Nu äntligen- en "ny Yates" på svenska

Fröjdas ska vi- för nu finns den att köpa (och låna) Richard Yates "Cold Spring Harbor"i svensk översättning. (Fast jag vet att flera av er (precis som jag) inte orkade vänta på den svenska versionen...). Jag läste för drygt ett år sedan och skrev ner några rader också- som finns här.
År 2010 gjorde jag ett djupdyk i Yates författarskap. Det har jag inte ångrat. Inte ett ögonblick.

Sju noveller av Richard Yates

Vintage Classics har tryckt upp många av Richard Yates romaner och novell-samlingar- bara omslagen lockar till läsning... otroligt fina är de. Men... nu är det ju inte ytan som är det viktigaste utan innehållet och det är nästan lika vackert det. Av de sju novellerna är jag helbegeistrad i fem av dem- två var jag lite mindre road av- jag tappade ganska snabbt intresset både för den första "Oh, Joseph I'm so Tired" och den sista "Saying Goodbye to Sally". Novellerna är "lagom" långa- cirka 30-40 sidor. Hur man börjar en berättelse är väldigt viktigt- och Richard Yates är en mästare vad gäller inledningar (tänk bara på Easter Parade!).
-
Jag kan lämna ett exempel från Liars in Love-samlingen också- här från novell nummer två - "A Natural Girl"-
-
"In the spring of her sophomore year, when she was twenty, Susan Andrews told her father very calmly that she didn't love him anymore." Så fortsätter Yates med att bygga upp ett spännande och sorgligt familjedrama. En fars frustrationer- en dotters frigörelse- ett slut som är öppet.
-
"A Compassionate Leave" handlar om den amerikanske soldaten som åker på permission till England- en resa som inte blir som han tänkt sig. Åter igen går temat med "dysfunctional families" igen.
-
Richard Yates skriver om den existensiella ensamheten som ingen annan- hans människor har svårt att hitta lösningar, de är rotlösa och de gör i slutänden ofta dåliga val. Människor på ständig vandring.... men utan riktning. När jag läser kan jag också tycka att det är väldigt synd att Richard Yates inte fick den uppskattning han förtjänade när han var i livet.
-
Efter "Liars in Love" tänker jag leta fram "Eleven Kinds of Loneliness" - ytterligare en Yates-novellsamling som jag har någonstans i mina hyllor. Jag har upptäckt att det är alldeles ypperligt att avsluta kvällen med en novell.

Noveller....

Jag ska villigt erkänna det. Noveller är inte min favoritgenre- men jag har absolut inte något emot att bättra på mitt dåliga novell-läsande. Både Bai och Bokmania har gjort inspirerande inlägg om ämnet under de senaste dagarna. Jag har nu plockat fram två novellsamlingar som ger mig dåligt samvete... den första är en riktig dundertegelsten på nära 900 sidor... (puh, vid tanken på att släpa den med sig någonstans- det får bli läsning hemma i soffhörnan....)- The selected stories of Mavis Gallant - massor av noveller- de är tidsindelade så att författarens tidiga produktion (50-talet) kommer först- och så förs vi fram till 90-talet. Mavis Gallant är från Kanada och delar av hennes produktion finns faktiskt i svensk översättning. Oline Stig har läst och är mycket förtjust.

-

Richard Yates skrev inte bara romaner- han producerade också en hel del noveller- "Liars in Love" innehåller sju stycken av dem. Det är klart att jag måste läsa. Jag rapporterar så småningom.

