Om icke vetekornet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. (Johannes 12:24).

Jag har läst Ngũgĩ wa Thiong'os roman från 1967 : A Grain of Wheat (den kommer ut på nytt i svensk översättning till våren "Om icke vetekornet" . Det är Modernista förlag som satsar på denne Nobelpristippade författare (man ger också ut "Djävulen på korset" och "Floden mellan bergen").

Om "A Grain of Wheat" har det naturligtvis redan skrivits spaltmeter och jag ska fatta mig kort. Romanen om vetekornet handlar om vägen till Kenyas självständighet och den berättas genom att föra historien bakåt men också genom att inte förlora nutiden- det hela vävs samman och det kretsar huvudsakligen kring en handfull män- eremiten Mugo, guerillakämpen Kihika, den hetlevrade Gikonyo och Karanja (han som anses vara en förrädare, han som såg till att liera sig med den brittiska övermakten). Gikonyos fru- Mumbi- kommer också att spela en stor och avgörande roll i berättelsen. Hon blir något av en katalysator.

Nuet befinner sig i de allra sista dagarna av det brittiska styret- snart är tiden inne för "Uhuru" (friheten, självständigheten). Författaren porträtterar mycket skickligt en värld som är fylld av orättvisor, lidande och förtryck- samtidigt som de enskilda människorna träder in på scenen med sina respektive styrkor och svagheter. Ingenting är självklart- ingenting är enkelt. Den som hyllas som hjälte visar sig bära på en mörk hemlighet och den som anses vara en medlöpare kanske inte ska dömas utan vidare.

"It is my belief no man ever understands quite his own artful dodges to escape from the grim shadow of self-knowledge". Ungefär så. Meningen är tagen från  Joseph Conrads roman "Lord Jim" och citeras i bokens förord (skrivet av Abdulrazak Gurnah).

"Kenya regained her Uhuru from the British on 12 December 1963. A minute before midnight, lights were put out at the Nairobi stadium so that people from all over the country and the world who had gathered there for the midnight ceremony were swallowed by the darkness. In the dark, the Union Jack was quickly lowered. When next the lights came on the new Kenya flag was flying and fluttering, and waving in the air. The Police band played the new National Anthem and the crowd cheered continuously when they saw the flag was black, and red and green. The cheering sounded like one intense cracking of many trees, falling back on the thick mud in the stadium."
(s. 199).

Jag tyckte mycket om den här romanen- den beskriver ett viktigt historiskt skeende och den låter också ljuset falla på människan i historien- allt är inte rakt och försett med räta vinklar. Vägarna vrider och vänder sig- man ska akta sig för att döma och man ska akta sig för "tro är att veta". Det är en djupt mänsklig berättelse och det finns  en strimma av ljus i slutet på romanen.

Igår skrev Jenny B (Kulturdelen) om Wizard of the Crow av wa Thiong'o och Lyran har  tidigare skrivit om En blomma av blod.

Batouala av René Maran

Den kommer ut i nya upplagor lite då och då, René Marans Batouala. Den senaste franska versionen är från 2002. Den svenska översättningen är mycket äldre- från 1920-talet och jag undrar om det kommer en ny? Det är synd att den här boken inte kan nå en större publik.

René Maran tilldelades Goncourtpriset för Batouala (1922) och jag förstår precis varför. Den var säkert en roman i tiden och den ansågs mycket frispråkig med både fysisk kärlek och med hård kritik av kolonialismen. En del franska kritiker skrek "skandal"! "Obscent"! "Illa sammanfogad"! men boken blev läst och det stora priset fick den, som sagt. Det lär ha tagit författaren hela sex år att skriva boken och han bearbetade alla detaljer mycket noga. Så här skriver Maran i sitt kontroversiella förord (1937):

Civilisation, civilisation, pride of the Europeans, and their burying-ground for innocents; Rabindranath Tagore, the Hindu poet, one day in Tokyo, said what you were! You build your kingdom on corpses. Whatever you want, whatever you do, you act with deceit. At your sight, gushing tears and screaming pain. You are the might which exceeds right. You aren't a torch, but an inferno. Everything you touch, you consume...."

Romanen om Boutouala har handlingen förlagd till Ubangui-Shari (ett tidigare namn på Centralafrikanska republiken) och i 13 kapitel följer läsaren hövdingen Batoualas liv och död. Det må vara Batouala som är huvudpersonen men han är absolut inte ensam- hans favorithustru, den vackra Yassigui'ndja, hennes åtrådde (den vackre och virile) Bissibi'ngui och flera djur (som alla har namn) är också med på den här resan.

