Visar inlägg med etikett Amerikanska inbördeskriget. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amerikanska inbördeskriget. Visa alla inlägg

torsdag 4 juli 2013

Staden som inte ville fira den fjärde juli

Ulysses Grant

Idag är det USAs nationaldag - 4th of July- och den firas med buller och bång-  säkert även i Vicksburg, Mississippi.

Så har det inte alltid varit- det amerikanska inbördeskrigets sår läkte långsammare här än på många andra platser. Vicksburg ligger vid Mississippi och det var den sista staden som skulle erövras av Nordstaterna för att floden skulle kunna användas fritt. Efter en lång belägring föll så Vicksburg den 4 juli år 1863 och General Ulysses S Grant fick sitt "unconditional surrender"underskrivet och så kunde Abraham Lincoln utbrista "The Father of Waters again goes unvexed to the sea". Mississippifloden var nu helt i Nordstaternas händer.

Den 4 juli blev en nederlagets dag för invånarna i Vicksburg och det dröjde länge innan man hade lust att fira nationaldag här.

Under några få julidagar år 1863 vändes det amerikanska inbördeskriget till Nordstaternas fördel- Vicksburgs fall var kronan på verket även om kriget skulle fortsätta under ytterligare två år.


Belägringen av Vicksburg sommaren 1863

onsdag 3 juli 2013

3 juli 1863: Pickett's Charge



Den tredje juli år 1863 var en het och kvalmig dag i Gettysburg. Nordstatsarmén hade förskansat sig väl borta vid Cemetary Ridge och hade sett till att få en fördelaktig position på "the highground". Cirka två kilometer bort, i en skogsdunge väntade Robert Lees alla brigader på marschorder. Man svettades i hettan och en del soldater fördrev tiden med att kasta äppelkart på varandra. Omrking middagstid började plötsligt platsen genljuda av en "feu d'enfer". Det var Porter Alexanders artilleri som satte igång- det var öronbedövande. Målet var Cemetary Ridge och männen i de mörkblå uniformerna.

General George Pickett (Sydstaterna)

Klockan två på eftermiddagen cirka- satte så tusentals soldater igång att marschera framåt - framåt mot det som skulle komma att bli en omedelbar död för alltför många av dem. I spetsen tågade General George Pickett- den man som Robert Lee valt ut att leda attacken. Kaos och förvirring utbröt ganska snart och det dröjde inte länge förrän Lee förstod att detta skulle bli en ren masslakt av män. Katastrofen var ett faktum. "It's all my fault", sa Lee.  I skydd av nattens mörker tågade den sargade sydstatsarmén tillbaka in på eget territorium och den skulle aldrig mera sätta fot på nordstatsområde.

Kriget kom dock att vara i nära två år till.




For every southern boy fourteen years old, not once but whenever he wants it, there is the instant when it's still not yet two o'clock on that July afternoon in 1863, the brigades are in position behind the rail fence, the guns are laid and ready in the woods and the furled flags are already loosened to break out and Pickett himself with his long oiled ringlets and his hat in one hand probably and his sword in the other looking up the hill waiting for Longstreet to give the word and it's all in the balance, it hasn't happened yet, it hasn't even begun yet, it not only hasn't begun yet but there is still time for it not to begin against that position and those circumstances which made more men than Garnett and Kemper and Armistead and Wilcox look grave yet it's going to begin, we all know that, we have come too far with too much at stake and that moment doesn't need even a fourteen-year old boy to think This time. Maybe this time with all this much to lose than all this much to gain: Pennsylvania, Maryland, the world, the golden dome of Washington itself to crown with desperate and unbelievable victory the desperate gamble, the cast made two years ago.

Från Intruder in the Dust av William Faulkner



torsdag 17 januari 2013

Året var 1863

A dark-haired, bearded, middle-aged man holding documents is seated among seven other men.

---- "And by virtue of the power, and for the purpose aforesaid, I do order and declare that all persons held as slaves within said designated States, and parts of States, are, and henceforward shall be free; and that the Executive government of the United States, including the military and naval authorities thereof, will recognize and maintain the freedom of said persons.

 And I hereby enjoin upon the people so declared to be free to abstain from all violence, unless in necessary self-defence; and I recommend to them that, in all cases when allowed, they labor faithfully for reasonable wages.

And I further declare and make known, that such persons of suitable condition, will be received into the armed service of the United States to garrison forts, positions, stations, and other places, and to man vessels of all sorts in said service. "
 
Den första januari år 1863 tillkännagav Abraham Lincoln sin "Proclamation of Emancipation"- han bestämde att alla slavar skulle från och med nu vara fria.
 
