måndag 31 maj 2010

Barbara Ehrenreich- om att gilla läget (eller ej)

Jag läser boken på engelska "Smile or Die- How Positive Thinking Fooled America & The World"- och... ett kapitel i taget.
-
Barbara Ehrenreich är "en skrap dame" som man säger i vårt grannland- ilsken och mycket sarkastisk.... här tar hon i så det rungar om det när hon skriver om positivt tänkande. Hon är mycket rolig också- men ämnet är inte roligt alls- första kapitlet handlar nämligen om Barbaras erfarenheter när hon drabbades av bröstcancer.
-
I förordet till boken (mycket läsvärt) citerar hon nobelpristagaren Paul Krugman som skriver (i en essä med titeln "America the Boastful") "if pride goeth before a fall, the United States has one heck of a come-uppance in store". Ehrenreich själv skriver om Bush (den yngre, Texasgubben) att han hade erfarenhet från "cheerleeding" och då gäller det att vara optimistisk.... så när "flight schools reported suspicious students like the one who wanted to learn how to fly a plane but didn't care about landing and takeoff" - ja inte ska man oroas över sådant. Smila och var glad. Världen är underbar (och Amerika i synnerhet).
-
I kapitlet om Barbaras erfarenheter som cancer-patient blir det nästan makabert- hon beskriver väntrum fulla av skyltar och lappar - exempelvis "Ode to a Mammogram" - skära band och "the breast cancer teddy bear". "I didn't mind dying, but the idea that I should do so while clutching a teddy and with a sweet little smile on my face- well, no amount of philosophy had prepared me for that."
-
Hon skriver om infantiliseringen av patienten och hur man försöker bagatellisera problemen och bortse från dem. "So bad science may have produced the cancer in the first place, just as the bad science of positive thinking plagued me throughout my illness".
-
Jag har som sagt bara läst ett enda kapitel (och förordet) men det är spännande läsning och tänkvärt (även om jag inte håller med om allt som Ehrenreich tycker till om- jag tycker att hon blir för cynisk, för akademisk ibland-) men det tål att fundera på- det här med överdrivet positivt tänkande. Absolut.

Lyrik på en söndag- bokstaven I

Veckans lyrikutmaning från Bai -vi har kommit till bokstaven I.


1. Eg såg det svenske programmet "Babel" på SVT, tidlegera denne veka. Her dreidde debatten seg om "poetarnas front i ingenjörslandet Sverige". Og eg trur Norge har så mykje til felles med Sverige, som ingenørland. I programmet blir lyrikken si svake stilling i Sverige (og andre land med ytringsfridom) kontrastert med lyrikken si sterke stilling i diktatur, kor korte dikt er ein ytringsform som er langt lettare å spreide, enn mange andre ytringsformar.
-
Spørsmålet som programleidar Erik Schüldt stilde er i alle fall relevant også for den norske litterære marknaden:
-
Är Sverige ett så inrutat ingenjörsland att vi inte klarar av poesi? Att vi inte står ut med det vi inte förstår? Är det därför en minimal skara poeter debuterar varje år för att sen ändå reas ut på nästa års bokrea?
-
Kva tankar gjer du deg omkring dette?(Eg anbefaler deg forresten å ta deg tid til å sjå programmet. Det er eit godt program).
-
Jag såg programmet (mycket för att det handlade just om lyrik). Det ligger en del i att Sverige är ett ingenjörsland men det är säkert inte hela förklaringen. Hur exponeras och hur säljs lyrik? Hur kan man locka flera läsare? Nog borde det gå att göra en hel del här.
-
2. India, og dei omkringliggjande landa i "Orienten", var til stor inspirasjon for mange modernistiske diktarar. Presenter eit dikt frå India eller eit anna asiatisk land.
-
Jag önskar att jag hade tillgång till "Innan Ganges flyter in i natten" (förhoppningsvis kommer den i min ägo efter nästa bokbeställning.) men Rabindranath Tagores lyrik har jag i min bokhylla.
-
från den långa dikten "Gift" - sista versen:
-
Truest treasure is fleeting;
It sparkles for a moment, then goes.
It does not tell its name; its tune
Stops us in our tracks, its dance disappears
At the toss of an anklet.
I know no way to it-
No hand, nor word can reach it.
Friend, whatever you take of it,
On your own,
Without asking, without knowing, let that
Be yours.
Anything I can give you is trifling-
Be it a flower, or a song.
-
3. Presenter eit dikt av ein diktar på I.
-
I min hand har jag en nyligen införskaffad diktsamling- "Jag i första och sista person- 20 polska kvinnliga poeter"- utgiven på Tranans förlag. En ren skattkista... jag öser upp en dikt ur den:
-
Bladlöst minne av Kazimiera Illakowiczowna
-
Ur minnet faller nu ett visset blad
som från en lind.
Det fladdrar så på samma sätt åstad
i nordlig vind.
Och där står han- en kalblåst ängel
utan minnen.
Som ett träd om hösten i regnet
och vinden.
(översättning: Tomas Håkansson)

söndag 30 maj 2010

Mors dag

Foto: Jens Nyholm-Olesen

Lyset slår blink over Limfjordens vande,
tindrer og ler i et stridigt spil.
Bölgerne kaster med flammende brande
vikingedrömmenes hvide ild.
Og ungdommen föler fjordens magt,
en udve fjernt over verden strakt.
-
Laengsel er saltet i Limfjordens vande.
Her fik jeg fartens glöd på kind,
her blev med kölige staenk mod min pande
viet til uro mit sejlersind.
Ja, Limfjord, jeg elsker dit blå humör
i kuling fra Hals og til Harboör.
-
Erik Bertelsen

Dennis Hopper- in memoriam

Vi var unga, vi var arga och vi skulle förändra världen- och vi inspirerades av Easy Rider. Jag kommer alltid att se Dennis Hopper framför mig på motorcykeln- på väg mot friheten. (Det sorgliga slutet vill jag helst inte tänka på). Flow river, flow.....
-

lördag 29 maj 2010

Claes Britton- Min mamma är död- några tankar


Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.

