Poesi från Ådalen

Då tänker jag på Birger Norman- och i BLM 1/1952 recenseras hans diktsamling "Sånger vid floden" av Åke Janzon (Floden är så klart Ångermanälven). Enligt Norman är apokalypsen och utopien tvillingsystrar och "Endast den som vågar en form kan räddas, och bara den som bryter sig loss skall leva".

Normans poesi är sannerligen inte överdekorerad- den är mycket rakt på sak- för det mesta "utan exter". (Jag har alltid tyckt mycket om Birger Normans dikter).

Jag har aldrig varit i Ångermanland men det är ett landskap som lockar mig oerhört. En gren på mitt släktträd kommer härifrån- kanske är det därför. I husförhörslängderna läste jag ortnamn som Nora, Ramsele, Junsele....

Så här diktar Norman:

I mars ligger snön ännu kvar

och redderna är frusna

Lekatten slinker runt brädstapelns hörn

i sin vinterdräkt

Men skymningen kommer med en blå slöja

till husen, träden och den sista dagsskifttimmens

tända fönster i såghuset

Marskvällarnas blå timme i Ådalen

Vad rör mig Paris

I år kom Birger Normans reportagebok (som kom ut ffg 1968) om Ådalskravallerna ut i ny upplaga- (Murbruk förlag.)