A Tragic Honesty

Det är namnet på Blake Baileys biografi om Richard Yates- (utgiven av Picador, New York år 2003).
-
Yates (1926-1992) var en mycket speciell och originell man. Redan i början av 70-talet diagnosticerades han med lung-emfysem- han var storrökare (cirka fyra paket om dagen). Han behövde syrgas mot slutet- mer eller mindre konstant. Rökningen slutade han inte med. "You can't smoke with oxygen tanks" sa hans dotter. "Media hype" svarade Yates och tände nästa cigarett.
-
År 1990 bodde han i Alabama- och han var då så illa däran att de flesta trodde att slutet var mycket nära. "I don't want to die in fucking Dixie" sa han mellan hostanfallen. Nej, sydstaterna hade han inte mycket till övers för- under en tid skrev han flera tal till Robert Kennedy - som var en stor förkämpe för "Civil Rights". Men- det blev i Alabama han fick sluta sina dagar, trots allt.
-
Los Angeles var en annan plats Yates inte alls uppskattade- han avskydde människorna där, vädret, byggnaderna och framför allt "the fucking film business"- "Remember I said I'd never do this shit again? Yet here I am." "How did I get here? Getting out of here is an appealing idea- but then, as long as I've lived, getting out of wherever I am has seemed an appealing idea".
-
Biografin är på över 600 sidor (ja, biografier är ofta mycket långa)- och jag ska ta ett kapitel i taget. Richard Yates är en man jag vill veta mer om.

Disturbing the Peace av Richard Yates

"Disturbing the Peace" är en otäck roman. Jag har svårt att läsa vissa sidor- det handlar om en man som förlorar sitt fotfäste och som till slut blir offer för sig själv- det är det bästa sättet jag kan uttrycka det på.
-
John Wilder är i yngre medelåldern, framgångsrik försäljare med tillgiven hustru och en tio-årig son. Han har allt, kan man tycka. Men missnöjet växer sig starkt- och han tappar intresset för det som är hans liv. Boken börjar mycket dramatiskt med Johns första nervösa sammanbrott som leder till intagning på det hemska Bellevue Hospital. Det är fruktansvärda interiörer som skildras.
-
Efter några dagar på sluten avdelning skrivs John ut men det är bara början på problemen- vi får följa hans oroliga och slingrande väg genom några år av stigande förtvivlan, instängdhetskänslor, illusioner, lögner och så slutligen sönderfall.
-
"Disturbing the Peace" blev den sista i raden för mig av Yates romaner (nu återstår bara ett par novellsamlingar och så ska jag läsa hans biografi också- sist av allt- för en gångs skull känns det som om jag har den rätta ordningen på saker och ting).
-
"Disturbing the Peace" är en mycket obehaglig berättelse - men stark och omvälvande.
-
"She knew her next question would be a difficult one, but she decided to ask it anyway. She might never be in California again; she might never see him again. She had to wait for a swelling in her throat to go down before she could trust her voice. "John", she said, "have you made any plans or- you know- given ant thought to what you might do when you leave here?"
He looked puzzled, as if she had asked him a riddle. "Leave here?", he said.
That is when an orderly came out and announced that visiting hour was over."
-
Jag ska sätta mig ner och fundera på Yates romaner- de har alla berört mig djupt men vissa kändes "mera" än andra. En sak är säker- Yates förtjänar mera uppmärksamhet som författare och jag hoppas verkligen att flera av hans böcker kommer ut i svensk översättning- det är fint att det finns två (Revolutionary Road och Easter Parade)- men det får inte stanna vid dessa.

Så fortsätter jag med nästa.....

Jag börjar komma till slutet i min "Richard-Yates-läsning"- men ännu återstår ett par böcker- bland annat två novell-samlingar. Men- först en roman till "Disturbing the Peace" - som av en recensent kallats för "19th nervous breakdown".
-
"Disturbing the Peace" kom ut år 1975.
-
Inledningen väcker omedelbart intresse: " Everything began to go wrong for Janice Wilder in the late summer of 1960. And the worst part, she always said afterwards, the awful part, was that it seemed to happen without warning."