Tomas Tranströmer
-
Jag har läst en bok om döden- Claes Brittons "Min mamma är död". Det tog honom flera år innan han orkade skriva om det han kallar för "dödens höst". Det finns många böcker om sjukdom och död och ofta (tyvärr) är de vare sig särskilt intressanta eller tänkvärda.
-
Claes Brittons bok börjar också mycket spretigt- och de första 75 sidorna (av totalt 135) blir för mig ett virrvarr av författarens olika intryck, känslor, tillbakablickar och tankar. Det är för ostrukturerat för mig. Mona, Claes mor, drabbas av en mycket sällsynt och också mycket smärtsam cancerform - lungsäckscancer. Den är dessutom obotlig och snabbt dödande. Claes Britton har stora svårigheter att handskas med och acceptera moderns sjukdom (naturligtvis) och sin egen dödsångest- framför allt.
-
Jag läser med extra koncentration eftersom jag har eget jämförelsematerial. När man har uppnått en ålder av över 50 (som jag) har man oftast fått bekanta sig med döden. Förra året levde jag dessutom sida vid sida med liemannen- man kan väl säga att han riktigt kretsade kring mitt hus (för att till slut slå ner och skörda snabbt, hårt och skoningslöst)- och- så kommer jag till den senare delen av Brittons nedskrivna tankar- och nu- nu blir det mycket fängslande och mycket intressant- plötsligt lyfter hela berättelsen högt, högt.
-
För det första känner jag igen Brittons tankar om dödsskräcken som avtagit- jag citerar: " min egen livslånga dödsskräck--- har avtagit sedan jag tvingades genomleva min mammas lidande och död". Så skriver Britton om det som för mig är det verkligt givande nämligen den palliativa vården. Han samtalar djupt och ingående med Ulla Zachrisson som är läkare vid Stockholms Sjukhem - en palliativ avdelning. Här finns kunskapen om lidandet och om döden och den stora visheten som man bara kan få genom att ödmjukt tjäna och viga sitt liv åt livets slut.
-
Palliativ vård innebär att det är patienten som står i fokus och det är sjukvården som anpassas efter den sjuke (inte tvärtom). Här råder fria besökstider och vården är kopplad till avancerad hemsjukvård- det går att få väldigt mycket vård av komplicerad art även i hemmet. Inläggning på avdelning sker oftast bara i det allra sista skedet av sjukdomen. (och, ja man kan få ta med sig husdjur och man får som anhörig sova över också.) I Sverige har vi dock lång väg att gå vad gäller just palliativ vård- till exempel är den inte klassad som en specialitet här (vilket är fallet i
t ex Norge och Storbritannien).
-
Intressant är det också att läsa om dödsångest och hur den drabbar i stort sett alla patienter- även de mycket gamla.
-
Min egen erfarenhet av den palliativa vården (i mitt fall avdelning 10 på Trelleborgs lasarett) är den allra bästa. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha klarat mig utan den hjälp jag fick av denna underbara, proffisiga och medkännande personal. Det gick att ringa vilken tid på dygnet som helst om man undrade över något eller behövde hjälp. De visste inte hur väl de ville - och alltid diskreta och finkänsliga- med stor respekt för individen- vi är alla olika- både i livet och inför döden.
-
Så här säger Ulla Zachrisson om de personer som väljer att arbeta med döende, svårt sjuka människor: " Det är människor som har vilja och förmåga att verkligen hjälpa andra människor och som gillar utmaningar, lite som folk som klättrar i berg eller något sådant. Det är sådana som inte är rädda för att gå in i hetluften, där kaos råder, som inte räds att möta människor som reagerar kraftigt, som skriver och gråter och ber för sina liv, och som inte låster sig avskräckas av sin egen rädsla.".
-
Väldigt många i vårt land kommer att drabbas av cancer- antingen själva eller som anhöriga. Det må vara uttjatat det där med hur man ska förhålla sig till vänner och deras anhöriga etc som drabbas av sjukdom. Själv hade jag tur- jag har bra vänner som inte "bangade ur" eller försvann för att aldrig mera höra av sig- Jag tycker så här: det finns egentligen inte så mycket hjälp att ge (mer än praktisk- och den kan i och för sig vara nog så värdefull- var inte rädd för att fråga!)- det känns bra att bara få en hälsning, ett "jag tänker på dig"-det ger i alla fall en känsla av att inte vara bortglömd. Själv var jag inte intresserad av att "prata" med vare sig kuratorer eller andra (men det är ju högst olika)- man gör vad man måste göra. Bryta ihop är en lyx man inte kan unna sig när man vårdar en svårt sjuk människa.
-
Jag tycker att Claes Brittons bok är väl värd att läsa- speciellt den senare delen- där finns mycket att begrunda, ta in och verkligen djupt reflektera över. Döden är oundviklig för oss allesammans.
-
Ann-Sofie på Ooof bok har också läst och skrivit om den här boken.

fredag 28 maj 2010

Young Hearts Crying av Richard Yates

Nej, det blev inget lyckligt slut här heller. Den som vill ha myspys och "then they lived happily ever after" ska undvika Richard Yates böcker. "Young Hearts Crying" kom att bli Yates näst-sista roman- utgiven första gången år 1984. "Young Hearts Crying" är en ganska lång berättelse - en bit över 400 sidor- och tidsmässigt sträcker den sig från slutet av andra världskriget och till en bit in på 70-talet. Det börjar så idylliskt- pojke möter flicka- ljuv musik uppstår och goda förutsättningar borde finnas för att allt skulle kunna fungera- men givetvis inte.
-
Michael Davenport f d soldat i flygvapnet - och även en icke oäven boxare är 23 år gammal när han träffar Lucy Blaine- student vid Radcliffe. De gifter sig- och han försöker att fullfölja sina drömmar om att skriva- samtidigt som han försörjer sig med att skriva artiklar i en tidning med det osannolika namnet "Chain Store Age". Michael och Lucy utvecklas på olika sätt- och deras förhållande blir allt mera komplicerat.
-
Det här är historien om två ensamma och mycket sårbara människor- båda har svårt att finna sin roll i tillvaron och de hoppar från säng till säng och från projekt till projekt. De kan liksom inte hitta sin fasta grund. "Silent despair" är en god beskrivning och ,Michael ,framför allt ,har mycket dåligt självförtroende och reagerar ofta med verbal (och fysisk) aggressivitet när han känner sig i underläge.
-
Som vanligt i Yates skildringar dröms det mycket och orealistiskt. Luftslott målas upp- och så faller allt- platt som en pannkaka.
-
"Everybody's essentially alone", she'd told him, and he was beginning to see a lot of truth in that. Besides: now that he was older, and now that he was home, it might not even matter how the story turned out in the end."
-
Efter fyra romaner av Yates är jag "hooked"- det blir en djupdykning i hans författarskap. Det känns som om jag dras in i det..... "Young Hearts Crying" var ytterligare en stor läsupplevelse- levererad av Richard Yates.

torsdag 27 maj 2010

Jamaica Kincaid

Hon föddes som Elaine Potter Richardson år 1949 på ön Antigua- i det som vi kallar Karibien. Bara 16 år gammal for hon till New York för att ta tjänstgöring som au-pair-flicka. Det dröjde hela 20 år tills hon kom tillbaka till sitt hemland igen. Då hade hon bytt namn till Jamaica Kincaid- och- hon var erkänd författare. Namnbytet berodde på att hennes familj på Antigua inte alls uppskattade hennes skrivande.
-
Idag är Jamaica Kincaid bosatt i Vermont. Hon har gett ut många böcker och en del av dem har översatts till svenska: På flodens botten, Annie John, Antigua- en liten ö, Lucy och Min mor- en självbiografi.

När körsbärsträdet blommar....

blir det inte mycket läst... Ja, det har naturligtvis inte med trädet i sig att göra- mer då med allt annat som växer (gräs och ogräs till exempel). Jag kan lägga till plantering av så kallade sommarblommor och målning av trädgårdsmöbler- det är fullt upp med allt....
-
Jag försöker dock att unna mig en stund på kvällen med "Young Hearts Crying" och "Vänta, blinka"- den senare boken är speciell... filmatisk, kan man väl säga. Annorlunda i upplägget ( i vart fall jämfört med det jag vanligen brukar läsa). Vet inte riktigt vad jag ska tycka- men jag harvar på ....
-
I morgon ska jag hämta ut Claes Brittons "Min mamma är död" (ett nytt kortlån).
-
I förra veckan såg jag en artikel om författarinnan Jamaica Kincaid (var det i DN?)- jag minns att jag läste en del av hennes böcker i början på 90-talet och att jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva. På biblioteket fanns "Min mor- en självbiografi" och "Lucy". Det ska bli roligt att läsa om!

onsdag 26 maj 2010

Stor lässtress.....


