På vandring

Min snälla franska väninna S. har skickat mig maj-numret av tidskriften "Lire". Den läser jag med stort intresse och ser mycket som jag skulle vilja veta mera om.

De första sidorna ägnas åt resor- framför allt resor till fots.

John Muir (1838-1914) kom ursprungligen från Skottland men han tillbringade större delen av sitt liv i USA (och Kanada). Han älskade naturen och ville bevara den för eftervärlden. Han vandrade, han skrev och han kämpade för naturens rättigheter. Det är tack vare Muir som turisterna (och andra) idag kan njuta av de orörda vidderna i Yosemite. Muir grundade också "Sierra Club" som har följande "mission":

To explore, enjoy, and protect the wild places of the earth; To practice and promote the responsible use of the earth's ecosystems and resources; To educate and enlist humanity to protect and restore the quality of the natural and human environment; and to use all lawful means to carry out these objectives.

Klubben grundades år 1892.

Om vandringar i Frankrike (med filosofiska betraktelser) skriver Axel Kahn. Han har tagit sig fram i Frankrike från Ardennerna och till Baskien. Detta hann Kahn med på tre månader.

Theodore Roosevelt tyckte om att vistas i naturen- här står han mitt i Yosemite med John Muir. De båda tillbringade några dagar tillsammans "on the road".

Storslagen natur- från Yosemite. (lånat foto).

I Lire kan man också läsa om Kenneth White och hans resor i trakterna av Vancouver (Les vents de Vancouver) och så rekommenderar man John Vaillants bok om det gyllene trädet "The Golden Spruce", en bok som jag själv inte känner för att läsa- den handlar om en smått galen man som sågar ner ett 300-årigt träd i protest mot exploateringen av skog.

Huvudfokus för månaden  maj i Lire är författaren Romain Gary. (Det är 100 år sedan han föddes ).

Mitt i naturen

Jag har bokstavligen slukat Kathleen Jamies essayer om människan och naturen. Elva essayer eller elva betraktelser innehåller boken och hon ser den lilla världen med förstoringsglas, Katie Jamie, och så funderar hon och skriver ner sina tankar. Det går inte att läsa utan att börja fundera själv och det är så en god essay ska fungera- den ska vara något av en brandfackla inåt, den ska väcka nyfikenhet och engagemang.

I den första betraktelsen tas vi med till Orkneyöarna och det är mörk december (titeln är också "Darkness and Light")- Jamie är på väg till Maeshowe (numera världsarv), en förhistorisk gravkammare vars ena vägg lyses upp av ljus en enda dag på året- under vintersolståndet. Maeshowe konstruerades mellan 5000 år  och 3000 år före Kristus (tror man) och det härjades sedan betydligt senare av vikingar som har efterlämnat mängder av graffiti. (Jag har själv stått mitt inne i den här gravkammaren och sett runor som (enligt guiden) sa "Ingeborg är den vackraste bland kvinnor". Människor har varit sig lika i alla tider.....

"You are standing in a high, dim stone vault. There is a thick soundlessness, like a recording studio, or a strongroom. A moment ago, you were in the middle of a field, with the wind and curlews calling. That world has been taken away, and the world you have entered into is not like a cave, but a place of artifice, of skill. Yes, that's it, what you notice when you stand and look around is cool, dry applied skill. Across five thousand years you can still feel their self-assurance."

Så skriver Jamie också att vi sedan urminnes tider har använt oss av mörkret som en metafor för vår egen dödlighet- vi är helt i dödens våld och den kan slå till skoningslöst när som helst- och sända oss rakt in i mörkret- men, fortsätter hon, är det då inte en så vacker tanke att det över de ben som vilar i Maeshowe en gång om året faller ett stilla ljus mitt i den allra mörkaste tiden. "What a tender, potent gesture".

I en annan essä skriver Jamie om kornknarren- en fågel som förvisats ut till de skotska öarna- den har inte längre någon plats på det engelska fastlandet- modernt åkerbruk (bland annat) har jagat bort denna lilla anspråkslösa fågel.

En svunnen idyll: Haywain av John Constable (1821).

"We hear it in the weeding time
When knee deep waves the corn.
We hear it in the summer's prime
Through meadows night and morn:"  

så skrev John Clare men idag har kornknarren i stort sett förvisats bort från det engelska fastlandet och man får resa till Hebriderna för att se större antal av dem. Kathleen Jamie reser till ön Coll för att se och lyssna till "the corncrake".

"Findings" är en samling unika berättelser från och om naturen. Tankeväckande och vackert- och mycket viktig läsning är det också (i vår överindustrialiserade/mekaniserade tid).

Är det höst eller är det månne vår?

undrar en rönn söder om landsvägen.....

Lokala horisonter

Här sitter herr von Oben och skådar utöver den här nejden från sina höjder. Det finns nog någon liten kvarvarande grön plätt som man kan bygga på.

-

Då är det tur att det finns en aktiv Naturvårdsförening. De firar just nu 40-årsjubileum och har gett ut denna fina bok.

Mikael Kristersson

Han filmar naturen som ingen annan- Mikael Kristersson. "Ljusår" är hans film om ett år i den egna trädgården i Falsterbo. Hundra minuter... så gudomligt vackert, stilla och njutningsfyllt. (Skator och falkar uppe i Skanörs kyrktorn har han också förevigat).

-

I morse gick husdjuret och jag på långpromenad och upptäckte då en stor bil med "ställning" på och så var en skylt uppsatt också... Det blir en ny film! Det ser jag så fram emot. Skärfläckorna häckar på flommarna nu och i år får de förhoppningsvis vara i fred för räven som farit hårt fram under flera år.