I dagarna har filmen "Lincoln" premiär på många svenska biografer och i den ska mycket av handlingen kretsa kring Lincolns arbete med emancipationsproklamationen.
 
 
 1863 kom för övrigt att bli ett år fyllt av dramatiska händelser i USA. Under tre dagar i juli kämpade de båda arméerna (konfederationen och unionen) på ett slagfält (i Pennsylvania) som sedan skulle gå till historien som ett av de allra mest blodbestänkta- Gettysburg.
 
Stormningen av Fort Wagner
 
Robert Gould Shaw
 
Några dagar senare stormade 54th Massachusetts Volunteer Infantry Fort Wagner i South Carolina. "54:e" var ett av de första regementena med enbart afro-amerikanska soldater- överste Robert Gould Shaw ledde attacken och han stupade tillsammans med hundratals andra. General Johnson Hagood från konfederationen vägrade att återlämna Goulds kropp till föräldrarna och sa: "had he been in command of white troops, I should have given him an honorable burial; as it is, I shall bury him in the common trench with the negroes that fell with him."
 
 
"We would not have his body removed from where it lies surrounded by his brave and devoted soldiers....We can imagine no holier place than that in which he lies, among his brave and devoted followers, nor wish for him better company. " Det blev svaret från Robert Gould Shaws far- Frank Shaw.
 
 
 
Sergeant William Harvey Carney tilldelades Medal of Honor för sina insatser vid Fort Wagner.
 
'Twas the Blue against the Gray, Boys,
And he said to all around,
"I've only done my duty boys,
The old Flag never touch'd the ground.
"I've only done my duty boys,"
He said to all around,
"I've only done my duty boys,
It never touched the ground.
 
"As our forces retire, Sergeant Carney, who has kept the colors of his regiment flying upon the parapet of Wagner during the entire conflict, is seen creeping along on one knee, still holding up the flag, and only yielding its sacred trust upon finding an officer of his regiment. As he enter the field-hospital, where his wounded comrades are being brought in, they cheer him and the colors. Though nearly exhausted with the loss of blood, he says, "Boys, the old flag never touched the ground."

 

måndag 27 februari 2012

Pulitzerpriset x 2

Den amerikanska författarinnan och historikern Margaret Leech tilldelades det prestigefyllda Pulitzerpriset två gånger om- dels för "Reveille in Washington" år 1942 och sedan också för "In the Days of McKinley" år 1960. Båda böckerna blev bortglömda men New York Review of Books har låtit trycka upp "Reveille in Washington" i en ny utgåva.



Just den här boken var en stor inspiration för David McCullough - han lär ha sagt att efter att ha läst "Reveille in Washington" bestämde han sig för att ägna sig åt ämnet historia. Som de flesta fackböcker är den ingenting man läser på ett par timmar- det är koncentrerad textmassa och många detaljer. Man vill inte missa något viktigt så det gäller att vara koncentrerad.



I år torde läsningen av det här mästerverket (för det får man nog säga att det är) vara extra aktuell. Det är 150 år sedan det amerikanska inbördeskriget härjade (1861-65) och efterverkningarna av all den förödelsen lever man med än i dag. Veckans TLS (Times Literary Supplement) har som huvudrubrik "How exactly should we celebrate our Civil War?" Inte är det något att fira men väl att minnas. År 1862 bjöd på ett otal gräsliga slag och det gick mycket illa för nord-staterna för det mesta. Vändpunkten kom först år 1863 med Gettysburg.



Washington stod i fokus under hela kriget- det låg som en ö mittemellan norr och söder och det var här arméerna samlades och marscherade (väldigt ofta i lervälling). Det var också nu som Washington blev till något mera än en småstad.



Washington DC 1874


" In the course of a few years Washington will be very much changed from its present condition of filth and uncleanliness; pavements will be added to the streets and the stimulus of a population free and increasing, and of enlarging business interests, will work such a revolution as slavery never dreamed of." (skrivet av en soldat från Massachusetts, mars 1863).

torsdag 21 juli 2011

Idag för 150 år sedan

General Thomas "Stonewall" Jackson (1824-1863)(Konfederationen)

Idag för 150 år sedan stod det första stora slaget i det amerikanska inbördeskriget- slaget vid Bull Run (eller Manassas). I början såg det ut att gå bra för de federala styrkorna men de hade underskattat fienden och segern gick till sydstaterna. General Jackson höll ställningarna och det var här han fick sitt namn "Stonewall" .

" There is Jackson standing like a stone wall. Let us determine to die here, and we will conquer. Rally behind the Virginians!" Yttrat av Barnard Elliot Bee (som stupade i slaget). Nära femtusen soldater miste livet eller sårades svårt i drabbningen . Nu förstod man att kriget skulle bli långvarigt.