Det damp ner ganska mycket böcker här i går- då kan det kännas lite stressigt- speciellt när det gäller låneböcker som har "kort tid". Nu blir det Gunnhild Öyehaugs "Vänta, blinka" som får förtur- den är jag mycket spänd på (trots jäkligt fult omslag- usch så "görtråkigt". Det oranga inslaget gör inte anrättningen bättre.)
-
Två böcker av Richard Yates har jag också fått (fast de är mina egna)- jag tänker börja med "Young Hearts Crying" som handlar om ett nygift par och deras bekymmer och svårigheter. Någon sörgårdsidyll lär väl inte Yates skildra....

tisdag 25 maj 2010

Lyrik på en söndag-bokstaven H

Det är dags för en ny bokstav i "Lyrik på en söndag".
-
1. Haiku er eit kortfatta japansk dikt, med strenge formkrav. Det skal ha 17 rytmiske einingar, fordelt på 3 linjer: 5 i første, 7 i andre og 5 i tredje. Haiku-diktninga har inspirert moderne europeisk og amerikansk diktning, som Ezra Pound og beat-poetane.Presenter eit haikudikt eller eit haiku-inspirert dikt.
-
Haiku- jag tänker på Matsuo Basho ....
-
Havet skummar
och ända bort till Sado-ön
Vitergatan
2. Historisk-biografiske metode er ein lesemåte som knytter tekst tett opp til forfattar og forfattarbiografi. Moderne litteraturvitskap har stilt seg kritisk til denne lesemåten, men likevel er det stadig diskusjonar om korvidt ein kan lausrive teksten heilt frå forfattaren som har skrive han, eller ikkje. Kva tankar gjer du deg om dette?
-
Rent spontant tycker jag inte om att för mycket utgå från författarens biografi och livshistoria när jag läser. Man blir så lätt fast i ett tänkande som kanske görs onödigt komplicerat. Ibland kan det kanske vara nyttigt att veta lite om bakgrunden men jag föredrar att läsa själv först utan att bli påverkad. Ibland kan det dock ge ytterligare en dimension till texten- det här är ett tveeggat svärd.....
-
3. Presenter eit dikt av ein forfattar på H.
-
Alf Henriksson kunde konsten att formulera sig rappt och "to the point" på ett ofta mycket humoristiskt och tänkvärt sätt. Den här lilla dikten tillhör hans mest kända och citerade.
-
Visa
-
Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Hemsökelse

Hemsökelse är en väldigt bra titel på den här romanen-" huvudpersonen" är nämligen ett hus- eller snarare ett hem. Det är en vemodig och mycket vacker historia om en gången tid som knyts ihop till nuet på ett mycket skickligt sätt- kapitlen är korta och språket flyter så bra- man kan verkligen tala om ordens musik.
-
Huset ligger vid sjön Scharmützelsee i Mark Brandenburg (i det som skulle bli Öst-Tyskland efter andra världskriget). Vi får följa fem generationer- tre familjer och berättelsen täcker ett helt århundrade. Det är inte kronologiskt och det gör inget alls- det är inte kronologin som är det väsentliga- ödena lappar över varandra, går in i varandra... historien talar genom alla dessa människor. En enda person finns med från början till slut- trädgårdsmästaren- han som beskrivs så här på sidan 11 :
-
"Var han kommer ifrån är det ingen i byn som vet. Kanske har han funnits där jämt. Han hjälper bönderna med förädlingen av deras fruktträd på våren, okulerar vildskott med drivande öga kring midsommar eller med sovande öga vid andra savningen, lägger eller skarvar ihop kvist och stam, alltefter tjocklek".
-
Det kapitel som berör mig mest har rubriken "Flickan". Flickan heter Doris och är barnbarn till en av husets ägare (tygfabrikören). Doris är judinna- hennes föräldrar har blivit förda bort till arbets-och förintelseläger- nu gömmer sig Doris i en skrubb- undan nazisterna.
-
"Nu vet ingen längre att hon existerar. Runtomkring henne är allting svart, och kärnan i denna svarta skrubb är hon. Att det inte finns ens en liten springa som släpper in ljus ska rädda hennes liv, men det gör också att hon inte längre på något vis skiljer sig från mörkret. Hon skulle gärna ha något bevis för att hon existerar, men det finns inget bevis."
-
"Hemsökelse "hamnar nu på min lista över "årets bästa böcker".

måndag 24 maj 2010

Jenny Erpenbeck

Född 1967 i Öst-Berlin- författare och opera-regissör. För mig är hon en tämligen ny bekantskap.
-

Jag har bara läst hennes"Historien om det gamla barnet" men den blev jag inte så särskilt förtjust i- jag kände därför viss tvekan inför "Hemsökelse" som är den senaste av hennes böcker. Med mindre än femtio sidor kvar kan jag bara säga att jag är mycket imponerad och tagen av de här korta styckena som vävs samman till en helhet med stor skicklighet av författarinnan. Språket är poetiskt och alldeles betagande vackert. Jag har svårt att släppa boken... och nu ska jag sätta mig ner och njutningsfyllt läsa de sista sidorna. Så småningom ska jag formulera ihop mina tankar om den här litterära upplevelsen (för en upplevelse är det- av mycket angenämt slag).

Erik Blomberg- i mitt hjärta


Det är helt ofattbart för mig att Erik Blomberg (1894-1965) verkar vara så gott som bortglömd idag. I min bokhylla intar flera av Blombergs diktsamlingar hedersplats. Ur "Nattens ögon" (som kom ut år 1943) hämtar jag dessa underbart vackra dikter.
-
Lärkan
-
Lärkan på darrande vingar,
brinnande mörk i det blå,
ständigt högre sig tvingar,
högre och högre ändå.
-
Nu blev hon borta i ljuset.
Ingen kan se henne mer.
Endast den jublande sången
strömmar alltjämt hit ner.
-
Hjärta, när skall du hinna
själv till ditt mål en gång:
att få i ljus försvinna
och bli till sång.
-
Nattens ögon
-
Stjärna som glänser
stum i det höga,
du liksom jag
blev nattens öga.
-
Ständigt måste vi
speja och spana,
utan att veta
i mörkret vår bana.
-
Tills på vår post
vi till sist få stupa
in i det eviga,
tysta och djupa.
-
Blomberg tolkade och översatte också många kända poeter från USA, England och Tyskland bland annat.

söndag 23 maj 2010

Richard Yates- ja, tack!


På fotot ovan filmar Mikael Kristersson skärfläckor- det var vindstilla i morse och husdjuret drog iväg i riktning mot havet. Vi smög förbi och njöt av utsikten över flommarna.

-

På läsfronten är det lite stiltje- det vackra vädret gör att det blir mycket utomhus-aktiviteter- mest sådana som har med plantering och gräsklippning att göra. Men:

-

Nu har jag "sprätt iväg" en bokbeställning (igen, uj, uj, uj)- det blev två böcker av Richard Yates- jag är så otroligt nyfiken på hans författarskap. Tre av hans mästerverk har jag läst men känner att jag vill utforska mera. Mina beställningar finns bara på engelska- kanske (och det hoppas jag verkligen) kommer det översättningar till svenska så småningom! Här de två romaner jag väntar på (ivrigt och längtansfyllt).


YATES, RICHARD:COLD SPRING


YATES, RICHARD:YOUNG HEARTS

lördag 22 maj 2010

Im Nebel

I morse låg dimman tät över Storevång. Jag tänkte på en dikt av Hermann Hesse- både vacker och sorglig.




Im Nebel

-

Seltsam, im Nebel zu wandern!

Einsam ist jeder Busch und Stein,

Kein Baum sieht den andern,

Jeder ist allein.

-

Voll Freunden war mir die Welt,

Als noch mein Leben licht war;

Nun, da der Nebel fällt,

Ist keiner mehr sichtbar.

-

Wahrlich, keiner ist weise,

Der nicht das Dunkel kennt,

Das unentrinnbar und leise

Von allen ihn trennt.

-

Seltsam, im Nebel zu wandern!

Leben ist Einsamsein.

Kein Mensch kennt den andern,

Jeder ist allein.