Maran behärskar berättandets konst till fullo och man dras in i historien från så gott som första raden. Det ligger också något ödesmättat över alltsammans. Slutet kan man kanske ana men säker går det inte att vara. Skickligt beskriver författaren också kvinnornas värld och han lever sig in i Yassigui'ndjas tankar och känslor på ett ovanligt insiktsfullt sätt. Att djuren har en speciell plats i författarens hjärta går heller inte att ta miste på. Den lilla röda hunden Djouma blir nästan mänsklig och ett mera ömsint porträtt av ett litet djur får man nog leta efter.

Språket är vackert och nästan varje ord är betydelsebärande, det känns att Maran har vägt dem på guldvåg.

" Over there between Soumama and Yakidji the darkness of the clouds dissolves in grayish streaks which join the earth to the sky. It is the rain. Driven by the same power which directed the clouds, it plunges into the Bamba, it rushes on Grimari. As it moves along it overwhelms with fog the lands it has conquered.
Ouhououou!... At last! A great warm wind arises out of nowhere. The leaves of the banana trees dash against each other. Croakings answer each other and mingle. They are the hosts of Ko'omba the frog, and Létreu the toad, who call the rain.

The wind blows. A howling precedes it. It turns back the grass, twists the branches, bullies the creepers, tears the leaves, sweeps the earth, carries off its red dust, passes by, flees, weakens...."


Vill man försöka förstå åtminstone en liten bit av Afrika och dess själ tycker jag att man ska läsa Batouala.

Min skrivplats idag

Nu har det inte blivit städat och det är så här det brukar se ut- med varierande höjd på bokstaplarna och med lite lappar och bokmärken strödda överallt. Överst i högen ligger för tillfället "The River Between" av Ngugi wa Thiong'o. Jag håller nämligen på att gå igenom "100 vägar till Afrika" av Barbro Norström Ridaeus- och den här introduktionen till modern afrikansk skönlitteratur är faktiskt riktigt givande att läsa. Nu har jag alltså hunnit till Kenya. Ngugi wa Thiong'o var på tal för nobelpriset i fjol. (Jag skulle bli glad om det gick till en afrikansk författare i år- (eller en poet).

Jag har läst Ngugi wa Thiong'os bok- men tror inte att jag skrev något om den- men jag tyckte mycket om. Slutorden är vackra:
" The land was now silent. The two ridges lay side by side, hidden in the darkness. And Honia river went on flowing between them, down through the valley of life, its beat rising above the dark stillness, reaching into the heart of the people of Makuyu and Kameno."

Afrika

En bild från Wikipedia som visar de olika språkfamiljerna i Afrika.
-
I dagens Sydsvenska finns ett uppslag som handlar om Afrika (jag kan inte se att den är upplagd på nätet, tyvärr)- Intressant att veta är dock att år 1960 blev hela 17 före detta kolonier självständiga- och fokus för artikeln är "Hur gick det sen"?
De länder som vann självständighet (enligt Sydsvenskan) är i bokstavsordning:
-
Benin
Burkina Faso
Centralafrikanska republiken
Demokratiska republiken Kongo
Elfenbenskusten
Gabon
Kamerun
Madagaskar
Mali
Mauretanien
Niger
Nigeria
Republiken Kongo
Senegal
Somalia
Tchad
Togo
-
Det är inte lätt att hitta översatt (till svenska) litteratur från flertalet av dessa länder- men något finns. Här en länk till Macondo om Jean Pliya från Benin.

José Craveirinha

José Craveirinha -författare, journalist och medborgarrättskämpe (1922-2003) från Mozambique.
-
Craveirinhas far var portugis men hans mor tillhörde Rongastammen- och Craveirinha kom att bli en av förgrundsfigurerna i "Négrituderörelsen". Hans medlemskap i FRELIMO gjorde att han föll i onåd hos makthavarna i Mozambique- och mellan år 1965 och 1969 satt Craveirinha i fängelse för sina åsikters skull.
-
En del av hans dikter finns översatta till svenska i "Att stava till ett kosmos" utgiven på Almaviva förlag år 2006.
-
Jag är ensam
-
Jag är ensam
men jag reser i mina tankar.
-
Och vid min sänggavel
lyssnar jag till
Fernando Pessoa som svarar. (översättning: Marianne Sandels)
-
"Att stava till ett kosmos" ingår i Bibliophilias Afrika-utmaning. (och jag läser i otakt).

Afrika

Jag är fast besluten att göra år 2010 till ett Afrika-år i litteraturens värld. Hittills har jag gjort nedslag i Sénégal, Kamerun, Ghana, Kenya, Mocambique, Zimbabwe och Elfenbenskusten. Jag kommer att följa Bibliophilias schema och därför dröjer det med rapporterna- "all in due time......"

-

Det är inte lätt att hitta översättningar till svenska- och det tar också sin tid att hitta afrikansk litteratur på engelska. För att få lite extra rekommendationer lånade jag hem böcker om Afrika utgivna på Lonely Planets förlag.

