Krilontrilogin av Eyvind Johnson

Det började mörkna över Europa under 30-talet. Demokratiska värderingar trängdes undan av svarta och bruna krafter. Spanien, Italien, Tyskland var i fokus. Eyvind Johnson kände att han måste agera på det sätt han kunde- genom att skriva. Så tillkom hans berättelse om fastighetsmäklaren Krilon och hans grupp av vänner. Det är ingen liten berättelse heller- inte på något sätt- den sträcker sig över 1000 sidor fördelat på tre volymer och alla dessa volymer är skrivna mitt under ett intensivt historiskt skede - under början av 40-talet. I Sverige censurerades tidningar (Torgny Segerstedt trotsade vad han kunde med sin Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning- men annars fogade sig de allra flesta och- ja- "en svensk tiger" fick väl mer än en innebörd).

Romanerna om Johannes Krilon är odödliga- alltid aktuella och de borde uppmärksammas mycket mera! Krilon vågar det många andra inte vågar- han står upp och kämpar för demokratin, för de värderingar som måste finnas i ett fritt samhälle. "Jag är inte neutral, jag är krigförande", säger han i en passus.

Krilon och hans vänner har en diskussionsgrupp- en livlig och engagerad sådan som varit i gång sedan början av 30-talet. Nu, år 1941 (när boken börjar) börjar saker och ting förändras- gruppens medlemmar uppvaktas av herrar Jekau och Gideon Staph- båda kommer med "erbjudanden" (flera av gruppens medlemmar är egna företagare)- Gideon Staph är innehavare av "Nya Villabolaget" och snart har han lurat till sig underskrifter på ett kontrakt som så småningom visar sig vara rena slav-ditot. Staph (som manövrerar ut Jekau) gör allt för att krossa Krilon. Det blir en kamp och handlingen är tidvis otroligt spännande.

Men... Krilons äventyr innehåller så mycket mera... här ges en bild av ett Stockholm så som det var under 40-talet- en svunnen värld och med otroligt fina miljöporträtt. Här finns satiriska passager-här finns drömmar, här finns beskrivningar över det politiska läget och inte bara i allegorisk form. Krilon gör till exempel en resa till Norge (han tar sig illegalt över gränsen) och han rapprterar om tyskarnas framfart med tortyr och allmän laglöshet. (Detta måste ha varit en ren brandfackla när boken kom ut!)

Genom allt lyser Krilon med sin humanism och sin orubbliga tro på de mänskliga värdena- på kultur och sunt förnuft- på att människan kan och har möjlighet att bekämpa de onda krafterna både utanför och inom sig själv.

(Jag läser att Krilon ska vara en sammansättning av Kristus + Platon.)

Det finns så många fina passager- det går inte att citera nog- minnesvärt är t ex mötet med politikern Per Blarén-

"Ironi skulle förbjudas! sade Pelle Politiker och lutade sig bakåt och betraktade Johan Henrik och liknade i detta ögonblick en bild av den som dömer över levande och döda. All opposition borde förbjudas, det har jag alltid sagt. Vad ska vi med demokrati och god, ansvarskännande demokratisk politik till, när vi som är kallade att handhava den inte får vara i fred? För att demokratin ska kunna växa i fred måste all opposition obönhörligen undanröjas ! Det är min åsikt och jag talar som erfaren riksdagsman och politiker!

En av mina största läsupplevelser någonsin har detta varit- nu lägger jag Krilon åt sidan ett tag- men var så säker- de här böckerna kommer jag att läsa om och om igen. (Och den första delen ska jag se till att skaffa mig på något sätt). Jag kan nu se fram emot att ta mig an Kerstin Ekmans "Gör mig levande igen"- den hoppas jag begripa nu!

Till er som ännu inte har läst Krilontrilogin- gör det! Jag väntade själv alldeles för länge. Läs också Hermias tankar om detta mästerverk!!

Mina sommarutmaning: Eyvind Johnson

Det har blivit fyra stora verk hittills- Strändernas svall (som fanns i bokhyllan redan), Hans nådes tid (som jag lånade hem från biblioteket), Drömmar om rosor och eld (som fanns i billig pocketutgåva) och så nu-både lånad och köpt- Krilontrilogin. Berättelsen om Olof har jag sett i Jan Troells fina filmversion "Här har du ditt liv".