-

Hermann Hesse

A Special Providence av Richard Yates


"One of the greatest American novelists of the twentieth century"- så skriver Daily Telegraph om Richard Yates. Jag har läst tre av hans romaner nu och kan bara hålla med.
-
"A Special Providence" gavs ut i USA år 1969 och har ännu inte översatts till svenska.
-
Detta är historien om Bobby Prentice och hans mor Alice.I bokens första kapitel är Bobby nyss fyllda 18 år och har precis blivit skeppad över till ett krigshärjat Europa (i slutet av 1944). Soldatlivet blir inte vad han tänkt sig- och han får sitt elddop på ett annat sätt än det han väntat och sett fram emot. Hjältar är det inte många som blir i krig. Medan Bobby kämpar för att befria Belgien och Tyskland undan Hitlers ok väntar mamma Alice otåligt på att han ska komma tillbaka så att hennes liv kan bli lättare.
-
Boken vindlar sig fram mellan nutid (Bobby som soldat) och förfluten tid (mamma Alice och hennes eviga kamp för att försörja sig själv och sonen). Alice är ännu en av dessa kvinnor utan verklighetsförankring - den typ av kvinna som som Yates gärna skriver om. Alice, som är frånskild - med konstnärsdrömmar - inbillar sig "stora saker"- lever konstant över sina tillgångar- och tröstar sig ofta med sprit. De män hon dras till är inte "mycket att hänga i en julgran". Alice är en ensam människa, besviken på livet och på människorna. Så skapar hon sig en fantasivärld "there is no telling what good things will come our way". Sonen Bobby orkar hon inte engagera sig i - hon blir fast i sitt eget liv och Bobby får ofta klara sig själv.
-
Bobby får vi följa genom hans korta soldatkarriär (som inte blir lysande)- Yates själv var också ung soldat i andra världskriget och skildringen av Bobbys upplevelser känns mycket äkta. Om inte kriget gör Bobby till hjälte så gör det honom i alla fall till man och vuxen. Det finns hopp för honom.
-
Jag blev precis lika tagen av den här romanen som av Easter Parade och Revolutionary Road. Alice Prentice kan man både tycka synd om och bli väldigt arg på- mest blir man nog arg. Arg på att hon behandlar sin son illa , att hon är så ego-trippad och att hon aldrig nånsin lär sig av sina misstag. Yates har tecknat ett oerhört fascinerande kvinnoporträtt.
-
Förhållandet mellan Bobby och Alice är också skildrat på ett mycket trovärdigt sätt- det känns ibland otäckt självupplevt. (Richard Yates var skilsmässobarn).
-
"And she was alone. But the whiskey bottle was in the apartment, as faithful as any friend. Still breathing hard from the stairs, she locked the door firmly behind her and poured herself a stiff drink even before she had taken off her hat. Then, taking her time, she went about the business of getting out of her clothes and into an old, torn bathrobe that was almost as comforting as the drink. She was ready for the night."
"A Special Providence" är Yates andra roman. Jag lägger upp en länk till Boston Review som skriver om "The Lost World of Richard Yates" . (Mycket tänkvärt och intressant). Jag känner för att fördjupa mig lite mera i Yates författarskap.

fredag 21 maj 2010

Återkommer i morgon

På bilden: vy över Landgrens holme där skärfläckorna nu häckar i mängd.
-
Jag har läst ut "A Special Providence" av Richard Yates (och jag tyckte oerhört mycket om)- jag återkommer med mina tankar om boken i morgon men redan nu kan jag säga att jag tror att Richard Yates kommer att bli något av en favorit för mig i år... Jag tänker skaffa två böcker till av honom- hoppas verkligen att det kommer flera översättningar till svenska!

Mikael Kristersson



Han filmar naturen som ingen annan- Mikael Kristersson. "Ljusår" är hans film om ett år i den egna trädgården i Falsterbo. Hundra minuter... så gudomligt vackert, stilla och njutningsfyllt. (Skator och falkar uppe i Skanörs kyrktorn har han också förevigat).

-

I morse gick husdjuret och jag på långpromenad och upptäckte då en stor bil med "ställning" på och så var en skylt uppsatt också... Det blir en ny film! Det ser jag så fram emot. Skärfläckorna häckar på flommarna nu och i år får de förhoppningsvis vara i fred för räven som farit hårt fram under flera år.

torsdag 20 maj 2010

Ett biblioteks historia i tre akter



Bibliotekets utveckling i en liten stad....
Det började med "Fiskarstugan"- jag tror att det måste ha varit om inte det minsta biblioteket i Sverige så i alla fall näst intill.... här kunde man låna böcker fram till och med början av 70-talet.
-

År 1971 lades järnvägen ner. (Tyvärr, säger jag). Då blev ett stycken stationshus ledigt för andra ändamål. Hit flyttades så biblioteket- betydligt större plats fick man för böcker och folk (och det togs tacksamt emot av många).

-
Nästa etapp (tidigt 80-tal) blev att ett nytt centrum växte upp- och då kostades det på en helt ny biblioteksbyggnad i rött tegel. Idag är det trångt i hyllorna och generellt ont om plats- det finns en förhoppning om expansion eftersom lokalen bredvid står tom. Jag hoppas..... (och många med mig).

Ett nyttigt kokbokstips


Jag läste om den här boken hos Holly Hock för ett tag sedan. (Tack Holly Hock!). Kokböcker blir annars mycket styvmoderligt behandlade av mig- jag gillar inte precis att stå i köket. (Jag äter hellre andras mat än min egen....). Men... ibland får jag mina ryck. "Tjejmiddag" inspirerade mig i alla fall till att stå och röra ihop en liten "Schlagerfestivalsmeny" (nej, inte en enda schlager i sikte- men maten blev god). Räkor,riven ingefära och sweet chilisås (blandat med färskost och majonnäs på tortillas- inte dumt alls. (Det blev lite annat också).
-
Det finns flera väldigt trevliga och fina (och säkerligen jättegoda) recept och meny-förslag i boken. Vackra bilder får man på köpet. Fast jag undrar lite över kapitlet om"bakisbrunchen" som bland annat innehåller korv- och baconspett.... Lammkorv och bacon är nog inget jag själv skulle kunna få ner "the morning after the night before". (Inte mackor med stekt ägg heller). Förslag till dryck är här "lika delar apelsinjuice och mousserande vin" Hm.... undrar om inte en "Underberg- straight" är bättre...
-
Fjorton menyförslag i allt bjuder "Tjejmiddag" på. Man varvar kapitlen med lite förslag på pyssel också. Trevligt!

onsdag 19 maj 2010

Bokarnas tid


Idag kniper det med tiden för mig- det blir bara en kort visit här på bloggen. I morse njöt jag av bokarnas skira grönska och kunde bara tänka på Vilhelm Ekelunds vackra dikt.
-
Då voro bokarna ljusa
-
Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar översållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat.-
-
Tyst, det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.

tisdag 18 maj 2010

Nyfiken på... Shusha Guppy

Författaren och musikern Shusha Guppy gick bort år 2008. Hon gav ut sina memoarer år 1988- "Hästen med förbundna ögon". (på svenska år 1990). I boken "Tio kvinnor- tio Liv" har hon intervjuat berömda författarinnor från skilda bakgrunder.
-
"Man får bl.a möta Joan Haslip, som skrivit en berömd biografi om Marie Antoinette; Joan Huxley, änka till den kände zoologen Julian Huxley; Francis Partridge, det sista överlevande vittnet från Bloomsbury-gruppen; Kathleen Raine, poet och Blake-forskare; och P L Travers, skaparen av Mary Poppins. Boken fyller just den funktion en bra biografi ska fylla, nämligen med Joan Haslips ord, ge liv åt en hel försvunnen värld."(från förlagssidan).
-
Intressant.... jag vill läsa mera!!

Nostalgi- The Good- the Bad and the Ugly.....

Dagens biblioteksfynd


Ingenting man läser ut på en eftermiddag, misstänker jag. Nu hoppas jag i alla fall få några förklaringar på husdjurets beteende. Kapitelrubriker som "rullande och parfymering", "nospuff" och "föremål i munnen" kan vara något för mig att läsa- däremot inte "morrande i sängen" (nej, där har det väl ändå gått för långt...). Boken om "Hundars och vargars beteende" råkade dessutom vara felregistrerad- nu står det på mitt lånekvitto att jag har "The Sims 2- hem & husdjur" hemlånat.... och det kan "la kvetta" i sig- men det är kortare lånetid på spel. Ack ja, det tog lite tid att reda ut....
-
Av mina beställda böcker syns ännu inget till. Jag väntar otåligt.....

Yates- jag läser "A Special Providence"

Efter halva boken önskar jag att den ska vara länge, länge... precis som "Easter Parade". Jag kommer att skriva mera så småningom- jag önskar verkligen att flera av Yates böcker blir översatta till svenska- han skriver så bra!! I "A Special Providence" är det relationen mellan en mor och hennes som som är fokus. Tiden: slutet av andra världskriget.