-

Min önskelista är gigantisk och jag kommer inte att ha möjlighet att vare sig köpa, låna eller läsa allt jag vill. Tyvärr.

-

Extra nyfiken är jag på:

Amadou Hampaté Bâ från Mali- han skriver på franska men finns översatt till engelska.

-

Moses Isegawa från Uganda- hans Abessynian Chronicles lockar mig. "Bildungsroman" är beskrivningen.

-

och så en berättelse som nog handlar mer om Grönland än om Afrika men dock- ett spännande möte måste det vara:

Tété-Michel Kpomassie har skrivit om sina intryck från en lång vistelse bland is och snö i "An African in Greenland". Kpomassie kommer från Togo. (Den här boken har översatts till både norska och danska).

I fikonträdets skugga- lyrik från Angola

Ett lite annorlunda lyrik-fynd gjorde jag igår. På "Bibliotekets vänners" utförsäljningshylla hittade jag en diktantologi. Angolansk lyrik i urval och tolkning av Arne Lundgren. Fabians förlag. (Utgivningsår 2008). Ett trettiotal författare får här komma till tals med läsaren- dessutom ingår ett förord som ger goda inblickar i Angolas tragiska historia. (Jag är själv gammal nog att minnas den portugisiske diktatorn Salazar).

-

Historia (av Tomàs Jorge)

-

Det finns ingen sol

Det finns inga skuggor

Det finns ingen natt

Bara hav och månsken

i en obestämd timma

men från havet kom rösten

av benknotors rasslande

av karavellers skrov

Och ingen visste

att skilja

de svartas ben

från de vitas.

-

Ett vitt segel fanns där

det flämtade sakta

men fyllt av sånger om fred.

"Talamungongo" är en samling av Jorges verk. Jag undrar om den finns att läsa

på något annat språk än portugisiska. Det ska jag försöka klura ut....

-

En länk (och jag förstår bara delar själv men kanske någon annan kan ha glädje av dessa rader).

Afrika-resa

( Kartan är från år 1890.)

Jag tänker följa med på en stor del av den av Bibliophilia organiserade resan till Afrika. Spännande ska det bli! Jag har "tjyvstartat" med "Allah gör som han vill" av Ahmadou Kourouma (den skulle jag egentligen inte läsa förrän i slutet av mars). Jag väntar lite med att skriva ner mina tankar om just den boken (utgiven på Bokförlaget Tranan). I stället har jag raskt hoppat över till "Changes" av Ama Ata Aidoo. (Läs här vad Sören tycker om boken)- och jag hoppas kunna kreta ner några raden om den också snart.

-

Det är inte alldeles enkelt att hitta böcker av just afrikanska författare men det finns en serie - utgiven av Heinemann www.africanwriters.com - där kan man bli inspirerad (om man inte har något emot att läsa på engelska förstås).

-

I morse letade jag med ljus och lykta på biblioteket och hittade inte mycket. Jag kom hem med "Jag har hört kamelerna sjunga" av Marianne Ahrne och "Sydafrikas historia" av Robert Ross (utgiven på Historiska Media). Jag var på väg att låna hem en reseguide till Botswana också men nu har det slutat med att jag köpt den här i stället. Jag vet inte ett dyft om boken- så "qui vivra verra".

An Elegy for Easterly av Petina Gappah

Petina Gappah kommer från Zimbabwe. Numera är hon bosatt i Schweiz. "An Elegy for Easterly" är hennes första bok och den består av sammanlagt tretton noveller.
-
Det sägs om Gappah att hon är Zimbabwes röst. I novellsamlingen får vi möta människor som på något sätt tappat kontrollen över sina liv- de har fastnat i en situation som de inte verkar råda över längre.
-
Mugabes Zimbabwe är inget trevligt land att bo i- och detta är givetvis"the understatement of the year". Här frodas korruptionen- det råder ekonomiskt kaos och människor dör (en masse) av HIV.
-
Gappah skriver med humor men den har en spetsig udd- skrattet fastnar i halsen. I novellen "Something nice from London" kan man lätt förledas att tro att huvudpersonerna (en Zimbabwisk familj) väntar på någon fin souvenir eller någon lämplig present från England- men "something nice from London" visar sig vara en kista med den avlidne sonens stoft.
-
Här ett utdrag från novellen som gett namn åt boken "An Elegy for Easterly"- "If government said inflation would go down, it was sure to rise. If they said there was a bumper harvest, starvation would follow. "If the government says the sky is blue, we should all look up to check" said BaToby.
-
Jag har läst att Petina Gappah snart kommer ut med sin första roman- den tänker jag lägga till på min "vill-läsa-lista".