Det har varit en mycket givande resa för mig- i Odysseus fotspår- genom Karl den stores rike och så nedslag i häxförföljelsernas Frankrike- men klarast och starkast strålar den stora romanen om Krilon och hans vänner. Krilontrilogin är en av mina största läsupplevelser- någonsin (och jag är nu ganska gammal....). Nu tar jag sats och ska så småningom försöka skriva ner mina intryck och mina tankar om detta allegoriska och underfundigt sammanfogade mästerverk.

Görgöhö

Nu har jag börjat på del tre i Krilontrilogin "Krilon själv"- jag kommer att bli så ledsen när jag har läst färdigt och jag borde läsa lånsammare (men böckerna är så fängslande att jag inte kan släppa dem). Jag måste hela tiden påminna mig att Eyvind Johnson faktiskt skrev böckerna under kriget- inte efter det... han hade verkligen civilkurage och patos. Vad sägs om det här:
(Här talar den otäcke herr Staph)

"Förlåt, jag glömde presentera. Här är mina närmaste män. Får jag föreställa: Disponent Görén (den tjocka vita pälsen nickade), min annonschef Göbén (den klumpfotade förvred sitt ansikte och skrapade med klumpfoten och föreföll att vara på permission från själva helvetet, tyckte Hovall), och den nya chefen för min organisations-och upplysningsbyrå Höllén, (han med pincenén och de sluttande axlarna och den nu trutiga ,fuktiga munnen körde fram ansiktet som om han fått upp vittringen av Hovall, glasen blixtrade till ovanför den vassa näsan, de små ögonen stack). De är min stab, de övervakar allt åt mig, de kallas kort och gott GÖRGÖHÖ, det är för effektivitetens och klarhetens skull."

(Görén heter dessutom Herman i förnamn och har en stav som attribut. Höllén beskrivs som "hönsgubbe").

Krilon, Krilon....

Jag har läst del ett i Krilontrilogin av Eyvind Johnson. Ja, nu är jag fast och det är så spännande att jag förmodligen fastnar i lässtolen under större delen av dagen. Vilken läsupplevelse!

Dessutom har jag lärt mig ett nytt skällsord. "Gengasdrulle". (Böckerna skrevs mitt under brinnande krig).

Här två utdrag från del 1 (Grupp Krilon):

" Livet är något av handlande och mycket av skådande. Livet förbrukas mer än det levs. Luckor öppnas under musiken luckor som är stängda eller halvt stängda mot det förflutna och mot framtiden. Man tänker inte, man ser. Regn av blommor, eller stenskred kanske, men man själv är med där; erövringar av lycka eller förlusten av den. Klar stjärnnatt, översnöade fält under månen, ett ansikte, ett rum, minnen. Minnen, det är vad livet får tillbaka av vad det förbrukat och av det som förbrukats, det är vad mänskan får tillbaka av det hon förbrukat- får tillbaka på detta sätt. Oro eller lugn, det är återbetalningen, det är vinsten, resten, livsmaskinistens produktionsresultat."

"Livet är inte tanke, men dess finaste essens är det. Livet är handling, rörelse, skrik, melankoliska stämningar, slagsmål, att snubbla när man slår stortån mot en sten, att göra en affär och förtjäna pengar, att använda pengarna till att supa sig full eller bygga ett hus att bo, sitta, vara i. Livet är handling, även sittandes, och krig, även åskådandets, livet är allt möjligt och dessutom det omöjliga, men dess resultat är inte endast död utan också tanke. Tanken är handlingarnas resultat, den uppstår i den verksamma kroppen som en av dess safter, den finaste, och den har livets egen kraft och kan skapa liv på nytt, skapa handling. Så enkelt och så svårt är det."

Äntligen!!!!

(fotot från Wikipedia)

Nu har den kommit- första delen av Eyvind Johnsons "Krilonserie" finns för avhämtning på biblioteket och jag börja den efterlängtade läsningen. Idag ser det dessutom ut att bli en alldeles otroligt fint och soligt så vad kan passa bättre än en stund i ekens skugga med en god bok!

Stad i ljus och Stad i mörker

Mörkret ska nog gå före ljuset.... Jag hittade helt oväntat "Stad i mörker" i en av mina hyllor. Båda böckerna från mitten av tjugotalet. Omslaget till Stad i mörker är gjort av den litauiske konstnären Pranas Lapé.

