Nobelpris- nobelalfabet- bokstaven R

Lyran har valt bokstaven "R" för denna veckas nobelalfabet.

Mitt val av nobelpristagare: Romain Rolland och motiveringen var ... "såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning, med vilka han tecknat olika människotyper. "

Jag har inte läst en enda bok av honom men jag längtar så efter hans stora verk "Jean-Christophe". Jag citerar min Helmer Lång, som skriver att" Jean-Christophe är en sorts modern pikaresk, som har formen av en självbiografi av det tyska musikgeniet Johann Christof, inspirerad i hög grad av Rollands beundrade mästare Beethoven." Jean-Cristophe" var enligt Rolland skriven "för alla fria själar i världen".

-

Jag skulle tro att Jean-Cristophe bara går att få tag på antikvariskt numera. Tänk om man kunde få en nyöversättning- man tog ju tag i Marcel Prousts " På spaning efter den tid som flytt".... så.....

-

Vem vill jag ge nobelpriset till? Cormac McCarthy- för hans "The Road". Motiveringen- för hans fömåga att väva hopp och förtvivlan till en lysande berättelse om människans villkor i en framtida värld.

Om det eviga sorterandet av böcker

Gårdagen gick i boksorterandets tecken- jag har insett att jag måste ha ett MYCKET enkelt system för mina böcker. Mitt minne är inte så bra och mitt ordningssinne är också dåligt- då får det bli "biblioteksmetoden". Nu har jag skönlitteratur i alfabetisk ordning (och språken blandas hejvilt). Jag hoppas att jag ska kunna hitta bättre nu. (Facklitteratur står för sig- i mitt fall är det mest historia- lyrik har också en egen hylla- och biografier... ja de har åkt in tillsammans med historia och en annan dag får jag väl ta itu med det problemet).

-

Jag gjorde ett fynd bland böckerna- jag hittade en bok av Karl Gjellerup (han delade nobelpriset med Henrik Pontoppidan år 1917). Jag hade ingen aning om denna boks "närvaro" i mitt hem. Den är förstås liten, brun och oansenlig (så jag skyller på det). Titeln är "Germanernas Laerling"

och min bok gavs ut år 1908 samtidigt i "Köpenhamn och Kristiania- Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag").

-

Helmer Lång skriver i sin bok "De litterära nobelprisen" att Gjellerup precis som Pontoppidan var prästson och började sin bana som prästfiende. Han stod bröderna Brandes mycket nära till en början- men så dog fadern och Gjellerup tog själv teologisk examen. "Germanernas Laerling" kom ut för första gången år 1882. Jag har ännu inte läst mig till vad romanen handlar om- att läsa den är väl bästa sättet :-)

Min läsning av Sinclair Lewis

Jag har läst en "trio" bestående av "Main Street", "It can't happen here" och nu senast "Babbitt".

-

Jag tycker om alla tre böckerna- "Main Street" är min favorit som bok- men... Doremus Jessup i "It can't happen here" är den karaktär som jag känner mest sympati för.

-

"Babbitt" är också mycket läsvärd. Här får vi träffa den verklige hycklaren och materialisten - utan kulturella intressen- George Babbitt. Yrke: fastighetsmäklare. Handlingen utspelar sig i staden Zenith (bara namnet!)- det som är viktigt för Babbitt (och många andra) är att vara med i de "rätta kretsarna" att vara "one of the gang" (tänk så aktuell denna roman är än i dag- känns det igen? Rotary, Lions, golfklubben, något stort och lokalt viktigt politiskt parti... listan kan säkert göras längre). Man träffas och pratar oväsentligheter och så går man hem och lägger lock på alla sina frustrationer.

-

Under bokens gång (dock först i slutet) börjar Babbitt gå igenom någon sorts "mid-life crisis"- men-under större delen av bokens cirka 300 sidor är han en god representant för amerikansk medelklass.

Här några exempel på Sinclair Lewis ypperliga formuleringskonst och satiriska förmåga:

-

"To George F .Babbitt, as to most prosperous citizens of Zenith, his motor car was poetry and tragedy, love and heroism. The office was his pirate ship but the car his perilous excursion ashore."

-

"..... and he sits up all night reading a lot of greasy books and he's always spieling about the 'value of languages' and the poor soak doesn't make but eighteen hundred a year--"

-

Här en beskrivning av det Babbittska vardagsrummet: "Against the wall was a piano, with another piano-lamp, but no one used it save Tinka. (Tinka är den yngsta dottern). The hard briskness of the phonograph contented them; their store of jazz records made them feel wealthy and and cultured; and all they knew of creating music was the nice adjustment of a bamboo needle. The books on the table were unspotted and laid in rigid parallels; not one corner of the carpet-rug was curled; and nowhere was there a hockey-stick, a torn picture-book, an old cap, or a gregorius and disorganizing dog."

-

Jag kommer att försöka läsa åtminstone en bok till av Sinclair Lewis- "Martin Arrowsmith" (och kanske läser jag om "Elmer Gantry")

"Det moderna genombrottet"

Jag citerar Helmer Lång: "Med Georg Brandes som snillrik väckare hade "det moderna genombrottet" börjat i Norden omkring 1870. De danska författare som räknas som genombrottsmän är bland andra Holger Drachmann, Herman Bang och Henrik Pontoppidan.

-

Nu vill jag gärna läsa något både om och av Georg Brandes.

Nobelpristagare- Henrik Pontoppidan

År 1917 tilldelades den danske författaren Henrik Pontoppidan nobelpriset i litteratur med motiveringen "... för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv".

-

Pontoppidan fick dela priset med en annan dansk: Karl Gjellerup. Anledningen till detta (enligt Helmer Lång) var att Pontoppidan tedde sig väldigt utmanande genom sin "naturalism, sociala indignation och sitt prästhat". (Gjellerup däremot kunde "prisas för höga ideal").

-

Pontoppidan var prästson, född i Fredericia- och han kom att bli "en av litteraturens mest gallsprängda prästföraktare".

-

År 1876 försökte Pontoppidan att komma med på en expedition till Grönland- men i stället blev det en resa till Schweiz. "däruppe i bergen, i den stora, vilda ensamheten beslöt jag mig för att bli författare".

-

Det är människan, personligheten- inte tiden, miljön eller saken som står i blickpunkten i hans största verk : Det fortjaettedeLand (1891-95), Lykke-Per (1898-1904) och De Dödes Rige (1912-16).

-

Pontoppidan ses ofta som något av en modern Faust- det vill säga en evig sökare.

-

Jag har alldeles nyligen läst ett av hans stora verk "Lykke-Per". Det är en mastig roman på nära 1000 sidor (min "variant"består av två delar - det finns nog många olika...).

-

Lykke-Per handlar om en mans sökande efter sitt "sanna jag". Lykke-Per, Per Sidenius, växer upp i ett mycket religiöst hem på östra Jylland. (Fadern är präst). Per börjar tidigt att göra uppror mot sin familj- och mot deras syn på religion. Han går sin egen väg- flyttar hemifrån (till Köpenhamn) för att studera till ingenjör. I Köpenhamn möter han grosshandlare Salomon och så kommer han i kontakt med för honom helt nya sammhälsskikt. Per vill upp, han vill förverkliga sina drömmar. "Jeg vil"!

-

Pers väg genom livet blir mycket vindlande- och kärleken till kvinnan, bundenheten - klarar han inte av. Hur romanen slutar tänker jag inte avslöja- men den karaktär som jag greps mest av var Pers första "forlovede" den mycket själfulla Jakobe (dotter till Salomon). Pontoppidan gör ett mycket inträngande kvinnoporträtt här- och för mig är det en av romanens stora behållningar. (Per påminner mig ibland om en annan Per (Peer Gynt). Slutet på resan för Lykke-Per blir:

"Uden et stort, ja eventyrligt Mod til at ville sig selv i guddommelig Nögenhed naar ingen til virkelig Frigjorthed. Derfor priser jeg mig lykkelig, at jeg har levet i en Tid der kaldte paa denne Drift og styrkede dette Mod. Ellers var jeg bleven et halvfaerdigt Menneske, en Sidenius alle mine Dage". Strebern har blivit stoiker.