Nobeller- noveller av nobelpristagare

Ytterligare en bok från min senaste beställning- ett riktigt fynd, tycker jag. Noveller av nobelpristagare- Björnson är den första av dem och boken avslutas med "Ett samtal med min mor" av Orhan Pamuk. Dessa korta stycken är en alldeles utmärkt introduktion till hela 26 författare.
-
Speciellt glad blev jag att hitta en novell av Paul Heyse- just Heyse har jag länge velat läsa något av. Dessutom råkade hans "L'Arrabiata" bli en av mina favoriter i samlingen!
-
I förordet skriver Gun Ekroth att boken fått sin titel efter kulturredaktionens novellserie i P1 år 2006- och "radioserien rubriksattes efter mönster från tidigare års novellserier med rubriker som "Humoreller" och "Passioneller"".
-
En annan favorit blev Björnsons korta och sorgliga "Fadern"- om Thord Överås och hans son. Ett livs historia på två sidor.
-
En annan författare som kan konsten att skriva kort och innehållsrikt är Aleksandr Solzjenitsyn- på en enda sida - i novellen "Att andas" uttrycker han det som är det väsentliga och absolut nödvändiga i livet- "Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!
-
Nobeller är utgiven av En bok för alla. Priset är mycket överkomligt. (39 kronor på AdLibris). Rekommenderas å det varmaste.
-
Jag länkar också till Lyran som också skrivit om boken.

måndag 17 maj 2010

Bästsäljande böcker- en länk till "världen"

(bilden är från The Guardian)
-
En fransk länk hittade jag- om man är nyfiken på vad som ligger på best-seller-listorna runt om i världen kan man kika in här.

Ett helt fantastiskt bibliotek!

Ja, inte ser det mycket ut för världen där det ligger intryckt mellan det kursade bageriet och parkeringsplatsen. Litet är det. Nedläggningshotat har det varit mer än en gång- men tack vare en mycket stark folkopinion fick det "av nåder" vara kvar. "Mitt" bibliotek är en oas- för så många. Här läses det tidningar och tidskrifter, här släktforskas det, sagostunder för barnen anordnas varje vecka, böcker diskuteras, föreningen Bibliotekets vänner arrangerar "lördagsföredrag" och här finns den vänligaste och mest hjälpsamma personal man kan tänka sig.
-
Jag känner mig mycket priviligierad och tacksam som har tillgång till en sådan fin institution.

Lyrik på en söndag-bokstaven G


Så är det dags för en ny söndagsutmaning från Bai- på "G"den här veckan.

-

1. Den tyske filosofen Hans Ulrich Gumbrecht ga i 2004 ut boka The Production of Prescence - what Meaning Cannot Convey. Her presenterer han ein kritikk av vestleg humanistisk tenking sitt einsidige fokus på avdekking av meining, og fortolking i kunsten. Han etterlyser eit større fokus på det kropplslege nærværet, det i kunstverket som vender seg mot sansane. Diktet er ei kunstform, kor nærværet er viktig, sjølv om ordet knytter det til meining.Presenter eit dikt, kor det kroppslege nærværet (altså det som henvender seg til sansane) er tydeleg.

-

En dikt som tydligt vänder sig till sinnena... jag sneglar mot Kina och väljer en kort och mycket vacker dikt av Zhu Shu-Zhen - tolkad av Tsu-Yü Wang och Alf Henriksson.

-

Sommaren börjar

-

När skuggan längs av bambuns glesa galler

och kvällen fylls av doft och fågelsång

och sälgens blom och päronblommen faller

är hjärtat tungt och dagen mycket lång.

-

Här aktiveras syn, hörsel och lukt.... på bara fyra rader.

-

2. Gjendikting er ikkje forbunde med noko som er heilt enkelt. Alle stemninginane i originalspråket skal bringast med over i den nye språkdrakta. Gi eit eksempel på ei vellukka gjendikting av eit dikt.

-

Den svenske poeten Erik Blomberg var en mästerlig tolkare av dikter på främmande språk. Från hans "Lyriska tolkningar" (1935) tar jag några strofer ur D.H. Lawrence's "Ship of Death".

-

Dödens skepp

-

Har du byggt ditt skepp, har du ännu byggt dödens

skepp?

O bygg det, bygg det nu, du skall snart behöva det.

----

Bygg dödens skepp, o bygg det nu

med stilla dunkla tankar och med lugna händer,

timra det tyst tillsamman i skymningen,

rigga dess mast med tysta osynliga segel,

som skall breda ut sig i döden för brisen

från vänligt kosmos och fläkta skeppet

med själen ombord till underhamnen.

-

Å, om du vill leva i frid på jordens yta,

så bygg ditt skepp, beredd

till den längsta resan, över det sista bland hav.

-


(Have you built your ship of death, O have you?
O build your ship of death, for you will need it. )

-


3. Presenter eit dikt av ein diktar på G.

-

Elsa Grave (1918-2003) var poet och konstnär- hennes dikter är mångfacetterade och ofta finns naturen mycket starkt närvarande.

-

Såsom daggkåpan fångar en droppe regn

på sitt utspända blad

och låter den glida gnistrande ner

där de fina nerverna knytas samman

till en mörkgrön skål,

-

så vill jag fånga kärlek--

-

som en droppe dagg i soluppgången

vill jag bära den-- blänkande

djupt i mig

där blodet strömmar in i hjärtat.

(Ur diktsamlingen "Som en flygande skalbagge" 1945)

Norges dag


Lycka till med dagen, säger jag! Jag firar med Henrik Wergelands dikt "For trykkefriheden"- (den skrevs år 1840 för en jubileumsfest till minne av boktryckarkonstens uppfinning- lika aktuell i dag).
-
Hvor trives noget godt og skjönt
og stort i tvang?
Qvael engen- graesset bli'r ei grönt;
bind örnen, dör den på sin pynt;
stands kilden, som med sang begyndt
har raskt sin gang,
og den en giftig sump vil bli'!
Naturen hader, staerk og fri,
al tvang.
-
Kan åndens kilder, tankens flugt
da tåle tvang?
Skal sandhed ikkun stråle smukt,
i eget hjerte indelukt
som jamrende Aladdins frugt
i hulen trang?
Nei, presse, löft din staerke arm!
befri alverden i din harm
fra tvang!

söndag 16 maj 2010

Nostalgi en söndag

Kosmonautbal... året var 1964 och den stackars Gagarin släpades runt på alla möjliga underliga ställen i Malmö. Kvällen fick han tillbringa på danspalatset Amiralen- det var onsdagen den 4 mars för att vara exakt.
-
Inträdet var 5 kronor och minsann var inte en av attraktionerna också "damernas tjuvdans" (ja, det var som sagt år 1964). Nej, jag var inte där- jag var för ung för sådana tillställningar. Jag hittade det här reklamkortet i en ostädad byrålåda. Man ska inte städa för noga eller för ofta för då får man inga överraskningar och gör inga "fynd" :-)
-
(Min kamera fungerar igen- och jag är så glad för det!!!)

Afrika

En bild från Wikipedia som visar de olika språkfamiljerna i Afrika.
-
I dagens Sydsvenska finns ett uppslag som handlar om Afrika (jag kan inte se att den är upplagd på nätet, tyvärr)- Intressant att veta är dock att år 1960 blev hela 17 före detta kolonier självständiga- och fokus för artikeln är "Hur gick det sen"?
De länder som vann självständighet (enligt Sydsvenskan) är i bokstavsordning:
-
Benin
Burkina Faso
Centralafrikanska republiken
Demokratiska republiken Kongo
Elfenbenskusten
Gabon
Kamerun
Madagaskar
Mali
Mauretanien
Niger
Nigeria
Republiken Kongo
Senegal
Somalia
Tchad
Togo
-
Det är inte lätt att hitta översatt (till svenska) litteratur från flertalet av dessa länder- men något finns. Här en länk till Macondo om Jean Pliya från Benin.