"Alla som dör genom blommor dör genom eld"

Kardinal Richelieu

Jag har läst "Drömmar om rosor och eld" av Eyvind Johnson. En mycket otäck och ständigt närvarande historisk roman om en tid som vi nog gärna vill glömma (men det ska vi inte göra). Eyvind Johnson har inspirerats av processen mot Urban Granier som ägde rum i Loudun, Frankrike under 1630-talet.

Återigen (precis som i Hans nådes tid) möter vi ett samhälle som bågnar av förtryck och rädsla. Den starke mannen som grabbar tag i sin överhöghet med näbbar och klor heter här kardinal Richelieu och han vill försäkra sig om sin bestämmanderätt.

Det här är en roman om tre "M". Mod ,Medlöperi och Maktlystnad.

"Alla som bedriver människodödande dräps av de hugg de ger andra. Alla som bränner människor förbränns själva. Endast medvetandet om detta kan rädda den mänsklighet som kryper eller studsar kring på jordklotets yta. "

"

Alla som bygger fängelser gör sig själva till fångar därför att de är en del av människomassan, inblandad i den. Alla som vaktar fångar vaktar en del av sig själva. Alla som dyrkar furstar dyrkar den drömde fursten i sig själva. Alla som river fängelser försöker att befria sig själva genom att befria andra."

Huvudpersonerna i berättelsen är flera men i fokus står alltså prästen Urba(i)n Granier och hans älskade Madeleine de Brone. Allt som händer under denna tid blir nedtecknat av Daniel Drouin- assessor hos stadens främste ämbetsman, herr de Cerisay. Genom honom får vi en mera objektiv bild av hela skeendet och eftersom han "flyter med" och inte tar ställning (medlöparen) klarar han sig alldeles utmärkt genom allt.

Ett antal nunnor i ett ursulinerkloster blir "besatta av djävulen" - och detta utnyttjar överheten för att göra sig av med hotande och misshagliga personer. Förhören med de besatta nunnorna är verkligen otroligt skickligt sammansatta av författaren- humor saknas inte- och inte heller ironi. (Trots att ämnet är så otäckt). Så småningom får Richelieus hantlangare som de vill (efter att ha manipulerat nunnorna)- Granier blir namngiven som djävulsdyrkare.

Drouins liv får vi också ta del av (Drouin avlar massor av barn och hänger minst två gånger i veckan på krogen "Hönan".

"Hurra! Ja jag säger än en gång Hurra! Min hustru meddelade mig i går morse- jag har varit ite på landet hos familjen- att hon är havande igen! Släkten Drouin kommer inte att känna sig ensam här i vår stad om tjugofem eller femti år!" (Jag tappar räkningen på hur många barn den arma kvinnan föder under berättelsens gång (Drouin blir alltid lika nöjd/självgod varje gång hustrun meddelar att hon väntar barn).

"Drömmar om rosor och eld" är precis lika tänkvärd nu som när den skrevs. Förföljelsernas tid är inte över och den här boken kan man gärna fundera över när "dreven" går och när processer spårar ur .

Nu har jag läst tre romaner av Eyvind Johnson. Jag blir bara mer och mer fascinerad och imponerad av hans författarskap. Jag väntar med stor spänning på Krilon-böckerna och under tiden ska jag läsa en samling essäer.

Godnatt-sagor och häxprocesser

Urban Hjärne

När jag var barn var det min pappa som stod för godnatt-sagorna och hans val av läsmaterial var nog lite udda- visserligen förekom en hel del från HC Andersens sagor (alltid de otäckaste) men även Fältskärns berättelser lästes och så- mycket ofta: glimtar från Carl Grimbergs svenska historia.

Jag kom att tänka på Grimberg i går kväll när jag började på "Drömmar om rosor och eld" av Eyvind Johnson. Johnsons bok handlar om häxprocesser (och givetvis går romanen att överföra till modern tid). I en av Grimbergs böcker (det finns en hel drös) ägnas många sidor åt de svenska häxprocesserna ("Det stora oväsendet") som inträffade mellan 1668-1676. Masshysterin spred sig över landet och många oskyldiga fick sätta livet till. Mycket illa var det till exempel i Ångermanland- i Torsåker avrättades 71 personer (mest kvinnor). Urban Hjärne lyckades sätta stopp på farsoten- och det sunda förnuftet segrade till slut.