-

Jag är glad att jag gav mig tid att äntligen läsa "Lykke-Per- jag kommer absolut att läsa fler böcker av Pontoppidan - efter tips från Sören blir det först några "kortare" berättelser. (Jag har redan beställt från AdLibris).

En estradpoet

Underlig kombination (på fotot)- men mannen till höger är den ryske poeten och författaren Jevgenij Jevtushenko. Han var något av en idol i det gamla Sovjetunionen- hans diktuppläsningar drog massvis av människor. Jag förstår varför- för cirka 20 år sedan såg och lyssnade jag på honom i en skolaula i Göteborg- (tolkad till svenska av Peter Stormare.)
-
Jevtushenko var passionerad, intensiv och helt underbar... jag gick som på moln i flera dagar och fortfarande- så många år efteråt -sitter hans uppläsning av speciellt "Babij Jar" och "Älskade, sov" kvar i själen på mig. Peter Stormare kunde inte stanna kvar till slutet på föreställningen -Jevtushenkos kommentar: "Så skönt att han gick- nu kan jag läsa mina dikter på mitt eget huliganistiska sätt" .
-
Dikten "Älskade, sov ("Ljubimaja spi" har jag inte kunnat hitta- vare sig bland min egen lyrik eller på nätet- men Babij Jar tänker jag ta med några strofer ur.
-
Vid Babij Jar finns ingen minnessten.
Den sluttar brant som kyrkogårdens kulle.
Jag känner skräck.
Jag är i dag med ens
så gammal som hebréerfolket.
Det är som vore jag en jude själv.
Jag vandrar genom forntidens Egypten.
Jag dör, fastnaglad vid ett kors
och jag bär ännu spår av spikarna.
------
Må internationalen ljuda
som en glad fanfar
när jordens siste judehatare lagts i sin grav.
I mina ådror flyter icke judiskt blod.
Men de, som avskyr judar, hatar mig
och därför är jag en verklig ryss.
(tolkning: Hans Björkegren) Från boken "Unga ryska poeter utgiven av Wahlström och Widstrand, 1963)

Tematrio- krig och förtryck

Det är ett angeläget ämne- och tyvärr skapas hela tiden nya förutsättningar för att skriva om krig och förtryck. Lyrans tema-trio denna vecka kommer att ge många svar- det är jag övertygad om.

Här kommer så mitt bidrag.

1. Jag går tillbaks i tiden- och mitt första förslag blir en bok som ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag har anfäder som "var med" och kämpade mot just detta förtryck. Om Bornholms befrielse (från det svenska oket) kan man läsa i Kelvin Lindemanns "Den frihet väl kan bära". År 1658 tilldelades Sverige ett stort krigsbyte vid freden i Roskilde- och i bytet ingick bland annat Bornholm. Bornholmarna var inte trakterade av sina nya herrar. Budkavle gick och två män gick i täten för en revolt mot övermakten (Poul Anker och Jens Kofoed). I december 1658 sköts den svenske guvernören Printzensköld ihjäl- och Bornholm blev ganska snart därefter åter fritt.

-

Jens Kofeod han svarede hannem med Aere:

Ey lange skal du vor Lands Herre vaere!

Nu haver du drucket den klare Viin,

Nu skal jeg laere dig siunge anden Latin! (ur Printzenschiold-Visen).

-

2. Jag måste givetvis ha med en klassiker- en bok som fått mig att gråta många tårar- nämligen "Onkel Toms Stuga" av Harriet Beecher-Stowe- boken kom ut redan 1852.

-

3. Poesi som kamp mot överheten är inte ovanligt. Som nummer tre vill jag ta med en dikt av William Butler Yeats- Easter 1916. Påskupproret hade inte stort folkligt stöd från början- men mycket på grund av engelsmännens usla sätt att hantera "efterspelet" vände opinionen- engelsmännen avrättade nämligen anstiftarna i flera omgångar- under en kort tidrymd (början av maj 1916). James Connolly som hade blivit svårt sårad bars ut på en bår, spändes sedan fast i en stol- och arkebuserades.

-

"I write it out in verse-

MacDonagh and MacBride

And Connolly and Pearse

Now and in time to be,

Wherever green is worn,

Are changed, changed utterly:

A terrible beauty is born."

Vad är kultur?

Det låter jag Piet Hein svara på.

Kultur- det er ikke en fin Menuet

i en Fortids-Frednings-Forening

men det at man slaas for sin Modstanders Ret

til at slaas for den Modsatte Mening.

-

På fotot- en "superellips".

Vera Brittain

Jag brukar inte se så ofta på TV- tiden räcker inte riktigt till och dessutom tycker jag inte att det visas mycket av värde. Mitt liv känns för kort för denna aktivitet (eller snarare skulle jag väl säga passivitet). Igår blev jag dock angenämt överraskad- History Channel (jodå, maken vill gärna se på BBC och CNN så vi har en hel del extra kanaler ) ägnade en hel timma åt Vera Brittain.

För bara några veckor sedan hade jag inte haft en aninig om vem hon var- men nu är det så att jag har köpt boken på bilden till vänster. Den ligger i min tämligen stora hög av olästa böcker för tillfället. Efter programmet igår kväll flyttas den upp många snäpp.

Vera Brittain var bara 20 år gammal när första världskriget bröt ut- hennes liv kom att förändras totalt på fyra år. Hennes självbiografi "Testament of Youth" handlar mycket om krigsåren. Det är en sorglig berättelse, gripande och passionerad. Jag kommer att läsa boken med stor andakt.

"Testament of Youth" är utgiven av Virago Press.

-

Från förordet tar jag dessa rader av poeten Wilfred Owen-

-

Shall they return to beatings of great bells

In wild train-loads?

A few, a few, too few for drums and yells. (dikten heter "The Send-Off).

It can't happen here av Sinclair Lewis

Boken kom ut i oktober 1935- och Lewis visste vad han skrev om (hans hustru Dorothy Thompson var utrikeskorrespondent och hade intervjuat bl a Hitler. (Hon skrev många artiklar som varnade för nazismen). "It can't happen here" blev en bestseller - och den speglar hela 1930-talets politiska arena i USA.

-

Bokens huvudperson heter Doremus Jessup - han är cirka 60 år gammal och ger ut en tidning i delstaten Vermont. Det är presidentval och kampanjen pågår för fullt- en av kandidaterna heter Berzelius "Buzz" Windrip. (Förnamnet har han fått efter den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius!). Windrip lovar guld och gröna skogar- ett vallöfte är att varje medborgare ska få 5000 dollars per år från staten. Det frammanar så klart mängder av röster och Windrip blir vald till president.

-

Det står snart klart för många att Windrip är en diktator av värsta sort- koncentrationsläger anlägges- och snart blir de överfyllda av "oliktänkande". En milis "MM" (Minute Men) terroriserar och spionerar på folk. Grundlagen ändras - kongressen förlorar sin makt- i stället härskar nu en enväldig president. Böcker bränns på bål (Thoreau, Emerson, Whittier, Whitman, Twain, Thomas och Heinrich Mann, Tolstoy- ja, även P.G. Woodhouse hör till de förbjudna författarna) Doremus Jessup är en av de få som öppet vågar kritisera regimen- det står honom mycket dyrt. Han misshandlas svårt och skickas sedan till ett av de många koncentrationslägren.

-

Slutligen lyckas Jessup fly till Canada (som har blivit en fristad för de människor som inte kan leva längre i det som blivit ett ofritt USA). Under tiden avsätts Windrip (och landsförvisas)- makten övertas av Lee Sarason som i sin tur avsätts av en general (Haik). När boken slutar har Jessup återvänt till USA och han hjälper till i motståndsrörelsen i Minnesota.

-

Den här boken är mycket (satiriskt)rolig men samtidigt är den obehaglig och hemsk. Jessup är en intressant karaktär och han går sin egen väg . Här kan man tala om den starke individualisten som absolut inte vill se några kollektiva lösningar. Jessup är i sanning sin egen man.

