För några dagar sedan fick jag ett så fint boktips från Vixxtoria- "Förälskad i livet" en bok om tuberkulosens historia av Bi Puranen och Tore Zetterholm. (Utgiven 1989 på Wikens förlag). Boken hittade jag på biblioteket (magasinerad).
-
Här blandas historiska och medicinska fakta med skönlitteratur - allt med anknytning till TBC, ett gissel som tog så oändligt många (och främst unga) liv i under en stor del av förra seklet. Tuberkulosen har dock härjat sedan urminnes tider.
-
Chopin, Katherine Mansfield, Audrey Beardsley, Keats är bara några av de kulturpersonligheter vars liv rövades bort av "La belle dame sans merci".
-
I min egen släkt finns TBC:n som en veritabel massmördare. Min vackra, snälla mormor blev bara 34 år gammal- och lämnade tre små barn sju, sex och fyra år gamla- föräldralösa. Min morfar hade ryckts bort tidigare i samma sjukdom. Kyrkböckerna bakåt i tiden talar också sitt tydliga språk vad gäller mina anfäder/anmödrar. "Hektik", "lungsot", "tvinsot", "TBC", "phtisis"... de allra vanligaste dödsorsakerna.
-
Fotot ovan är från Skörping på Jylland- idag finns här ett privatsjukhus men i början av förra seklet innehöll byggnaden ett sanatorium. Där vistades min mormor under långa tider för att försöka kurera sjukdomen.
-
Jag låter Carl Michael Bellman (död vid 45 års ålder i lungsot) illustrera trots och kampvilja- mot fienden som ligger på lur- och bara väntar på att slå till.
-
"Drick ur ditt glas- se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står!
Bliv ej förskräckt; han blott på gravdörrn gläntar,
slår den igen- kanske än på ett år.
Mowitz, din lungsot den drar dig i graven....
Knäpp nu oktaven,
stäm dina strängar, sjung om livets vår!
------
(Fredmans epistel nr 30).
4 kommentarer:
Oj, vad sorgligt. 34 år!
Det är lätt att glömma bort det idag, men när man läser äldre litteratur så ser man ju ofta rädslan för när någon börjar hosta. En högst befogad r'ädsla.
Det var en förskräcklig sjukdom- och väldigt ofta dog folk mycket unga.
Ingrid: Vad roligt att du tyckte om boken.
Och vad sorgligt att höra om din mormor. 34 år, tre barn... Två år yngre än jag är nu. Det gör ont i hjärtat att höra! Vad hände med din mor och hennes syskon? Vem tog hand om dem?
En annan sak: Man blir ofta blind för Bellman men jag slås ofta av (när jag väl läser eller lyssnar till hans sånger) hur otroligt bra de är!
Vixxtoria: Barnen blev uppdelade men tack och lov fanns två snälla systrar till min mormor som båda ställde upp- min mamma fick växa upp i Sverige (men med dansk prägel för "Moster 1" lärde sig aldrig svenska riktigt- syster och bror fick växa upp på Bornholm hos "Moster nr 2". Två syskon pratade bara danska- min mamma blev tvåspråkig.
Jag förstår precis vad du menar när du säger att man blir blind för Bellman- och man måste lyssna till lite extra för att inse hans storhet! Och just den här episteln tillhör hans absolut "största" (tycker jag).
Skicka en kommentar