I början av 1970-talet visades en film (baserad på en roman av Aldous Huxley)
"Djävlarna i Loudon"- den blev mycket omskriven och jag har för mig att det var tal om att totalförbjuda den också (jag kan ha fel)- Själv såg jag den på en biograf på Hötorget i Stockholm och det var nog något av det mest skrämmande jag sett på en bioduk. Oliver Reed spelade huvudrollen som den tolerante fader Grandier-berättelsen gav en kuslig bild av maktspel och förtryck. Trots de otäcka scenerna i filmen (man får närbilder på vad som händer när man bränner upp en människa på bål) skulle jag faktiskt vilja se om. (Jag håller ändå händerna för ögonen när det blir för vidrigt).

Boken "The Devils of Loudon" är inte svår att få tag på (värre är det med svensk översättning förstås).

Hans nådes tid- en odödlig roman

"Hans nådes tid" av Eyvind Johnson är en av de hundra böckerna i världsbiblioteket - (detta "världsbibliotek" har påfallande svensk övervikt....).

Det här eposet rör sig i 700- och 800-talets Europa - det var den tid då Karl den stores frankiska rike växte så det knakade. Det erövrades land och provinserna föll i stormaktens våld- den ena efter den andra. Man levde i ständig rädsla och osäkerhet för vad morgondagen skulle medföra- man bodde förvisso på ett asplöv- i asplövsvärlden.

Johannes Lupigis minns hur det var- och boken inleds med en tillbakablick på år 775 då en svår storm härjade på Adriatiska havet- en storm som fick stora verkningar. Så vecklar berättelsen ut sig och vi tas med till langobardernas rike- som nu har lagts till Karl den stores erövringar. Angiveriet är utbrett, det finns spioner överallt och man får vakta sin tunga mycket noga. Det talas om "hans nådes stora mildhet" , en mildhet som verkligen är obarmhärtig för alla dem som drabbas av den.

Johannes Lupigis är den yngste brodern av tre vars öden vi får följa genom boken. Han är den som fått boklig bildning och som så småningom kan skriva ner sina minnen.

I Lombardiet (langobardernas provins) jäser det och storbönderna gör uppror under ledning av vasallen hertig Rodgaud- ett uppror som Johannes bröder Warnefrit och Conald motvilligt dras med i- även fadern Bertoald deltar. Det slutar illa - fångenskapen väntar och "hans nådes mildhet". Rodgauds vackra dotter Angila (som älskas av alla tre bröderna Lupigis) förs till trakterna av Genevesjön där hon "gifts bort" med frankernas trogne Gunderic.

Under de cirka trettio år som romanen omfattar får vi erfara hur "hans nåde" styr och ställer med sina undersåtar. För familjen Lupigis blir ingenting som förut- allt föröds och går under. De får alla smaka på det "milda" styret- var och en på sitt sätt för de sprids ut över hela det stora riket. Den vackra Angilas öde - går också som en röd tråd genom boken.

Hur hanterar man makt? Hur överlever man i ett totalitärt samhälle? Några svar ges egentligen inte- det får läsaren själv fundera över. "Hans nådes tid" kom ut 1960. Då hade Europa genomlevt nazisternas härjningar och även Stalins- det kalla kriget var i full gång. Den totalitära makten kändes fortfarande mycket närvarande (det kan jag själv intyga).

Eyvind Johnson har använt sig av de åldriga ortnamnen men tack och lov finns ett register i slutet av boken- och författaren låter oss också förstå att vissa karaktärer har fått drag av verkliga personer från denna tid.

"Strändernas svall" och "Hans nådes tid" har båda gett mig stora läsupplevelser. Nu ser jag fram emot "Krilon" och "Drömmar om rosor och eld".

Den langobardiska kronan

På bilden den langobardiska järnkronan- (fotot lånat från Wikipedia).

Om langobarderna vet jag inte mycket men intresset vaknar när jag läser "Hans nådes tid"- de tillhörde ett av många folk som "infogades" under Karl den stores styre och- ja- de måste ha känt sig som om de bodde på det där asplövet.

" Jag stannade igen och betraktade en av dessa aspar noga. Den var i ständig rörelse- Phaetons syster. Ibland såg det ut som trädet sydde, stickade, virkade och knypplade med sina många tusen händer. Ibland tyckte jag att händerna spelade på osynliga lutor eller på dolda slaginstrument, spelade melodier för sig själva, för aspens eget hjärta, melodier som mitt öra ej kunde uppfatta. Himlen var klar, utan minsta moln. Men stundom såg det ut som om aspen lekte regn, låtsades att regndroppar föll på dess löv, ja, som om trädet självt ville vara ett regn som föll, tårar inför faran som finns, alltid; en asp, ett träd som spelade på trädens teater och där uppförde dramat regn." (sid 190, Hans nådes tid).

