Easter Parade av Richard Yates

Richard Yates föddes år 1926 och dog i lungemfysem (han var storrökare) år 1992. Nio böcker hann han skriva- och de föll i glömska trots att de flesta av dem höjdes till skyarna när de kom ut. Varför,kan man fråga sig. Yates skrev mest om den "lilla världen" det som är gripbart för oss alla- det vill säga familjen med alla dess problem och bekymmer. Hans språk flyter lätt -och utan "exter". Han har en traditionell berättarstil. Han fick lysande recensioner på sin tid- men hans böcker sålde inte speciellt mycket för det. Nu uppstår han igen från de döda- och själv tycker jag att det är mycket välförtjänt och sannerligen på tiden!
-
Jag ägnade gårdagens eftermiddag åt att läsa "Easter Parade". Det här visade sig vara en av de böcker som inte gick att släppa- jag var tvungen att läsa klart med en gång.
-
"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem."
-
Så börjar berättelsen om Sarah och Emily Grimes- med tonvikt på den yngre systern, Emily. Vi får följa deras liv från skilsmässan och fram till 70-talet. Det är en resa genom först depressionens USA - modern Pookie som ständigt bryter upp och flyttar hit och dit- och det är svårt för henne att försörja sig- hon sätter alla sina förhoppningar till döttrarna. (Fadern dör ung och försvinner ut ur bilden). Nåväl- förhoppningarna grusas förstås men innan dess känns det som om den amerikanska drömmen ska uppenbara sig- Sarah gifter sig med en man som "liknar Lawrence Olivier "och Emily visar sig vara mycket studiebegåvad och får stipendium till college.
-
Emily är emellertid mycket illa rustad för den hårda verkligheten och hon väljer män som visar sig ha förkrympta själar. Om och om igen gör hon samma dåliga val- samma misstag. Spiralen går obönhörligen nedåt. Det känns som om man vill gå in i handlingen och "ryta till" med jämna mellanrum... "gör nu inte så igen"....
-
Men... trots alla misstag, trots alla dåliga val, trots alla tillkortakommanden som människa- så tycker jag att Emily förtjänar både medlidande och medkänsla. Hon är en av dessa litterära kvinnogestalter som etsar sig fast i minnet.
-
"Ja, jag är trött, sa hon. "Och vill du veta nånting lustigt? Jag är nästan femtio år och jag har aldrig förstått nånting i hela mitt liv". (Emily Grimes).
-
Jag hoppas innerligt att det kommer flera böcker av Richard Yates i svensk översättning.