
Från en dotter- av Ingrid Arvidsson
-
Först bar hon mig
en liten tid.
Sedan blev världen kallare
för andra gången
när hon gick bort.
-
Nu bär jag henne
skyddad för världen.
Bär henne i benmärgen och blodet
en liten tid.
-
Hennes spår finns i mina steg
hennes väntan i mina rum.
Telefonen är tyst.
Det är jag som inte ringer
inte ringde, inte kom.
-
Det är hon som är den unga flickan
ute på sina egna vägar
bland vintergatorna.
Och jag måste lära mig
att se henne gå.
2 kommentarer:
Så vackert att jag nästan början gråta. /Therese
Ja, den dikten går rakt in i hjärtat.
Skicka en kommentar