Johannes Lupigis skriver ner sina minnen och jag fortsätter att läsa om krig, ofärd-och om den lilla människans kamp mot "överhetens" herrar och drängar.

Näst på tur

Nu blir det läsning av "Hans nådes tid"- ja, omläsning egentligen för den här romanen ingick i min kurslitteratur för sisådär 40 år sedan :-) men minnet är dåligt och jag känner att jag måste läsa igen. Det är inte tillräckligt att bara ha vaga associationer till Karl den store......

Att resa i tiden till 700- och 800-talets Europa... Ja, det ser jag fram emot.

"Bo på ett asplöv-

På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå bor där små kryp som inte vet att deras land är ett asplöv. För dem är det en hemort, ett hemland i en värld, asplövsvärlden."

(Från "försättsbladet" "Hans nådes tid".

Strändernas svall av Eyvind Johnson

För cirka 40 kronor kan man bli ägare till ett av världslitteraturens mästerverk. Det är bara att slå till, tycker jag. "Strändernas svall" är en ganska omfångsrik roman och avgjort "lugnare" och bekvämare att kunna ta sig tid med.

Pingstens lediga stunder har gått åt till att läsa om Odysseus som han framstår i Eyvind Johnsons tappning- "en roman om det närvarande". När vi möter Odysseus är han i fångenskap hos den vackra nymfen Kalypso men gudarna ingriper och så börjar Odysseus sin resa tillbaka till Ithaka (den resa som mycket dramatiskt avbröts genom ett skeppsbrott för sju år sedan). På Ithaka väntar Penelope troget med den nu vuxne sonen Thelemakos- huset är fullt av friare som bara vill komma åt "änkan" och hennes egendomar.

"Strändernas svall" skildrar en annan Odysseus- här får vi möta den trötte krigaren som bara vill hem. Det är en krigare som känner stor skuld för han har begått gräsliga handlingar- genom drömmar spelas de fasansfulla scenerna upp igen- och det som Odysseus aldrig kan fria sig från är skulden över att ha dödat ett oskyldigt barn- Hectors lille son Astyanax. Eyvind Johnsons Odysseus är en man av kött och blod och känslor- en utsliten och åldrad, ärrad (både till kropp och själ) människa. Det finns inte mycket kvar av den slagfärdige och kvicktänkte hjälten från Trojanska kriget här.

Scenerna växlar mellan Penelope på Ithaka och Odysseus på hemväg- det är en skickligt sammanfogad väv som Eyvind Johnson har tillverkat- inte ett ögonblick att man har tråkigt under läsningen. Det är ibland humoristiskt- ibland lyriskt finstämt och hela tiden spännande.

En av de mest berörande scenerna tycker jag är Odysseus möte med kungadottern Nausikaa (på faiakernas ö).

" Han tänkte: Nu tar jag, nu äter jag, och vände ansiktet mot köttet och brödet och lyfte händerna. De ser för eländiga ut, tänkte han om händerna och vred åter ansiktet mot henne.
- Och ni själv- prinsessa?
- Hur?
Det var förargligt: hon rodnade.
-Jag heter Nausikaa.
Han fick ansiktsmusklerna i gång, han log mot henne. Nu äter jag! bestämde han sig för. Händerna darrade
- Det är ett mycket vackert namn, sade han. Det har med skepp att göra. Med hav.

"Strändernas svall" är en mycket stor och mycket levande roman och den väcker många tankar. Precis så som en riktigt god bok ska göra.

Jag länkar till Lustigkulles blogg Stänk och Flikar för där finns mycket att läsa om Odysséen.

Alea iacta est!

Tärningen är kastad och nu har jag börjat korsa Rubicon.... först med "Strändernas svall". Jag förmodar att det blir "Hans nådes tid" som står på tur sedan....

Här har du ditt liv!

