-talet i bland annat Preussen. Hundra år senare brändes de på nazisternas bokbål. Heines ord :"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare att bränna människor" kunde inte varit sannare.


-

Här min ilsket gula Reclam-utgåva av Heines "Tyskland en vintersaga" ackompanjerad av Göran Palms svenska variant.

-

Tyskland, en vintersaga skrevs år 1844 och det är en lång verssatir- Heine reser genom Tyskland och skriver ner sina intryck. Pennan är mycket vass. I vers nummer elva till exempel skriver Heine om slaget vid Teutoburger Wald ( där "Herman the German" nedlade tre romerska legioner anförda av Publius Quinctilius Varus. )

-

"Gottlob! Der Hermann gewann die Schlacht,

Die Römer wurden vertrieben,

Varus mit seinen Legionen erlag,

Und wir sind Deutsche geblieben.!

Wir blieben deutsch, wir sprechen deutsch,

Wie wir es gesprochen haben;

Der Esel heisst Esel, nicht asinus (Esel = åsna)

Die Schwaben blieben Schwaben."

-

En länk till en engelsk översättning av den oerhört starka dikten "The Silesian Weavers"- här.

På svenska finns "På sångens vida vingar"- utgiven på Atlantis förlag. För 119 kronor kan man ta del av något av det bästa som världslitteraturen har att erbjuda.

Dessutom....

fanns den här diktsamlingen inne. Nelly Sachs i översättning av Gunnar Ekelöf. Nelly Sachs är mycket aktuell igen i höstens bokflod. (Aris Fioretos bok -Flykt och förvandling-är jag väldigt nyfiken på-)
-
Einsamkeit lautlos samtener Acker
aus Stiefmutterveilchen
verlassen von rot und blau
violett die gehende Farbe
dein Weinen erschafft sie
aus dem zarten Erschrecken deiner Augen-
-
Gunnar Ekelöf översätter/tolkar:
-
Ensamhet ljudlös ett sammetsfält
av styvmorsvioler
övergivet av rött och blått
violett den rådande färgen
din gråt skapar den
ur dina ögons milda skräck-

Im Nebel

I morse låg dimman tät över Storevång. Jag tänkte på en dikt av Hermann Hesse- både vacker och sorglig.

Im Nebel

-

Seltsam, im Nebel zu wandern!

Einsam ist jeder Busch und Stein,

Kein Baum sieht den andern,

Jeder ist allein.

-

Voll Freunden war mir die Welt,

Als noch mein Leben licht war;

Nun, da der Nebel fällt,

Ist keiner mehr sichtbar.

-

Wahrlich, keiner ist weise,

Der nicht das Dunkel kennt,

Das unentrinnbar und leise

Von allen ihn trennt.

-

Seltsam, im Nebel zu wandern!

Leben ist Einsamsein.

Kein Mensch kennt den andern,

Jeder ist allein.

-

Hermann Hesse