-

"Hm", said Doremus--- "cure the evils of Democracy by the evils of Fascism! Funny therapeutics. I've heard of their curing syphilis by giving the patient malaria, but I've never heard of their curing malaria by giving the patient syphilis".

-

"However exalted Mr Falck himself might be, most of the congregation were Yorkshire pudding"

-

"So Doremus was living, now, in North-Eastern Province, District 3, County B, township of Beulah, and over him for his admiration and rejoicing were a provincial commissioner, a district commissioner, a county commissioner, and assistant county commissioner in charge of Beulah Township, and all their appertaining M.M. guards and emergency judges."

-

"Albert Einstein, who had been exiled from Germany for his guilty devotion to mathematics, world peace, and violin, was now exiled from America for the same crimes."

-

"The hardest phenomenon of dictatorship for a Doremus to understand, even when he saw it daily in his own street, was the steady diminution of gayety among the people."

-

"It can't happen here" känns aktuell fortfarande- och jag misstänker att boken fått många nya läsare i USA på grund av en viss Mr Bush och hans härjningar med den Amerikanska demokratin. I en recension av boken beskrevs "Windrip" på följande sätt "he thinks like Dick Cheney and talks like Sarah Palin". Men... det är Doremus Jessup och hans kamp för det som är rätt som är den stora behållningen av boken för mig. En kamp som fortsätter när boken slutar.

-

" So Doremus rode out, saluted by the meadow larks, and onward all day, to a hidden cabin in the Northern Woods where quiet men awaited the news of freedom. And still Doremus goes on in the red sunrise, for a Doremus Jessup can never die."

-

Mera läsning av Sinclair Lewis

Jag har precis avslutat läsningen av "It can't happen here" av Sinclair Lewis- jag ska hämta andan lite... och skriva om den mycket snart. Jag fortsätter med Lewis... han fascinerar mig denne författare. Idag beställde jag antikvariskt hans "Martin Arrowsmith" . För många år sedan läste jag "Elmer Gantry" men jag har glömt bort alldeles för mycket- bäst att åtgärda detta också.....

Nobelpris- nobelalfabet- bokstaven P

Lyrans utmaning i denna veckas nobelalfabet faller under bokstaven "P".

Då säger jag Henrik Pontoppidan. Han fick sitt nobelpris år 1917. Motiveringen var:... för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv.

-

I mina hyllor har länge hans "Lykke-Per" vänt ryggen mot mig- och därvid har det stannat. Boken är ett arv (som så många andra äldre böcker här i huset). Jag har just i dagarna läst ut denna långa roman (två delar- och det blir en hel del sidor- lite av en utmaning för mig som normalt inte uppskattar tegelstenar). Boken föll mig dock mycket i smaken och jag ångrar nu att jag inte ansträngde mig med den (och det var egentligen inte särskilt ansträngande alls) mycket tidigare i livet. Om "Lykke-Pers" resa genom livet tänker jag återkomma under nästa vecka- den är värd ett separat inlägg.

-

En författare - eller bok med titel på bokstaven P - som jag tycker förtjänar nobelpris... Jag föreslår Ann Pratchett- för hennes bok om vännen Lucy Grealy "Truth and Beauty". En mycket vacker och sorglig bok om vänskap.

-

"What happens when the person who is your family is someone you aren't bound to by blood? What happens when the person you promise to love and honor for the rest of your life is not your lover but your best friend?"

-

Jag har sällan läst ett vänporträtt som berört mig så djupt.

Min motivering: för att hon visar vad äkta vänskap verkligen är och ska vara.

Stol nummer 18

På stol nummer 18 i Svenska Akademien sitter idag Katarina Frostenson. Jag måste erkänna att jag inte har läst något av henne. Anledningen till mitt intresse för just den här "sittplatsen" är att jag råkade se att Gustaf Hellström innehaft den- han med. Jag är en ganska nyfiken person så nu har jag googlat fram samtliga ledamoter på "nummer 18". Jag har markerat med fetstil de författare jag har läst något av. En mycket intressant stol, tycker jag.

-

Johan Henrik Thomander (1798-1865), ledamot av Svenska Akademien från 1855
Nils Lorens Sjöberg 1787-1822
Anders Fredrik Skjöldebrand 1822-34
Pehr Henrik Ling 1835-39
Per Daniel Amadeus Atterbom 1839-55
Johan Henrik Thomander 1855-65
Gustaf Ljuggren 1865-1905
Vitalis Nordström 1907-16
Oscar Montelius 1917-21
Albert Engström 1922-40
Gunnar Mascoll Silfverstolpe 1941-42
Gustaf Hellström 1942-53
Bertil Malmberg 1953-58
Gunnar Ekelöf 1958-68
Artur Lundkvist 1968-91
Katarina Frostenson 1992-
-

"putäll på er grevar och baroner" (från Albert Engströms "Gubbar"- en serie i flera band). I min hylla har jag sju stycken - utgivna år 1939 på Albert Bonniers förlag).

Gunnar Mascoll Silfverstolpe

(Porträttet målat av Kurt Jungstedt.)

Inte hör man mycket talas om Gunnar Mascoll Silfverstolpe idag? Han satt en gång på stol nummer 18 i Svenska Akademien. (Han efterträddes av Gustaf Hellström).

-

Från min lyrikhylla har jag plockat fram Silfverstolpes "Samlade Dikter" (utgivna på Albert Bonniers förlag år 1945).

-

Morgon

Den, som ej mer förnimmer

en junimorgons skimmer

med bävan och med ångest

för livets korthets skull,

den, som ej ger sig fången

en stund åt fågelsången

och känner att den lever

med samma klara drill,

när vi ha blivit mull

- han hör ej längre jorden,

den gröna jorden till.

-

Den, som ej mer förnimmer

ett barnaögas skimmer

med ängslan för att tiden

skall grumla denna glans

- det stora, rika livet

är icke längre hans. (ur diktsamlingen Dagsljus)

Sinclar Lewis -igen

"Main Street" av Sinclair Lewis väckte stor läslust... och nu blir det ytterligare en bok av samme författare- "It can't happen here". "A cautionary tale about the fragility of democracy". (från 1935).
-
Ämnet är allvarligt men Lewis har precis den typ av satiriska humor som tilltalar mig. Här beskriver han en politiker: " He drank Coca-Cola with the Methodists, beer with the Lutherans, California white with the Jewish village merchants- and ,when they were safe from observation, white-mule corn whisky with all of them."

"Mina" nobelpristagare: Verner von Heidenstam -1916

Jag skrev lite om Rabindranath Tagore förra veckan - då jag började min lilla "nobelpriskavalkad" för att uttrycka det hela lite vanvördigt.

-

Nu har turen kommit till Verner von Heidenstam som fick priset år 1916 med motiveringen "... såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet."

-

Det morrades en del när Heidenstam fick utmärkelsen- Apollinaire, Valéry, Rilke och Stefan George var kandidater som många tyckte var mera värdiga. Även Edgar Lee Masters nämndes (han hade kommit ut med sin "Spoon River Anthology" år 1915).

-

Min egen relation till Verner von Heidenstam? Ja, den är god. Jag tycker mycket om hans lyrik och i mina skolböcker från 60-talet(som jag faktiskt har kvar för de är fina -"Dikt och tanke I-III) får Heidenstam stort utrymme. Ur "Karolinerna" tas berättelsen om Gunnel Fatburshustru- en stark och modig kvinna. Den blir jag fortfarande mycket rörd av att läsa.

-

"Vis, o människa, det blir du först,

när du hinner till de aftonsvala

höjders topp, där jorden överskådas.

Konung, vänd dig om vid vägens slut,

vila där en stund och se tillbaka!

Allt förklaras där och allt försonas,

och din ungdoms riken hägra åter,

strödda än med ljus och morgondagg"

(Vid vägens slut).

-

och.... läs här den absolut mästerliga "Om tusen år" (från Nya Dikter, 1915)

-

En dallring i en fjärran rymd, ett minne

av gården, som sken fram bland höga träd.