Hur har jag kunnat undgå den här filmen, frågar jag mig. Jan Troells mästerverk (för det tycker jag att det är) är från 1966! Kanske tänkte jag en gång "jag har läst boken så jag behöver inte se filmen" (ovanligt dumt tänkt). Hur som helst- nu har jag ägnat en kväll åt Eyvind Johnson i cinematisk form. Gräddan av de gamla fina svenska skådespelarna kan man njuta av -Ulla Sjöblom i rollen som "tivolidrottningen Olivia" (åh, så bra hon är!) och Max von Sydow som den pladdrige "smålänningen"... och Eddie Axberg i huvudrollen som Olof Persson. Den roll som berör mig mest är Allan Edwalls- han spelar timmerflottaren som mist både hustru och barn och i otroligt vackert fotograferade scener kommer de tillbaka för honom innan han själv går bort. Så fint och känsligt återgivet av Jan Troell.

En ung mans "walkabout" skulle jag vilja kalla det här för och samtidigt en historisk betraktelse över ett Sverige som inte känns alltför avlägset. Slit och sjukdom- vidriga arbetsförhållanden och ond bråd död. Hopp och förtvivlan och längtan ut , längtan till en annan och bättre värld. Olof, som kämpar sig fram. Filmen börjar i dimma och slutar i dimma men det finns hopp.

(Tiden är 1914-1918 och Olof är 14 år när filmen börjar).

En film man bara måste se, tycker jag.

Utmaning

Fotot av Eyvind Johnson från Wikipedia (Fotograf: Meyere de, Jan)

Jag har förstått att det är flera än jag som känner för att läsa något av Eyvind Johnson under sommaren (många härliga lediga läs-dagar hoppas jag...). Jag utmanar er allihop! Jag själv tänker börja med Krilon-trilogin och så har jag beställt "Drömmar om rosor och eld" i pocketutgåva - och jag ska se till att damma av "Strändernas svall" också (den har jag redan i hyllan). (Kanske blir det något mera- vi får se).

Jag (och säkert många andra) tycker att det skulle vara spännande att läsa tankar och funderingar om Eyvind Johnsons författarskap- romaner, essäer etc. Dessutom är ju Eyvind Johnson nobelpristagare så han kan ju faktiskt gå in i den "läskategorien" också.

Vad säger ni?

Eyvind Johnson

Bilden är från Discshops webbsida- och just nu pågår en "klassiska svenska filmer"-kampanj. Jag ser att "Här har du ditt liv" ingår i den och då känner jag att jag vill se..., intresset för Eyvind Johnsons verk är tänt nu hos mig och efter att ha letat i hyllorna konstaterar jag att det finns stora luckor- "Strändernas svall" har jag och några delar i romansviten om Olof - jag har Krilon på gång (och ska hämta första delen på biblioteket snart)- "Hans nådes tid" längtar jag också att läsa om (den har jag haft en gång men nu kan jag inte hitta den)- det är en tegelsten - men jag ska försöka låna ändå.

I "Litteraturens historia i Sverige" (Norstedts förlag, 1987) (av Bernt Olsson och Ingemar Algulin) står en hel del om Eyvind Johnson och hans författarskap. Eyvind Johnson var född i Norrbotten men hans far var värmlänning och modern var från Blekinge så några djupa rötter i Norrland hade han inte. Efter romansviten om Krilon "styrde Johnsons författarskap in på en historisk kurs" - och det börjar med "Strändernas svall" som är en omdiktning av Odysséen och så kom "Drömmar om rosor och eld" 1949- en roman om häxprocesserna (och den har jag läst). " Hans nådes tid" handlar om Karl den store och hans tid och den boken ingick i min kurslitteratur en gång i tiden-( jag tyckte mycket om den. )

Det är roligt om Eyvind Johnsons författarskap kan få en "nytändning". En del av hans böcker finns att få i pocketutgåva men jag saknar mycket....

Polletten ramlar ner långsamt...

Den enda litterära tidskrift jag prenumererar på numera är "Karavan"- men jag unnar mig också en helgprenumeration på DN med "Boklördag"och där (i lördags) hittade jag en mycket intressant recension av en bok om Eyvind Johnsons Krilontrilogi. Då mindes jag att Hermia läst och skrivit en del om denna förra sommaren och att hon rekommenderat till läsning.

I mina hyllor finns en del böcker av Eyvind Johnson men inte Krilontrilogin- däremot har jag hittat Kerstin Ekmans "Gör mig levande igen" som är ett slags modernare variant av böckerna om Krilon.

Jo, polletten har ramlat ner. Jag vill läsa. Jag ska läsa. Det får bli mitt sommarprojekt. Tack och lov finns Krilontrilogin på ett av kommunens bibliotek.