Att anropa tystnaden


"Kom, tystnad, kom! Med dunkelblåa vingar
mig överhölj och näps de fräcka ljuden,
som våga själens helga sabbat störa."
-
Mot sitt livs afton tecknade Sven Delblanc ner sina minnen av en hemsk och sorglig barndom. En barndom som sträckte sig över två kontinenter- från Manitoba i Kanada till Mölna i svenska Sörmland.
-
Han föddes som ett oönskat barn (vilket fadern gärna påpekade). Om arv och miljö skriver Delblanc att "arvet var betungande, tiderna onda". Han har en mycket pessimistisk syn på tillvaron och ibland blir det också svårt och tungt för mig att läsa- men språket.... Delblancs språk... det lyfter mig upp och gör att jag orkar med att ta in tankarna om morgonens ångest och det fall som måste komma, om längtan efter slutet- att få "ligga kolonnrak i stenvit vila".
-
Över dessa memoarer kretsar den grymme och hänsynslöse fadern- den fader som genom hot och slag förpestade livet för både barn och hustru. Hela tillvaron för barnet Sven går ut på att gömma sig undan fadern- det "blev en livsdrift, som behovet av näring, vätska och värme". Vid Mölna finns en skog- där kan barnet känna sig fredat- dit in når inte faderns straffande gestalt.
-
Boken ger också inblickar i släktens historia bakåt i tiden- Sven Delblanc hade mycket intressanta och varierade rötter- Värmland, (Väse), Frankrike och Kolding i Danmark. (Danska farmor har för övrigt fått en egen bok "Kära farmor"). Jag läser denna sorgliga berättelse som egentligen är så mycket mera än memoarer- den är lika mycket en filosofisk betraktelse över livet och över tillvaron över huvud taget- och språket.... språket....
-
"Läsare, om du tröttnar på detta mummel och dessa spasmodiska skrik, vet att jag förstår dig. Om jag utrustats med en smula språklig talang borde den nyttjas till annat än detta: att ännu vid ålderdomens gräns sitta fjättrad vid det förflutnas brunn, blicka ner på dessa osälla, krälande varelser, som förtär sig själva och varandra, mumla, berätta, skriva av smärtsamma minnen."
-
Slutorden tycker jag också är värda att citeras:
-
"Fadern hade givit honom en bild av Gud, barndomen en bild av livets villkor, att leva som bödel när man mäktade, som offer när man måste.
Bara kärlekens blommande träd i skogen stod kvar som en gåta i denna klara och kalla bild av livet.
Om denna blomning måste han vittna, innan slutligen bara tystnaden återstod."
-
Sven Delblanc är en stor författare. Läs hans böcker! (och här en länk till Lustigkulles läsdagbok)

lördag 15 maj 2010

Från en dotter


Från en dotter- av Ingrid Arvidsson
-
Först bar hon mig
en liten tid.
Sedan blev världen kallare
för andra gången
när hon gick bort.
-
Nu bär jag henne
skyddad för världen.
Bär henne i benmärgen och blodet
en liten tid.
-
Hennes spår finns i mina steg
hennes väntan i mina rum.
Telefonen är tyst.
Det är jag som inte ringer
inte ringde, inte kom.
-
Det är hon som är den unga flickan
ute på sina egna vägar
bland vintergatorna.
Och jag måste lära mig
att se henne gå.

Förord- igen


Nej, husdjuret är inte särskilt intresserat av förord- inte heller av att gå ut i ösregn- en tupplur är däremot alltid bra och nyttigt att ta.
-
Nåväl- för att återgå till ämnet- förord. Jag har läst ut min lilla bok "Vägvisare eller härold" av Britt Dahlström. På 92 sidor avhandlas (i fem kapitel) olika typer av förord- anonyma förord, författarens förord, lärda och personliga förord, översättarens förord och fiktiva förord.
-
Boken är både småtrevlig och lärorik. Jag tycker att man får upp ögonen för hur viktigt det ändå är med förord och att det är en verklig konst att skriva goda och innehållsrika sådana (och för den skull behöver de inte vara långa).
-
Av de olika kategorierna tilltalas jag mest av de "lärda och personliga förorden" och jag lockas verkligen till vidare läsning när jag läser dessa rader hämtade ur Lars Lerins bok "Boningar":
-
"En åldrad husvägg av rött trä är också en vankelmodig vandrare som satt sig ned i gräset. Varthän, vilken väg ska jag ta? Kanske jag växer fast här i stället...."
-
(Lars Lerin är konstnär och målar företrädesvis akvareller).
-
"Vägvisare eller härold- en liten bok om förord" är utgiven på förlaget "En bok för alla". Priset är mycket facilt- 24 kronor.

Droppar i folkhavet av Maria Sandel- några tankar

Boken ingår i Martinas läsutmaning :Skrivande svenskor 1900-1950.
-
Först och främst vill jag säga att jag tycker väldigt mycket om att förlaget (Murbruk förlag) har tagit med en presentation (med foto) av författarinnan Maria Sandel i början av boken. Inte nog med detta- hela två välskrivna efterord finns också med -det ena författat av Tilda Maria Forselius "Maria Sandel och själsadeln"- det andra skrivet av Eva Heggestad "Ett ifrågasatt avhållsamhetsideal". Tack för denna extra läsning- en klar bonus!
-
Om Maria Sandel visste jag ingenting när jag beställde boken. I Nationalencyklopedin omtalas hon som "den första kvinnliga arbetarförfattaren av betydelse i Sverige".
-
"Droppar i folkhavet" är berätttelsen om Gerda Spant, en ung arbeterska som råkar i tassarna på ett "karlkräk" med mycket dålig karaktär- Ulrik Isberg. Hon låter sig duperas - hon blir med barn och så försvinner karlen och lämnar efter sig en hel massa obetalda räkningar och några "vackra" rader på lägenhetsgolvet.
-
" Där en linoleummatta förut betäckt en fyrkant på golvets mitt stod nu något skrivet med krita, bokstäverna decimeterhöga. Det var intet hastverk utan gjort med omsorg. Karakteristiskt för handstilen var att alla a, o, ä, å, ändades med en ögla och ett vertikalt streck. Skriften var tydligen ämnad att hälsa adressaten genast vid inträdet, därpå tydde riktningen. Den lydde så: "Jag har fått nog av dig, din hjulbenta hora. Gå och dränk dig. Ulrik Isberg.
-
Gerda Spant får nu försöka klara upp sin svåra situation på egen hand- och hon får hyra rum hos "morsan" och hennes son Ansgar. "Morsan" är änka och har inte någon hög uppfattning om män.
-
Så tar berättelsen en vändning- "morsan" och Gerda (och så småningom Tora, Gerdas lilla dotter)- kommer att bilda en sammansvetsad enhet. Det är kvinnorna som är de starka i den här boken- männen är antingen "kräk" eller svaga i största allmänhet. (Ansgar är alkoholist).
-
När jag läser "Droppar i folkhavet" går mina tankar hela tiden till min farmor- hon hade många likheter med "morsan"- jag känner så väl igen jargongen "karlar"! (fast min farmor brukade säga "manfolk!- de 'e int'nå te å ha" (Kristinehamnsdialekt). Interiörerna i boken känns också välbekanta för mig- mina farföräldrar kom från Kristinehamn till Kristianstadsgatan på söder i Malmö. (Idag har det hög "mysfaktor" att bo på söder- vid seklets början var det inte särskilt mysigt alls). Det var fattigt- kvinnor utan utbildning hade inte så stora chanser till drägliga arbeten. Farmor putsade nysilver åt Malmö nysilverfabrik för att dryga ut kassan. Vägglössen attackerade (men farmor attackerade tillbaka med sabadillättika- de lössen hade aldrig en chans...)-på gården fanns råttor stora som katter.
-
För mig var läsningen av "Droppar i folkhavet" mera än bara en brandfackla från 1920-talet- det var en resa till en välbekant värld (om än bara i berättad form). I en sådan värld måste man vara stark och fokuserad för att klara sig. Man måste tygla sitt "heta blod" - speciellt som kvinna. Intressant var också att Maria Sandel vågade skriva om ämnen som måste ha varit mycket tabu - lesbisk kärlek och prostitution. Jag tyckte om den här boken - för att den är så utan "exter". Jag delar dock inte vare sig "morsans" eller min farmors uppfattning om "manfolk"- Tiderna har gått framåt (om än inte tillräckligt). På baksidan av bokomslaget finns en recension från 1927 (Biblioteksbladet)- jag citerar slutorden: "För omdömesgilla läsare en rapp och sanningskär skildring med levande vilja och nerv. Knappast någon folkbok, och absolut ej lämplig för ungdom."
-

fredag 14 maj 2010

Det går långsamt fram men det går ändå fram

Det blir nog ketchup-effekt.... det har dessutom gått ganska fort med Oksanens bok- nu raskt uppflyttad i kön.... de övriga (förutom Tre apor och Båten) kommer säkert att vara klara för avhämtning på en och samma gång.
-