Vad hette jag? Vem är jag? Varför grät jag?

Förgätit har jag allt, och som en stormsång

allt brusar bort bland världarna som rulla.

-

Heidenstam är en odödlig författare.

Gustaf Hellström- Eugene O'Neill och William Faulkner och några till

På bilden: Dramatikern och nobelpristagaren Eugene O'Neill.

-

I min nyförvärvade bok om Gustaf Hellström ("Det var ingen tjusande idyll") har jag fastnat extra mycket för det kapitel i boken som har rubriken "Från Provincetown till Oxford, Mississippi- Gustaf Hellströms syn på amerikansk litteratur. (författat av Ivo Holmqvist).

-

Gustaf Hellström vistades i USA under några år (runt 1920). Han kom härefter att följa och kommentera amerikansk litteratur tämligen noggrant. Redan år 1921 hade Hellström "upptäckt" Eugene O'Neill- flera av O'Neills pjäser gjordes nämligen mera tillgängliga genom den fasta teatergruppen

"The Provincetown Players" (ja, gruppen startades i lilla Provincetown i Massachusetts).

-

Vissa av de författare som Hellström skrivit om är okända för mig- och jag blir väldigt intresserad av Hamlin Garland som bland annat skildrat amerikanska kvinnors verklighet på prärien i "Main -travelled Road" - även Bret Harte väcker min nyfikenhet.

-

År 1942 blev Gustaf Hellström invald i Svenska Akademien (han tog plats på stol nummer 18 och efterträdde Gunnar Mascoll Silfverstolpe).

-

Det Hellström förtjänar stort erkännade för är hans strävan att föra fram William Faulkner- mot ett ytterst välförtjänt nobelpris. Hellström höll talet till Faulkner vid ceremonin år 1950. Faulkner jämförs här med Dostojevkij, Poe, Joyce, Selma Lagerlöf och även Hjalmar Bergman.

-

I "Det var ingen tjusande idyll" finns även hela Hellströms sakkunnigutlåtande om William Faulkner.

-

Sammanfattningsvis tycker jag att boken om Hellström är mycket läsvärd. Man får många infallsvinklar till denne komplicerade och numera relativt bortglömde författare. Jag får definitivt lust att läsa mera av Gustaf Hellström.

Majken Johansson- ett fascinerande kvinnoöde

Som om jag behövde flera böcker i mina högar.... men ett besök på biblioteket gjorde att jag nu har denna biografi om Majken Johansson att se fram emot...
-
Karin Hartman har skrivit om sin vän och kollega Majken Johansson i en biografi på cirka 150 sidor. (Bottenglädjen- en bok om Majken Johansson-Bonniers förlag -2002)
-
"Jag vill andas ren luft,
segt och envist vill jag draga mig upp
ur den ljumma dyn,
ur den unkna dalen,
med järnhårda nävar
vill jag klamra mig fast
vid klippväggarnas utsprång,
häva mig, pressa mig uppåt,
och svettig, sönderriven,
men oskuldsfull som ett barn
andas ren luft på bergets topp."
-
Den dikten skrev Majken när hon var bara 18 år....
-
"Alla sorters fåglar och det vissna fjolårsgräset,
Brandrök och sång slåss om luftutrymmet.
De ljusa molnöarna jämkar plats
så att också själarna kan vidga sig,
ansiktena vekna.

tema-trio omslag

Bokomslag är viktiga- de kan ha både en mycket lockande och också en direkt avskräckande funktion. Så- jag ska lägga upp tre "utsidor" som tilltalar mig- mitt bidrag till Lyrans alltid lika spännande tema-trio.

-

Another Love av den ungerska författarinnan Erzsebet Galgoczi- (ligger i min läshylla och väntar...)- jag tycker mycket om det här omslaget- svart och rött och kvinnans ansiktsuttryck... jag tror att handlingen mycket väl avspeglar sig i bokens utsida- en berättelse om mord och politiska intriger - Ungern av år 1956.

Visst är hon otroligt vacker- den gåtfulla författarinnan Clarice Lispector. Ett fantastiskt porträtt.... Jag har inte ännu läst någon bok av Lispector men hennes biografi har jag börjat bläddra i- den väcker än mera intresse för författarinnan... född i Ukraina och bosatt i Brasilien.

Avslutningsvis- Le Clezios "Hungerns visa"- jag var helt enkelt tvungen att ha med ett av de alltid lika välvalda fotona från Elisabeth Grate förlags utgivning. Bilden talar för sig själv. Jag tycker att det är en så god idé att använda sig av foton- Elisabeth Grate lyckas alltid lika väl med sina val också..

Välkommen till Provincetown

Provincetown.... en mycket oamerikansk amerikansk liten stad. En plats att bli inspirerad i och av- mjuka sandstränder, hav, salta vindar.... konstnärsateljéer, en mysig bokhandel.... scrimshaw

salt water taffy...

-

Inte undra på att så många författare har valt och väljer att slå sig ner på denna mycket speciella ände av "världen" (och världen här är "Cape Cod"). När vintermörkret faller här i Sverige kan jag längta till Provincetown (även om vintern kommer dit också....)

Det var ingen tjusande idyll

För några månader sedan fick jag fatt på Gustaf Hellströms "Snörmakare Lekholm får en idé" (jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket eftersom boken fanns i min egen bokhylla- ett arv från min far. )

-

Till min stora glädje såg jag häromdagen att Eva Ström och Lennart Leopold har satt ihop en bok om "Gustaf Hellström och hans tid". Jag har precis hämtat "Det var ingen tjusande idyll" på "posten" (vi har förstås ingen "post" -paket hämtas på ICA). Många intressanta essäer finns här att läsa- vad sägs till exempel om "Från Provincetown till Oxford Mississippi-Gustaf Hellströms syn på amerikansk litteratur (av Ivo Holmqvist)- och så : "Sakkunnighetsutlåtande om William Faulkner" av Gustaf Hellström själv. (och mycket, mycket annat).

-

Jag ser verkligen fram emot att få lära mig mera om denne numera ganska bortglömde författare.

-

"Sådan var tiden i min generations ungdom, när man skrapade bort den idylliska ytan- en tid av upplösning och uppbrottsstämning, av vacklande grund och andlig osäkerhet, mitt uppe i den skenbara stabiliteten." Gustaf Hellström (taget från bokens omslag).

Long Day's Journey Into Night/Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill

Jag har läst dramat "Long Day's Journey Into Night" av den amerikanske nobelpristagaren Eugene O'Neill (jag återkommer till honom vid ett senare tillfälle).
-
Under en intensiv sommardag år 1912 får vi följa familjen Tyrone- far, mor och två söner.
-
James Tyrone är skådespelare och missnöjd med sitt liv- han har alltid fört en kringflackande tillvaro på grund av sitt yrke. Hans hustru Mary har tvingats acceptera och för henne har detta nomadliv inneburit social isolering och stor ensamhet. Sin själsliga smärta dövar hon med morfin.
-
James Tyrone och sönerna tar i stället till alkohol för att söka tröst- det är en dysfunktionell familj- en familj i upplösning, vi möter.
-
Allt kretsar kring sonen Edmund som har en svår och envis hosta- Mary vill helst tro att det rör sig om en vanlig sommarförkylning- men de övriga vet att så inte kan vara fallet- Edmund har drabbats av TBC. Beskedet kommer från familjens läkare under dagens lopp.
-
Vädret är under dagen dimmigt... diset kommer och går... mistluren tjuter och allt sveps in i detta gråa, dunkla, ogenomträngliga.....det vilar undergångsstämning över det hela. Jag känner det som om jag åker hiss rakt ner till underjorden. Det går inte att värja sig mot intensiteten i dramat.
-
Eugene O'Neill baserade den här pjäsen på sina egen familj (föräldrar och bror). "Lång dags färd mot natt" sattes upp för första gången år 1956 och då på Dramatiska teatern i Stockholm. (Detta i enlighet med O'Neills önskan). Uppsättningen på Dramaten i Bengt Ekeroths regi blev en succé. I rollerna: Lars Hansson, Inga Tidblad, Ulf Palme och Jarl Kulle.
-
Tyrone: Mary! For God's sake, forget the past!
Mary: Why? How can I? The past is the present, isn't it? It's the future too.
-
---
Tyrone: (citerar Shakespeare) "We are such stuff as dreams are made on, and our little life is rounded with a sleep".
Edmund:-------- We are such stuff as manure is made on, so let's drink up and forget it. That's more my idea.
-
Edmund:--- Stammering is the native eloquence of us fog people.
-

-

läsprojekt....

Lykke-Per av Henrik Pontoppidan är ett stort verk- ur många synpunkter sett- det kommer att ta tid för mig att läsa... jag ser dock mycket fram emot den utmaningen. Min upplaga av boken (som har två delar) är tryckt 1937. Henrik Pontoppidan fick nobelpriset år 1917.

-

Eugene O'Neills drama "Long Day's Journey Into Night" kommer jag att kunna skriva om ganska snart. Den här pjäsen skrevs redan år 1940 men sattes inte upp förrän 1956- tre år efter O'Neills död. (O'Neill fick nobelpriset år 1936)

-

Biografin om den gåtfulla Clarice Lispector väckte mitt intresse. Jag har inte läst något alls av denna författarinna men har nyligen köpt "Stjärnans ögonblick"- den kommer jag att vänta med till dess att det är dags att fara iväg på en ny jorden-runt-resa i Lyrans regi.

Tysk inspiration

Det får jag från dagens Sydsvenska som har en liten "kulturblänkare" på sidan 4 i B-delen. Här skriver man om författarinnan Kathrin Schmidt och hennes tredje roman "Du stirbst nicht".

Nobelpris- nobelalfabet bokstaven U

Lyran utmanar med bokstaven "U" den här veckan... inte alldeles enkelt.

-

Mitt val blir Heinrich Böll och hans "Und sagte kein einziges Wort". (På svenska: "Inte ett enda ord"). Jag har inte läst boken men känner stor lust att göra det. Handlingen är förlagd till tysk efterkrigstid (1948)- och spänner över cirka 24 timmar i Fred och hustrun Käte Bogners liv. Fred och Käte har varit gifta sedan strax före kriget och har tre barn- nu har allt det de byggt upp raserats- de lever bland ruiner och spillror av det som en gång var. Tre teman är centrala i romanen: fattigdom, krig och hopplöshet.

-

Så till en författare/bok värdig nobelpris....Dubravka Ugresic. Min motivering: för hennes sätt att skildra exilens villkor- ur ett kvinnligt och även högst mänskligt perspektiv.-för att hon får mig att se en värld fylld av färger och intryck och framför allt för att hon får mig att känna- starkt och intensivt.

Memento mori- eller Everyman av Philip Roth

(Memento Mori är också titeln på en bok av Muriel Spark)

-

Lyrans jorden-runt-resa har nu tagit mig till Nord-Amerika och Philip Roth. Mitt val av bok för oktober månad är "Everyman". Titeln baserar sig på "den gamla historien om Envar".

-

Jag har mig veterligen inte läst något av Philip Roth tidigare och jag är mycket imponerad av boken.

-

Roth börjar med slutet- vi stiger in i berättelsen via huvudpersonens begravning. De förväntade "begravningsgästerna" är närvarande- så tar dottern till orda och jag känner att jag vill citera: " There's nothing more we can do. Dad. There's no remaking reality. Just take it as it comes. Hold your ground and take it as it comes"

-

Boken snirklar sig sedan genom huvudpersonens (envars) liv - och vi kan ställa oss många frågor när vi följer raderna- "Hur blev jag den jag blev"? "Är det så jag ville ha det?" Roth får oss att inse hela vår mänskliga skröplighet- både till kropp och själ. Jag tycker att "Everyman" är ett litet mästerverk.

-

"He never thought of himself as anything more than an average human being"

-

"My God, he thought, the man I once was! The life that surrounded me! No "otherness" to be felt anywhere! Once upon a time I was a full human being."

-

"Old age isn't a battle; old age is a massacre"

-

"Everyman" har fått mig intresserad av Roth som författare och jag har tänkt läsa några böcker till ur hans digra produktion.

Rabindranath Tagore- nobelpris 1913

(1861-1941)
Tagore föddes i Calcutta i Bengalen, Indien - år 1878 reste han till England för att studera juridik men av detta blev intet- han återvände till Indien för att "bli det han ville bli- författare". Tagore var relativt okänd fram till 1912- han började då med att översätta dikter från sin diktsamling "Gitanjali" från bengali till engelska. På detta sätt nådde Tagore en mycket större krets läsare- bland dem var bland andra William Butler Yeats. Yeats betogs helt av Tagores vackra språk- och nu blev Tagore mer eller mindre känd över en natt.
-
År 1913 tilldelades Tagore nobelpriset i litteratur med motiveringen " ... på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten." (Det var Verner von Heidenstam som var en extra ivrig förespråkare för Tagores nobelpris)
-
Tagore skrev dikter på tre språk- sanskrit, bengali och engelska (däremot skrev han inte på hindi, Indiens officiella språk). Han komponerade även musik och målade vackra tavlor.
-
"Vi frigöras först sedan vi betalat priset för rättigheten att leva". (från Eldflugor av Tagore- översatt av Prins Vilhelm).
-
Jag har i min bokhylla Rabindranath Tagores "Selected Poems" (Penguin Modern Classics), The Gardener- Poems of Love and Life (tryckt i Leipzig år 1921), Gitanjali (tryckt 1915 med förord av William Butler Yeats), Poems/Dikter utgivna av Konstindustriskolan i Göteborg och Selected Short Stories (Penguin books).
-
Här en länk till valda dikter ur Gitanjali. Från denna sida har jag också hämtat mycket av den information jag har om Tagore- och jag vill även nämna boken "De litterära nobelprisen 1901-1983 av Helmer Lång)
-
Jag tycker själv att Rabindranath Tagore förmedlar andlighet, skönhet, länken till allt det mystiska i tillvaron... han har allt det jag tycker en diktare ska ha. Där finns djup som är oändliga- och som jag med min begränsade kunskap aldrig kommer att kunna nå fram till... men det är resan med och i dessa underbara dikter och tankar som ger så oerhört mycket. Tagore rör vid min själ.
-
Then finish the last song and let us leave.
Forget this night when the night is no more.
Whom do I try to clasp in my arms?
Dreams can never be made captive.
My eager hands press emptiness to my
heart and it bruises my breast. (från the Gardener)

Om nobelpristagare

Jag har funderat kring listan som jag kopierade från Snowflakes i går - (och som jag sedan la upp på min blogg.) Jag har läst ganska många nobelpristagare - men... det är inte helt min egen förtjänst. Jag har studerat tre främmande språk och med varje "valt språk" följer digra litteraturlistor - då slinker det givetvis med en hel del pristagare....

-

De senaste årens pristagare har jag förstås försökt att läsa något av på eget bevåg- ibland har läsningen gått trögt- allt kan man inte tycka om eller bli inspirerad av. Lyran föreslog att jag skulle skriva något varje vecka om en pristagare- det ska jag gärna försöka att göra.

-

Jag vill börja med nedslag bland de första tio årens pristagare- av dessa är min absoluta favorit Rudyard Kipling- men- Snowflakes har skrivit så mycket och så uttömmande om honom redan att jag vandrar vidare (jag måste kommentera att historien om den modiga mungon Rikki-Tikki-Tavi väcker mycket fina minnen hos mig också....den har jag fått läst upp för mig många gånger som barn). Innan jag lämnar tanken på Kipling måste jag lägga till en länk- till hans kusliga och gripande dikt "Danny Deever".

-

Mitt val kommer därför att bli Rabindranath Tagore- om honom vill jag skriva i ett speciellt blogginlägg.

-

Bilden ovan föreställer en mungo.

Ryszard Kapuscinski

I dagens Sydsvenska läser jag en recension om "Reporterns självporträtt"- en bok av/om Ryszard Kapuscinski. Jag blir intresserad- och kommer ihåg att jag ganska nyligen läst "The Shadow of the Sun- my african life" av just samme författare.

-

I "The Shadow of the Sun" skriver Kapuscinski om sina intryck från bland annat Nkrumahs Ghana (året var 1958)- Uganda- Tanzania.... Eritrea...Boken spänner över många år- och ger mycket goda inblickar i en gåtfull kontinent.

-

"This is therefore not a book about Africa, but rather about some people from there- about encounters with them, and time spent together. The continent is too large to describe. It is a veritable ocean, a separate planet, a varied, immensely rich cosmos. Only with the greatest simplification, for the sake of convenience, can we say "Africa". In reality, except as a geographical appellation, Africa does not exist." Ryszard Kapuscinski.

Nobelpristagare- lista- livsprojekt....

Från Snowflakes hämtar jag listan på nobelpristagare i litteratur- och visst är det ett livslångt projekt att försöka läsa dem alla... man får göra ett urval. Jag "fetstilar" de jag har läst och jag blåmarkerar de jag vill läsa. Omarkerade har jag inget speciellt intresse av.
-
1901 Sully Prudhomme Frankrike Franska
1902 Theodor Mommsen Tyskland Tyska
1903 Bjørnstjerne Bjørnson Norge Norska (jag har läst "Arne")
1904 Frédéric Mistral Frankrike Occitanska (enstaka dikter bara)José Echegaray Spanien Spanska
1905 Henryk Sienkiewicz Polen Polska
1906 Giosuè Carducci Italien Italienska
1907 Rudyard Kipling Storbritannien Engelska (Djungelboken, valda dikter)
1908 Rudolf Eucken Tyskland Tyska
1909 Selma Lagerlöf Sverige Svenska
1910 Paul Heyse Tyskland Tyska
1911 Maurice Maeterlinck Belgien Franska (kommer nu inte ihåg vad jag läst- det var längesedan)
1912 Gerhart Hauptmann Tyskland Tyska
1913 Rabindranath Tagore Indien Bengali/engelska
1914 Inget pris utdelades (a)
1915 Romain Rolland Frankrike Franska (vill absolut läsa!)
1916 Verner von Heidenstam Sverige Svenska
1917 Karl Gjellerup Danmark DanskaHenrik Pontoppidan Danmark Danska (Pontoppidans böcker (en del) har jag i mina hyllor- vill jag läsa- Gjellerup har jag däremot inget av men vill också läsa)
1918 Inget pris utdelades (a)
1919 Carl Spitteler Schweiz Tyska
1920 Knut Hamsun Norge Norska
1921 Anatole France Frankrike Franska (honom fick vi läsa en del av i gymnasiet redan)
1922 Jacinto Benavente Spanien Spanska
1923 William Butler Yeats Irland Engelska
1924 Wladyslaw Reymont Polen Polska
1925 George Bernard Shaw Irland Engelska
1926 Grazia Deledda Italien Italienska (minns inte titeln på boken och den inspirerade inte till vidare läsning)
1927 Henri Bergson Frankrike Franska
1928 Sigrid Undset Norge Norska
1929 Thomas Mann Tyskland Tyska
1930 Sinclair Lewis USA Engelska
1931 Erik Axel Karlfeldt (postumt) Sverige Svenska
1932 John Galsworthy Storbritannien Engelska
1933 Ivan Bunin Sovjetunionen (i exil) Ryska
1934 Luigi Pirandello Italien Italienska
1935 Inget pris utdelades (b)
1936 Eugene O’Neill USA Engelska
1937 Roger Martin du Gard Frankrike Franska
1938 Pearl Buck USA Engelska
1939 Frans Eemil Sillanpää Finland Finska (jag tyckte att "Människor i sommarnatten" var ganska långtråkig)
1940 Inget pris utdelades (b)
1941 Inget pris utdelades (b)1942 Inget pris utdelades
(b)1943 Inget pris utdelades
(b)1944 Johannes V. Jensen Danmark Danska
1945 Gabriela Mistral Chile Spanska
1946 Hermann Hesse Tyskland/Schweiz Tyska
1947 André Gide Frankrike Franska
1948 T.S. Eliot USA/Storbritannien Engelska
1949 William Faulkner USA Engelska
1950 Bertrand Russell Storbritannien Engelska
1951 Pär Lagerkvist Sverige Svenska
1952 François Mauriac Frankrike Franska
1953 Winston Churchill Storbritannien Engelska
1954 Ernest Hemingway USA Engelska
1955 Halldór Kiljan Laxness Island Isländska
1956 Juan Ramón Jiménez Spanien Spanska
1957 Albert Camus Frankrike Franska
1958 Boris Pasternak (tackade nej) Sovjetunionen Ryska
1959 Salvatore Quasimodo Italien Italienska
1960 Saint-John Perse Frankrike Franska (valda dikter)
1961 Ivo Andric Jugoslavien Serbokroatiska
1962 John Steinbeck USA Engelska
1963 Giorgos Seferis Grekland Nygrekiska
1964 Jean-Paul Sartre Frankrike Franska
1965 Michail Sjolochov Sovjetunionen Ryska
1966 Samuel Agnon Israel Hebreiska
Nelly Sachs Tyskland/Sverige Tyska
1967 Miguel Angel Asturias Guatemala Spanska
1968 Yasunari Kawabata Japan Japanska
1969 Samuel Beckett Irland Franska/engelska
1970 Aleksandr Solzjenitsyn Sovjetunionen Ryska
1971 Pablo Neruda Chile Spanska
1972 Heinrich Böll Västtyskland Tyska
1973 Patrick White Australien Engelska
1974 Eyvind Johnson Sverige SvenskaHarry Martinson Sverige Svenska
1975 Eugenio Montale Italien Italienska
1976 Saul Bellow Kanada/USA Engelska (Om jag har läst något av Bellow så har jag totalt glömt bort det)
1977 Vicente Aleixandre Spanien Spanska
1978 Isaac Bashevis Singer Polen/USA Jiddisch
1979 Odysseus Elytis Grekland Nygrekiska
1980 Czeslaw Milosz Polen/USA Polska
1981 Elias Canetti Bulgarien/Storbritannien/Schweiz Tyska
1982 Gabriel García Márquez Colombia Spanska
1983 William Golding Storbritannien Engelska
1984 Jaroslav Seifert Tjeckoslovakien Tjeckiska
1985 Claude Simon Frankrike Franska
1986 Wole Soyinka Nigeria Engelska
1987 Joseph Brodsky Sovjetunionen/USA Ryska/engelska
1988 Naguib Mahfouz Egypten Arabiska
1989 Camilo José Cela Spanien Spanska
1990 Octavio Paz Mexiko Spanska
1991 Nadine Gordimer Sydafrika Engelska
1992 Derek Walcott Saint Lucia Engelska
1993 Toni Morrison USA Engelska
1994 Kenzaburo Oe Japan Japanska
1995 Seamus Heaney Irland Engelska
1996 Wisława Szymborska Polen Polska
1997 Dario Fo Italien Italienska (har bara sett "Vi betalar inte, vi betalar inte"- och jag känner att det räcker med Fo för min del)
1998 José Saramago Portugal Portugisiska
1999 Günter Grass Tyskland Tyska
2000 Gao Xingjian Kina/Frankrike Kinesiska
2001 V.S. Naipaul Trinidad och Tobago/Storbritannien Engelska
2002 Imre Kertész Ungern Ungerska
2003 J.M. Coetzee Sydafrika Engelska
2004 Elfriede Jelinek Österrike Tyska
2005 Harold Pinter Storbritannien Engelska
2006 Orhan Pamuk Turkiet Turkiska
2007 Doris Lessing Storbritannien Engelska
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio Frankrike Franska
2009 Herta Müller

Fabian av Erich Kästner

Fabian- Die Geschichte eines Moralisten. Så lyder den fullständiga titeln på boken jag alldeles nyss har läst ut.

Mitt exemplar är tryckt 1959 i Berlin och har ett nog så tänkvärt förord av författaren.

-

Jag citerar: " Man lief den Rattenfängern nach, hinein in den Abgrund, in dem wir nun, mehr tot als lebendig, angekommen sind und uns einzurichten versuchen, als sei nichts geschehen".

-

"Fabian" kom ut ffg 1931 och boken handlar om den 32-årige akademikern Jakob Fabian som försörjer sig med att arbeta med reklamtexter för en cigarettfirma i Berlin. Tiden: Weimar-republikens Tyskland, ett Tyskland fyllt av oro, arbetslöshet och fattigdom.

-

Fabian och hans gode vän Stephan Labude tillhör "the lost generation"- och de båda försöker att klara livhanken under Weimar-republikens sista kaotiska år. Genom 24 korta kapitel tas vi med på en resa genom en Kafka-liknande värld- med många udda existenser- på bordeller, syltor, konstnärsateljéer....Fabians cyniska och slagfärdiga kommentarer blänker till med jämna mellanrum- det är ofta mycket bisarrt, det hela. Kärleken kommer- och går- arbeten kommer- och går- sorgen över det förlorade består. I allt det ironiska och bisarra vilar denna stora sorg som griper tag i mig så hårt när jag läser Kästners berättelse.

-

Fabian är en moralisk man- det är Labude också- men tiderna är omoraliska. Redan nu kan man skönja början till undergången. Slutet är sorgligt- jag ska inte avslöja det - men det är mycket passande.

-

Jag är mycket intresserad av den här tiden i Tysklands historia- så mycket gick fel och så var katastrofen ett faktum. Det känns som om det är viktigt att läsa och lära så mycket som möjligt om det här skeendet." Fabian" illustrerar utmärkt väl (precis som "Kleiner Mann, was nun" av Fallada) hela denna makabra dans mot undergången.

-

Några citat ur boken:

-

" Wo ist das System, in dem ich funktionieren kann? Es ist nicht da, und nichts hat Sinn"

-

" Ich sass in einem grossen Wartesaal, und der hiess Europa.--- Und jetzt sitzen wir wieder im Wartesaal, und wieder heisst er Europa! Und wider wissen wir nichst, was geschehen wird. Wir leben provisorisch, die Krise nimmt kein Ende!"

-

"Das man lebt, ist Zufall; das man stirbt, ist gewiss".

Tema-trio Kina

Tre kinesiska författare eller handling förlagd till Kina. Detta är Lyrans tema-trio för denna veckan.

-

Här kommer mina val.

1. Yiyun Li har skrivit en novellsamling som heter "A thousand years of good prayers"- och den har jag skrivit om här. Yiyun Li väcker mitt intresse som författarinna och precis idag fick jag hennes "Vagrants" från Amazon. Den beskrivs som "An important novel, a requiem for forgotten victims and a careful, honest portrait of what China has been." (Den boken ser jag fram emot att läsa).

-

2. Chiew-Siah Tei "Little Hut of Leaping Fishes" Den handlar om Mingzhi som föds att bli mandarin- hela hans livs karta är utritad från början- men.... livet låter sig inte alltid kontrolleras och Mingzhi får möta många svårigheter på sin väg. Tiden är sent 1800-tal och Kina är ett land i händerna på "the foreign devils". Mingzhi finner sig kluven mellan två kulturer. Man kan beskriva boken som en människas resa genom livet- en resa för att finna sin själ.

-

3. Dai Si Jie "Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan" blev en väldigt fin läsupplevelse för mig i januari i år- Boken har några år på nacken men är ständigt aktuell. En rolig men också mycket sorglig bok. Skrattet fastnar defintivt i halsen.

Tankar efter en läshelg

Min läshelg (för det blev en sådan med regnet som smattrade mot rutorna)- gick i Erich Kästners tecken. Jag har läst ut "Fabian- die Geschichte eines Moralisten"- den ska jag skriva om senare idag. En annorlunda och mycket givande läsupplevelse.

-

I mina hyllor finns också Kästners självbiografi (skriven så att den även kan läsas av en yngre publik) "Als ich ein kleiner Junge war" - efter 30 sidor är jag fast även i denna berättelse. Kästner skriver väldigt medryckande och "vänligt". Jag är helt säker på att jag kommer att bli mycket förtjust i dessa memoarer med uppiggande illustrationer.

-

Listan med nobelpristagare i litteratur ska jag försöka att hinna angripa också- vad jag läst och vad jag inte läst och vad jag vill läsa.

Nobelpris- nobelalfabet- bokstaven M

Nobelprisutmaning från Lyran och bokstaven M.... mina tankar går till Francois Mauriac. (jag får inte till cediljen). Han tilldelades priset år 1952 med motiveringen: ... för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkar det mänskliga livsdramat.

-

Hans roman "Thérèse Desqueyroux" kom ut år 1925 och det är en av de två böcker jag har läst av denne författare. (den andra är "Ormboet"). Thérèse är en komplicerad kvinna och hennes tragiska historia utspelar sig mot bakgrunden av ett mordförsök. "Thérèse" (som boken heter i svensk översättning) är en synnerligen läsvärd bok- Mauriac gräver mycket djupt i en kvinnas själ- detta är ytterligare en roman som jag gärna läser om.

-

Jag är lite sent "på det" och en del av de namn som jag hade i åtanke för kommande nobelpris på "M"är redan "upptagna" :-) - jag letar i mina hyllor och finner Kyndelälskaren av den franske författaren Pierre Magnan. När jag läste blev jag otroligt imponerad. En så fin barndomsskildring från en svunnen tid.... Magnan har också skrivit detektivhistorier men med lite annorlunda upplägg (som det verkar- för jag har ännu inte hunnit läsa någon av dessa). (Ja, inte vinner man nobelpris för deckare- jag vet, jag vet men Magnan är trots detta en författare som jag gärna vill lyfta fram- och nu gör jag det! Motivering: För hans förmåga att återge en svunnen tid så att alla sinnen aktiveras.

En kort dikt av Philip Larkin

Mer om Philip Larkin här.

-

This is the first thing

I have understood:

Time is the echo of an axe

Within a wood.

Några nobelpristankar

Herta Müller är en mycket värdig litteraturpristagare och jag blev så glad när hennes namn annonserades av Peter Englund i går. Ännu gladare är jag över att jag tog mig tid att läsa hennes "Hjärtdjur" för några månader sedan- den boken ingick i Lyrans jorden-runt-resa. Jag blev djupt tagen av Herta Müllers berättelse om livet i ett ofritt och diktatoriskt Rumänien. Språket är också så väldigt speciellt- det tar ett tag att vänja sig men sedan.... verkligen en oerhört stor upplevelse.

-

Idag kom nyheten att Barack Obama tilldelas Nobels fredspris.... hmmm- nej, det tror jag inte att jag är odelat förtjust i. Han måste väl för höge farao få visa vad han går för först. Han har ett antal år kvar i Vita Huset får man tro.... någon torde ha varit alldeles för het på gröten.

Main Street av Sinclair Lewis

Nu har jag avslutat ett av mina läsprojekt för oktober månad- "Main Street" av nobelpristagaren Sinclair Lewis. Priset fick han i konkurrens med Theodore Dreiser, Sherwood Anderson och Upton Sinclair.

-

"Main Street" kom ut år 1920 och blev en "skandalsuccé". Lewis slog här hål på myten om det behagliga och lyckliga livet i den amerikanska småstaden. Det vilar lite av Mark Twain över Lewis- syrlig humor och bitskhet finns det gott om .

-

Huvudpersonen är en kvinna- Carol Milford. Carol kommer från St Paul och har en hyfsat god utbildning- hon är beläst och kvicktänkt- kulturellt intresserad. Hon möter provinsialläkaren Will Kennicott- och faller till föga för hans uppvaktning - de gifter sig och så flyttar Carol till den lilla staden "Gopher Prairie" i Minnesota. Carol har många idéer och tankar- hon vill förändra och aktivera den sömniga och tråkiga småstaden. Det har hon inte mycket för- hon går på den ena minan efter den andra och måste till slut ge upp.

-

Man kan säga att Carol inte bara har gift sig med Kennicott- hon har också ingått äktenskap med hela "Gopher Prairie".

-

Jag njöt storligen av läsningen av "Main Street". Lewis lyckas mycket väl med sitt kvinnoporträtt- Carol framstår som en mycket levande och intressant ung dam. Det är helt uppenbart var Lewis har sina sympatier och jag har läst att han kallades för den förste manlige feministen i USA. "Main Street" har fortfarande aktualitet och alla som bor inom småstadens sfär kan säkert känna igen en hel del företeelser (det gör i alla fall jag - precis som Carol är jag från början storstadsmänniskan som nu måste anpassa mig till den lilla ortens vanor och ovanor).

-

Jag tänkte på Nora i "Ett dockhem" och faktiskt även på Emma Bovary (fast Emma var överromantisk och saknade Carols styrka) när jag läste om Carols vedermödor.

-

Det finns många stycken i boken som är värda att citeras men jag måste begränsa mig och väljer ett som finns alldeles i slutet. Carol håller fram den lilla dottern och pekar på hennes fjuniga huvud och säger (till maken): "Do you see that object on the pillow? Do you know what it is? It's a bomb to blow up smugness. If you Tories were wise, you wouldn't arrest anarchists; you'd arrest all these children while they're asleep in their cribs. Think what that baby will see and meddle with before she dies in the year 2000! She may see an industrial union of the whole world, she may see aeroplanes going to Mars!"

-

Jag rekommenderar varmt "Main Street" för inspirerande och intressant läsning!

"Utan ärende"

Claes Hylinger hör till en av mina absoluta favoritförfattare- nu har han kommit ut med en ny bok och det tackar jag för.
Utan ärende är en bok jag inte vill vara utan- nu lägger jag den i min inköpskorg .-
Jag längtar så....

Visa från Utanmyra

En nostalgisk blädderbok

Jag sitter här och bläddrar i en hel massa minnen från förr. (Ja, jag gillar att vältra mig i nostalgi....)- inte för att allt var bättre förr. Det var det inte- men det är alltid roligt att plötsligt komma ihåg böcker, TV-program, musik etc från en annan tid. "Javisst så var det ju- det tittade vi på- läste- lyssnade vi på...."

-

Det är en tjock klump till bok- och den rymmer mycket- från 1956 till idag.

-

På måfå slår jag ner i 1964 (jag var 14 år och en snutig och sur tonåring). Musik- "Trettifyran" med Per Myrberg var en riktig landsplåga - 39 veckor på svensktoppen (som jag inte brukade lyssna på). På TV visades bland annat Musikfrågan med mefistofeles-liknande Sten Broman.

-

Jan Myrdal kom ut med "Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell"- han medverkade på Bokens Dag i Malmö- förde bra mycket oväsen och blev åthutad av Hasse Alfredsson (jag var där och lyssnade och tyckte det var väldigt spännande). Filmen 491 blev mycket omtalad och skandalomsusad- fick bara visas för personer över 18 år. Det skreks på censur och det bildades ett nytt politiskt parti ,KDS....

-

Den fine jazzmusikern Jan Johansson producerade en LP "Jazz på svenska" med bland annat "Visa från Utanmyra". Jan Johansson dog mycket tragiskt i en bilolycka några år senare.

Vi på Saltkråkan visades på TV.... och vi fick alla lära känna Tjorven, Båtsman och farbror Melker och många andra.

-

För mig är den här boken en liten guldgruva. Jag tar ett år i taget och sätter mig tillrätta i soffan och minns....

På mitt läsbord just nu....

1." Main Street" av Sinclair Lewis- och jag är mycket glad att jag bestämde mig för att läsa den här boken. Jag har hunnit nästan halvvägs... och mitt intresse växer med var sida. Rapport kommer så småningom.
-
2. "Everyman" av Philip Roth (jag har läst den som hastigast men nu ska jag läsa mera noggrant). Roth har jag annars inte konsumerat mycket av- jag har dock en känsla av att det blir mera.
-
3. "La maison assassainée" av Pierre Magnan- boken är en överraskningspresent från min kära väninna i Frankrike. Pierre Magnans självbiografi "Kyndelälskaren" läste jag för ett tag sedan och jag älskade den!! Nu tycker jag att det skulle vara intressant att läsa en av hans deckare också (för det är som deckar-författare han främst är känd). Sören har också bloggat om Magnan här.
-
4. "Fabian" och "Als ich ein kleiner Junge war" av Erich Kästner. Jag hade "Fabian" till låns från biblioteket- så upptäckte jag den i mina egna hyllor (på originalspråket). Nu blir det nya tag- Kästners böcker blev brända på bokbålet i Berlin år 1933 (och Kästner var själv där och såg på).
-
5. "Än jublar fågelsången" av Stewe Claeson. Lån från biblioteket. Jag måste erkänna att det var det vackra omslaget som fångade mitt intresse först.

tematrio- nobelpristagare

Tre författare som jag tror kan komma att nämnas på torsdag klockan ett- Lyran undrar i veckans tematrio.

1. Först ut för mig är Abraham B Yehoshua. Jag har lärt känna ett par av hans verk under året och jag är mycket imponerad av hans sätt att skildra människor. Han är en god psykolog, och rolig är han också- fastän han tar upp allvarliga och svåra ämnen.

-

2. Herta Müller - för hennes mästerliga och mycket annorlunda språk- för hennes sätt att skildra människans svåra villkor. (och så tycker jag att det vore väldigt roligt om en kvinna fick priset!)

-

3. Haruki Murakami! För hans förståelse av människan- för hans fina berättarkonst- och för hans originalitet.

-

Jag också undviker att nämna Tranströmer- ödet tänker jag inte utmana. Jag ser med stor spänning fram emot torsdag.

La Belle Dame Sans Merci

La Belle Dame Sans Merci ( länken till hela dikten av John Keats)

Om tuberkulosens historia

För några dagar sedan fick jag ett så fint boktips från Vixxtoria- "Förälskad i livet" en bok om tuberkulosens historia av Bi Puranen och Tore Zetterholm. (Utgiven 1989 på Wikens förlag). Boken hittade jag på biblioteket (magasinerad).

-

Här blandas historiska och medicinska fakta med skönlitteratur - allt med anknytning till TBC, ett gissel som tog så oändligt många (och främst unga) liv i under en stor del av förra seklet. Tuberkulosen har dock härjat sedan urminnes tider.

-

Chopin, Katherine Mansfield, Audrey Beardsley, Keats är bara några av de kulturpersonligheter vars liv rövades bort av "La belle dame sans merci".

-

I min egen släkt finns TBC:n som en veritabel massmördare. Min vackra, snälla mormor blev bara 34 år gammal- och lämnade tre små barn sju, sex och fyra år gamla- föräldralösa. Min morfar hade ryckts bort tidigare i samma sjukdom. Kyrkböckerna bakåt i tiden talar också sitt tydliga språk vad gäller mina anfäder/anmödrar. "Hektik", "lungsot", "tvinsot", "TBC", "phtisis"... de allra vanligaste dödsorsakerna.

-

Fotot ovan är från Skörping på Jylland- idag finns här ett privatsjukhus men i början av förra seklet innehöll byggnaden ett sanatorium. Där vistades min mormor under långa tider för att försöka kurera sjukdomen.

-

Jag låter Carl Michael Bellman (död vid 45 års ålder i lungsot) illustrera trots och kampvilja- mot fienden som ligger på lur- och bara väntar på att slå till.

-

"Drick ur ditt glas- se döden på dig väntar,

slipar sitt svärd och vid din tröskel står!

Bliv ej förskräckt; han blott på gravdörrn gläntar,

slår den igen- kanske än på ett år.

Mowitz, din lungsot den drar dig i graven....

Knäpp nu oktaven,

stäm dina strängar, sjung om livets vår!

------

(Fredmans epistel nr 30).