A Good School av Richard Yates

I den här romanen tar Richard Yates oss med till internatskolemiljö. Det är 40-tal och USA har gått med i andra världskriget. Skolan är "The Dorset Academy"- och den räknas som en "andra klassens skola"- trots detta talar alla i boken om Dorset Academy som" a good school" hela tiden.
-
Det är en ganska vindlande färd, det här- det är många personer som ska få plats i galleriet och ibland känns det lite övermäktigt att hålla reda på dem allihop. Huvudpersonen heter William Grove och han är Richard Yates alter ego- en ung man som först blir svårt mobbad (mobbing är legio på den här skolan och det finns gott om vidriga scener i boken med typisk internatskolepennalism)- men som så småningom finner sin väg. Grove vinner en "författar"-tävling och som pris får han en plats på skoltidningens redaktion- här har han sedan sin plattform. Vi får följa Grove under dessa "formative years"- och så gör han som så många andra i sin klass- han tar värvning. Ut i kriget gick de....
-
Ett lite udda drag i den här boken är förordet och efterordet- de är båda helt fiktiva. "A Good School" tillägnar dock Richard Yates sin far och speciellt efterordet (må vara att det är fiktivt det har mycket av "äkta" i sig)- är mycket rörande. Så här beskrivs den fiktive fadern:
-
" All I'm really qualified to remember is the sadness of his later life- the bad marriage that cost him so much, the drab little office from which he assisted in managing the sales of light bulbs for so many years, the tidy West Side apartment, redolent of lamb stew, where I can only hope he found love before his death"---
-
" I will probably always ask my father such questions in the privacy of my heart , seeking his love as I failed and failed to seek it when it mattered; but all that- as he used to suggest on being pressed to sing "Danny Boy", taking a backward step, making a little negative wave of the hand, smiling and frowning at the same time- all that is in the past."
-
Jo, jag tyckte om den här boken också- den känns äkta och man kan verkligen leva sig in i den mycket udda miljön. Richard Yates kommer att bli detta årets "store" författare för mig- helt klart.

Nästa bok av Richard Yates

Tonår, internatskola.... mobbing... några ingredienser i Yates "A Good School" som kom ut 1978. Jag har läst halva boken- hoppas att bli klar med den idag. Yates upphör inte att fascinera även om jag har en känsla av att det här inte är hans bästa bok- trots det är den klart läsvärd. Rapport kommer.

Cold Spring Harbor

Ännu en bok av Richard Yates.... och jag har beställt ett par till. Richard Yates författarskap blir mitt första djupdyk på flera dekader.... den senaste författaren jag kände att jag ville läsa så mycket som möjligt av var Thomas Hardy..... (och, ja, det är mycket länge sedan).

-

Cold Spring Harbor är en liten stad i New York. Där bor Evan Shepard- en ung man- med sina föräldrar Charles och Grace. Evan har varit en mycket stökig tonåring och växer upp till att bli en man som har svårt att finna sin väg. Ett tidigt äktenskap går i putten- och så träffar han av en ren sinkadus Rachel Drake- och så tar berättelsen form- det blir ett spänningsfält mellan två familjer- the Shepards och the Drakes.

-

Jag sitter och funderar på vad det är som fascinerar mig så med Richard Yates böcker- troligen är det hans lättflytande prosa- hans förmåga att skildra människans utsatthet, hennes svårigheter- och hur våra val kan ge konsekvenser långt bortom vår vildaste fantasi.

-

I "Cold Spring Harbor" porträtteras Rachels mor Gloria (Evans svärmor) på ett sätt som känns igen- här har vi kvinnan som lever på underhåll och som inte klarar av att rätta munnen efter matsäcken. Eviga drömmar- orealistiska planer och gärna många drinkar.... en mycket ensam kvinna- och en kvinna som blir en börda för de närmaste. Man vet inte om man ska tycka synd om Gloria eller om man ska bli arg. Det blir en blandning av båda delar för min del.

-

Alla karaktärerna är på något vis förkrympta själar- de har aldrig "kommit till skott" och det vilar nästan någon sorts förbannelse över dem.

-

"Yeah, and there's another one: fair. You really think anything's ever been 'fair' in the world? Because listen, kid, I've got news for you. There is no fair."

-

"Cold Spring Harbor" är ännu ett litet mästerverk av Richard Yates.