Walt Whitman var åsyna vittne till de federalas snöpliga reträtt tillbaks in i Washington DC:

"The defeated troops commenced pouring into Washington over the Long Bridge at daylight on Monday, 22nd July. The day drizzling all through with rain. The Saturday and Sunday of the battle had been parched and hot to an extreme - the dust, the grime, and smoke, in layers, sweated in, their clothes all saturated with the clay-powder filling the air - stirred up everywhere on the dry roads and trodden fields by the regiments, swarming wagons, artillery. All the men with this coating of sweat and rain, now recoiling back, pouring over the Long Bridge - a horrible march of twenty miles, returning to Washington baffled, humiliated, panic-struck. Occasionally, a rare regiment, in perfect order, with its officers (some gaps, dead, the true braves) marching in silence, with lowering faces, stern, weary to sinking, all black and dirty, but every man with his musket, and stepping alive; but these are the exceptions."

tisdag 12 april 2011

Det började i gryningen


Det var den 12 april år 1861. Det hade länge varit spänt och oroligt i det Amerika som president Lincoln nu försökte ena och styra över. Alla försök till kompromiss gick om intet den där dagen i april. Klockan fyra på morgonen cirka öppnade de konfedererade styrkorna under ledning av general Pierre Gustave Toutant Beauregard (han var från Louisiana) eld mot Fort Sumter i South Carolina.



Major Robert Anderson


Inne i fortet uppehöll sig Major Robert Anderson och en mindre styrka av unionstrupper. Beskjutningen kom att vara i 34 timmar och därefter kapitulerade Anderson och fortet evakuerades.
General Beauregard
Unionsflaggan halades ner från fortet men major Anderson tog den med sig- och den kom att hissas upp igen cirka fyra år senare. Men- nu var inbördeskriget inte längre bara ett hot- det var ett faktum. Både general Beauregard och major Anderson överlevde kriget.


Mary Chestnut blev exalterad och skrev i sin dagbok (som faktiskt är ett mycket intressant och läsvärt dokument över det amerikanska inbördeskriget - sett med en sydstatskvinnas blick): " I did not know that one could live such days of excitement. Some one called: "Come out! There s a crowd coming" A mob it was, indeed, but it was headed by Colonels Chestnut and Manning. The crowd was shouting and showing these two as messengers of good news. They were escorted to Beauregard's headquarters. Fort Sumter had surrendered! Those upon the housetops shouted to us "The Fort is on fire." (Från: Mary Chestnut: A Diary from Dixie)


fredag 4 mars 2011

Idag för 150 år sedan

4 mars 1861. Lincoln svär presidenteden. (foto från Wikipedia).
Den 4 mars 1861 var "inauguration day" - en klar, mild och vacker dag i Washington som på den här tiden inte var något särskilt stor stad (cirka 65 000 invånare). Lincoln hade mer eller mindre smugglats in i staden via järnväg från Springfield i Illinois- attentatsrisken ansågs mycket hög.

-

Strax efter klockan tolv på dagen anlände Lincoln med sin företrädare ,James Buchanan, till Capitolium- de gick genom en för tillfället byggd tunnel - konstruerad för att förhindra attentatsförsök och sedan upp på plattformen där Lincoln svor eden och höll sitt installationstal. Det var ett långt tal och jag återger bara de allra sista raderna:

-

" In your hands, my dissatisfied fellow-countrymen, and not in mine, is the momentous issue of the civil war. The Government will not assail you. You can have no conflict without being yourselves the aggressors. You have no oath registered in heaven to destroy the Government, while I shall have the most solemn one to preserve, protect and defend it. I am loath to close. We are not enemies, but friends. We must not be enemies. Though passion may have strained, it must not break our bonds of affection. The mystic cords of memory, stretching from every battlefield and patriot grave to every living heart and hearthstone all over this broad land, will yet swell the chorus of the Union when again touched, as surely they will be, by the better angels of our nature.

-

Men... "the better angels of our nature" fick inte sista ordet. Snart avlossades de första skotten i ett oerhört blodigt krig. Lincolns hela presidenttid kom att ägnas åt inbördeskriget.

-

Idag anses Lincoln vara den främste av alla amerikanska presidenter någonsin.

måndag 20 december 2010

Idag för 150 år sedan

S:t Andrew's Hall, Charleston, South Carolina- platsen där beslutet om South Carolina's utträde ur unionen togs.

-
We, the people of the State of South Carolina, in convention assembled, do declare and ordain, and it is hereby declared and ordained, That the ordinance adopted by us in convention on the twenty-third day of May, in the year of our Lord one thousand seven hundred and eighty-eight, whereby the Constitution of the United States of America was ratified, and also all acts and parts of acts of the General Assembly of this State ratifying amendments of the said Constitution, are hereby repealed; and that the union now subsisting between South Carolina and other States, under the name of the "United States of America," is hereby dissolved.
Done at Charleston the twentieth day of December, in the year of our Lord one thousand eight hundred and sixty. South Carolina var den första staten som trädde ur Unionen.

-
Det amerikanska inbördeskriget drog nu allt närmare.

-
"We mean business this time, because of this convocation or the notables, this convention. In it are all our wisest and best. They really have tried to send the ablest men, the good men and the true. South Carolina was never more splendidly represented." (21 december 1860)
-
Mary Chestnut från "A Diary from Dixie" (dagbok från inbördeskriget).
Mary Chestnut var gift med general James Chestnut, Confederate Army.
-
När Willam Tecumseh Sherman marscherade mot havet ("The March to the Sea")mellan 1864 och 1865 tog han och hans trupper hämnd på South Carolina. "This is where treason began and by God this is where it will end", sa Sherman. De städer som kom i nordstatstruppernas väg blev det inte mycket kvar av.
-
Charleston, South Carolina, 1865


-
William Tecumseh Sherman
(1820-1891)
-
Under år 2011 kommer mycket att skrivas om inbördeskriget i Amerika. I april år 1861 bröt det ut och 1861 kom att bli inledningen på många fasansfulla krigsår med oerhörda lidanden på båda sidor i konflikten.

torsdag 2 december 2010

Poeten Walt Whitman (1819-1892) arbetade ett tag som sjukvårdare under det amerikanska inbördeskriget. Efteråt skrev han ner sina minnen i form av en diktsamling "Drumtaps"- här ett utdrag ur dikten "A March in the Ranks".
-
Surgeons operating, attendants holding lights, the smell of ether,

the odor of blood;

The crowd,

O the crowd of the bloody forms of soldiers--

the yard outside also fill'd;

Some on the bare ground,

some on planks or stretchers, some in the

death-spasm sweating;

An occasional scream or cry,

the doctor's shouted orders or calls;

The glisten of the little steel instruments

catching the glint of the torches;These I resume as I chant--

I see again the forms, I smell the odor;

Then hear outside the orders given,

Fall in, my men, Fall in;

But first I bend to the dying lad--his eyes open--a half-smile gives he me;

Then the eyes close, calmly close, and I speed forth to the darkness,

Resuming, marching, ever in darkness marching,

on in the ranks,

The unknown road still marching.

-

Ryktbara recensioner 3.



År 1852 kom en mycket omdebatterad roman ut i USA- "Onkel Toms stuga"- författad av Harriet Beecher Stowe (1811-1896). Boken kom att väcka oerhört mycket ont blod i framför allt syd-staterna. Här utdrag ur en recension i Southern Literary Messenger (Richmond, Virginia).

-

---- Om en författare av det svagare könet i sin produktion visar en skamlös ringaktning för sanningen och för de behag som i så alldeles särskilt hög grad tillhör damernas livssfär, påstår vi att hon har förverkat att rätt att betraktas som dam, och därmed också all rätt att bli förskonad ens från de mest stränga former av kritisk vidräkning.---- De finns måhända de, som anse att vi påtagit oss ett onödigt besvär med att leta fram de motsägelser och falska påståenden, som förekomma i "Onkel Toms Stuga". Men rättvisa mot oss själva synes kräva att denna bok icke längre skall tillåtas cirkulera utan att få lögnens stämpel på sig. Den enda ära som Mrs Stowe kan hämta hos sydstatskritiken är vanäran. Överhuvud sysselsätter vi oss med henne endast i egenskap av representant för ett stort och farligt parti, som vi- om vi icke bekämpa det med med pennan - en dag (Gud hjälpe oss att den dagen aldrig kommer!) kanske bli tvingade att driva tillbaka med bajonetten!

-

Tyvärr blev det bajonetten som fick tala.

-

År 1859 försökte John Brown starta ett uppror mot slaveriet i Harpers Ferry (som nu ligger i West Virginia)- ett uppror som slogs ner- och John Brown blev dömd till döden och avrättad.

-

Året därpå - den 20 december beslöt South Carolina (och följdes snabbt av andra stater) att utträda ur Unionen och några månader senare (12 april 1861) sköts de första skotten mot Fort Sumter (där nordstaterna hade en arméförläggning) (också i South Carolina)- inbördeskriget var ett faktum.

-
Pierre Gustave Toutant Beauregard- generalen som ledde attacken mot Fort Sumter den 12 april 1861- och på så sätt startade det Amerikanska inbördeskriget.