(1861-1941)Tagore föddes i Calcutta i Bengalen, Indien - år 1878 reste han till England för att studera juridik men av detta blev intet- han återvände till Indien för att "bli det han ville bli- författare". Tagore var relativt okänd fram till 1912- han började då med att översätta dikter från sin diktsamling "Gitanjali" från bengali till engelska. På detta sätt nådde Tagore en mycket större krets läsare- bland dem var bland andra William Butler Yeats. Yeats betogs helt av Tagores vackra språk- och nu blev Tagore mer eller mindre känd över en natt.
-
År 1913 tilldelades Tagore nobelpriset i litteratur med motiveringen " ... på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten." (Det var Verner von Heidenstam som var en extra ivrig förespråkare för Tagores nobelpris)
-
Tagore skrev dikter på tre språk- sanskrit, bengali och engelska (däremot skrev han inte på hindi, Indiens officiella språk). Han komponerade även musik och målade vackra tavlor.
-
"Vi frigöras först sedan vi betalat priset för rättigheten att leva". (från Eldflugor av Tagore- översatt av Prins Vilhelm).
-
Jag har i min bokhylla Rabindranath Tagores "Selected Poems" (Penguin Modern Classics), The Gardener- Poems of Love and Life (tryckt i Leipzig år 1921), Gitanjali (tryckt 1915 med förord av William Butler Yeats), Poems/Dikter utgivna av Konstindustriskolan i Göteborg och Selected Short Stories (Penguin books).
-
Här en länk till valda dikter ur Gitanjali. Från denna sida har jag också hämtat mycket av den information jag har om Tagore- och jag vill även nämna boken "De litterära nobelprisen 1901-1983 av Helmer Lång)
-
Jag tycker själv att Rabindranath Tagore förmedlar andlighet, skönhet, länken till allt det mystiska i tillvaron... han har allt det jag tycker en diktare ska ha. Där finns djup som är oändliga- och som jag med min begränsade kunskap aldrig kommer att kunna nå fram till... men det är resan med och i dessa underbara dikter och tankar som ger så oerhört mycket. Tagore rör vid min själ.
-
Then finish the last song and let us leave.
Forget this night when the night is no more.
Whom do I try to clasp in my arms?
Dreams can never be made captive.
My eager hands press emptiness to my
heart and it bruises my breast. (från the Gardener)
4 kommentarer:
Vackraste nobelpristagaren någonsin, för att dra in en helt irrelevant bedömningsgrund. Men han skrev förnämligt också. Klart värd att dras fram ur den relativa glömskan (även om han är betydligt mindre bortglömd än många andra tidiga pristagare...)
Kul att läsa om ngn jag inte visste ngt alls om. Dessutom blev jag sugen att läsa lite av Tagore :-)
Döden: Visst förtjänar Tagore att dras fram ur glömskan. (och ja, han är vacker.)
Lyran: Jag tror att du kommer att tycka mycket om Tagore.
Mina favoriter när det gäller Tagore är nog "My Song" och "On The Seashore" från diktsamlingen "The Crescent Moon". Vilka är dina favoriter?
Skicka en kommentar