Young Hearts Crying av Richard Yates

Nej, det blev inget lyckligt slut här heller. Den som vill ha myspys och "then they lived happily ever after" ska undvika Richard Yates böcker. "Young Hearts Crying" kom att bli Yates näst-sista roman- utgiven första gången år 1984. "Young Hearts Crying" är en ganska lång berättelse - en bit över 400 sidor- och tidsmässigt sträcker den sig från slutet av andra världskriget och till en bit in på 70-talet. Det börjar så idylliskt- pojke möter flicka- ljuv musik uppstår och goda förutsättningar borde finnas för att allt skulle kunna fungera- men givetvis inte.
-
Michael Davenport f d soldat i flygvapnet - och även en icke oäven boxare är 23 år gammal när han träffar Lucy Blaine- student vid Radcliffe. De gifter sig- och han försöker att fullfölja sina drömmar om att skriva- samtidigt som han försörjer sig med att skriva artiklar i en tidning med det osannolika namnet "Chain Store Age". Michael och Lucy utvecklas på olika sätt- och deras förhållande blir allt mera komplicerat.
-
Det här är historien om två ensamma och mycket sårbara människor- båda har svårt att finna sin roll i tillvaron och de hoppar från säng till säng och från projekt till projekt. De kan liksom inte hitta sin fasta grund. "Silent despair" är en god beskrivning och ,Michael ,framför allt ,har mycket dåligt självförtroende och reagerar ofta med verbal (och fysisk) aggressivitet när han känner sig i underläge.
-
Som vanligt i Yates skildringar dröms det mycket och orealistiskt. Luftslott målas upp- och så faller allt- platt som en pannkaka.
-
"Everybody's essentially alone", she'd told him, and he was beginning to see a lot of truth in that. Besides: now that he was older, and now that he was home, it might not even matter how the story turned out in the end."
-
Efter fyra romaner av Yates är jag "hooked"- det blir en djupdykning i hans författarskap. Det känns som om jag dras in i det..... "Young Hearts Crying" var ytterligare en stor läsupplevelse- levererad av Richard Yates.

A Special Providence av Richard Yates

"One of the greatest American novelists of the twentieth century"- så skriver Daily Telegraph om Richard Yates. Jag har läst tre av hans romaner nu och kan bara hålla med.

-

"A Special Providence" gavs ut i USA år 1969 och har ännu inte översatts till svenska.

-

Detta är historien om Bobby Prentice och hans mor Alice.I bokens första kapitel är Bobby nyss fyllda 18 år och har precis blivit skeppad över till ett krigshärjat Europa (i slutet av 1944). Soldatlivet blir inte vad han tänkt sig- och han får sitt elddop på ett annat sätt än det han väntat och sett fram emot. Hjältar är det inte många som blir i krig. Medan Bobby kämpar för att befria Belgien och Tyskland undan Hitlers ok väntar mamma Alice otåligt på att han ska komma tillbaka så att hennes liv kan bli lättare.

-

Boken vindlar sig fram mellan nutid (Bobby som soldat) och förfluten tid (mamma Alice och hennes eviga kamp för att försörja sig själv och sonen). Alice är ännu en av dessa kvinnor utan verklighetsförankring - den typ av kvinna som som Yates gärna skriver om. Alice, som är frånskild - med konstnärsdrömmar - inbillar sig "stora saker"- lever konstant över sina tillgångar- och tröstar sig ofta med sprit. De män hon dras till är inte "mycket att hänga i en julgran". Alice är en ensam människa, besviken på livet och på människorna. Så skapar hon sig en fantasivärld "there is no telling what good things will come our way". Sonen Bobby orkar hon inte engagera sig i - hon blir fast i sitt eget liv och Bobby får ofta klara sig själv.

-

Bobby får vi följa genom hans korta soldatkarriär (som inte blir lysande)- Yates själv var också ung soldat i andra världskriget och skildringen av Bobbys upplevelser känns mycket äkta. Om inte kriget gör Bobby till hjälte så gör det honom i alla fall till man och vuxen. Det finns hopp för honom.