Britton, Claes, Min mamma är död
Lz Britton, Claes
2010-04-28
1



Jones, Sadie, Små krig
Hce
2010-04-25
1



Le, Nam, Båten
Hce
2010-03-28
4



Mendel-Enk, Stephan, Tre apor
Hc
2010-04-28
4



Oksanen, Sofi, Utrensning
Hce
2010-03-31
3



Phillips, Jayne Anne, Lark & Termite
Hce
2010-04-17
1



Øyehaug, Gunnhild, Vänta, blinka
Hce
2010-03-31
1

Det var det där med förord....

Jag fortsätter att spinna lite runt mitt bok-paket från i onsdags- en bok om förord slank med också. Britt Dahlström har skrivit ner sina tankar i "Vägvisare eller härold" (En bok för alla- 24 kronor). Hon har många funderingar- t ex vem skriver förorden? Är det författaren? Är det översättaren? Är det någon annan? Anonyma förord? Britt Dahlström är också noga med att påpeka att hon inkluderar efterord i begreppet förord.
-
Boken är indelad i fem kapitel och sträcker sig över 92 sidor- lagom att läsa på pendeltåget kanske? Hur som helst-mina pendlingsdagar är över så jag tänker sätta mig ner i soffan om en stund för att lära mig mera om ämnet.
-
När jag var yngre tyckte jag mest att förord var fulltständigt ointressanta och hoppade gärna över dem (otålig som jag var att sätta igång med läsandet av det som jag tyckte var det väsentliga). Numera läser jag alltid förorden och har med stigande ålder fattat att de ofta är en "bok i boken"- något som är en extra bonus. (Inte alltid- men ofta).

The Pre-Raphaelite Brotherhood



The Pre-Raphaelite Brotherhood grundades år 1848 av tre unga konstnärer Dante Gabriel Rossetti, William Holman Hunt och John Everett Millais.De lät sig inspireras av främst romantiken och medeltiden.

-

Förra året hade Nationalmuseum i Stockholm en utställning om Pre-Rafaeliterna (tyvärr hade jag ingen möjlighet att se den)- här en länk till en trailer.

-

Kärleken till både natur och litteratur genomsyrar den Pre-Raphaelitiska rörelsen. I min poesi-hylla har jag en vacker liten bok med en blanding av konst och lyrik i pre-raphaelitisk anda. "Love is enough" sammanställd av Frances Lincoln Publishers (1998).
-
~ Music,~
When Soft Voices Die
-
Music when soft voices die,
Vibrates in the memory;
Odours, when sweet violets sicken,
Live within the sense they quicken.
-
Rose leaves, when the rose is dead,
Are heaped for the beloved's bed;
And so thy thoughts, when thour art gone,
Love itself shall slumber on.
(Percy Bysshe Shelley)

torsdag 13 maj 2010

Kaffe över hela bordduken


I dag är det tidningsfri dag men något ville jag läsa till morgonkaffet så det blev en av de böcker som kom i gårdagens hett efterlängtade paket från Adlibris- boken om de arga breven till radionämnden. Det skulle jag inte ha gjort (läst alltså)...nu får jag sätta på tvättmaskinen... jag skrattade så mycket att kaffet hamnade på bordduken i stället för i magen på mig.
-
Jag är ju gammal nog att minnas allt ståhej kring Per Oscarsson och alla hans kalsonger för att inte tala om Gösta Ekman och hans skanderande av på den tiden onämnbara ord. (ja, det var väl bara ett). Jag har inte läst ut boken (ännu)- jag bläddrade bland de olika kapitlen.
-
Det är en väldigt väl sammansatt blandning och det är en bok om historia- det är inte bara en massa dumma brev uppradade- här finns det substans också. (det är det som är det fina, tycker jag).
-
Hasse och Tage beskrev det som var förbjudet i TV på 60-talet så här:
"Fan jävlar anamma Olle Björklund Samarin oj vad jag är full". (sid. 144).
(Olle Björklund var nyhetsuppläsare i TV:ns barndom och massor av damer var helt betagna i karlen (har aldrig fattat varför själv). Björklund fick sparken från TV för att han "larvade sig för mycket i folkparkerna".
-
Vad som fick mitt kaffe att hamna fel i morse var dock det här:
-
De flesta av oss har väl hört följande skämtvisa till leda- (på firmafester, kräftskivor etc- you name it) (den sändes i radion år 1978).
-
"Kiss i sängen och ha det bra,
ligga här och fundera,
varm om stjärten som en sommarda'
Jag tror jag kissar lite mera."
-
Nu citerar jag från boken- detta är obetalbart....
-
"Sången drog på sig flera anmälningar från lyssnare som ansåg att den var både kränkande och opedagogisk. En brevskrivare tyckte att sången var "förolämpande mot barn och familjer , som har t ex sängvätarproblem, blåskatarr eller kanske nervösa blåsbesvär".
-
Utan att ha läst ut boken (som sagt) tror jag ändå att jag kan rekommendera den- man får sig många goda skratt- och också många funderingar - lite historia dessutom är verkligen inte fel.
-
Jag blev inspirerad till läsningen av bland andra Titti på bloggen Hellre barfota än boklös.

onsdag 12 maj 2010

Vårglädje

Regn och åska till trots är det en underbar vårdag- jag har nämligen hämtat ett bokpaket från AdLibris ! Lite av innehållet:
-
A Special Providence av Richard Yates
Droppar i folkhavet av Maria Sandel (jag tänker vara med i utmaningen "Skrivande svenskor 1900-1950" hos Martina den här omgången)
At Large and At Small- Confessions of a Literary Hedonist av Anne Fadiman
Mother to Mother av Sindiwe Magona
Kyssa sammet av Sarah Waters

Jag rumsterar om lite...

Det är dags för lite omändring- det lär ta sin tid för mig. Omväxling förnöjer. Jag kommer att fortsätta att plocka med inställningar och layout- hav tålamod.

Sven Delblanc. Några funderingar.


I Hermias blogg läste jag lite om Sven Delblanc- och är precis som Lena Kjersén-Edman ledsen över att Delblancs böcker verkar att behandlas tämligen styvmoderligt numera. Delblanc gick bort år 1992- och det är ju inte särskilt länge sedan alls.

-

I min hand just nu har jag hans "Livets ax" från 1991. En barndomsskildring som sträcker sig från Manitoba i Kanada till svenska Sörmland. Jag står i tacksamhetsskuld till mina föräldrar som båda var stora beundrare av Delblancs författarskap och därför köpte på sig om inte alla så i vart fall väldigt många av hans verk. Ofta pratades det om böcker som Maria ensam, Samuels bok och Kära farmor. Jag tror att Delblancs empati och framför allt hans ömsinta kvinnoporträtt var det som var så extra tilltalande.

-

Delblanc var mycket produktiv. Jag tycker själv bäst om hans senare verk- de som är mera berättande och allra helst läser jag om Maria.

