lördag 17 oktober 2009

Long Day's Journey Into Night/Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill

Jag har läst dramat "Long Day's Journey Into Night" av den amerikanske nobelpristagaren Eugene O'Neill (jag återkommer till honom vid ett senare tillfälle).
-
Under en intensiv sommardag år 1912 får vi följa familjen Tyrone- far, mor och två söner.
-
James Tyrone är skådespelare och missnöjd med sitt liv- han har alltid fört en kringflackande tillvaro på grund av sitt yrke. Hans hustru Mary har tvingats acceptera och för henne har detta nomadliv inneburit social isolering och stor ensamhet. Sin själsliga smärta dövar hon med morfin.
-
James Tyrone och sönerna tar i stället till alkohol för att söka tröst- det är en dysfunktionell familj- en familj i upplösning, vi möter.
-
Allt kretsar kring sonen Edmund som har en svår och envis hosta- Mary vill helst tro att det rör sig om en vanlig sommarförkylning- men de övriga vet att så inte kan vara fallet- Edmund har drabbats av TBC. Beskedet kommer från familjens läkare under dagens lopp.
-
Vädret är under dagen dimmigt... diset kommer och går... mistluren tjuter och allt sveps in i detta gråa, dunkla, ogenomträngliga.....det vilar undergångsstämning över det hela. Jag känner det som om jag åker hiss rakt ner till underjorden. Det går inte att värja sig mot intensiteten i dramat.
-
Eugene O'Neill baserade den här pjäsen på sina egen familj (föräldrar och bror). "Lång dags färd mot natt" sattes upp för första gången år 1956 och då på Dramatiska teatern i Stockholm. (Detta i enlighet med O'Neills önskan). Uppsättningen på Dramaten i Bengt Ekeroths regi blev en succé. I rollerna: Lars Hansson, Inga Tidblad, Ulf Palme och Jarl Kulle.
-
Tyrone: Mary! For God's sake, forget the past!
Mary: Why? How can I? The past is the present, isn't it? It's the future too.
-
---
Tyrone: (citerar Shakespeare) "We are such stuff as dreams are made on, and our little life is rounded with a sleep".
Edmund:-------- We are such stuff as manure is made on, so let's drink up and forget it. That's more my idea.
-
Edmund:--- Stammering is the native eloquence of us fog people.
-

-

Inga kommentarer: