Visar inlägg med etikett Jenny Erpenbeck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jenny Erpenbeck. Visa alla inlägg

torsdag 20 december 2012

Ett annorlunda grepp

Fotot är lånat


Jag har läst Jenny Erpenbecks senaste roman "Aller Tage Abend" - jag hoppas att det kommer en svensk översättning så småningom (det förmodar jag för Erpenbeck anses väl som mycket 'etablerad' vid det här laget).

Liv och död gånger fem - så kan man sammanfatta det hela. I den här boken går alla vägar så småningom till just "der Friedhof" (kyrkogården) men det originella är att det är samma person det handlar om. Hela den här anrättningen är som en symfoni och satserna ljuder med klanger av olika intensitet och färg. Mellan satserna finns det ett intermezzo som vägleder.

Allt börjar år 1902 i den lilla staden Brody i Galizien (i det gamla Habsburgska riket). En liten flicka på åtta månader dör i något som liknar plötslig spädbarnsdöd och här startar alltså berättelsen- det kunde ha varit så annorlunda- och det är det vi får uppleva under läsningens gång.

Flickans mormor (som kommer att få en framskjuten placering i händelseförloppet) är galizisk judinna och hon har sett sin man bokstavligen bli hackad i småbitar under en progrom. Nu har hon sett till att den enda dottern blivit gift med en "goj" - allt med hopp om att fly undan antisemitismens fula tryne. Det är dottern som blir mor till det barn som föds 1902, det som hela historien kretsar kring.

Fem liv- och fem sätt att dö på- och ett stort panorama över 1900-talet och dess blodiga och tragiska historia- det är vad Erpenbeck dukar upp för läsaren. Själv grips jag mest av kapitel två- det som gör sitt nedslag i Wien strax efter första världskriget. Det är ont om mat, folk svälter, den stora disillusionen ligger som ett svart täcke över människorna- och så kommer spanska sjukan.
Huvudpersonen (som är namnlös- precis som övriga personer) gör allt för att överleva tristess och svält.

"An der Marne oder am Isonzo fiel vielleicht gerade der, der ihr bestimmet gewesen wäre, verblutete am Stacheldrahtzaun vor Verdun oder verlor seine Beine".

Man hoppas på matsändningar från Schweiz och flickan skriver dagbok. Så kommer då spanska sjukan- och dräper ung som gammal. Spårvagn nummer 7031 forslar liken direkt från sjukhuset till "Tor IV, Zentralfriedhof Wien".

"Kurz vor Mitternacht kommt dann wirklich der Strassenbahnwagen Numero 7031 mit den zwölf quer angeordneten Fächern für Tote, eine Sonderanfertigung des vergangenen Jahres, als die Pferdefuhrwerke mit dem städtischen Sterben nicht mehr Schritt halten konnten."

Flickan dör - hastigt och oväntat men dagboken överlever ett tag för att slutligen bli till mull år 1944 i en björkskog någonstans i Tyskland. "Häftet hamnar på marken och där bläddrar nu vind och regn genom sidorna till dess att alla hemligheter där får samma färg som grus.

Intermezzo och så ett nytt liv......

"Aller Tage Abend" är en ovanlig bok och en mycket gripande bok dessutom- en bra början på min tyska läsutmaning för det kommande året.



tisdag 25 maj 2010

Hemsökelse

Hemsökelse är en väldigt bra titel på den här romanen-" huvudpersonen" är nämligen ett hus- eller snarare ett hem. Det är en vemodig och mycket vacker historia om en gången tid som knyts ihop till nuet på ett mycket skickligt sätt- kapitlen är korta och språket flyter så bra- man kan verkligen tala om ordens musik.
-
Huset ligger vid sjön Scharmützelsee i Mark Brandenburg (i det som skulle bli Öst-Tyskland efter andra världskriget). Vi får följa fem generationer- tre familjer och berättelsen täcker ett helt århundrade. Det är inte kronologiskt och det gör inget alls- det är inte kronologin som är det väsentliga- ödena lappar över varandra, går in i varandra... historien talar genom alla dessa människor. En enda person finns med från början till slut- trädgårdsmästaren- han som beskrivs så här på sidan 11 :
-
"Var han kommer ifrån är det ingen i byn som vet. Kanske har han funnits där jämt. Han hjälper bönderna med förädlingen av deras fruktträd på våren, okulerar vildskott med drivande öga kring midsommar eller med sovande öga vid andra savningen, lägger eller skarvar ihop kvist och stam, alltefter tjocklek".
-
Det kapitel som berör mig mest har rubriken "Flickan". Flickan heter Doris och är barnbarn till en av husets ägare (tygfabrikören). Doris är judinna- hennes föräldrar har blivit förda bort till arbets-och förintelseläger- nu gömmer sig Doris i en skrubb- undan nazisterna.
-
"Nu vet ingen längre att hon existerar. Runtomkring henne är allting svart, och kärnan i denna svarta skrubb är hon. Att det inte finns ens en liten springa som släpper in ljus ska rädda hennes liv, men det gör också att hon inte längre på något vis skiljer sig från mörkret. Hon skulle gärna ha något bevis för att hon existerar, men det finns inget bevis."
-
"Hemsökelse "hamnar nu på min lista över "årets bästa böcker".

måndag 24 maj 2010

Jenny Erpenbeck

Född 1967 i Öst-Berlin- författare och opera-regissör. För mig är hon en tämligen ny bekantskap.
-

Jag har bara läst hennes"Historien om det gamla barnet" men den blev jag inte så särskilt förtjust i- jag kände därför viss tvekan inför "Hemsökelse" som är den senaste av hennes böcker. Med mindre än femtio sidor kvar kan jag bara säga att jag är mycket imponerad och tagen av de här korta styckena som vävs samman till en helhet med stor skicklighet av författarinnan. Språket är poetiskt och alldeles betagande vackert. Jag har svårt att släppa boken... och nu ska jag sätta mig ner och njutningsfyllt läsa de sista sidorna. Så småningom ska jag formulera ihop mina tankar om den här litterära upplevelsen (för en upplevelse är det- av mycket angenämt slag).