Tysk torsdag: Med Thomas Mann på semester

 Idag är det tysk torsdag (Hej Bokmoster!) och den tänkte jag bland annat ägna åt Thomas Mann och hans semestrar. På 1930-talet lät familjen Mann bygga det här huset (ovan) i Nidden på "The Curonian Spit". Här trivdes författaren och sanden och vågorna var hans rätta element. Tyvärr kom sedan nazisterna i vägen och Mann tvingades som bekant i exil. Huset har dock räddats undan förgängelsen och idag innehåller det ett litet muséum.

Dessförinnan hade Thomas Mann letat sig till det här idylliska huset "Pensionat Kliffende" i Kampen på ön Sylt.

Clara Tiedemann och hennes man Heinrich (som var bokhandlare) kom till Sylt år 1920 och de beslöt sig för att slå sig ner i Kampen. Här lät de bygga sitt "Kliffende" som var pensionat/Gasthaus under 30 år från 1925-1955. När Heinrick Tiedemann dog flyttade Clara till Stuttgart.

Här skrev hon sina memoarer "Kampener Skizzen", fyllda av minnen från Sylt. Clara gick ur tiden år 1979, då var hon 88 år gammal. Sin sista vila har hon fått på Sylt.

Thomas Mann var en av de allra första gästerna i pensionat Kliffende och år 1927 tillbringade han sin semester här. Varje morgon kastade han sig i vågorna och han älskade öns karga natur.

"Nicht Glück oder Unglück- der Tiefgang des Lebens ist es, worauf es ankommt. An diesem erschütternden Meere habe ich tief gelebt. Schon aus Dankbarkeit will ich wiederkehren."

Så skrev Mann i gästboken.

Samtliga foton i inägget är lånade.

På önskelistan

"Josef och hans bröder" är en bok i fyra delar och den spänner över mer än tusen sidor. Antikvariaten har ett par exemplar (och dyrt blir det om man vill köpa). "Josef och hans bröder" var det verk Mann satte högst av dem han skrev- så nog skulle jag gärna vilja ge mig i kast med det. Det får väl bli den engelska varianten då, suck....

Det går att fjärrlåna (men då blir det en titel i taget). Det är heller inte särskilt många bibliotek som har böckerna i lager. Kan man våga drömma om en nyöversättning/nyutgåva?

"Det förflutnas brunn är djup"- så inleds boken. Jag vill som sagt gärna läsa fortsättningen också. Letandet fortsätter.

Bergtagen av Bergtagen

Thomas Mann med sin familj i Nidden år 1931

Det visar sig nästan farligt att läsa Thomas Manns "Bergtagen"- tiden vill liksom inte räcka till till annat och att sova... ja, det hinns knappast med det heller. Mitt i natten slet jag boken till mig för jag ville förtrollas av resonemangen, iakttagelserna och tankarna. Åh, detta "Zauberberg"- denna miljö som får mig att INTE vilja vända blad utan att stanna upp och vila i orden.

Men... inga tankar om boken ännu- jag har över 700 sidor kvar och jag lovar, jag ska njuta av varenda rad.

Äntligen- efter lång väntan....

Nu har jag den på mitt läsbord- Thomas Manns "Bergtagen" som säkert kommer att ta en stund att läsa. "Bergtagen" har jag verkligen längtat efter i flera år- så härligt att den finns att få tag på nu igen i ny och förmodligen bättre översättning.

Thomas Manns stuga och "The Curonian Spit"

Bilden överst är från "Kurische Nehrung- så idylliskt det var en gång... med betande kor- från Svensk Uppslagsbok, 1937)

Dagens nyheter hade en serie i somras som gick under rubriken "Min barndoms somrar"- först ut att berätta var Meta Velander- och hon tog oss med till badorten Kranz som då låg i Ostpreussen och på "The Curonian Spit"- den strandremsa som trotsar havet (under nära tio mil) och som idag delas mellan Litauen och ryska Kaliningrad oblast.

På den här strandremsan , närmare bestämt vid den lilla staden Nidden, lät Thomas Mann bygga ett sommarhus i början av 1930-talet. (Jag skrev lite om detta HÄR). Huset har räddats undan förgängelsen och är idag ett litet muséum.

Så här skrev Mann om sin idyll:

"Alles war furchtbar enifach, nur Holz und Schleiflack. --- Unten ist eine offene Veranda, dahinter liegt das Esszimmer. Alles andere sind Schlafzimmer. Nur im ersten Stock ist für mich als Arbeitszimmer eingerichtet. Von hier habe ich einen weiten Blick über das Wasser bis zur Ostpreussischen Küste, die man aber nur selten sehen kann." (Mann trivdes med det enkla och okomplicerade i Nidden- han hade sitt arbetsrum på övre våningen och där hade han utsikt över vattnet in mot den ostpreussiska kusten (som han dock sällan kunde se).

Landskapet på strandremsan fascinerade också konstnärer-som Lovis Corinth (1858-1925). Sand och himmel möttes och ibland tycktes det som om man befann sig mitt i Saharas öken.

(Foto från "Curonian Spit)- lånat från Wikipedia)

En plats för drömmar... och inspiration....

En jubilar- 1951

Vilket innebär att Buddenbrooks firar i år också- hela 110 år (boken kom ut 1901). Så här citerade och skrev Åke Runnquist år 1951:

"Denna roman är en bok som det inte kommer att gå att förstöra. Den kommer att växa med tiden och läsas av många ytterligare generationer; den är ett konstverk av det slag som verkligen står höjt över tiden, som inte rycker oss med sig som stormen men som så småningom oövervinnligt övertygar oss med mjuk övertalning" . Dessa profetiska ord skrev en framsynt berlinkritiker 1901 om den nyutkomna boken "Buddenbrooks" av den unge Thomas Mann.

I år firar romanen femtioårsjubileum utan att dess popularitet tycks ha minskat. S. Fischer Verlag i Frankfurt firar saken dels med en bibliofilupplaga i 300 exemplar, signerad av författaren, dels, vilket nästan är finare, med en vanlig upplaga på 10 000 exemplar. vilket för boken till den aktningsvärda totalsiffran av 1 180 000 exemplar!""

Jag själv undrar hur många exemplar av boken som finns idag? Och visst är det precis som den där berlinkritikern skrev 1901- det är en bok som använder mjuk övertalning- visst är det så?

Det glömda landet som vaknar till liv

Badorten Cranz i dåvarande Ost-Preussen. Idag heter staden Zelenogradsk och hör till Kaliningrad (Ryssland). På fotot (1900) det gamla dambadhuset . (Foto: Wikipedia)

I dagens DN: start på en trevlig serie "Min barndoms somrar" - kända personer får minnas bilder från sin barndom. Först ut är Meta Velander och hon minns sitt 30-tal. Bland annat berättar hon om en resa till tyska Cranz (som alltså låg i det som en gång var Ost-Preussen)

I min nu utlästa (väldigt intressant läsning för övrigt) "Forgotten Land" av Max Egremont berättas om "The Curonian Spit" en lustigt formad strandremsa som skapar en sorts lagun. (Kurische Nehrung heter det på tyska). Ungefär mittpå remsan finns en plats som heter Nida- (en gång Nidden).

Thomas Manns hus i Nida (Nidden) (Wikipedia)

Thomas Mann förälskade sig i den lilla staden- eller snarare dess läge- mitt i "Preussiska Sahara"- och han bestämde sig för att bygga en sommarstuga här i början på 30-talet. Nidden blev ett kulturellt centrum under ett par år. Huset har elva rum och en veranda. Manns skrivarrum hade utsikt över lagunen. Tyvärr tog idyllen slut för familjen Mann- i och med Hitlers maktövertagande blev Mann tvungen att gå i exil. Det fina huset användes sedan av bland andra Hermann Göring (som jaktstuga). Som synes är huset restaurerat och nog skulle det vara intressant att göra ett besök här.

"Once there was this land—we loved this land—yet horror fell upon it just as dunes of sand. As elks in marsh and meadow vanished, so the trace of man and beast is lost. They froze in snow, they scorched in flames, how miserably they wasted in the hands of strangers. Deep under the Baltic waves they lie, their bones awash in bays and straits, they sleep on Jutland's sandy bosom, -- and we, the lone survivors, wander homelessly, like seaweed strewn about after the storms, like autumn leaves that drift and sob. Alone You, Our Father, You do know What this our desolation means."
Agnes Miegel

Tristan av Thomas Mann

På fotot: Det som en gång var Skörping sanatorium på Jylland. Här satt min mormor i dödens väntrum för snart 100 år sedan. (foto Morten Pedersen). Numera är sanatoriet ett privat sjukhus.

"Tristan"- en novell av Thomas Mann från 1903 tilldrar sig (som "Bergtagen") i sanatoriemiljö. Sanatoriet är inrymt i ett slott- och beläget i alperna där det finns hög och ren luft. Hit kommer den klena fru Gabriele Klöterjahn för att kurera sina dåliga "luftrör"- (vi får dock reda på att hon har hostat blod så tillståndet är allvarligare än hon (och hennes man) låter påskina. Miljön är spöklik- känslan av dödens väntrum går inte att komma undan- man behandlar de sjuka med morfin och iskurer- och underhåller dem i väntan på det oundvikliga. På sanatoriet vistas också en misslyckad författare Detlev Spinell. Han grips av en häftig förälskelse i Gabriele som får sin kulmen en eftermiddag då hon på Detlevs uppmaning spelar flera stycken ur Wagners opera "Tristan och Isolde på piano". Thomas Mann skildrar musikens trollbindande makt på ett oerhört skickligt sätt "

-

" Andra akten, viskade han; hon vände bladen och började med andra akten.

Hornklang dog bort i fjärran. Eller var det lövens sus? Eller en källas svaga porlande? Nattens tystnad sänkte sig över nejden liksom rummet och ingen enträgen maning förmådde längre hålla längtans makt tillbaka. Det heliga mysteriet fullbordades. Facklan släcktes, med en sällsam plötsligt sordinerad klang sänkte sig dödsmotivet och i flämtande otålighet lät den längtande sin vita slöja fladdra den älskade till mötes, då han med utsträckta armar närmade sig henne i mörkret."

-

Ska Gabriele gå musikens väg eller ska hon följa famlijens väg (kärnfamiljens)? "Tristan" är en utsökt vacker och känslosam novell. Konstnärsliv är ställt mot borgerlighet.... det eviga temat i många av Manns böcker....

Från min tyska hylla plockar jag fram...

Allt i väntan på att jag ska få mitt paket från Amazon.de och att biblioteket ska få in några fjärrbeställda böcker...
-
"Buddenbrooks" läste jag i vintras och (ja, jag har sagt det många gånger förut) var en mycket stor läsupplevelse. Thomas Mann (1875-1955) var en av min mammas tyska favoritförfattare och jag hittar därför flera böcker av och om honom i mina hyllor. "Fem berättelser" är utgiven på Albert Bonniers förlag år 1952 och den innehåller : Tristan, Tonio Kröger, Döden i Venedig, Barnslig hjärtesorg och Mario och trollkarlen (översättning av Nils Holmberg). Tonio Kröger läste jag för många år sedan och minns att jag tyckte om. "Tonio Kröger - älsklingslektyr för flera generationer romantisk ungdom" ... Thomas Mann har ett stort tema - anden mot livet. Konstnärsmentalitet mot borgerlighet... (i Buddenbrooks framträder detta synnerligen tydligt).
-
Thomas Mann fick nobelpriset 1929 "... förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmera stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk." (Enligt Helmer Lång var Thomas Mann mycket förgrymmad över den här motiveringen som hade satts ihop av akademiledamoten Fredrik Böök - Böök tyckte inte om Manns senare verk.) Hjalmar Gullberg föreslog faktiskt att Mann skulle få nobelpriset en andra gång (1948). Thomas Mann var i Schweiz år 1933 när nazisterna grep makten. Han återvände inte till Tyskland och år 1938 flyttade han till USA och han blev amerikansk medborgare år 1944. Mann bekämpade nazismen aktivt. "Där Mann är, där är den tyska kulturen".
-
Inför nästa års bokmässa i Göteborg med tyskspråkigt tema hoppas jag på nyutgivningar av Manns verk!

Buddenbrooks av Thomas Mann

Jag närmade mig den här boken med stor respekt- och nu ska jag försöka skriva ner mina tankar.... hur jag än bär mig åt kommer jag inte att kunna göra det här verket rättvisa. Det känns som om jag har haft min största läsupplevelse det här året redan.

-

Buddenbrooks är en berättelse som är skriven av en mycket ung författare. Thomas Mann var bara några å tjugo när han avslutade sin roman om "en familjs förfall". Det kan man inte tro.....

-

Det här är en historia om en köpmansfamilj- om en välbärgad familj och om en familj som går sin undergång till mötes- långsamt med säkert. Undergång i så måtto att de faller ner på samhällsstegen. De upphör att vara "förnäma" som en av bokens huvudpersoner, Tony Buddenbrook skulle ha uttryckt det.

-

Vi får möta Johann (Jean) Buddenbrook (konsul och ledare av Buddenbrooks affärsimperium) i bokens början- hans hustru konsulinnan Antoinette- barnen Thomas, Christian och Antoine (Tony). Dessa är huvudpersoner- många bipersoner bidrar till att färglägga den här bokpaletten. Platsen är den gamla hansastaden Lübeck.

-

Mann skildrar personerna med stor psykologisk insikt- och han kryddar anrättningen med både humor och ironi. Han träffar verkligen huvudet på spiken många gånger.

-

Den gamle Johann Buddenbrook går ur tiden och då fokuseras handlingen på de tre barnen som växer upp och gör sina val i livet. Thomas- pliktmänniskan som tar över rörelsen. Christian- slarvern och goddagspilten- Tony- högfärdsplytet men samtidigt också ett oskyldigt offer på något sätt...(fastän jag inte tycker särskilt mycket om Tony Buddenbrook kan jag inte låta bli att tycka synd om henne också).

-

"Tony var i morgonrock; hon vurmade för morgonrockar. Ingenting tycktes henne förnämare än en elegant négligé, och eftersom hon i föräldrahemmet inte hade fått ge efter för denna passion hängav hon sig nu som gift kvinna desto ivrigare åt den".

-

Bokens tema är konflikten mellan "business as usual" och konstens /musikens/litteraturens värld.

" Men vi, mitt barn är bara enkla köpmän; våra själviakttagelser är förtvivlat futtiga. Vi kan till nöds få fram att det bereder oss ett märkvärdigt nöje när de stämmer orkesterinstrumenten, och att det händer att vi inte vågar vilja svälja... För fan, vi ska sätta oss ner och uträtta något, liksom våra förfäder uträttade något...." (Thomas till Tony).

-

Med Thomas övertagande av firman börjar undergången- inte märkbart först men Thomas gifter sig med Gerda som är en kontnärsnatur- deras ende son Johann (Hanno) växer upp till en känslig och enstörig pojke.... Christian har inte kraft att vara något annat än en vindflöjel- affärer är inte något för honom. Han vill leva gott och roa sig. Konstnärstemperament har han kanske men förmår inte att "styra upp det". Thomas sköter affärerna men under stora uppoffringar. Både andliga och kroppsliga. Båda bröderna- Christian och Thomas förnekar något i sig själva- och båda går under. Hanno klara heller inte av livet. Kvar finns i slutet bara Tony...

"...men Thomas finns inte längre, ...och ingen finns längre." För henne går livet vidare- ungefär på samma sätt som förut- bara något mindre "förnämt".

-

"Jag bär fröet, ansatsen, möjligheten till alla förmågor och verksamheter i världen inom mig.... Var skulle jag inte kunna vara om jag inte vore här! Vem, vad, hur skulle jag inte kunna vara om jag inte vore jag, om inte denna min personliga uppenbarelse låste in mig och skilde mitt medvetande från medvetandet hos alla dem som inte är jag! Organismen! En blind, oöverlagd, beklaglig eruption av den pockande viljan! Bättre sannerligen, att denna vilja verkar fritt i en natt utan tid och rum än att den försmäktar i en fängelsehåla som nödtorftigt lyses upp av intellektets darrande och ostadiga lilla låga!" (Thomas Buddenbrook)

Jag är fast.....

Den här mannen har fått mig trollbunden... Thomas Mann. Jag började läsa lite i Buddenbrooks i går. (Jag var väldigt nyfiken och trodde i min enfald att det skulle vara den typ av roman som jag bara kan inta i 25-sidors-pass).

-

Nu sitter jag här trött-ögd och dan efter att inte ha kunnat släppa boken ifrån mig förrän runt midnatt (och nu har jag läst hälften... Buddenbrooks skulle ju vara min januari-läsning. Tala om organiserat läsande :-) - men jag fortsätter nog med mitt oorganiserade liv- och läsning.

-

Man kan inte lära gamla hundar att sitta heter det väl?........