-

Jag blev precis lika tagen av den här romanen som av Easter Parade och Revolutionary Road. Alice Prentice kan man både tycka synd om och bli väldigt arg på- mest blir man nog arg. Arg på att hon behandlar sin son illa , att hon är så ego-trippad och att hon aldrig nånsin lär sig av sina misstag. Yates har tecknat ett oerhört fascinerande kvinnoporträtt.

-

Förhållandet mellan Bobby och Alice är också skildrat på ett mycket trovärdigt sätt- det känns ibland otäckt självupplevt. (Richard Yates var skilsmässobarn).

-

"And she was alone. But the whiskey bottle was in the apartment, as faithful as any friend. Still breathing hard from the stairs, she locked the door firmly behind her and poured herself a stiff drink even before she had taken off her hat. Then, taking her time, she went about the business of getting out of her clothes and into an old, torn bathrobe that was almost as comforting as the drink. She was ready for the night."

"A Special Providence" är Yates andra roman. Jag lägger upp en länk till Boston Review som skriver om "The Lost World of Richard Yates" . (Mycket tänkvärt och intressant). Jag känner för att fördjupa mig lite mera i Yates författarskap.

Yates- jag läser "A Special Providence"

Efter halva boken önskar jag att den ska vara länge, länge... precis som "Easter Parade". Jag kommer att skriva mera så småningom- jag önskar verkligen att flera av Yates böcker blir översatta till svenska- han skriver så bra!! I "A Special Providence" är det relationen mellan en mor och hennes som som är fokus. Tiden: slutet av andra världskriget.

Easter Parade av Richard Yates

Richard Yates föddes år 1926 och dog i lungemfysem (han var storrökare) år 1992. Nio böcker hann han skriva- och de föll i glömska trots att de flesta av dem höjdes till skyarna när de kom ut. Varför,kan man fråga sig. Yates skrev mest om den "lilla världen" det som är gripbart för oss alla- det vill säga familjen med alla dess problem och bekymmer. Hans språk flyter lätt -och utan "exter". Han har en traditionell berättarstil. Han fick lysande recensioner på sin tid- men hans böcker sålde inte speciellt mycket för det. Nu uppstår han igen från de döda- och själv tycker jag att det är mycket välförtjänt och sannerligen på tiden!
-
Jag ägnade gårdagens eftermiddag åt att läsa "Easter Parade". Det här visade sig vara en av de böcker som inte gick att släppa- jag var tvungen att läsa klart med en gång.
-
"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem."
-
Så börjar berättelsen om Sarah och Emily Grimes- med tonvikt på den yngre systern, Emily. Vi får följa deras liv från skilsmässan och fram till 70-talet. Det är en resa genom först depressionens USA - modern Pookie som ständigt bryter upp och flyttar hit och dit- och det är svårt för henne att försörja sig- hon sätter alla sina förhoppningar till döttrarna. (Fadern dör ung och försvinner ut ur bilden). Nåväl- förhoppningarna grusas förstås men innan dess känns det som om den amerikanska drömmen ska uppenbara sig- Sarah gifter sig med en man som "liknar Lawrence Olivier "och Emily visar sig vara mycket studiebegåvad och får stipendium till college.
-
Emily är emellertid mycket illa rustad för den hårda verkligheten och hon väljer män som visar sig ha förkrympta själar. Om och om igen gör hon samma dåliga val- samma misstag. Spiralen går obönhörligen nedåt. Det känns som om man vill gå in i handlingen och "ryta till" med jämna mellanrum... "gör nu inte så igen"....
-
Men... trots alla misstag, trots alla dåliga val, trots alla tillkortakommanden som människa- så tycker jag att Emily förtjänar både medlidande och medkänsla. Hon är en av dessa litterära kvinnogestalter som etsar sig fast i minnet.
-
"Ja, jag är trött, sa hon. "Och vill du veta nånting lustigt? Jag är nästan femtio år och jag har aldrig förstått nånting i hela mitt liv". (Emily Grimes).
-
Jag hoppas innerligt att det kommer flera böcker av Richard Yates i svensk översättning.