-

"Över gula, skövlade fält flyger skriande kajor och kråkor, det är höst över detta land, som inget paradis var, Maria är sviken i sitt hopp, och hon har ingen tröst att vänta från systern Elin, hon har nog med sitt, hon måste själv anamma all tröst Maria kan ge, ty Eskil sändes i strid så snart han lärt sig hantera ett gevär, och i kampen om Madrid blev han sårad av en granatskärva i halsen, och nu ligger han tyfussjuk och eländig i någon barack där nere, och Benjamin drar nog i alla tåtar han har för att få pojken tillbaka, men när det ska lyckas vet Gud allena, ja, Elin skriver ofta om Gud, numera, och hon ryter av sorg som en lejoninna berövad sin unge, om mor och Rebecka vet hon inte besked, hon är likgiltig för allt, utom för sonen, likgiltig även för Marias sorg, det är som det är och måste- Maria ensam!

(från Maria ensam- 1985)

-

Länken till Sven Delblanc-sällskapet lägger jag till här.
-
Jag tänker läsa om mina ärvda Delblanc-böcker- det blir ett långtidsprojekt men jag ser fram emot detta för Delblanc var en stor författare och förtjänar en evig plats i den svenska litteraturhistorien. (och på biblioteken också, inte att förglömma).

Från min lyrikhylla II



"En bok för alla"har gett ut många synnerligen prisvärda böcker - och även om många av dem kanske inte är så "vackra" att se på så är innehållet trots allt det som är det viktigaste.
-
I min hylla har jag hittat "Tolv prisvärda poeter"- en antologi av Jan Broberg utgiven år 1995. Verkligt fina poeter finns representerade - alla i svensk översättning. Bland dem några av mina verkliga favoriter- Else Lasker-Schüler, Rainer Maria Rilke och Wystan Hugh Auden.
-

Jag lever mitt liv i växande ringar
-
Jag lever mitt liv i växande ringar
högt ovanför tingen- men
den sista kanske jag inte fullbordar.
Dock vill jag försöka den.
-
Jag kretsar kring Gud, kring det urgamla tornet
min flykt är tusenårslång.
Och jag vet inte än: Är jag falk, är jag storm,
eller är jag en väldig sång?
-
Rainer Maria Rilke i översättning av Johannes Edfelt
-
Mitt blåa piano
-
Ett blått piano därhemma jag har
Men kan inte spela en ton.
-
I källarens mörker det stått i förvar
Alltsedan världen blev ond.
-
Nu stjärnhänder fyra över det drar
- Månfrun sjöng i sin bår-
I klirret råttorna dansar och far.
-
Av klaviaturen är spillror kvar...
Jag begråter den blåa döda.
-
Ack kära ängel öppna för mig
- Jag är av det bittra brödet-
Medan jag lever himmelens dörr-
trots att det är förbjudet.
-
Else Lasker-Schüler i översättning av Berit Skogsberg
-
Vill man läsa mera om Else Lasker-Schüler kan jag varmt rekommendera
"Dikter och porträtt" utgiven på Ersatz förlag,

Från min lyrikhylla I

Det är väldigt nyttigt att sortera böcker- man hittar så många gamla vänner då- men arbetet fortskrider långsamt.....
-
"Bambulunden - kärleken och naturen i kinesisk dikt" gavs ut av Bokförlaget Tranan år 1994.
-
Blommor och månsken på en flod om våren
-
Aftonfloden är blank och orörlig-
vårens färger slår ut i all sin ymnighet.
Plötsligt bärs månen bort av en svallvåg
och tidvattnet kommer med sin last av
stjärnor.
-
Yang Di (kejsare 605-617)

tisdag 11 maj 2010

Dublin av Louis MacNeice


På bilden- Nelson-statyn i Dublin (eller det lilla som finns kvar av den efter den 8 mars 1966)
-
" Poetry in my opinion must be honest before anything else and I refuse to be 'objective' or
clear-cut at the cost of honesty."

-
Louis MacNeice (1907-1963) var inte från Dublin- han var från Belfast- men hans dikt om Dublin är en av hans mest kända. (Den blev ofta citerad av Luke Kelly i the Dubliners). Här första och sista versen av "Dublin" (det är en lång dikt). Louis MacNeice dog år 1963 så han fick inte se Lord Nelson flyga i luften.
-
Grey brick upon brick,
Declamatory bronze
On sombre pedestals-
O'Connell, Grattan, Moore-
And the brewery tugs and the swans
On the balustraded stream
And the bare bones of a fanlight
Over a hungry door
And the air soft on the cheek
And porter running from the taps
With a head of yellow cream
And Nelson on his pillar
Watching his world collapse.
-
Fort of the Dane,
Garrison of the Saxon,
Augustan capital
Of a Gaelic nation,
Appropriating all
The alien brought,
You give me time for thought
And by a juggler's trick
You poise the toppling hour-
O greyness run to flower,
Grey stone, grey water
And brick upon grey brick.

Tangospelaren av Christoph Hein

Boken finns utgiven på svenska på Norstedts förlag (1990)- men går bara att få tag på antikvariskt (som det ser ut). Tyvärr. Jag har läst på engelska - lite löjligt kanske men nu blev det så.
-
Christoph Hein kommer från det forna Öst-Tyskland- han växte upp utanför Leipzig och han har också skrivit mycket dramatik- mellan 1974 och 1979 var han knuten till Der Volksbühne i Öst-Berlin. Hans första roman var- "Den främmande vännen" (1982 och på svenska år 1985 utgiven på Norstedts förlag). År 2004 kom Hein ut med en självbiografisk roman "Landnahme" ännu inte i svensk översättning (för den kommer väl???).
Hein har varit ordförande i den tyska PEN-klubben.
-
Huvudpersonen i Tangospelaren heter Dallow. Han är universitetslärare i historia - men han är också en duktig pianist. Året är 1968. En kväll får han hoppa in som vikarie när den ordinarie "tango-spelaren" inte kan ställa upp. Det blir hans fall för texten till musiken han spelar är kritisk mot regimen- och hela kabarén inklusive Dallow blir dömda till 21 månader i fängelse. När vi träffar Dallow har han precis avtjänat sitt straff.
-
Dallow är bitter och utan mål strövar han omkring i staden- går på barer, super och ägnar sig åt massvis av "one-night-stands". Grå är hans tillvaro- grå och trist. Han är fången i en fälla som han inte kan ta sig ur. Han bara driver runt. Ett par politrucker -( Bill och Bull-typer) uppvaktar Dallow intensivt- med önskan att han ska återgå till sitt gamla arbete och där ägna sig åt angiveri. Detta vägrar Dallow och han får för övrigt inte sitt gamla arbete tillbaka ändå för där sitter nu en kollega och häckar (med rätt inställning). Till slut tvingas Dallow ta arbete som servitör på en isolerad ö långt från Leipzig. Här får han nyheter om att Tjeckoslovakien har invaderats av bland annat ryska trupper. Plötsligt ändrar sig hans värld- (hur tänker jag inte avslöja).
-
Dallow är inte någon sympatisk typ- han kunde ha varit det- men i stället för att ta på sig "dissident-skapet" blir han bara grå och oengagerad- han blir som "alla andra...." "Tangospelaren" är en mycket angelägen och läsvärd roman- visst- Öst-Tyskland finns inte längre men ofrihet och angiveri existerar tyvärr fortfarande- nu på andra platser. Boken ger också en mycket god tillbakablick på en tid som inte ligger så särskilt långt borta. Det kan nog vara nyttigt att minnas.

måndag 10 maj 2010

Läsinspiration: lyrik

Den "gamla kvinnan" på bilden är min oldemor Christine. foto: Christian Nyholm-Olsen
-
Mycket av min läsinspiration hämtas från bokbloggare (tack!). Igår tittade jag in till Bodil Zalesky i "Under Pausträdet" och blev så intresserad av diktsamlingen "Jag i första och sista person" - en antologi med kvinnliga polska poeter i svensk översättning. Den känner jag att jag vill ha-och speciellt Anna Kamienskas dikt är så fin....